1 maj
Författare: Vänsterpartiet VBG
Vi presenterar båda sidor
Tempot i valrörelsen tilltar. Det hänger säkerligen ihop med valet till EU-parlamentet 25 maj. Fler och fler blir varse om att kärnfrågorna i EU-valet är samma som frågorna längre fram i september som gäller platserna i riksdagen.
”Vad vill ni?” Här finns oftast överensstämmande svar mellan valet till EU-parlamentet och till riksdagen. Men på ett område är det skillnad. Inför valet i september tillkommer en viktig fråga som tveksamma väljare ställer: ”Jaha, nu vet jag vad ni vill – men hur vill ni finansiera detta?”
Det är av stor vikt att visa sina kort öppet. Vänsterpartiet ska inte behöva gå miste om röster för att väljarna känner sig osäkra och misstänker Vänsterpartiet för bluff och löftespolitik. Reformer och förändringar kostar pengar. Och pengarna tillkommer av Vänsterpartiets ”inkomstsida” bl a genom förändringar på skattepolitikens inriktning och utformning. Svårare än så är det inte.
I Vänsterpartiets motion ”Välfärd att lita på” har hela kapitlet 11 rubriken ”Skatter”. Här återger vi de två inledande avsnitten om ”Målen för Vänsterpartiets skattepolitik” och ”Inkomstskatter”. Vill man läsa hela kapitlet 11 eller hela motionen så finns den här.
11 Skatter
11.1 Målen för Vänsterpartiets skattepolitik
Målsättningen med Vänsterpartiets skattepolitik är att skapa en välfärd att lita på, få fler människor i arbete, minska inkomstskillnaderna och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov.
Skattesystemet måste vara utformat så att det är enkelt att förstå och tillämpa för den enskilda skattebetalaren. Vänsterpartiet vill därför betona vikten av att eftersträva ett system som är enhetligt och likformigt och som har så få undantag som möjligt. På så sätt minimeras också möjligheterna till skatteplanering. Skattefusk ska bekämpas kraftfullt.
Skatter betalar för åtaganden som medborgarna anser vara samhälleliga angelägenheter. Med hjälp av skatteuttaget finansieras offentliga investeringar i utbildning, forskning och infrastruktur som är avgörande för att bygga Sveriges ekonomiska styrka och framgång på sikt.
Skatterna betalar också för välfärdstjänster som sjukvård, skola och barn- och äldreomsorg. Att betala välfärden solidariskt via skatterna är effektivt. Dessutom är en skattefinansierad, generell välfärd ett kraftfullt verktyg för att utjämna skillnader mellan människor och därmed öka jämlikheten och jämställdheten. Men om vi ska klara detta måste vi våga vara ärliga med att skatteuttaget måste öka. Vi vet att viljan att betala skatt är god om det finns en koppling till satsningar på sjukvård, äldreomsorg och en bra skola. Alternativet är att var och en av oss måste betala för den välfärd vi behöver, t.ex. via privata försäkringar. Då är det inte längre människors behov utan plånbokens tjocklek som avgör vilken välfärd man har rätt till. Vänsterpartiets syn är att ett land som byggs med en gemensam välfärd och solidaritet i grunden är starkare än ett land där marknadens girighet får råda.
Även regeringen verkar ha insett att det finns en folklig vilja att värna den generella välfärden och meddelar i samband med vårpropositionen att man avser att göra inkomstförstärkningar på drygt sju miljarder kronor kommande år för att bl.a. satsa på skolan. Regeringens politik har hittills inneburit skattesänkningar på ca 140 miljarder kronor. Detta har bidragit till att den offentliga sektorns reala skatteinkomster har minskat med ca 7 procent mellan 2006 och 2013. Detta motsvarar en minskning med 77 miljarder kronor.
Vänsterpartiet menar att den förda politiken har inneburit ett systemskifte på skatteområdet bort från principen om likformig beskattning. Samtidigt har den bidragit till att urholka skattebaserna. Den privata konsumtionen har tillåtits att öka på bekostnad av den offentliga.
I och med det minskar resurserna till välfärden och möjligheterna till nödvändiga reformer och en rättvis fördelning av ekonomiska resurser. Skattesänkarpolitiken har främst gynnat höginkomsttagare, varav en stor majoritet är män, genom bl.a. slopad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt för exklusiva villor och inte minst genom rejäla inkomstskattesänkningar.
