Författare: Vänsterpartiet VBG
Riksdagens partiledardebatt inför Europaparlamentsvalet
På samma sätt som tidigare redovisar vi här partiledardebatten. Onsdag 7 maj gällde det en debatt inför Europaparlamentsvalet. Hela debatten kan man se och lyssna på i efterhand på riksdagens hemsida. Där finns även snabbprotokollet för den som hellre vill läsa.
Här nedan har vi klippt och klistrat samtliga replikskiften där Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt deltog. Här finns också länken till hans anförande.
Replikskifte med Fredrik Reinfeldt
Replikskifte med Mikael Damberg
Replikskifte med Åsa Romson
Replikskifte med Jan Björklund
Replikskifte med Annie Lööf
Replikskifte med Jimmie Åkesson
Ett litet P.S. är på sin plats – i första meningen i ”Anf. 113” (replikskifte med Jan Björklund i anslutning till Jonas Sjöstedts anförande) saknas ett ord i snabbprotokollet.
Kort rapport från ett långt möte med kommunstyrelsen
Vänersborg anlitade för första gången SKL:s ”kommunkompass”. Rapporten kommer inom kort, en presentation inledde dagens möte i kommunstyrelse. ”Godkänd” är väl ingen fel sammanfattning. ”Under snittet” på viktiga punkter och med ”stor förbättringspotential” på de flesta områden. Vi får återkomma längre fram för att diskutera enskilda frågor. En formulering fastnade dock: Utredaren uttalade att en politisk ledning borde ”peka med hela handen”, åtminstone någon gång. Bra sagt, i Vänersborg använder kommunalrådet handen på annat sätt, han vill gärna skaka hand med var och en. Allting har sin tid och sin plats!
En ny arbetsordning för kommunfullmäktige har nu passerat kommunstyrelsen. Det fanns på en rad frågor två alternativa förslag, det ena mycket i anslutning till gällande arbetsordning, det andra med en rad förslag till förändringar. Det första förslaget kom från de borgerliga partierna, det andra var Vänsterpartiets yrkande. Vi fick stöd från Miljöpartiet för våra tankar, men det hela avgjordes av socialdemokraterna vars ledamöter utan undantag på varje punkt ställde sig bakom förslaget som nuvarande ordförande i kommunfullmäktige, moderaten Anders Forsström, föredrog. Då var det avklarat!
Sannolikt kommer Vänsterpartiets förslag om ”öppna nämndssammanträden” att resultera i en försöksperiod under hela 2015, men vid sittande bord upptäckte vi att vissa formuleringar i beslutsförslaget borde vara tydligare, varpå ärendet sköts till nästkommande möte.
En stor fråga gällde socialnämndens ansökan om medel för ”Yrkesklivet”. Dessa medel behövs för att ersätta tillskott från EU-medel som Vänersborg fick under ”projekttiden”. När ”projektet” avslutades fanns starka önskemål att fortsätta och permanenta denna insats. Det behövs flera olika ”verktyg” för våra socialarbetare som vill öppna vägen bort från den trista arbetslösheten för den som idag måste klara en hopplös vardag med snåla medel från försörjningsstödet. Vänsterpartiet hade talat klartext några dagar innan kommunstyrelsen och i förrgår blev det resultat. ”I sista stund” ändrade kommunstyrelsens ordförande, Gunnar Lidell, M, sitt förslag till MRP 2015 och lade till 1,1 Mkr för ”Yrkesklivet”. Det var insiktsfullt och tas emot med tacksamhet.
En annan mycket känslig fråga löstes inte lika elegant. Vänsterpartiets ledamot Lutz Rininsland beskrev behovet av finansieringen av programmet ”Språkintroduktion” på sin egen blogg. Det gav också utdelning, även om det inte syns lika tydligt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom följande yrkande: ”Kommunstyrelsen ger kommunstyrelsens presidium i uppdrag att föra samtal med Kunskapsförbundet Västs ledning och kommunstyrelsens presidium i Trollhättans stad i syfte att säkerställa en finansiering av de mycket drastiska kostnadsökningarna för den snabbt expanderande utbildningen ”språkintroduktion” på gymnasial nivå.”
De andra partierna (se ovan) stod fast vid att avslå Kunskapsförbundets ansökan. Men så kom ett tillägg där det sägs något om att ”utreda ändamålsenliga finansieringsmodeller för Kunskapsförbundet Väst”. Det kan ju också leda till något, kanske. Ordföranden motiverade också varför han såg sig föranledd att stanna vid ”avslag”: Trollhättan har meddelat att man stannar vid avslag. För Vänsterpartiets del gäller: Inget fel att utveckla samarbetet med Trollhättan, absolut inte, nästan tvärtom, men tänka vill vi själva.
