Skip to main content

Partikamrater att vara stolt över

I oktober 2021 tackade vi Christina Höj Larsen för allt hon hade fört fram under sina år i riksdagen. Själv skrev hon: Nu lämnar jag vidare stafettpinnen till Tony Haddou.

Uppgiften har inte blivit lättare, Tidöavtalet, två partier i regeringen som tävlar med SD om vem som kan värst, och så Liberalerna som låtsas att kunna utgöra någon sorts motvikt. 

Här texten som Tony Haddou publicerade i torsdags: 

Jag tänker på journalisten som ringde mig för drygt ett år sen och undrade om den låga dagersättningen för ukrainarna som sökt skydd i Sverige. Det blev ett stort reportage, pratade om konsekvenserna, om hur illa framförallt barn och kvinnor far av en så låg ersättning.
Jag frågade journalisten om han visste om att afghaner, syrier, eritreaner och irakier och alla andra asylsökande levt med samma dagersättning sedan snart 30 år tillbaka och om varför intresset inte funnits tidigare? Att pengarna för den asylsökande tar slut efter att man köpt bussbiljett till ett möte när Migrationsverket kallar, och sen finns inga pengar till varken mat eller blöjor till ens barn.
Om att så många förlorat den lilla dagersättningen och sitt hem, jobb, studier och trygghet vid utvisningsbeslut som inte går att verkställa, att dom pressas ut i det som kallas skuggsamhället och reduceras till papperslösa.
Jag tänker på hur hårda och inhumana Sveriges migrationslagar är. Och om inte massflyktsdirektivet hade aktiverats för ukrainarna hade dom troligtvis hänvisats till ”lugnare delar av landet”, många gånger utan nån rättssäker prövning.
Jag tänker på när utvisningarna inte går att verkställa och hur dom då hade hamnat i limbo, utan några rättigheter och utanför allt. Vänsterpartiet har föreslagit en rad förbättringar i mottagandet, senast idag för ukrainarna. Det gör vi för att vi tror att skyddsbehövande måste ges möjligheterna att kunna avsluta sin flykt och starta sitt liv på nytt, i trygghet. Det gäller samtliga människor som flyr.
Jag tänker också på journalisten som för ett år sedan kritiskt frågade mig om varför massflyktsdirektivet inte aktiverades för dom som flydde kriget i Syrien? Samma vilja har helt enkelt inte visats inför andra som på samma sätt flyr och söker skydd. Blev glad över frågorna och reportaget, tror det va i DN, men det krävdes uppenbarligen att journalisten själv kom till Sverige 2015.
Jag tänker på den första frågan jag ställde i riksdagen till dåvarande regering, direkt när ukrainare evakuerades från hus och hem. Varför svarta inte fick komma ut ur Ukraina med bussar eller tåg, varför inte regeringen gjorde nåt åt rasismen vid gränsen till Polen på europeiska nivå för att även dom skulle få evakueras på samma sätt.
Ett år efter att ukrainare flyr undan en brutal invasion tänker jag på hur effektivt och snabbt vi kunde upprätta lagliga och säkra vägar in i EU, vi har alltid haft systemen och regelverken på plats. Vi har alltid kunnat undvika övergreppen mot människor på flykt, att militär fängslar eller skjuter ner människor vid gränsen eller trycker tillbaka dom på Medelhavet så att båtarna kapsejsar.
Jag tänker på dom tunisiska fiskarna som vittnar om att dom får upp barn i sina fiskenät.
Jag tänker på alla skolklasser som hör av sig och som jag träffat för att deras kamrater ska utvisas till ett land den aldrig varit i. Barn som tar orättvisa strider som vuxenvärlden skapat.
Jag tänker på alla dom som genom åren hjälpt ensamkommande och med hjärta och generositet skapat familj och trygghet, trots att dom varje dag i den offentliga debatten fått motta så mycket skit, endast för att dom visar solidaritet och mänsklighet.
Det säger så mycket om Sverige.
Jag tänker på all rasism och allt skit ensamkommande tillskrivs och som blivit svensk politik. På hur rasistiskt Sverige är och hur vi ska skydda våra barn mot det.
Jag tänker på hur reaktionerna är på människor på flykt beroende på vart människor kommer ifrån. Jag tänker på A som väntat på besked i 8 år och ringer och undrar varför det nu finns handläggare men inte för honom. Jag tänker på en regering som så rasistiskt sorterar i asylrätten.
På Sveriges regering och migrationsminister tänker jag allt mindre. Som gjort det till sitt uppdrag att samla alla europeiska länder för att diskutera hur fler människor på flykt olagligt ska tryckas tillbaka. För att dö på Medelhavet och längst vägen, och hur diktaturer fortsatt ska få finansiering för att skjuta ner människor på flykt vid gränserna. Man ska aldrig få avsluta sin flykt här. Just den selektiviteten är rasistisk och det är just den som undergräver asylrätten. 

