Skip to main content

Ali Esbatis sista riksdagsdebatt

”Man måste uppskatta Ali Esbati. Han är en politiker som är påläst, och han är intellektuell. Han är ganska tuff, men han är det på ett varmt sätt. Och det saknar jag lite grann i politiken. Jag skulle till och med beskriva att han är lite av en ordkonstnär.
Jag kommer att sakna Ali Esbatis anföranden i kammaren. Med all respekt för alla er andra, men han är den mest förberedda i ordvändningar, i beskrivningar, i målande bilder av hur han beskriver sin politik, er politik och vår politik. Det kommer jag att sakna.
Jag tror till och med att stenograferna kommer att sakna att få skriva rent hans anföranden.”  (Mikael Damberg, S)

Företrädare för riksdagens andra partier hade  alla några personliga rader i sina manuskript när Vänsterpartiets  ekonomisk-politiska talesperson deltog i sin sista stora budgetdebatt. Ali Esbati hade tidigare berättat varför han lämnar riksdagen.

Debatten då? Som alltid kan den 5½ timmar långa debatten ses i helhet eller valda delar därav på riksdagens hemsida. Där finns länken till inspelningen på webb-tv och där finns även länken till snabbprotokollet. 

Nördiga vänsterpartister sparar en kopia med texten av Ali Esbatis anförande i budgetdebatten. 

Omröstningen kom senare på eftermiddagen – SD hade fast grepp om läget och rösterna från regeringspartierna räckte till för att utskottets betänkande vann på samtliga punkter, alla avvikande yrkanden och reservationer förlorade.

Igår meddelade Vänsterpartiet också att Ida Gabrielsson efterträder Ali Esbati. 

Ali Esbati gav svar på alla frågor

Två dussin gånger, eller tre? 

Anders Holmberg replikerade igen och igen under ”30 minuter”: ”Jag förstår, jag förstår …”

Programmet spelades in 9 februari och ligger kvar ett bra tag till på svtplay

Ali Esbati hoppade in med mycket kort varsel när Nooshi Dadgostar hade blivit sjuk. Han svarade på alla frågor och Anders Holmberg sade att han förstår.  Så bra.

Varför tar du semester Ulf Kristersson?

Vänsterpartiets Ali Esbati ställde en fråga i Aftonbladet – här hela texten från tidningen:

Gamle moderatledaren Gösta Bohman poserade gärna med slidkniv och strömmingsgarn på sin skärgårdsö. Anna Kinberg Batra för sin del lyfte fram Sörmland och Bohuslän och såg fram emot att ”mysa med familjen” när partiledarna berättade om sina semesterplaner. Fredrik Reinfeldt hade också blivit tillfrågad och då var det en Kretaresa som stod på programmet.

Och Ulf Kristersson han har sin vackra 20-talsvilla i Strängnäs, där han kan påta i trädgården under semestern.

Vänsterpartiet missunnar ingen sin semester, men det är ändå häpnadsväckande att just moderater tar semester. De har ju varit emot semester i hela sin historia!

Semester för vanligt folk var ett påfund som skulle ruinera kapitalägarna. Och vad skulle arbetarna göra hela dagarna? Gå och slå dank!

” Vad detta betyder ifråga om konkurrenskraft på England, det säger sig självt” sa en riksdagsman Nisser 1938, då Högerpartiet gick emot två veckors semester.
” Vi får problem när det gäller att ge ett meningsfullt innehåll åt denna 4-veckorssemester” sa riksdagsman Hamilton 1963, då Högern sa nej till fyra veckors semester.

Med tanke på Moderaternas historia är det också konstigt att Ulf Kristersson åker till akuten om han sticker sig på en tagg eller ramlar ur hängmattan. Kristerssons parti var ju emot fri sjukvård!

Och när alla andra går hem på fredagar och tar fram chipsskålen och ölen borde moderater vara kvar och jobba, i konsekvensens namn. Hallå, ni var ju emot 40-timmarsvecka! Tänk på arbetslinjen!