Slutligen måste det också sägas ett ord om en fråga som tog nästan en hel timme: Kommundirektören och fastighetschefen diskuterade med kommunstyrelsen principer för användning och finansiering av kommunens egna fastigheter kontra användning och finansiering av kostsamma hyreskostkontrakt av externa fastigheter. Nej, det samtalet slutfördes inte idag. Men luften rensades, positionerna klargjordes, frågeställningar blev tydliga, behovet av struktur i djungeln av önskemål från förvaltningar och nämnder blev klarlagt. Också här gick tankarna till olika sätt att använda handen, men än mer hit: ”Tänk om man skulle prata med varandra lite oftare och på rätt sätt, bara tänk tanken …”
Det råder inget som helst tvivel om en sak: Det måste till förändringar i Vänersborg, i sakfrågor, i mängder av sakfrågor, men minst lika mycket förändring måste komma i det politiska arbetet i vår kommun. Det måste hända något! Kan det bli så när rösterna är räknade i september? Det hjälper nämligen inte bara med kloka tankar. Tyvärr är ”antalet mandat” det som avgör vilket förslag som vinner. Därmed sagt: Det är inte alltid bästa förslaget som vinner. Men det kan ju bli en ändring!
P.S. Det får inte glömmas bort: Idag rapporterade den lokala tidningen TTELA om en dom i förvaltningsrätten: ”Domstol häver kommunstyrelsens beslut”. Det blev ett överraskande svar från kommunstyrelsens ordförande när vi frågade: ”Hur hanterar ni detta nu …” Man överväger att överklaga!
Ungdomspaketet
Hur tänker ni? Vad föreslår ni?
Det börjar ställas frågor, fler och fler nyfikna vill informera sig, vill veta vilka alternativ som står till buds längre fram i september, i riksdagsvalet, i kommunalvalet. Man vill veta ”konkret” och man vill gärna ha det svart på vitt för att kunna jämföra.
Vänsterpartiets valplattform och Vänsterpartiets vårbudgetmotion erbjuder hjälp när det gäller att besvara frågorna om inriktningen på ett övergripande plan, på den nationella nivån, där riksdag och regering anger tonen. På den lokala nivån gäller det dels vad enskilda partier har arbetat för under innevarande mandatperiod, dels att inhämta hur realistiska olika vallöften kan bedömas vara.
Ungdomarnas inlåsning – inget jobb, ingen inkomst, ingen egen bostad, dåliga förutsättningar för att påbörja ett självständigt liv – är just nu ett av våra största problem och en skriande orättvisa mot unga människor.
I Vänsterpartiets budgetmotion redovisar vi i kapitel 7 Fler fasta jobb – färre otrygga anställningar hur vi ser på ungdomsarbetslöshet.
7.1 Ungdomspaket
Ungdomsarbetslösheten är ett av våra största samhällsproblem. Våren 2013 var omkring 150 000 ungdomar i åldern 15-24 år arbetslösa. Det motsvarar en arbetslöshet på drygt 26 procent för denna grupp. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är därmed högre än genomsnittet i Europa och betydligt högre än i jämförbara länder som Finland, Danmark och Norge.
Statistiken talar sitt tydliga språk. Tiotusentals ungdomar går arbetslösa utan möjlighet till egen försörjning. Deras resurser tas inte till vara och inträdet i vuxenlivet försenas. Det är en förlust för både individen och samhället. Sverige har inte råd att låta delar av en hel ungdomsgeneration inleda vuxenlivet med arbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten är ett av våra största samhällsproblem och kräver en lösning.
Vänsterpartiet kan konstatera att den borgerliga regeringens satsningar på jobbgaranti och sänkta arbetsgivaravgifter för unga inte har haft någon effekt. Ungdomsarbetslösheten är högre än när satsningarna genomfördes och visar inga tendenser att sjunka.
För att komma till rätta med den höga ungdomsarbetslösheten krävs breda samhällsinsatser i form av en aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik som rustar arbetslösa ungdomar för framtiden och erbjuder dem en väg in i arbetslivet. Vi behöver investera i de ungdomar som i dag står utanför arbetsmarknaden och ge dem en möjlighet att gå från arbetslöshet till arbete eller studier.
