Tidningen ETC publicerade en debattartikel från Vänsterpartiet med rubriken ”Att straffa arbetslösa skapar inga jobb”. Artikeln undertecknades av två ledamöter i riksdagen och två kommunalråd från Göteborg och Stockholm med ansvar för arbetsmarknadsfrågor och med ansvar för sociala frågor. Ingressen till artikeln är: ”Regeringen har medvetet spridit missvisande siffror. Det är en myt att det skulle vara bekvämt att leva på bidrag. Bidragen finns där som ett skyddsnät när man inte har något annat val.” Längre fram i artikeln berättas om våra alternativ: ”Vi vänsterpartister vill göra det motsatta. Vi vill investera i människor. Vi vill bygga ut välfärden, skapa arbetsmarknadsanställningar, stärka utbildning och annat stöd. Vi vill se en arbetsförmedling som faktiskt fungerar, och en politik som bekämpar diskriminering på arbetsmarknaden. Det är så man skapar jobb och trygghet, inte genom att straffa arbetslösa för problem de inte själva har skapat.” Avslutningen är: ”Regeringen har valt skuldbeläggning framför lösningar. Vi väljer att satsa på människor. Sverige behöver en politik som bygger samhället starkare, inte en politik som gör de mest utsatta ännu fattigare.”
Författarsamtal och höstfika med lärdomar för socialister
Öppet möte – alla socialister, sympatisörer och nyfikna till vänster är välkomna på författarsamtal och höstfika! Möjlighet att köpa boken kommer också finnas. En kväll med intressanta samtal om organisering och rörelsebyggande – både lokalt men också med internationell utblick!
Knappast möjligt att undgå nyheten om regeringens erbjudande till kommunerna att träffas för att prata ”återvandring”. Reaktionen har inte varit entydig, men framförallt har det berättats om vilka kommuner som har svarat ”Tack nej!” och även hur svaret motiverades. Allt började med en utredning som regeringen hade gett uppdrag till och vars resultat presenterades 13 augusti 2024: ”Stöd till invandrarnas utvandring”. Utredarens slutsats var att inte rekommendera ett erbjudande till en tänkt krets av mottagare. I kommentarerna efteråt blev det klart att en tänkbar effekt endast möjligen skulle kunna nås om bidraget till återvändande individer och familjer skulle höjas avsevärt. Efter ett år av tystnad hände plötsligt allt på en gång. Den 5 juni 2025 beslutade regeringen att tillsätta en nationell samordnare för frivillig återvandring. Uppdraget innefattar att informera kommuner, samverka med aktörer och främja återvandring för personer som inte etablerat sig i Sverige. Samordnaren ska också analysera hinder och föreslå förbättringar. Den 30 oktober 2025 meddelade regeringen att återvandringsbidraget höjs kraftigt från januari 2026 – ”från 10 000 kronor per vuxen och 5 000 kronor per barn, till 350 000 kronor per vuxen och 25 000 kronor per barn”. Syftet är att ge personer som inte trivs eller integrerats en chans till nystart i sitt hemland. Samtidigt får Migrationsverket fler verktyg för att motverka fusk.
Nu agerade den nationella samordnaren som regeringen önskade. Ett brev skickades till samtliga kommuner i Sverige. Det uppmanar kommunerna att informera invånare om möjligheten till frivillig återvandring och att samverka med Migrationsverket. Brevet har väckt kritik och kallats “osvenskt” av vissa kommunpolitiker. För Vänersborg svarade kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S – se bifogade kopia. Tack, Benny.
”Ministern vill slopa elevernas inflytande” var rubriken på en artikel i Dagens Nyheter förra veckan. Ingressen till intervjun med utbildningsministern Simona Mohamsson (L): ”Liberalernas partistyrelse vill ta bort barnens inflytande över undervisningen – och ge lärare rätt att bestraffa elever som beter sig illa. Det behövs en kulturförändring där vi avskaffar elevinflytandet för att skapa en skola som präglas av disciplin, säger partiledaren Simona Mohamsson.” Och längre fram: ”Liberalernas partistyrelse har fattat ett enigt beslut om att den vill stryka alla skrivningar om att elever ska ha inflytande över undervisningen i skollagen och i läroplaner. Dessutom vill partistyrelsen att lärare ska få befogenheter att bestraffa elever som beter sig illa eller förstör, till exempel genom att klottra. Då ska läraren kunna ålägga eleven att utföra så kallade ”gottgörande insatser”. … ”Det kan handlar om att låta eleven hjälpa till i matsalen, plocka skräp på skolgården, eller på något annat sätt gottgöra för något som han eller hon har gjort.”