Samtidigt betalar pensionärer, sjuka och arbetslösa i dag mer i skatt än löntagare vid lika inkomst. Detta menar vi är orättvist och ineffektivt. Dessutom skadas skattesystemets legitimitet. Regeringens skattesänkningar har även på ett påtagligt sätt ökat mäns nettoinkomster jämfört med kvinnors, eftersom män gynnas på bekostnad av kvinnor när skatter sänks. Män har högre inkomster och betalar därmed mer i skatt än kvinnor och därför ökar mäns inkomster mer.
Kvinnor missgynnas eftersom de, under rådande maktstrukturer, är mer beroende av de försäkringssystem och transfereringar som regeringen försämrat för att finansiera en del av skattesänkningarna. Kvinnorna missgynnas dessutom ytterligare eftersom deras livsvillkor i stor utsträckning avgörs av hur väl välfärden fungerar och den blir satt på undantag när skattesänkningar ständigt prioriteras. De nu aviserade skattehöjningarna förändrar inte bilden av en regering vars främsta politiska vilja och vapen är just skattesänkningar.
Vänsterpartiet anser att en översyn av skattesystemet behövs i form av en parlamentarisk utredning. Som beskrivits ovan har den borgerliga regeringen genom en rad beslut allvarligt urholkat skattesystemets grunder och principen om skatt efter bärkraft. Det finns också ett behov av att se över skattesystemet utifrån klimatfrågans avgörande utmaning.
11.2 Inkomstskatter
Den enskilt största posten i regeringens ensidiga skattesänkarpolitik är det s.k. jobbskatteavdraget, vars främsta syfte är att hålla lönerna nere. Genom lägre inkomstskatt, som ger mer pengar i plånboken, är tanken att kraven på löneökningar ska minska och arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft öka. Vänsterpartiet arbetar därför för att jobbskatteavdraget stegvis fasas ut till förmån för en rättvis och likformig beskattning.
Vänsterpartiet är kritiska till jobbskatteavdraget av flera skäl. Jobbskatteavdraget ger t.ex. större skattesänkningar vid höga inkomster och gynnar därmed män framför kvinnor. Beläggen för att jobbskatteavdraget skulle skapa några jobb är också mycket svaga. För ett par år sedan presenterade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utredning (IFAU) en rapport som visar att det i princip är omöjligt att utvärdera jobbskatteavdragets effekt på sysselsättningen. Trots detta hävdar regeringen envist att jobbskatteavdraget totalt kommer att ge 120 000 fler jobb ”på sikt”.
Även om regeringens egna beräkningar av jobbeffekterna skulle stämma så innebär detta en kostnad om mer än 800 000 kronor per jobb. Slutligen innebär jobbskatteavdraget att man betalar olika mycket i skatt på sin inkomst beroende på om inkomsten utgörs av t.ex. pension, föräldrapenning eller lön.
Vänsterpartiet menar att skatteuttaget måste bli mer rättvist. Vår politik innebär att låg- och medelinkomsttagare får oförändrad inkomstskatt jämfört med i dag. Om man tjänar mer än 30 000 kr i månaden föreslår vi att inkomstskatten höjs något genom att jobbskatteavdraget trappas av. Vid en månadslön på 32 000 kronor blir skattehöjningen t.ex. 170 kronor per månad.
Om man tjänar mer än 55 000 kronor i månaden får man med Vänsterpartiets politik avstå de skattesänkningar man fått genom jobbskatteavdragen.
Samtidigt vill vi sänka inkomstskatten för de grupper som hittills inte fått ta del av regeringens skattesänkningar. Sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer m.fl. berörs av förslaget. Vi uppskattar att vårt förslag ger en inkomstförstärkning på drygt 500 kronor i månaden för en person som är t.ex. långtidssjukskriven. På så sätt tar vi steg mot att lika inkomst ska beskattas lika. Även den orättvisa beskattningsklyftan mellan pensionärer och löntagare måste slutas.
