Det är inte av en slump att två budgetdebatter ordnas i mitten av juni. I Stockholm är det riksdagen som på tisdag debatterar  kring regeringens proposition ”Riktlinjer för den ekonomiska politiken”. I Vänersborg är det kommunfullmäktige på onsdag som debatterar och beslutar om budgeten för 2025. 

Vi får se om det även i år händer igen. Nämner man ”Stockholm” i kommunfullmäktige, så kan det höras en tillsägelse från ordföranden: ”Det är Vänersborgs mål- och resursplan som är vårt ärende nu!” 

Svårt att förstå, egentligen inget att bli irriterad över. Kommunens förutsättningar för att fatta kloka beslut är i mycket stor utsträckning beroende av finanspolitiska beslut i riksdagen. 

”Riktlinjerna” i vårpropositionen skall ge uttryck för regeringens tankar om vad som skall föreslås i budgetpropositionen för 2025. Det förslaget lämnas till riksdagen i september. Då finns det svart-på-vitt ett underlag som berättar för regioner och kommuner vilka förväntningar man får lov att ha.  Nu finns ett betänkande där M-L-KD-SD anger tonen och där alla fyra oppositionspartier har var sin reservation.  

Det finns ju ett pågående samtal om förändringar ”i grunden”, mest med inriktningen att hitta på något som kan träda in istället för statens ”överskottsmål”. Majoriteten antyder intresse, man skriver t ex: ”Utskottet påminner om sina tidigare uttalanden om vikten av tydliga motiveringar från regeringens sida om utgiftstakets nivå och den långsiktigt önskvärda utgiftsutvecklingen och vad den tänkta utgiftsutvecklingen innebär för överskottsmålet och skattepolitiken. ”

Onsdagens fullmäktige då? Budgeten för 2025 bygger på ”det som är”, den tar sin utgångspunkt i mål- och resursplanen för pågående 2024.  En sådan plan innehåller målsättningar och berättar vad man anser kan förverkligas under kommande år. Men allt kostar, och utgifter får inte bli större än förväntade intäkter. Balanskravet är strikt och sätter gränser för önsketänkandet.  

Intäkter då? Det är kommunens skatteinkomster i första hand och statliga bidrag i andra. Skatteinkomster är beroende av sysselsättningspolitiken  och arbetsmarknadspolitiken – sådant avgörs i Stockholm. Kommunens möjlighet att påverka finns, men det är i huvudsak regeringen och riksdagen som håller i taktpinnen. Sedan tillkommer intäkter genom statliga bidrag. Vilka bidrag som tillfaller kommuner och regioner, generella och riktade bidrag, det avgörs också i Stockholm. 

Med andra ord, och vi kan bara upprepa detta med en dåres envishet, vi anser att kommunfullmäktige i Vänersborg skulle invänta sammanträdet i oktober för att fatta sitt budgetbeslut. Även då kan ingen kommun veta exakt vad som gäller, men åtminstone finns möjligheten att begrunda korten som då ligger på bordet. 

När kommunfullmäktige debatterar på onsdag finns en majoritet för ett antal tankar som syftar på bibehållen och helst ökad kvalitet i välfärdsverksamheten. Men ovissheten om vilka resurser kommunen kommer att förfoga över gör att det stannar vid tankar. 

I Vänsterpartiets reservation i riksdagen sägs bl a: ”För att hela kommunsektorn ska få stabila förutsättningar vill
motionärerna se en inriktning på politiken som för det första låter kommuner och regioner använda riktade medel som generella. För det andra behöver landets kommuner och regioner före sommaren få besked om en lägsta nivå för statsbidrag i höstens budgetproposition. För det tredje måste statsbidragen indexeras så att de följer kostnadsutvecklingen.”

Hela betänkandet, särskilt också reservationerna från S, MP och C, innehåller viktiga texter.