Nu reagerar Elevernas riksförbund. I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver ordförande Vidar Ekman ”Att straffa elever raserar tillit i skolan”. Inledningen lyder: ”Den svenska skoldebatten håller på att spåra ur, med förslag som strider mot såväl forskning och regeringens egna utredningar som mot barns rättigheter. Behovet av åtgärder för att fler elever ska klara av skolan är nödvändigt, men det stavas inte repression, minskat elevinflytande och hårdare tag. Tvärtom är det tillitsfulla relationer mellan elever och lärare som är vägen framåt för en skola där fler elever når sin fulla potential.” Vidar Ekman skriver: ”Visst är det sant att svensk skola har utmaningar. Men när Sveriges utbildningsminister, tillika Liberalernas partiledare, Simona Mohamsson nu vill att skolorna ska bestraffa elever som beter sig illa och ta bort elevinflytandet, riktas blicken bort från det som faktiskt gör skillnad. Ett ytterligare exempel från regeringspartierna är Moderaternas förslag om ”no excuses”-skolor, en amerikansk modell med hård disciplin, nolltolerans mot alla överträdelser och strikta regler för hur elever får röra sig, tala och klä sig. Det är en modell som varken stärker kunskapsresultat eller relationer, utan snarare bryter ned tillit och motivation.”
I debattartikeln hänvisar Vidar Ekman också till en annan artikel: ”Tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges Elevkårer och Sveriges Elevråd skrev vi om hur politiken måste börja tala om skolan så som den faktiskt är, inte måla upp en bild av elever som orsaken till alla problem. Dagens debatt bekräftar tyvärr hur nödvändig den påminnelsen är.”
Stärk Vänsterpartiets närvaro i politiskt eftersatta förorter, rusta upp bostäder och centrum, sänk arbetsgivaravgiften för småföretag i förorten och gör klasserna mindre i skolan. Det är några av de åtgärder Vänsterpartiets politikutvecklingsprojekt Förorten i framtiden föreslår. Under torsdagen lämnade projektets ordförande Ilyas Hassan över slutrapporten till partiledare Nooshi Dadgostar under en pressträff på Vänsterdagarna. ”Jag upplever att man inom politiken pratar väldigt mycket om förorter, men oftast i negativa termer. Jag som själv är uppvuxen i Järva känner inte alltid igen mig i den beskrivningen som flera partier gör. Vi är många som är trötta på demoniseringen som vi ser från politiskt håll samtidigt som levnadsstandarden försämrats enormt” säger projektets ordförande Ilyas Hassan. ”Det här projektet handlar om att ge en röst åt de som inte hörs. Att få in deras perspektiv på vilken politisk förändring de efterfrågar. Jag är övertygad om att förortsborna kommer spela en viktig roll i att byta ut den här regeringen så att vi får till en omfattande politisk förändring i Sverige”.
Mellan 2023 och våren 2025 har projektet inhämtat kunskap bland annat genom samtal med föreningar och invånare. Fram till juni 2025 har vänsterpartister i nio politiskt eftersatta områden knackat 1 200 dörrar. Utifrån den kunskap de samlat in har projektet kunnat skapa en bild av situationen de politiskt eftersatta områdena, de utmaningar som finns och vilka politiska lösningar som behövs. Detta har mynnat ut i en rapport som bland annat föreslår åtgärder för bättre och tryggare bostadsområden och där alla invånare får tillgång till bra en vård och skola. ”Jag ser fram emot att ta del av innehållet i rapporten. Förorten är en plats med hårt arbetande människor som försöker förverkliga sina drömmar, där människorna arbetar för att få samhället att fungera, men där samhället inte fungerar för dem. Staten är någon annanstans. Den här rapporten är första steget för att vända den här utvecklingen. Nu kommer vi ta till oss förslagen och driva dem vidare” säger Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar.