Vi vill riva upp RUT-bidraget som drar undan alltmer skatteintäkter för varje år som går. Det används i första hand av höginkomsttagare och kostar mycket för ett fåtal, lågproduktiva arbetstillfällen med problematiska arbetsvillkor. Att vi med gemensamma skattemedel numera också subventionerar läxhjälp till barn vars föräldrar har råd att köpa den, stärker vår övertygelse ytterligare. Vi vill i stället använda pengarna till satsningar på förskolan, bl.a. till minskade barngrupper och till barnomsorg som är tillgänglig på kvällar, nätter och helger då allt fler småbarnsföräldrar faktiskt jobbar.
Som en del i finansieringen av våra satsningar på välfärden accepterar vi regeringens aviserade förslag att slopa avdragsrätten för privat pensionssparande.
11.3 Skatter som styrmedel i miljöpolitiken
11.4 Företags-, kapital- och egendomsskatter
11.5 Röd skatteväxling
Länk till hela motionstexten
Vänsterpartiets motion ”Välfärd att lita på”
Idag presenterade Ulla Andersson Vänsterpartiets vårbudget 2014. Motionen rubricerades ”Välfärd att lita på” och är Vänsterpartiets svar på Anders Borgs ekonomiska vårproposition som han lämnade till riksdagen 9 april. Hela motionen går att ladda ner från Vänsterpartiets hemsida, så även bilderna som Ulla Andersson använda sig av vid sin presentation.
Vi väljer här att återge avsnittet om skolan där Vänsterpartiet avviker starkt från regeringens sätt att fördela tillkommande medel.
6.4 En likvärdig skola för ökad kunskap
För Vänsterpartiet är allas rätt till kunskap det viktigaste målet med utbildningspolitiken. Alla elever ska ha samma rätt till kunskap, lärande och utveckling oavsett bakgrund och förutsättningar. Alla elever ska kunna lita på att de går i en bra skola. För att det ska vara möjligt krävs en nationellt likvärdig skola.
De senaste decennierna har utvecklingen gått åt fel håll. Skolan har gått från att vara en klassutjämnare till att vara en klassförstärkare. Undersökningar visar att likvärdigheten i den svenska skolan har försämrats sedan slutet av 1990-talet. Skillnaderna i resultat och kunskaper har ökat mellan elever, skolor och kommuner. I dag har inte alla elever samma rätt till kunskap i praktiken.
Skolsegregationen är den viktigaste orsaken till de försämringar i resultat som vi har sett på senare år. Elever från familjer med utbildningstradition samlas på vissa skolor medan andra elever som i utgångspunkten kan ha svårare att nå målen samlas på andra skolor och halkar efter alltmer. Vi ser också tydliga tendenser till etnisk segregation, som både är ett problem i sig och förstärker existerande socioekonomiska klasskillnader. Orsaken är skolvalet, som därför behöver begränsas. Skolan är inte ett område som lämpar sig för konkurrens. Konkurrensen handlar inte om att förbättra utbildningen, men om att attrahera flest föräldrar – med metoder som över huvud taget inte behöver ha med utbildningskvalitet att göra och som t.o.m. kan stå i direkt motsättning till det. Ett högkvalitativt skolsystem är enligt Vänsterpartiets mening ett system där inget barn ska behöva finna sig i att gå i en skola som ger sämre förutsättningar än andra skolor, utan alla elever ska kunna lita på att de går i en bra skola.
Skolor som drivs av vinstintresse står i motsättning till skolans övergripande uppdrag att ge alla elever den kunskap och utbildning de har rätt till. Vinstintresset påskyndar de problem som skolvalet orsakar. Vinstsyftande bolag och utbildningskoncerner ska därför inte få driva skolor med hjälp av offentliga bidrag. Alla resurser ska gå till eleverna.
Även den misslyckade kommunaliseringen av skolan har lett till minskad likvärdighet och otillräckliga resurser inom skolorna. Det är tydligt att den utveckling som skett i spåren av skolreformerna också vad gäller lärarens roll, där lärarna tvingas ägna allt mindre tid åt undervisning och ges sämre möjligheter att ta ansvar för lärandet, har inneburit försämrade förutsättningar att ge alla elever lika goda möjligheter att nå målen.
Regeringen har visat sig vara helt ovillig att frångå sin dogmatiska tro på marknaden som en modell för skolområdet, trots att alarmerande fakta har hopat sig i åratal. Övergripande reformer för ökad likvärdighet i skolan är nödvändiga. Men det behövs också resursförstärkningar.