Faktum är att Moderaterna har varit emot de flesta reformer som gjort livet bättre för vanligt folk. Moderaterna sa:

  • 1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
  • 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
  • 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
  • 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
  • 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
  • 1931: Nej till sjukkassan.
  • 1934: Nej till a–kassa
  • 1935: Nej till höjda folkpensioner.
  • 1938: Nej till två veckors semester.
  • 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
  • 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
  • 1951: Nej till tre veckors semester.
  • 1953: Nej till fri sjukvård.
  • 1959: Nej till ATP.
  • 1963: Nej till fyra veckors semester.
  • 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
  • 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
  • 1976: Nej till femte semesterveckan.
  • 2006: Sänk a- kassan.
  • 2006: Sänk sjukersättningen.
  • 2015: Nej till slopande av stupstocken i sjukförsäkringen
  • 2017 Nej till avdrag för fackföreningsavgift
  • 2018- Nej till att stoppa vinstjakten i välfärden

Jämlika samhällen som vilar på generella välfärdssatsningar har visat sig vara en stabil grund för ekonomisk tillväxt genom de möjligheter till utbildning och utveckling som skapas för alla. När Moderaterna försöker skriva om historien och framstå som om de har varit med och byggt den svenska modellen är det stötande.

Den har inte med Moderaterna att göra, annat än att partiet har varit emot i stort sett alla reformer som byggt upp välfärdslandet Sverige.

Och när det gäller det här med semestern; Timbro, högerns egen tankesmedja, är faktiskt fortfarande emot sammanhängande sommarsemester för alla.

”En kvarleva från 1900-talets industrisamhälle”, skriver Timbro på hemsidan. Och föreslår att semesterlagen rivs upp och istället ska var och en förhandla för sig om ledighet med arbetsgivaren.

Något att fundera på för Kristersson i hängmattan i sommar?

Läs debattartikeln på Aftonbladet debatt.

Ali Esbati, Arbetsmarknadspolitisk talesperson (V)

Mycket mer än en tvist om påvens skägg

All heder till ambitiösa och strävsamma kommunpolitiker. Men hur mycket kan påverkas och avgöras lokalt? Mindre än vad våra kommuninvånare tror, mindre än vad enskilda lokala politiker skulle vilja bestämma över. Är det inte något EU-direktiv som via svensk lagstiftning har slagit genom, så är det regeringens och riksdagens göranden som sätter ramarna för kommunerna.

Här en snabb handledning hur det kan gå till:

Torsdag nästa vecka, 12 februari, röstar riksdagsledamöterna i kammaren om ett förslag från riksdagens arbetsmarknadsutskott. Det har rapporterats kortfattat om detta i media, mest under aspekten ”åter får regeringen stryk”. Betänkandet med rubriken ”Översynen av Arbetsförmedlingen” låter föga upphetsande. Men betydelsen av voteringen kommer vi på det lokala planet att känna av. För visst har det efter valdagen i september 2014 funnits en klar förväntan att en för oss så betydelsefull myndighet som Arbetsförmedlingen skulle sätta fart på ny och rätt kurs.

Nu får uppenbarligen de fyra partierna M, C, FP och KD benäget stöd av Sverigedemokraterna att bromsa och fördröja förändringsprocessen. Får utskottsinitiativet fullt genomslag går vi miste om möjligheten att få avlastning för kommunens egna ansträngningar att komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten, vi går miste om bättre stöd för att skaffa jobb för människor som inte fullt ut kan konkurrera om arbetsplatser och vi anar också att integrationen av våra nyanlända medborgare fortsätter att gå för långsamt.

Det är alltså ingen struntsak vi talar om, det är mycket mer betydelsefullt.

Här några texter och länkar:

Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU 2014/15:6

Reservationen från ledamöterna från S, MP och V

Regeringens regleringsbrev för Arbetsförmedlingen – hela texten och de inledande sidorna.

Jobb för personer med funktionsnedsättning

Vid socialnämndens sista sammanträdet innan sommarpausen beslutades att föreslå kommunfullmäktige antaga ”Policy för funktionshinderfrågor för Vänersborgs kommun” som skall ersätta gällande ”Handikappolitiskt program”.

Då passar det bra att peka på andra initiativ som tas på området. Det är tyvärr fortfarande så att ”tillgängligheten till arbetsmarknaden” är ett mörkt kapitel. Kommunerna behöver absolut statliga insatser om det ska ske nämnvärda förbättringar. Vänsterpartiets talesperson för arbetsmarknadspolitiska frågor, Ali Esbati, berättar här hur partiet inom ramen av sitt budgetförslag ser på möjligheterna att komma till ett genombrott. (Här texten som är en kopia från Vänsterpartiets hemsida.)

