I slutet på förra veckan berättade vi om riksdagens debatt och beslut i frågor som rör kommunens ekonomi nu och framöver. Efter ett antal år där överskotten i bokslutet vida översteg alla förväntningar på ett bra resultat, så har vår kommun i likhet med de flesta kommuner och i stort samtliga regioner fått ett brutalt uppvaknande. Inför 2024 saknas resurser för att fortsätta utveckla verksamheten.  Pengarna räcker inte ens till för att behålla dagens nivå, kvalitén och omfattningen måste sänkas.

I juni fattas det alltid budgetbeslut för nästa kalenderår. 18 månader senare kommer kvittot på om prognosen höll, om anslagen räckte och om allt löpte som det var tänkt och beslutat. Och nu fanns alltså tre år där kassakistan var välfylld och därutöver i slutet på året – men inte någon gång fick kommunfullmäktige använda överskottet från det ena året till ett kommande år. Föreskriften om balanskravet gällde: Kommunens budget får inte planera för kommande utgifter och kostnader som överstiger det som kan förväntas på intäktssidan. Glöm gamla överskott, balanskravet tillåter inte att resultat jämnas ut mellan åren. 

I nämnda inlägg förra veckan citerade vi Vänsterpartiets gruppledare som talade för den reservationen som vi hade tillsammans med Miljöpartiet. 

Hör och häpna,  nu uttalar sig Annika Wallenskog, chefsekonom för Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, om balanskravet. Hon beklagar mer eller mindre att regeringen och därefter sex av riksdagens partier har förkastat tanken på att i grunden ändra bestämmelser kring balanskravet. Hon skriver om balanskravets kortsiktighet följande: ”Från SKR:s håll har vi flera gånger under senare år tryckt på hur balanskravets kortsiktighet ställer till problem för sektorn. Det är viktigt att kunna se ekonomin, kassaflödet och resultatnivåerna i ett mer långsiktigt perspektiv och få friheten att säkra en långsiktig hållbar ekonomi utan dagens stelbenta regelverk. I utredningen från 2021 föreslogs att kommuner och regioner skulle upprätta ett långsiktigt program för god hushållning. Det är en god intention som kan och bör tillämpas inom ramen för det regelverk vi nu har.

En dröm hade varit att lagstiftaren hade tillåtit oss att hantera balanskravet inom ramen för ett sådant långsiktigt program. Men det förtroendet verkar riksdag och regering inte ha för sina partikamrater i kommunal sektor, vilket kan tyckas märkligt.”

Texten finns i Annika Wallenskogs senaste ekonomiblogg som har rubriken ”Ny lagstiftning om god ekonomisk hushållning – eller när RUR blir RER”.

Lite i skymundan kommer riksdagen på onsdag besluta i enlighet med regeringens förslag och betänkandet  2023/24:KU12 ”Effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner”. Debatten ordnas tidigare under dagen, 09:00. 

I en tid när kommunerna och regionerna kämpar i motvind 2023 och fruktar bristande möjligheter att finansiera  välfärden 2024 borde frågeställningar i propositionen och i konstitutionsutskottets betänkandet föra med sig större uppmärksamhet. 

Av betänkandets sammanfattning framgår: ”Regeringen föreslår att de resultatutjämningsreserver som regleras i
kommunallagen ska ersättas med resultatreserver. Införandet av resultatreserver innebär att kommuner och regioner ges större möjligheter att planera sitt sparande i syfte att nå en god ekonomisk hushållning.”

Och vidare: ”Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.”

Här i Vänersborg kan den centrala frågan belysas på följande sätt. Kommunen hade under åren 2020, 2021, 2022 och även innevarande år 2023 rejäla överskott i samtliga  bokslutsresultat.

Se raden: 2020:157 mnkr –  2021: 185 mnkr –  2022: 180 mnkr och prognosen för 2023 är 60 mnkr. 

Det ”normala” för Vänersborg är resultat som år efter år ligger mellan 30 och 50 miljoner. 

Vore kommunen en svensk familj  så skulle det högst sannolikt har lagts pengar från dessa tre fantastiska år på ett sparkonto för att hjälpa till under eventuellt kommande sämre tider. 

För kommunen gäller balanskravet: ”Av 11 kap. 5 § kommunallagen framgår att kommuner och regioner varje år
ska upprätta en budget för nästa kalenderår (budgetår) och att budgeten ska upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Detta s.k. balanskrav gäller all kommunal verksamhet som bedrivs i förvaltningsform.”

Med andra ord, gamla goda resultat får inte användas när det uppstår uppenbara finansieringsproblem i den kommunala verksamheten  ett kommande år.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår att riksdagen på onsdag tar steg mot att avskaffa balanskravet: ”Regleringen av balanskravet innebär en inlåsningseffekt, eftersom underskott som huvudregel alltid måste återställas, medan överskott inte kan användas för annat än att förstärka det egna kapitalet. Balanskravets ettåriga karaktär innebär en risk att kommuner och regioner bidrar till att förstärka
konjunktursvängningar, genom att genomföra besparingar i sin verksamhet vid en konjunkturnedgång och/eller att bygga ut den för mycket i en högkonjunktur, när skatteintäkterna är goda.”

De andra partierna ser inget behov att angripa balanskravet. Från årsskiftet avskaffas resultatutjämningsreserven och ersätts med resultatreserven. Och med hänvisning till det säger utskottsmajoriteten: ”Utskottet konstaterar att införandet av resultatreserver ger kommuner och regioner större möjligheter att planera sitt sparande i syfte att nå en god ekonomisk hushållning. Mot bakgrund av att balanskravet därmed blir mer flexibelt ser utskottet, likt finansutskottet, inte skäl till något tillkännagivande.”

Det finns nog skäl för alla förtroendevalda med intresse för ekonomiska frågor att läsa hela det korta betänkandet. Det kan ju tänkas att det riktas frågor från allmänheten till politikerna: ”Hur kan ni skära ner eller varför inte åtminstone bibehålla nivån på den kommunala välfärden i skolan och den sociala omsorgen? Vad har ni gjort med alla dessa överskott?”