Lagom till höstens riksdagsval har nu regeringen aviserat vissa anslagsökningar för skolan, efter att år efter år ha avslagit bl.a. Vänsterpartiets förslag till satsningar.
Bland regeringens skolsatsningar i vårbudgeten är det s.k. lågstadielyftet den största. Det är välkommet att regeringen gör en förstärkning som framför allt är tänkt att användas till att anställa fler lärare.
Vi är dock övertygade om att det inte enbart är lågstadiet som är i behov av förstärkningar utan grundskolan generellt. Vi föreslår en stegvis ökad satsning som uppgår till 3 miljarder kronor från 2017, vilket innebär att ca 6 000 nya lärare kan anställas. Med en sådan satsning blir det upp till kommunerna själva att prioritera vilka nya lärare som behövs, om det är lärare i låg-, mellan-, eller högstadiet eller om det är specialpedagoger.
Därutöver vill vi satsa en skolmiljard i öronmärka statsbidrag riktade till de skolor och elever som har de största behoven av mer resurser för att kunna nå målen. Pengarna ska användas för att minska kunskapsskillnader och bristande likvärdighet och fördelas till kommunerna genom Skolverket. Även med denna satsning kommer det förstås att huvudsakligen anställas fler lärare.
Ett område som helt osynliggörs i regeringens politik är fritidshemmen. Yngre skolbarn börjar och slutar ofta sin skoldag på fritidshemmen. Dessa är en del av den samlade skoldagen och ska hålla lika hög kvalitet som skolan. Elevgrupperna i fritidshemmen fortsätter att bli allt större och i dag går det i genomsnitt ca 40 elever i en grupp. Under många år har antalet elever ökat procentuellt mer än antalet anställda, vilket lett till kontinuerligt försämrad personaltäthet.
Fritidshemmen har i uppdrag att stimulera elevernas utveckling och lärande, något som urholkas när elevgrupperna blir för stora. För att fritidshemmen ska kunna uppfylla sitt uppdrag krävs högre personaltäthet och mindre grupper. Vi vill därför ge statligt stöd för att anställa fler fritidspedagoger, som från 2017 kan minska gruppernas storlek till cirka 26 barn.
Vi säger nej till regeringens planer på att införa tioårig grundskola genom att omvandla de nuvarande förskoleklasserna till nya årskurs 1. Det är en märklig prioritering av regeringen när det finns så många andra problem att ta itu med när det gäller skolan att riva upp den väl fungerande modellen med förskoleklasser, där de allra flesta barn går i dag. Vi anser att förstärkningar av fritidshemmen och större förstärkningar av förskolan än de som regeringen har föreslagit är betydligt mer angelägna reformer för att öka kvaliteten i den pedagogiska verksamheten riktad till yngre barn. En sammanställning av våra större satsningar på skolan återfinns i tabell 4 nedan.
Tabell 4: Större satsningar på skolan
Diff mot regeringen, miljoner kronor
| 2015 | 2016 | 2017 | |
| Ökad lärartäthet i skolan | 1000 | 2000 | 3000 |
| Skolor med störst behov | 1000 | 1000 | 1000 |
| Fritidshem | 750 | 1500 | 2250 |
| Regeringens förslag till lågstadielyft | -2000 | -2000 | -2000 |
| 750 | 2500 | 4250 |
Bert Karlsson i Vänersborg
Bert Karlsson har i en debattartikel i tidningen TTELA haft synpunkter på Vänsterpartiets agerande i frågor som berör hans verksamhet på Ursands camping. Det är korrekt att vi har uppmärksammat frågan från första början.
Bert Karlssons första kontakter med kommunen vållade frågetecken. Vi begärde i en motion ”Ordning och reda på Ursand”. Idag kan vi konstatera att revisorerna, som har kommunfullmäktiges uppdrag att granska förvaltningarna och nämndpolitikernas agerande, har gett oss rätt.