Utlänningar i Sverige utan tillstånd

Idag lyssnade riksdagen, regeringen och ett antal gäster på ett anförande av president Volodymyr Zelenskyj.

Igår debatterades det i riksdagen ett betänkande från Socialförsäkringsutskottet 2021/22:SfU16 :”Utlänningar i Sverige utan tillstånd”.

Debatten gällde det som många kallar skuggsamhället.

Vänsterpartiets ledamot Tony Haddou inledde sitt anförande: ”För mig handlar hela samhällsbygget om att vi ser efter varandra, att vi agerar solidariskt och att vi hjälper den som står längst ned på trappstegen. Det handlar om att ta ett gemensamt ansvar för varandra och hjälps åt. Det är så vi bygger ett starkt välfärdssamhälle och ett mer jämlikt och rättvist samhälle.

Jag konstaterar dock att det finns en majoritet partier i denna kammare i dag som ser på samhället på ett helt annat sätt. Det är mörkare och mer brutalt. Man har lämnat över makten till marknaden och privatiserat sönder den svenska välfärden, vilket har ökat klyftorna människor emellan. Nu försöker man täcka över sina egna misslyckanden genom att skylla på flyktingarna, de mest marginaliserade.

Det är dock inte vilka flyktningar som helst. När man gör skillnad på ukrainska flyktingar och andra avslöjas återigen vad man vill prägla den offentliga debatten med, vilka som beskrivs utifrån ett skyddsbehov och vilka som demoniseras. Den skillnad man gör och hur man sorterar i asylrätten är ingenting annat än rasism, och det står i strid med konventionerna.

De åtgärder mot skuggsamhället som föreslås här och som vi debatterar i dag syftar till att göra livet svårare för de människor som lever som papperslösa i Sverige. Man gör det utifrån föreställningen att det ska få dem att lämna landet. Det är en politik som har prövats i flera steg och alltid med samma resultat, nämligen att utsattheten ökar. Ett tydligt exempel på det är ändringarna i lagen om mottagande. Den som får avslag på sin asylansökan mister rätten till bistånd och boende.

Ni här inne har fråntagit människor deras sista möjlighet till försörjning och tak över huvudet. Vad tror ni händer med dem? Vad tror ni händer med människor när ni tar ifrån dem deras trygghet, försörjning och hem? Ni talar om ett skuggsamhälle som ni här inne har skapat. Det är människor som gång på gång har fallit offer för er bristande lagstiftning.

I stället för att bygga arbetet på kunskap och vad som fungerar och inte fungerar har de blåbruna och tyvärr också Socialdemokraterna valt att driva en politik som syftar till att få människor att lämna Sverige genom att göra livet värre för dem här än det de har flytt ifrån. Man behöver nog göra väldigt mycket med Sverige för att det ska bli sämre än världens farligaste land Afghanistan, krigsdrabbade Syrien eller förtryckregimens Eritrea.

Framför allt är det en väldigt problematisk och cynisk vision att kränka människors fri- och rättigheter på detta sätt. Det är också en ogenomtänkt signalpolitik som inte kommer att få fler att återvända, utan det leder till en ökad utsatthet och till att fler får leva i det skuggsamhälle som partierna här säger att de vill bekämpa.”

Hela talet och alla replikskiften med företrädare för SD, M och KD kan läsas i snabbprotokollet eller följas i efterhand på riksdagens webb-TV.