Skip to main content

Tänk om vi visste hur det är tänkt att bli …

Mål- och resursplan 2016 heter det färdiga dokumentet som med ett klubbslag av kommunfullmäktiges ordförande den 17 juni 2015 lägger fast vad som ska gälla nästa år.

Budgetprocessen upprepas varje år och pågår från februari fram till det avgörande sammanträdet i mitten av juni. I huvudsak är det fem politiker i budgetberedningen som samlar in all information och som med stöd av ekonomistaben utformar beslutsunderlaget. Alla kostnader för nästa års verksamhet och för alla investeringar som planeras bör täckas av förväntade intäkter genom skatter och statsbidrag.

Vänsterpartiet med sina 6 av 51 ledamöter i kommunfullmäktige ingår inte i budgetberedningen och är utan information fram tills förslaget blir offentligt. Tre ledamöter i budgetberedningen kommer från partier med mindre antal fullmäktigeledamöter: Bosse Carlsson (C, 4), Marika Isetorp (MP, 4) och Peter Göthblad (FP, 3). Därutöver är det Marie Dahlin (S, 14) och Gunnar Lidell (M, 10).

Den 12 maj läggs förslaget fram för de fackliga organisationerna, då är förslaget offentligt. Vid den tidpunkten ska förslaget också vara förankrat, dvs kommunledningen skall ha försökt att samla en majoritet bakom inriktningen och de olika delförslagen. Den 1 juni kan partierna som inte fanns med i processen lägga sina egna förslag på kommunstyrelsens bord.

Det finns flera partier i Vänersborg som för det mesta har hållits utanför när S och M har hållit i taktpinnen. Är det M som leder en koalition med FP och KD, så brukar S i huvudsak vara överens med M för att sedan göra större väsen kring några mindre punkter där man har hittat möjlighet att kunna skylta med egna förslag. Tvärtom gäller att M upprepar samma spel, det finns alltid samma förslag som kryddas med ett litet antal avvikelser som går att marknadsföra.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet i Vänersborg har genom åren varit utanför. Förra året var valrörelsen i gång när budgetprocessen kom in i slutfasen. Miljöpartiet valde att spela högt i juni före valet och gjorde ”all-in” i ett försök att finansiera det mesta av det bästa genom en skattehöjning. Förslaget var inte förankrat någonstans och förblev utan respons. Vänsterpartiet var nog det enda parti som sympatiserade med tanken men vi valde en annan linje. Under ett valår röstar fullmäktige nämligen två gånger kring mål- och resursplanen, först i juni innan valdagen och sedan i november när valresultatet slår fast vem som kan bilda majoritet under den kommande mandatperioden.

Vänsterpartiet räknade med att Socialdemokraterna i Vänersborg efter en valframgång skulle följa sina egna tankar som fanns att läsa i valbroschyrerna och som predikades vid varje möte. Vi tog därför ett steg tillbaka i juni och fokuserade helt på att förbereda ett bra budgetbeslut i november. Vi räknade fel, med facit i handen erkänner vi att vi gick på en nit.

Det är dock av intresse att påminna om den utskällning som Miljöpartiet gav oss för ett år sedan. Det är intressant läsning:

Marika Isetorps tal – budget, våren 2014

Vänsterpartiet röstade emot pengar för skolan

Hur kan Vänsterpartiet välja den budget som är sämst för barnen?

Nu är Miljöpartiet med i den oheliga allians som regerar Vänersborg i minoritetsställning, där S har bundit till sig C och MP. Samma Marika Isetorp låter oss inte veta hur hon och hennes parti påverkar budgetprocessen. Det enda som hittills kommit fram är en rad på hennes Facebook ”Efter en intensiv vecka för oss i kommunens budgetberedning ….”

Vi inväntar med spänning resultatet av överläggningarna.

När får vi veta vart vi är på väg?

Alla är i gång nu – samtliga nämnder sammanträder och inom en snar framtid borde bilden klarna, hur Vänersborg ska styras av denna mandatperiodens minoritetsledning S, C och MP. Med endast 22 av 51 ledamöter i fullmäktige och utan egen majoritet i någon av nämnderna kan man förvänta sig svårigheter att hålla kursen. Vilken kurs? Än så långe vet ”vi andra” endast att man har åstadkommit en överenskommelse, men inget har sagts om innehållet och riktningen. Låtsas man att S och C är bästa vänner? I Vänersborg kanske, men någon tycks ha sålt sin själ. S och MP – på samma kurs? Inte om vi ser tillbaka på den gångna mandatperioden, inte om vi bläddrar igenom valbroschyrerna från i somras. Ingen ”regeringsförklaring” således, men en rad frågor under den närmaste tiden borde ge fingervisningar.