Ett campingområde kan utvecklas på olika sätt. Vi visste om att Ursands camping inte hade bästa kvalitet och högsta standard men frågan prioriterades inte av oss. När Bert Karlsson nu investerar på Ursand så kan han göra detta inom ramen av arrendeavtalet. Vi anser dock inte att allehanda plast och annat påfund stämmer överens med vår bild av en badstrand i ett naturskönt område. Om barnfamiljer med egen matsäck vill ha en dag vid stranden, så finns idag på Ursand ett antal avgiftsbelagda attraktioner som kan vara nog så frestande och kostsamma.
Därutöver saknar vi förståelse varför en enskild entreprenör tror sig kunna tolka lagstiftningen om bygglov och strandskydd på sitt eget sätt.
Argumentet att ”satsa egna pengar” är märkligt, vad annars? Vi irriteras över att den mindre andelen av Bert Karlssons medel kompletteras med en större del kommunala pengar som spenderas vid sidan om prioriteringslistan.
Vår huvudinvändning: I olika dokument har Bert Karlsson gjort klart att hans intresse i campingen på Ursand är ett annat. Bert Karlsson vill bygga bostäder. Han vill förändra natur- och rekreationsområdet runt Ursand på ett sätt som vi inte ställer upp på.
Vänersborgs kommun måste använda skattebetalarnas pengar förnuftigt. Det finns betydligt viktigare saker att prioritera än en utbyggnad av Ursand.
Röd Lördag mot rasism
Mitt i stan samlas Vänsterpartiet någon gång varje månad.
Här kan du få ett smakprov på Sandinos musik.
Talare var Marianne Ramm, ordförande i lokalföreningen Vänersborg.
Skillnad mellan ”nej” och ”nej, inte nu” eller ”nej, inte än”
Ingen rast och ingen ro, ska det tas beslut så ska det. Det är samhällsbyggnadsnämnden i Vänersborg som vill se handling, nu!
Vid sammanträdet idag beslutade tio av elva ledamöter att ställa sig bakom förslaget att hamnen i Vänersborg flyttas till Vargön. Eftersom handlingarna i ärendet beskriver i detalj hur tankarna går kan det räcka med att punktvis beskriva det viktigaste:
- Stora godsmängder bör inte transporteras med lastbilar utan antingen på järnväg eller med fördel sjövägen.
- Vänersjöfarten redovisar sedan några år tillbaka sjunkande volymer.
- Hamnen i Vänersborg anlöptes under ett år av 24 båtar med last.
- För två år sedan kom utredningen som ger slussarna i Trollhätte kanal en teknisk livslängd fram till 2030 – därefter måste antingen nya slussar finnas eller Vänersjöfarten upphöra.
- I den nationella trafikplanen som kom förra veckan nämns Trollhätte kanal på två ställen på varsin ”halv rad”, utredningar ska göras.
- Göteborg vill med en ny och lägre bro ersätta Göta Älv bron, ett ”trafikhinder” med stor negativ påverkan på Vänersjöfarten.
- Om den nya hamnen byggs, skall på marken där den gamla centralt belägna hamnen finns idag, planeras för ett stort antal bostäder. Marken är starkt förorenad, marken ligger under översvämningsnivån.
Vänsterpartiets representant i nämnden, James Bucci, var ensam om att yrka återremiss. När hans yrkande föll, röstade han för ”avslag”. Läser man vad Bucci skriver så förstår man att det handlar om ”nej, inte nu” och ”nej, inte än”.
Här hans återremissyrkande:
Ärende 13 – Hamn Vargön
Jag yrkar på återremiss med motivering att ärendet kompletteras
- med underlag som klargör vilka belopp ägaren till Vargön Alloys AB är villig att medfinansiera en hamn i Vargön med
- med underlag som klargör vilken godsmängd Vargön Alloys AB avser att transportera via Vänersjöfarten till och från sin anläggning under de nästkommande åren
- med underlag som klargör vilken godsmängd Vattenfall avser att transportera via Vänersjöfarten till och från sin anläggning under de nästkommande åren
- med underlag som klargör vilken godsmängd Re:Newcell avser att transportera via Vänersjöfarten till och från sin blivande anläggning under de nästkommande åren
- med underlag som bättre redovisar vilken godsmängd och antal fartygsanlöp som har hanterats av Vänersborgs hamn de senaste tio åren samt vad som är prognosen för de nästkommande åren
- med underlag som redovisar om blivande muddringsmassor kommer att innehålla miljöfarliga ämnen
Ärendet går nu vidare från samhällsbyggnadsnämnden via kommunstyrelsen till kommunfullmäktige. James Buccis yrkande var resultatet av partigruppens överläggningar några dagar innan nämndens sammanträde. Därför är det sannolikt att vi kommer att fortsätta att ställa frågor.