——–

Vänsterpartiet presenterar idag ett 13-punktsprogram för stärka möjligheterna till arbete och försörjning för personer med funktionsnedsättning. Förslaget innehåller bland annat miljardsatsningar på ökade lönestöd och extra stöd till arbetsgivare som tar emot personer med lönestöd.

– Vänsterpartiet vill göra arbetsmarknaden tillgänglig för alla. Sverige är idag långt ifrån målet om att personer med funktionsnedsättning ska ha samma rätt och samma möjligheter som andra att delta fullt ut i samhällslivet, inklusive arbetslivet. Idag är sysselsättningsgraden bland funktionshindrade lägre än för 20 år sedan. Det är ett stort hinder för många människors frihet och välfärd. Våra förslag skulle kunna vända utvecklingen säger Ali Esbati arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Flera av förslagen i Vänsterpartiets 13-punktsprogram utgår ifrån slutsatserna i FunkA-utredningen som presenterades i maj 2012. Huvuddelen av de åtgärder som FunkA-utredningen föreslår finns med i Vänsterpartiets förslag till statsbudget. När det gäller den delen av lönekostnaden som består av statliga stöd höjs i vårt förslag taket från dagens 16 700 kronor per månad till knappt 20 000 per månad för nybeviljade stöd. Detta har stor betydelse för att bredda arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättningar. Satsningen kostar cirka 1,3 miljarder per år från år 3. Vänsterpartiets vill också se en förstärkning av stöden till de arbetsgivare som tar emot personer med lönestöd, för ökade kostnader som en anställning kan innebära, till exempel för rehabiliterande insatser. Vi satsar därför 1 miljard per år från år 3.

¬- Regeringen gör ibland gällande att sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning ökar. Sanningen är att många av dem ingår i Fas 3. Villkoren i Fas 3 är oacceptabla. Det är en åtgärd som har använts som en stjälpningsplats. Vi vill skapa meningsfull och utvecklande sysselsättning för alla som idag står utanför arbetsmarknaden, säger Ali Esbati
Vänsterpartiet har en övergripande politik för ett mer mänskligt arbetsliv. Den ökar möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att vara en del av den reguljära arbetsmarknaden. De särskilda satsningar som vi föreslår, handlar om att anpassa arbetsmarknaden till den mångfald av förmågor och förutsättningar som är ett faktum i samhället och arbetslivet, säger Esbati.

Vänsterpartiets 13-punktsprogram i sin helhet:
• Modernisera lönestöden. Den delen av lönekostnaden som består av statligt stöd höjs taket från dagens 16 700 kronor per månad till knappt 20 000 per månad (0,45 prisbasbelopp). Stöden ska kunna anpassas efter individens behov
• Förstärk merkostnadsersättningar till arbetsgivare som tar emot personer med lönestöd, bland annat för anpassning av organisation och arbetsuppgifter, och för rehabiliteringsinsatser.
• Arbetsförmedlingen ska ha specialiserade handläggare med fördjupade kunskaper om funktionsnedsättningar. På så sätt kan den enskilde hamna rätt från början. Detta bidrar också till en förenklad ingång för arbetsgivare till Arbetsförmedlingens olika stöd. Även hela ansvaret för handläggning av arbetshjälpmedel överförs till Arbetsförmedlingen. Vi vill generellt ge Arbetsförmedlingen mindre av byråkratiska kontrolluppgifter och större resurser till förmedling och arbetsgivarkontakter – med större frihet för handläggarna att använda sin kompetens
• Skapa traineeplatser för unga i samarbete med branschorganisationer och företag med rekryteringsbehov.
• Se över möjligheten att återinföra rätten att behålla sjuk- och aktivitetsersättning för dem som arbetar.
• Åtgärder för att motverka könsskillnader när det gäller arbetsmarknadsinsatser för personer med funktionsnedsättning. Kvinnor är överrepresenterade i förberedande insatser men underrepresenterade i subventionerade anställningar. Det behövs ökad medvetenhet och interna handlingsplaner för att subventioner och arbetsmarknadsåtgärder inte begränsas beroende på kön
• Se över möjligheten att utforma ett riktat stöd till sociala företag, som oftare har möjligheter att erbjuda meningsfull sysselsättning
• Statliga myndigheter ska ta fram mål för anställning av personer med funktionsnedsättning
• Personer med psykiska funktionshinder ska ha rätt till daglig sysselsättning enligt LSS
• Se över LSS och SoL så att man som bistånd kan erbjuda kontinuerligt och stabilt stöd både till den person som fått ett arbete och till arbetsgivaren. Så kan många fler gå från till exempel daglig sysselsättning till arbete med lönestöd.
• Höjd sjuk- och aktivitetsersättning samt höjd högsta bostadskostnad i bostadstillägget. För en ensamstående med garantiersättning betyder politiken cirka 1300 kronor mer i månaden, för en sammanboende cirka 900 kronor. För personer med sjuk- och aktivitetsersättning baserad på låga inkomster (runt 20 000) blir nettoeffekten cirka 1100-1800 kronor.
• Se över kraven på kunskaper om funktionsnedsättningar i rektors- och lärarutbildningen.
• Lagstiftningen om bristande tillgänglighet som diskriminering ska skärpas.