På måndag träffas kommunstyrelsens arbetsutskott, vid sidan om de tre kommunalråden Marie Dahlin, S, Gunnar Lidell, M och Bo Carlsson, C, ingår Marika Isetorp, MP och Peter Göthblad, FP. Första punkten är ett förnyat yttrande till kammarkollegiet. En handfull kommuninvånare hänvisar till ett flertal nackdelar som sammanhänger med att de är folkbokförda i Vänersborg fast de ”egentligen” bor i Trollhättan. Frågor om gränsdragningar kommunerna emellan avgörs av kammarkollegiet. Nu ska Vänersborg yttra sig på nytt och vi är nyfikna hur MP förhåller sig denna gång. I september 2014, veckan innan valet voterade MP mot kommunens yttrande och biföll istället Vänsterpartiets yrkande till yttrande.

Kommunen: ”Kommunfullmäktige beslutar anta …. tjänsteskrivelse … som yttrande. Kommunens motiv för avstyrkan är att skälen som framförs för en flytt av kommungränsen inte är tillräckligt starka och övervägar inte nackdelarna som kan uppstå vid förändring av gränsen. Vissa olägenheter med den kommunala servicen kan man lösa genom samverkan med Trollhättans kommun.”

Vänsterpartiet: ”I ansökan framförs ett flertal beaktansvärda synpunkter som borde prövas av Kammarkollegiet. Vänersborgs kommun vill dock framföra att det finns möjligheter att tillmötesgå de sökande genom att ytterligare förbättra vår samverkan med Trollhättans kommun.”

Det kan tyckas vara ”samma sak” men vårt yttrande vill visa respekt för kommunens medborgare och vill också hålla sig till regelverket. Det är nämligen helt Kammarkollegiets sak att ”väga” argumenten i sakfrågan och avgöra denna ansökans utgång. Yttrandet formuleras slutligen av kommunfullmäktige 25 februari innan det skickas till Stockholm.

Vi missade en pusselbit

Vårt inlägg igår var tämligen korrekt, men inte helt rätt ändå.

Vänersborgsgrupperingen S och C har hållit ihop i många år nu, som majoritetsregering 2007 haft ansvar för byggprojektet Arena Vänersborg, har även hållit ihop som en sorts opposition när de tre andra borgerliga partierna 2010 tog på sig att leda kommunen med en minoritet i kommunfullmäktige. Nu enas S med sina 14 mandat och C med sina 4 mandat med Miljöpartiet och Välfärdspartiet, två partier som under en, två mandatperioder gång efter annan angripit S i en rad stora och viktiga frågor. Men nu är 14 plus 4 tillsammans med 4 MP mandat och 2 från det lokala Välfärdspartiet tillsammans 24 – av 51. Vi får väl se om vi inte får rätt med gårdagens misstanke: En sådan minoritet tar på sig uppgiften att leda kommunen endast under förutsättningen att det finns en tyst överenskommelse med någon / några andra partier att ”få hålla”. Eller hur, M, FP och KD?

Nu är tabellen komplett:

C FP M KD S V MP FV VFP SD Antal Ledning
1973  13 8 6  1  19  2  49  C FP M KD
1976 13 7 6 1 20 2 49  C FP M KD
1979 12 7 8 21 3 51  C FP M
1982 11 4 10 23 3 51 S V
1985 9 10 10 18 4 51 C FP M
1988 8 7 8 1 19 4  4 51 S V MP
1991 7 5 9 4 15 3 2 6 51 C FP M KD FV
1994 4 3 7 2 21 3 2 9 51 S V MP
1998 4 2 6 4 16 5 2 12 51 C FP M KD FV
2002 4 5 6 4 20 5 2 5 51 S C V
2006 5 4 9 4 21 4 2 2 51 S C
2010 3 5  13 2 12 8 4 2  2 51 FP M KD
 2014  4  3  10  2  14  6  4  2  6 51  S C MP VFP

 

Lite här och lite mera där

Allt vi kan säga är att vi fortsätter att öppet redovisa våra tankar. Det gör vi bl a här på hemsidan där vi har för avsikt att löpande informera.” Så skrev vi på vår hemsida dagen efter valdagen. 

Sedan dess har vi läst och hört Marie Dahlin, S, och hennes utfästelse att tala med alla partier. Hon har dock inte hunnit fram till Vänsterpartiet än.

Avgående kommunalrådet Johan Ekström, FP, berättade att ”M, FP och KD” har enats om att även i fortsättningen ”hålla ihop”.

Det var allt vi visste när vi hade medlemsmöte igår, onsdag. Där beslutade vi att ge vår ordförande, Marianne Ramm, uppdraget att söka kontakt med Anders Wiklund, ordförande i Miljöpartiet, och avtala tid och plats för ett samtal. (Under mandatperioden 2010-2014 finns ett valtekniskt samarbete som omfattar båda partier och det lokala Välfärdspartiet.)

Vi återkommer med ny information när den finns.

Under tiden får vi gratulera Vänsterpartiet i Trollhättan. Fahimeh Nordborg tar plats på en kommunalrådspost, belöningen för ett tålmodigt och målmedvetet arbete under en lång tid. Samarbetet med S och MP öppnar även för platser i några av nämndernas presidier.

