.Vänsterpartiets Louise Jeppson är ordförande i regionens infrastruktur- och kollektivtrafiknämnd. Tillsammans med två andra styrelseledamöter såg hon att ett inlägg från en moderat politiker behövde ett bemötande. Det handlar om vem och hur en periodbiljett från Västtrafik får användas. Reglerna finns att ta del av på Västtrafiks hemsida. Läs gärna debattartikeln från tidningen Bohuslänningen ”Att förbjuda delade biljetter löser inget verkligt problem”. Här ett klargörande besked från Louise Jeppson: ”Rödgrön ledning vill att fler ska välja kollektivtrafiken framför den privata bilen. Att kollektivtrafiken ska vara attraktiv för våra invånare och vi ska hålla nere priserna för att kollektivtrafiken ska vara och upplevas prisvärd. Men Moderaterna i Västra Götalandsregionen är närmast fixerade vid att vilja höja priserna i kollektivtrafiken och minska kollektivtrafikens attraktivitet genom att ta bort uppskattade erbjudanden för våra trogna resenärer så som möjligheten att låna ut din biljett till nära och kära.”
Förtroendevalda lokalpolitiker i vår kommun förväntas fatta kloka beslut. Det förutsätter dels att man är påläst och insatt i en mängd frågor, dels att man hinner med att förankra alla beslut i en grupp där fler kan bidra med kunskap och förståelse. Hur ska det vara möjligt när t ex mängden underlag inför årets första sammanträde i kommunstyrelsen är tillgängligt en torsdagkväll och besluten fattas onsdag i veckan efter? Ärendelistan omfattar 37 punkter, underlaget är på hela 1534 A4-sidor. Vänsterpartiet har velat se en förändring, helst möten var tredje vecka. Med enbart nio möten under ett helt år det inte hållbart. Och det är inte tillfredsställande.
Inte heller är representationen av kommunens nio partier i kommunstyrelsen något som inger större förtroende för det politiska arbete. Efter alla avhopp av SD-politiker gäller fortfarande valresultatet från september 2022. I fullmäktige finns av 16 namn på SD-listan inte många kvar. 10 ledamöter och 5 ersättare var på plats vid första mötet i oktober 2022. Idag finns endast 5 ledamöter för SD kvar i fullmäktige, 5 platser är tomma. Dock i kommunstyrelsen har SD fortfarande 3 ledamöter och 3 ersättare, att jämföra med t ex S, som med 15 ledamöter i fullmäktige endast förfogar över 3 ledamöter och 5 ersättare. Vänsterpartiet har fyra ledamöter i kommunfullmäktige och en ledamot samt ersättare i kommunstyrelsen.
Även om det lokala arbetet kan kännas tungt och belastningen är hög för enskilda fritidspolitiker, så finns tid över att begrunda annat som gäller i vår kommun såsom i hela landet. En gång om året kommer en rapport från Oxfam som visar på den brant ökande ojämlikheten mellan ett fåtal extremt rika och det stora flertal som kämpar med fattigdomen. Här länken till rapporten ”Vårt ojämlika Sverige – Utsatthet och extrem förmögenhet”. Rapportens första del berättar om ”Ekonomisk ojämlikhet”, den andra delen har rubriken ”Politisk ojämlikhet – ett hot mot demokratin”. En presentation av Oxfams rapporter finns även i Dagens Arena.
Idag presenterade Vänsterpartiet den grupp som kommer att arbeta med förberedelser inför regeringsförhandlingarefter valet i höst. Vice ordförande Ida Gabrielsson är sammankallande för gruppen. Vi går till val för ett tryggt Sverige där vardagen fungerar och ekonomin går ihop för vanligt folk. Vi vill trygga välfärden, bygga Sverige starkt och genomföra den gröna omställningen, säger Ida Gabrielsson. Vänsterpartiet vill inte bara byta regering utan också byta politik. Vi går till val för ett tryggt Sverige där vardagen fungerar och ekonomin går ihop för vanligt folk. Vi vill trygga välfärden, bygga Sverige starkt och genomföra den gröna omställningen, säger Ida Gabrielsson. Därför har Vänsterpartiet tillsatt en grupp som har i uppgift att förbereda partiet för regeringsförhandlingar i höst. Den kommer att ta fram prioriterade frågor att driva i förhandlingar efter valet och underlag för dem som sedan ska förhandla för partiets räkning.Gruppen består av partiets vice ordförande Ida Gabrielsson och fem andra mycket kompetenta personer från hela landet, som alla är med och styr i sin kommun eller sin region. Samtliga har erfarenhet av att framgångsrikt förhandla med andra partier och få igenom sin politik.