Nooshi Dadgostar höll tal på Vänsterdagarna: ”Vet ni, idag är det 323 dagar kvar. 323 dagar tills vi röstar bort den här regeringen. 323 dagar till maktskiftet. Så inledde vänsterledaren Nooshi Dadgostar sitt tal inför över tusen vänsterpartister på Kistamässan i Stockholm.” Hon fortsatte sedan att prata om att Vänsterpartiet vill göra för att Sverige ska bli rättvisare och bättre. ”Vi ser problemen och vi tänker göra något åt dem. Föräldrar ska ha råd att ställa mat på bordet, åka till ett lekland på höstlovet, köpa en kostym till det lilla spöket, häxan eller pumpan som vill ut på godisjakt. Du har inte jobbat större delen av dagen för att skänka bort dina slantar till kartellföretag. Du har inte gått upp tidiga mornar, för att någon annan ska ta dem ifrån dig. Undersköterskor, pensionärer och byggnadsarbetare ska kunna leva gott i Sverige.” Talet avslutades sedan med att det kommet krävas hårt arbete under valåret, men att vi kan bygga en ljusare framtid tillsammans. ”Till alla er som längtar efter något annat. Efter en vision för vårt land. Där människa inte ställs mot människa. En ljusare framtid. Till er vill jag säga, det kommer. Hårt arbete ligger framför oss, men vi ska nå dit tillsammans”, sa Nooshi Dadgostar.
Den 25–26 oktober fyller vi Kistamässan i Stockholm med samtal, utbildningar och möten mellan fack, civilsamhälle och politik. Vänsterdagarna är årets största kraftsamling för vänsterpolitik – här lägger vi grunden inför valåret 2026 med idéer, verktyg och organisering som gör skillnad.Varför gör vi Vänsterdagarna? Sverige behöver en politik som håller ihop landet: fungerande välfärd, tryggare ekonomi för hushållen och verkliga klimatsatsningar. Vänsterdagarna är vår gemensamma verkstad för att ta oss dit. Under två intensiva dagar fördjupar vi politiken, tränar praktiska färdigheter och bygger nätverk som stärker hela rörelsen – från lokala föreningar till nationell nivå. Här knyts kontakter, här slipas budskap och här hämtar vi kraft för nästa steg. Det här får du vara med om
Seminarier och samtal om ekonomi, välfärd, arbetsliv, klimat och internationell solidaritet.
Utbildningsspår och workshops för förtroendevalda och aktivister – från budskapsformulering och mediaarbete till organisering på arbetsplatser och i bostadsområden.
Nätverkande och erfarenhetsutbyte med deltagare från hela landet – plus utställningar och kvällsprogram.
Tio år har gått sedan det fruktansvärda, rasistiska dådet på Kronan. Det är ett sår i Kronogårdens och hela Trollhättans hjärta. Ett sår som fortfarande värker hos många varje dag. Den dag vi aldrig glömmer.
Men också en dag som påminner oss om vår gemensamma kraft:
Att stå upp tillsammans – för kärlek – för gemenskap – för medmänsklighet.
För ett Trollhättan där ingen lämnas utanför inte allra minst Kronogården.
Vi samlas på Kronogårdens torg.
För att minnas. För att hedra. För att hålla hoppet levande.
För att visa att hatet aldrig vinner och kärleken gör det.
Att vi bygger framtiden tillsammans.
Ett samhälle där vi möts, inte splittras. Där vi håller ihop, inte lämnar någon bakom.
Tänd ett ljus för dem vi saknar, dem vi älskar eller det vi tror på.
Onsdag 22 oktober – Kl. 18.00 – Kronogårdens torg, Trollhättan
Innan årsskiftet har alla partier haft centrala möten, för det mesta två eller tre dagar. Det är valupptaktens tid – även om det återstår 11 månader eller exakt 335 dagar från idag till valdagen 19 september 2026. Åtskilliga tankar, förslag och även löften kommer att föras fram. Mycket försvinner eller ändras redan innan valdagen. Annat kommer att kompromissas bort efter att valet är vunnit, när den vinnande sidan måste enas kring centrala och principiella utfästelser. Men för alla partier gäller riktlinjer där väljarna kan läsa av och bestämma sig för vilken röd tråd som tilltalar mest. Här kan tunga riksdagsmotioner bidra till att orientera sig. Som exempel en som Vänsterpartiet lämnade in nyss under den allmänna motionstiden: ”Kommunerna och välfärden”. Här motionens första del med rubriken ”En välfärd utan vinstintresse”.