Och så kom beskedet om arbetsfördelningen i Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Riksdagen beslutade igår att samtliga utskott skall bestå av 17 ledamöter. Vilka av Vänsterpartiets ledamöter som tar plats i vilka utskott anmäls senare. Men en fingervisning framkommer i ett pressmeddelande om partiets ”talespersoner”.

Hur kan bra motioner leda till bra politik?

När valrörelsen under våren 2014 drog igång på allvar, började motionerna strömma in. Det brukar vara så, somliga tycks vakna framåt slutet av mandatperioden. Miljöpartiet i Vänersborg tillhör inte gruppen, vi delar uppfattningen att bra motioner kan lämnas in när tiden är mogen.

En av MP:s motioner är i stora delar en avskrift av en motion som partiet har lämnat in under ett antal år och i ett antal kommuner. Inget fel i det, är det en bra tanke och ett bra syfte så bör Vänersborg kunna dra nytta av erfarenheter som redan har samlats på annat håll.

Det handlar om ”Motion om Social investeringsfond”.

Här några synpunkter som bör komma fram innan behandlingen av motionen tar sin gång.

Det ”normala” är att motionen lämnas in, presenteras under ”högst två minuter” i kommunfullmäktige, varefter motionen hamnar hos kommunstyrelsen och oftast direkt hos berörda nämnder. Där tar förvaltningarna över och efter en kortare eller längre utredning sammanställs tjänsteyttranden med förslag till beslut. Nämndernas och kommunstyrelsens ledamöter ställer sig oftast bakom förslagen. Det händer också att olika uppfattningar resulterar i förslag till annan formulering av beslutsförslagen eller till yrkanden om avslag.

Denna process är inte ett optimalt sätt att hantera motioner med en tydlig politisk ambition. Den politiska uppfattningen hos partiet (eller partierna) som står bakom motionen är tydlig, men alla andra politiker tvingas avvakta och kommer först ”sent” med.

Det borde finnas andra möjligheter att ”gripa in”, men alla med insikt i hur det ”brukar vara” vet hur svårt det är att förändra parlamentariska rutiner.

Så här ett försök ”vid sidan om” att framföra tankar och frågor som borde finnas med i den fortsatta hanteringen av Miljöpartiets motion.

För det första: Att säga ja till att inrätta en social investeringsfond borde vara en självklarhet, underlaget och bevisbördan för att fonden är lönsam finns redan, det går inte att argumentera emot. För det andra: Om det är så, varför har vår kommun inte tidigare inrättat en fond, varför finns det risk för att det dröjer ännu ett tag?

Enkelt uttryckt: Om resultatet ”i längden” är flera gånger större än dagens insats, så säger den enkla beräkningen att resultatet förblir ”noll” om insatsen inte finns. Vilka pengar med tillräcklig volym finns att hämta var i den kommunala verksamheten som fyller fonden i utgångsläget?

Tre möjligheter till finansiering är tänkbara:

Tuffa tag i framtagningen av nästa budget för att avsätta en viss mängd pengar till en social investeringsfond. Eller en skattehöjning ”idag” som kan ge utrymme, och som kan tas bort när ”vinsterna” blir synliga och även leda till möjliga framtida skattesänkningar. Eller: Låna pengar till en fond när vissheten finns att insatta medel överstiger framtida räntebelopp och att amorteringen inte blir något problem.

Det är frågor och funderingar av den arten som borde finnas med när Vänersborgs politiker skall ta ställning. Särskilt med tanke på att det är Miljöpartiets motion.

Tuffa budgetbeslut måste vara långsiktiga beslut, de måste bäras av en stabil majoritet som inte ändras från det ena året till det andra.

Miljöpartiets föreslagna skattehöjning samlade i juni blott fyra röster från femtioen ledamöter, dessutom gällde förslaget utgifter till löpande verksamhet.

2013 fastnade Miljöpartiet fullständigt i sitt ställningstagande i budgetfrågor. Den föreslagna användningen av ”resultatutjämningsreserven” avfärdades kategoriskt och betecknades som illvilliga försök att låna från framtida generationer.

Ska det bli en social investeringsfond i Vänersborg, så måste fonden i utgångsläget fyllas med ett belopp av hyfsad storlek. Man måste enas kring någon metod att få fram pengar . Det behöver också de nyvalda politikerna veta. Även Miljöpartiets ledamöter.

Undrar om vi behöver vänta länge

Det är inte lätt att förstå varför Miljöpartiet i Vänersborg vandrar iväg och glömmer bort kloka beslut som partiet tidigare varit delaktigt i att formulera. Men det finns hopp, ändrar man sig en gång så finns nog möjligheten att det kan ske igen. Tänk om vi får höra av våra lokala miljöpartister samma sak som vi läste om igår i tidningen Aftonbladet: ”Förlåt. Vi var naiva. Det blev fel.

Inte vem som helst utan tre representanter för Miljöpartiet som har varit med om att fatta viktiga beslut i en stor fråga bekänner nu öppet att man ångrar sig. Läs gärna hela den korta debattartikeln. Och vi hoppas verkligen att Marika Isetorps partimedlemmar i Vänersborg läser och begrundar. Det är aldrig för sent …