Igår debatterades riksdagen socialutskottets betänkande 2021/22:SoU33 ”Barnets bästa när vård enligt LVU upphör – lex lilla hjärtat”. Beslutet fattas idag tisdag.

Tragiken bakom var det många som nämnde, men det fanns också uttalanden som visar på hur mycket som är kvar att göra.  Socialtjänstens villkor behöver förbättras, inget skall hindra någon socialsekreterare från att avstå att fatta rätt  beslut. 

Mats Wiking (S), Trollhättan, och Camilla Waltersson Grönwall (M), Lilla Edet, är två framträdande ledamöter i riksdagens socialutskott. Det finns säkerligen lokalt intresse att ta del av deras anföranden och replikskiften.

Christina Höj Larsen talade för Vänsterpartiet. Från hennes manuskript här ett avsnitt som är ytterst relevant – kan vi lita  på att det inte är bristande resurser som leder till dåliga eller fel beslut hos socialtjänsten? 

”Trots den breda enighet som utskottet har kunnat samla och som jag är tacksam för är det dock någonting som skaver lite grann – som en sten i skon, fru talman. Det finns nämligen något som det talas alldeles för lite om i debatten om socialtjänsten, och det är förutsättningarna för att kunna jobba förebyggande, stödjande och uppföljande. Vi behöver prata pengar, fru talman.
För att citera Akademikerförbundet SSR: ”Var sjunde socialsekreterare har väntat med ingripanden på grund av ekonomin under de senaste två åren. Mer än var femte, 22 procent, har beslutat om en annan insats än den mest lämpliga på grund av ekonomin.” 

Låt oss ta in dessa siffror för ett ögonblick, fru talman. Vad får det för konsekvenser, helt konkret, för just barn i samhällets vård om var sjunde socialsekreterare har väntat med ingripanden på grund av ekonomin? Vad får det för konsekvenser om mer än var femte socialsekreterare har beslutat om en annan insats än den mest lämpliga på grund av en tuff ekonomisk situation i kommunen?
Om det inte finns tillräckligt med resurser för att bevaka rättigheter enligt lagstiftningen kommer det tyvärr inte att räcka till att skärpa och förtydliga lagstiftning och barnrättsperspektiv, hur rätt det än är. ”Det är ekonomin, dumbom”, ska en av Clintons strateger ha sagt. Inget kan vara sannare när det gäller just socialtjänstens möjligheter att faktiskt göra det viktiga jobb som många, många partier här i kammaren säger att vi vill se.

Vi vill att socialtjänsten ska kunna arbeta förebyggande med familjer i riskgrupper och ge stöd och hjälp till förändring – oavsett om det gäller stöd för drogfrihet, stöd för psykisk hälsa eller annat stöd i föräldraskapet – men då krävs att socialtjänsten har både resurser och utrymme för socialt arbete. När man tar del av verkligheten för landets socialsekreterare blir det helt uppenbart att det alltför ofta inte är så.”

Hela debatten kan i efterhand ses och höras på riksdagens webb-TV – där finns även länken till protokollet och till utskottsbetänkandet. 

Förtroendevalda med uppdrag i socialnämnden befinner sig i en svår situation. I grunden finns lagstiftningen som reglerar socialtjänstens verksamheter. En stor, mycket stor mängd lagtexter – därutöver har olika sätt att tillämpa lagen prövats i domstolar, flera gånger om. 

Fritidspolitikernas behov av att kunna ”lita” på sin förvaltning är stor. Men visst förs det inte sällan fram kritiska frågor. Och det förekommer avvikande uppfattningar som dokumenteras i beslutsprotokollen. 

I medierna redovisas på senare tid kritiska undersökningar där socialtjänstens tolkning av och hänvisning till lagtexter ifrågasätts. 

svt publicerar idag en undersökning som visar att socialtjänsten i ”130 kommuner nekar bistånd till den som hyr svart – Regelvidrigt!” 

En bra beskrivning med flera röster som återger olika uppfattningar om vad som anses vara rätt. 

Hur gör man i Vänersborg, i kommunerna kring oss? Säger man: Ja, vi nekar bistånd! eller : Nej, vi har inte samma krav, eller hänvisar man till andra lagkrav?

Vänersborg svarar JA: ”Vi beviljar normalt sett inte ekonomiskt bistånd till boendekostnad i andrahand som inte är godkänd av hyresvärd/bostadsförening. Enligt gällande rättspraxis har nämnden möjlighet att begära in handlingar som styrker att uthyrningen är godkänd. Detta utifrån att det inte är tillåtet att hyra en bostadslägenhet i andra hand utan fastighetsägarens eller hyresnämndens godkännande.”  

Trollhättan säger NEJ: ”Vi gör en individuell bedömning kring rätten till bistånd även vid otillåten andrahandsuthyrning. Vi uppmuntrar dock alltid till att lösa en godkänd uthyrning och ser att problemet inte varit så utbrett som befarat på orten.”

Uddevalla säger JA: ”Vi kräver godkänt andrahandskontrakt till följd av den nya lagstiftningen om underrättelseskyldighet från juni 2021 och som finns i folkbokföringslagen. Uppgifterna ligger till grund för utbetalningar från välfärdssystemen. Det är viktigt att arbeta för att minska felaktiga utbetalningar och för att motverka en ”svart” bostadsmarknaden Vi följer även Kammarrättens domslut.”

Mellerud svarar: ”Vi kräver giltigt andrahandskontrakt som är godkänt av fastighetsägaren. Det krävs giltigt andrahandskontrakt för att ansöka om bostadsbidrag. Den enskilde är skyldig att söka de bidrag som finns att söka, då ekonomiskt bistånd är en komplettering till annan inkomst och andra bidrag.”

Grästorp säger NEJ: ”I den händelse frågan uppkommer får bedömning göras i det enskilda fallet, beroende på förutsättningar till annat boende. Under en rimlig övergångstid för att skaffa en annan bostad bör personen erhålla bistånd om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.”