De som ingår i gruppen är:
Ida Gabrielsson, vice ordförande Vänsterpartiet, ekonomisk-politisk talesperson, Stockholm Maria Garmer, kommunalråd från Växjö Daniel Bernmar, kommunalråd från Göteborg Linda Jonsson, regionråd från Norrbotten Tobias Smedberg, kommunalråd från Uppsala Sandra Sönnergren, kommunalråd från Solna
Lokalt gör vi skillnad varje dag i alla de kommuner och regioner där vi är med och styr, säger Ida Gabrielsson.Det är ingen utopi att vänsterpolitik är möjlig att genomföra för att förbättra människors liv. I riksdagen har vi visat det genom att höja garantipensionerna och stoppa marknadshyrorna. För att vända Sverige rätt krävs att Vänsterpartiet har makt och inflytande att förändra, och det bästa sättet att få det inflytandet är att sitta i regeringen. Därför förbereder vi nu oss för att ha bästa möjliga förutsättningar för att få igenom vår politik i en kommande röd-grön regering, fortsätter hon.[Se pressträffen här.]
Vänsterpartiets riksdagsledamot Nadja Awad hade ställt en fråga: ”Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att säkerställa rätten till skola och utbildning för elever med funktionsnedsättningar?” I fredags kom svaret från Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L): Den här regeringen har redan gjort mycket och kommer under det fjärde året av mandatperioden göra än mer … Visserligen inget citat men det var kärnan i hennes manuskript. Lotta Edholm var dock lite svävande och bemötte t ex inte Nadja Awads hänvisning till skolpersonalens kritik. Ministern, som är känd för att betona vikten av kunskap om fakta i skolans arbete, sade sig sakna Vänsterpartiets insats för att ge stöd till berörda elever. ”Det är lite fascinerande att Vänsterpartiet över huvud taget inte tar ansvar för den politik som fördes 2014–2022 och nu säger sig stödja mängder av de reformer som kommer att läggas fram under våren men uppenbarligen aldrig hade lagt fram samma förslag när man själv var ansvarig.” Vänsterpartiet hade ett budgetsamarbete med S+MP 2014-2018 men ingick inte i regeringen. Därefter bildade S 2018-2021 tillsammans med L och C regeringen enligt januari-överenskommelsen, vilket blev möjligt genom att S lovade att helt utesluta ett samarbete med Vänsterpartiet. Så långt om Vänsterpartiets ansvar. [Se webb-TV där det även finns länken till snabbprotokollet.]
Men för att blicka framåt – Lotta Edholm har rätt på en annan punkt i sitt anförande. Till våren kommer en mängd propositioner på skolområdet, samtliga på en och samma dag – 17 mars.
Ökad insyn i fristående skolor
Överlämnande av uppgifter mellan skolor i brottsförebyggande syfte
Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan
Nya läroplaner – för en stark kunskapsskola
Förbättrat stöd i skolan
Tid för undervisningsuppdraget
Ett likvärdigt betygssystem
Bättre förutsättningar för yrkesutbildning
Legitimation och behörighet i den tioåriga grundskolan
Utökade registerkontroller inom skolväsendet
Skärpta villkor för friskolesektorn – som läggs fram 16 april.