Vi brukar ställa frågor i Vänersborg där man börjar utveckla en vana att ta snabba beslut som gäller stora objekt. Det är ju inte så förvånande att kommunens långfristiga lån ligger idag på över 200 Mkr. 2006 stod på samma rad siffran ”noll”. Men då fanns inte heller någon Arena i Vänersborg.
Någon måste visa vägen
I slutet av nästa vecka, 25 april, träffas budgetberedningen igen. Då har samtliga nämnder lämnat in sina budgetförslag och underlaget har bearbetats av ekonomistaben. Måndag och tisdag, 28 och 29 april, sker ”enskilda presidieöverläggningar” där budgetberedningen träffar i tur och ordning: socialnämnden, byggnadsnämnden, barn- och ungdomsnämnden, samhällsbyggnadsnämnden, miljönämnden och kulturnämnden.
Hur har nämnderna reagerat på ramsättningen som kommunstyrelsen slog fast den 12 mars? En helhetsbild saknas än så länge, några nämnder har sina möten först efter påsk. Men det kom en tydlig signal från barn- och ungdomsnämnden, som i måndags satt en bit in på natten för att komma fram till sitt beslut.
2012 fanns i barn- och ungdomsnämnden tre förslag som ville annorlunda än förvaltningen och nämndens moderata ordförande. Alla tre förslag föll, nämnden fogade sig och framförde inga krav på extra tilldelning. Men samma år samlades ”oppositionspartierna” och i ett beslut två månader senare fick nämnden av kommunfullmäktige det begärde tillskottet.
2013 samlades redan i nämnden en majoritet bakom ett förslag som präglades av inställningen ”vi måste säga ifrån, nämnden behöver mer pengar”. Men då sprack majoriteten när frågan gick till ett avgörande i kommunfullmäktige i september 2013. Två partier övergav tanken och barn- och ungdomsnämnden förblev utan de resurser som kunde ha gjort skillnad.
2014 duggade rapporter om ”problem med skolan” allt tätare. Vänersborg nämndes några gånger i kategorin ”lyckades sämst”. Och medan de politiska partierna överträffar varandra i valrörelsens tider med förslag på hur man ska räta upp det lutande tornet i Pisa, var det dags att se vad kommunen Vänersborg kan göra på hemmaplan.
Vänsterpartiet publicerade sitt yrkande redan innan nämnden träffades i måndags: ”Barn- och ungdomsnämnden anhåller om att bli tilldelat ytterligare 15 miljoner kronor i utökad rambudget för år 2015 till grundskolan och ungdomsverksamheten i förhållande till kommunstyrelsens budgetförslag.”
I förvaltningens förslag fanns inget om att begära ”ytterligare”, presidiet hade inte heller någon avvikande uppfattning, varken ordförande eller någon annan ledamot utöver Vänsterpartiets representant yrkade något.
Men nu kan man läsa i nämndens beslutsprotokoll:
(Barn- och ungdomsnämnd beslutar ….)
”ställa sig bakom förvaltningens budgetförslag 2015… men begär en utökad ram om 15 Mkr till:
– kompensation för utökat barnantal inom förskola och fritidshem
– möjlighet till ökad personaltäthet inom förskolan och fritidshem
– kompensation för utökade driftskostnader på grund av investeringar
– ökad måluppfyllelse inom grundskolan”.
13 ledamöter från samtliga 8 partier enades i ett beslut som råkar sammanfalla med det enda yrkande som fanns på bordet. Härligt, då gör det kanske mindre att protokollet inte upplyser om att det var Vänsterpartiets yrkande.
Tisdag 29 april klockan 08:30 träffar budgetberedningen presidiet från barn- och ungdomsnämnden. Vad som diskuteras där får vi återkomma till senare. Om samtliga partier i kommunfullmäktige håller fast vid ett yrkande från partiernas ledamöter i barn- och ungdomsnämnden är en öppen fråga. Men visst ser det bra ut så här långt, det lönar sig att någon vågar visa vägen.