Jämställdhet – ett ämne med många infallsvinklar

”Jag har aldrig förstått det här med höger och vänster, vilket som är vad”. Ett aktuellt uttalande av Stefan Löfven i direkt anslutning till S-kongressen i Göteborg.

Stefan Löfven fick aldrig någon direkt fråga om ”jämställdhet” i Agenda-intervjun. Det efterlystes dock vad kongressen egentligen beslutade om ”jämställt uttag av föräldraförsäkringen”.  Stefan Löfven svarade  – men vad säger hans svar?

”Hög tid för jämställda löner” och vägen dit var innehållet i debatten i riksdagen i tisdags, när Ali Esbati (V) interpellerade arbetsmarknadsministern (tidigare med ansvar för jämställdhet) Hillevi Engström (M). Var och en får själv avgöra hur svaret skall tolkas – vi lägger en länk till protokollet som återger hela debatten. Eva-Lena Jansson (S) och Finn Bengtsson (M) deltog också i debatten med delvis viktiga och relevanta inlägg. Ali Esbati refererade till en facklig rapport med titeln ”Hög tid för jämställda löner”.

Det finns många olika frågeställningar under rubriken ”Jämställdhet”. En aspekt berörs  på en ”Jämställdhetsdag”som arrangeras i Folkets Hus i Vänersborg måndag 22 april. Välkomna!

Jäm

Det finns flera skäl …

Det finns flera skäl att jobba för ett bättre valresultat nästa gång. Tänk om Vänsterpartiet i september 2014 i riksdagen kan komma till samma nivå som här i Vänersborg. 14,99 procent – femton av hundra röstade i Vänersborg på Vänsterpartiet.

Bortsett från alla andra fördelar ett sådant valresultat skulle föra med sig så kan det lösa ett dilemma. För visst är det ett problem när en av partiets mest framträdande politiker, Josefin Brink, tar en kortare ledighet från riksdagsarbetet och hennes ersättare nästan dagligen visar upp sig från sin bästa sida.

Ali Esbati för ”just nu” Vänsterpartiets talan i arbetsmarknadspolitiska frågor. Det gör han som ersättare för Josefin i utskottet, det gör han som Ali Esbati från talarstolen i riksdagens kammare.

Ali Esbati har kommit med två nya interpellationer till statsrådet Hillevi Engström. En av dessa interpellationer berör situationen som många kommuner brottas med, det gäller även Vänersborg där socialnämnden har svårt att hantera försörjningsstödets höga kostnader. Men det gäller i första hand de människor som drabbas av en arbetsmarknadspolitik som vi upplever som djupt kränkande.

Läs gärna Ali Esbatis fråga ”Aktiv arbetsmarknadspolitik kontra fas 3-verksamhet”. I frågan finns en hänvisning till en ny rapport från LO, ta del av LO:s underlag. Återigen visar sig att  Vänsterpartiets linje inte alls är ”långt utanför” alla andra, tvärtom tydliggör rapporten och interpellationen att det finns många band mellan LO och Vänsterpartiet.

Tänk om det kunde bli fler platser för Vänsterpartiet också i riksdagen, Josefin Brink och Ali Esbati kunde tillsammans föra vår talan.

Förresten, femton procent – Vänsterpartiet i Vänersborg har en lång väg kvar, i Fagersta röstade femtiofem procent på Vänsterpartiet.