Den 15 januari bjuder SKR in till en sändning om lagrådsremissen om aktivitetskravet. Ett bra tillfälle att informera sig om ett förslag som kan komma att föra med sig försämrade levnadsvillkor för redan utsatta grupper och enorma krav på kommunens socialtjänst. En lagrådsremiss är regeringens begäran att lagrådet gör en sista översyn innan en proposition skall läggas på riksdagens bord. Dessförinnan har det funnits en utredning som många instanser haft tillfälle att yttra sig om. Regeringen presenterade i december sin lagrådsremiss om obligatoriska aktivitetskrav för personer som får försörjningsstöd. Ambitionen att fler ska komma i arbete är självklar och delas av alla seriösa aktörer. Men förslaget som nu ligger på bordet riskerar att slå fel – både för kommunerna och för de människor som redan befinner sig i en utsatt situation. Det är inte oppositionen som säger det. Kritiken kommer från Svenska kyrkan, Socialstyrelsen, Institutet för mänskliga rättigheter, Föreningen Sveriges socialchefer (FSS) och Försäkringskassan. När så många tunga aktörer varnar för samma sak måste regeringen lyssna.
De mest utsatta riskerar att drabbas hårdast. Svenska kyrkan och Socialstyrelsen lyfter att aktivitetskraven riskerar att slå mot personer med psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller social problematik. Det handlar om människor som inte står till arbetsmarknadens förfogande – inte för att de inte vill, utan för att de inte kan. Att då införa generella krav med sanktioner är inte en väg till egenförsörjning. Det är en väg till ökad otrygghet.
Människorättsliga risker som regeringen inte adresserar. Institutet för mänskliga rättigheter pekar på risken för diskriminering och bristande proportionalitet. Personer med funktionsnedsättning har rätt till rimliga anpassningar. Det är svårt att se hur ett generellt aktivitetskrav med hot om indraget stöd kan förenas med den skyldigheten.
Kommunerna får ett uppdrag utan verktyg. FSS och flera kommuner varnar för att reformen innebär ett massivt nytt åtagande: att skapa och driva heltidsaktiviteter för alla som omfattas. Det kräver lokaler, handledare, administration, uppföljning och samordning. Regeringen har inte visat hur detta ska finansieras. Det är kommunerna som får göra jobbet – men staten som tar äran.
Försäkringskassan: Otydligt och ofärdigt. Försäkringskassan lyfter att promemorian inte tydligt redovisar hur aktivitetskraven ska samspela med socialförsäkringen. Det är en allvarlig brist. Om staten själv inte kan förklara hur systemen ska fungera ihop, hur ska då kommunerna kunna göra rättssäkra bedömningar?
Vi vill ha egenförsörjning – men med fungerande verktyg. Alla vill att fler ska komma i arbete. Men det kräver riktiga insatser: utbildning, praktik, rehabilitering, matchning och individuellt stöd. Det kräver att socialtjänsten har tid att arbeta med människor, inte med administration. Aktivitetskrav utan innehåll riskerar att bli just det som många varnar för: symbolpolitik.
Regeringen måste göra om och göra rätt. Innan reformen införs måste tre saker vara på plats:
En tydlig analys av vilka grupper som kan omfattas – och vilka som inte kan det.
En finansiering som motsvarar kommunernas faktiska uppdrag.
Ett system som garanterar rättssäkerhet och individuella bedömningar.
Det är inte rimligt att kommunerna ska bära konsekvenserna av en statlig reform som inte är genomarbetad. Och det är inte värdigt att utsatta människor riskerar att förlora sin försörjning på grund av otydliga regler och bristande resurser. Vi behöver en politik som leder till verklig egenförsörjning – inte en reform som låter bra i pressmeddelanden men faller i verkligheten.
P.S.: Dagen efter vi postade inlägget kom pressmeddelandet från regeringen: ”Regeringen tar nästa steg mot aktivitetskrav för försörjningsstöd”.
Myndigheten för delaktighet (MfD) presenterade i en längre rapport ”Uppföljning av funktionshinderspolitiken 2024” en rad anmärkningar:
Fortsatta skillnader i levnadsvillkor
Oroväckande utveckling för individuella stöd
Utsattheten ökar i flera grupper
Arbetet med strategin visar både framsteg och utmaningar
Vägen framåt: fortsatt samordning och nationell handlingsplan
Med tanke på socialnämndens pressade ekonomiska läge är rapporten också relevant lokalt. Vänsterpartiets suppleant i riksdagens socialutskott ställer med anledning av rapporten en interpellation till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M): ”Rätten till inkomst för personer med funktionsnedsättning”. Interpellationen avslutas med två frågor: Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att stärka ekonomin bland personer med funktionsnedsättningar? och: Avser ministern och regeringen att göra funktionsrättskonventionen till lag? Interpellationen besvaras 13 januari.