”När vi går till vårdcentralen vill vi vara trygga med att vi bemöts utifrån våra behov, inte utifrån hur lönsamma vi är. När vi får en behandling ska vi kunna vara säkra på att den ges för att göra oss friska, inte för att den är den mest lönsamma. När våra barn börjar i skolan vill vi att de möts som elever, inte som kunder eller vinstmöjligheter. Där vinsttänkandet styr påverkas våra relationer till varandra. Välfärden ska vara en fristad från sådant. Idag går flera miljarder av det vi betalar i skatt för välfärden istället till privata vinster. Inte sällan går vinsterna dessutom till riskkapitalbolag som ofta gör sitt bästa för att smita från skatt. När ägare plockar ut vinster samtidigt som äldre med hemtjänst får kortare besök visar det vad vinstjakten leder till. Avkastning på eget kapital för företag inom hälso- och sjukvård var i snitt 17,9 procent 2022, i omsorgsföretagen 25,8 procent och inom utbildningsområdet 25 procent. Det kan jämföras med avkastning på eget kapital i hela tjänstesektorn samma år som var 11,4 procent.
Om en verksamhet en dag inte längre är lönsam kan ägarna låta den gå i konkurs, vilket drabbar brukarna/eleverna och kommunerna som med kort varsel måste försöka hitta alternativ. Det som kostar mest pengar, och som är avgörande för kvaliteten i välfärden, är personal. Därför är det inte konstigt att det är personalen företagen oftast sparar in på för att göra vinst. Till exempel har privat äldreomsorg och privata skolor lägre personaltäthet än vad kommunala äldreboenden och skolor har. Då blir det mindre tid för de äldre och för eleverna. Samtidigt är lönerna lägre i de privatiserade skolorna och äldreomsorgen. Dessutom är otrygga anställningar betydligt vanligare i den privatiserade äldreomsorgen. Lägre personaltäthet ökar också stressen för de anställda. Vinstintresset förvrider välfärdens sätt att fungera. Vårdcentraler och läkarmottagningar etablerar sig mycket oftare i områden där folk är välbeställda och relativt friska. Det gör att vårdens pengar går dit och inte räcker till vården i områden där människor har lägre inkomster och där ohälsan är högre. På liknande sätt prioriterar ofta vinstdrivna skolor att dra till sig elever från studievana hem eller att locka till sig många elever med löften och reklam som inte motsvarar kvaliteten på undervisningen. Segregationen ökar i svensk skola vilket påverkar alla elever och skolor negativt. Det har aldrig funnits en majoritet bland medborgarna för att tillåta vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg. Två tredjedelar av befolkningen tycker att det är ett bra förslag att inte tillåta vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg och andelen har ökat sedan 2019. Bara en femtedel tycker att det är ett dåligt förslag att förbjuda vinstutdelning. Lobbyism för vinstdrivande aktörer i välfärden har dock ökat markant, vilket skulle kunna förklara den stora diskrepansen mellan majoriteten av riksdagspartiernas positiva inställning till vinster i offentligfinansierad välfärd och medborgarnas motstånd till desamma.
Vinstuttagen från välfärdsföretagen är svåra att reglera. Flera tar inte ut överskottet i verksamheten i vinst samma år, utan investerar i nya verksamheter eller uppköp av andra företag. Överskottet används då för att expandera och därmed höja värdet på företaget, som sedan kan säljas med stor vinst. Andra exempel på värdeöverföringar är via lån, räntor och avskrivningar inom samma koncern. Välfärdsföretaget kan också hyra lokaler av ett bolag inom samma koncern och betala en hyra som överstiger den marknadsmässiga. Det finns också möjlighet att köpa tjänster från andra bolag i samma koncern med en högre ersättning än om anbud tagits in. Vård, omsorg och skolan har utvecklats till nya riskområden för den organiserade brottsligheten. Kriminella gäng har etablerat sig i välfärden och tränger sig allt längre in i våra vardagsnära legala strukturer, se vidare i Vänsterpartiets motion ”En funktionsrättspolitik för trygghet och delaktighet” Förtroendet för välfärden är hotat av bl.a. brister i kapacitet, tillgänglighet och av en okontrollerad privatisering. Regeringen bör därför avveckla möjligheten att ta ut vinst ur välfärdens verksamheter och utveckla alternativ till de marknads- och valmodeller som införts inom offentlig sektor. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör vidare förstärka tillsynen och vidta nationella insatser för en ökad likvärdighet och personalförsörjning och för att säkerställa principen om vård och omsorg efter behov. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. ”