Två dagar innan julafton publicerade Vänsterpartiet på sin Facebook-sida ett inlägg: ”Utvisa inte min kompis”. Det är texten på fyra 7-åringars skyltar. Det är deras lika gamla klasskompis och vän som måste lämna Sverige. Det är hennes föräldrar, Zahra Kazemipours och Afshad Joubeh, som har fått indraget arbetstillstånd. Deras 7-åriga dotter, som är född i Sverige, och deras 15-åriga son har just fått sina liv sönderslitna. Zahra och Afshad jobbar båda som undersköterskor på SÖS. De och deras barn har ett liv här, som de har byggt tillsammans. Utvisningen av familjen är ett resultat av Tidöpartiernas politik. En politik som inte bara sliter sönder familjer utan hela samhället. Idag samlades över hundratals personer för att protestera mot den orättvisa utvisningen av familjen. Precis som många andra så motsätter sig Vänsterpartiet den här utvisningen. Vi vill riva upp lagändringen som tar bort möjligheten till spårbyte. Alla utvisningar som är ett resultat av lagändringen måste stoppas. Vi uppmanar resten av riksdagspartierna att höja er röst tillsammans med oss. Mänskliga rättigheter är inte förhandlingsbara.
Någon dag in på det nya året publicerade Dagens Nyheter en text av författaren Niklas Rådström med rubriken ”Jag måste få säga det – jag skäms över Sverige”. Södersjukhuset och undersköterskan Zahra nämner han också i sin uppräkning som berättar om följderna av en lagstiftning som Tidöpartierna har fått riksdagens majoritet att ställa sig bakom. Läs artikeln som finns på denna länk.
Måndag 5 januari, 17:00 – 19:00, Kronogatan 2
På förra medlemsmötet diskuterade vi kongresshandlingar (valplattform och stadgeförändringar) Läs mer här: https://www.vansterpartiet.se/kongress2026/
Vi ska nu ta ställning till lokala motioner inför kongressen (och eventuella nomineringar) som ska hinna skickas till DS (distriktsstyrelsen) för ställningstagande. DS har satt stoppdatum imorgon kl 23.59, därav medlemsmöte redan imorgon. Mötestiden är redan kl 17 för att styrelsen ska hinna skicka in till DS.
Niklas Orrenius skriver med ovanstående rubrik ett längre reportage i DN om den nyvalde ordföranden i Advokatsamfundet, Johan Eriksson. Det var en kortare passage i artikeln som är anledningen till rubriksättningen: ”Men ordförande Johan Eriksson har sagt det tidigare, i Advokatsamfundets egen podd: Av riksdagspartierna är det Vänsterpartiet som ligger närmast samfundets hållning.– I mitt skrå är det ju Vänsterpartiet som har kämpat för integritetsfrågor, och det är de som faktiskt har sagt att nu lugnar vi ner oss lite med straffskärpningar, säger han.”
Hela artikeln handlar i grunden om en kommande proposition som regeringen förväntas lägga på riksdagens bord strax efter årsskiftet. Utredningen kom tidigt under 2025, en mängd kritiska röster fördes fram under remissomgången. Det finns redan ett yttrande från lagrådet, så det är bara propositionen man väntar på. Här ett försök att mycket kort sammanfatta ärendet: ”Regeringen driver på för en historisk omläggning där barn så unga som 13 år ska kunna lagföras för grova brott och där fängelse blir en mer framträdande påföljd för unga. Vänsterpartiet har i riksdagen aviserat att de kommer att rösta nej till dessa delar när de når kammaren.”
Det kommer att bli mycket debatt innan ett beslut är fattat och innan lagförändringen träder i kraft längre fram under 2026. Det kan vara på sin plats att läsa och begrunda vad som hittills har sagts. Här ett urval texter – länkar till remissyttranden finns här på regeringens sida. Där kan den som vill fördjupa sig gå genom inkomna synpunkter.