De ungdomar som i dag saknar arbete har olika förutsättningar och förkunskaper. En stor grupp saknar gymnasiekompetens, andra har gymnasiekompetens men saknar utbildning för de jobb som finns. Ytterligare en grupp har eftergymnasial utbildning men kommer ändå inte in på arbetsmarknaden. För att dessa olika grupper ska få arbete krävs flera olika former av insatser, riktade till respektive kategori. Vänsterpartiet vill därför genomföra en bred satsning med en rad åtgärder inom ramen för en ungdomsgaranti.
Ungdomsgarantin riktar sig till arbetslösa ungdomar i åldern 18-24 år och föreslås börja gälla från och med 1 juli 2014. Garantin innebär att den arbetslöse ska få hjälp direkt, och erbjudas arbete till avtalsenlig lön eller utbildning inom 90 dagar. Ungdomsgarantin omfattar 57 000 platser vilket motsvarar antalet personer i åldern 18-24 år som är inskrivna på Arbetsförmedlingen och har varit utan arbete i mer än 90 dagar (årsgenomsnitt för 2012). Fyra former av arbete erbjuds: garantijobb, utbildningsvikariat, lärlingsanställning, traineeanställning (totalt 19 900 platser). Därutöver erbjuds fyra former av utbildning: arbetsmarknadsutbildning, yrkeshögskola, yrkesvux, komvux (totalt 37 100 platser). Inom ramen för garantin ska det även vara möjligt att kombinera arbete och studier.
Medlemsmöte
Vi har medlemsmöte på måndag 5 maj med start kl. 18:00 i vår lokal på Kronogatan 31.
Vi förbereder oss på slutspurten inför valet till EU-parlamentet 25 maj. Vi vill avsluta vårt arbete med valbroschyren och lokalt informationsmaterial.
Vi hinner även med ett samtal kring några frågor som blir aktuella i veckans kommunstyrelsemöte.
Välkomna.
Styrelsen träffas redan kl. 17:00.
Upptakt till Vänsterpartiets EU-valturné
Idag startade Vänsterpartiets valturné inför EU-parlamentsvalet 25 maj. Läs mer om upptakten.
Vänsterpartiet är ett EU-kritiskt parti. Vi motsatte oss Sveriges medlemskap i EU vid folkomröstningen 1994. Vi vann folkomröstningen om euron 2003. Vi står fast vid vår EU-kritik. Unionen har stora demokratiska brister. Vi motsätter oss bildandet av ett Europas förenta stater med gemensam valuta, militär och president. Vi vill ha ett nära samarbete mellan demokratier, inte en odemokratisk superstat i Europa. Därför stöder vi krav om att avgränsa EU:s makt, demokratisera unionen och öka medlemsländernas inflytande.
Vi vill omförhandla det svenska EU-medlemskapets villkor. Vi vill skriva in Sveriges undantag från euron och EMU i EU-fördraget. Vi vill ha ett bindande socialt protokoll. Vi vill sätta hänsyn till miljön före företagens rätt att sälja sina varor och införa en rätt för Sverige att gå före på miljöområdet. Vi vill undantas från EU:s jordbrukspolitik, för att kunna utveckla det svenska jordbruket, och ha lägre medlemsavgift till EU. Sverige ska inte bli ett län i en framväxande EU-stat. Vårt långsiktiga mål är att Sverige lämnar EU.
(Läs hela valplattform.)
Tillbaka i vardagen – något går galet
1 maj-firandet i all ära – men kommunalpolitiska spörsmål har en sällsynt förmåga att påminna om den bistra verkligheten.
Här ett exempel på hur galet det kan gå. Om det är oförstånd, om det är sandlåda, om det är okunskap – det får vi veta när frågan avgörs i kommunstyrelsen kommande vecka.
På onsdag finns på ledamöternas bord 32 ärenden och material som omfattar 1050 sidor. Då finns risk att ett och annat slinker med av rena farten. Här ett sådant ärende: ”Socialnämnden med begäran om tilläggsanslag för Yrkesklivet”.
Arbetsutskottets beslutsförslag kommer från ekonomistabens tjänsteskrivelse: ”Kommunstyrelsen beslutar att inte bevilja Socialnämnden 1,1 Mkr i tilläggsanslag under 2014 till Yrkesklivet. Socialnämnden medges att omdisponera 0,6 Mkr från Individ- och familjeomsorg till Arbetsmarknadsavdelningen, för finansiering av projektet Yrkesklivet om nämnden ändå vill driva projektet under 2014. Eventuell ramökning i budget 2015 får initieras av Socialnämnden i samband med nämndens förslag till budget 2015.”
Vad gäller frågan? I grunden handlar det om två frågor – båda innehåller en mängd olika aspekter.
Det ena är att ”riksdag och regering” för länge sedan har skjutit arbetsmarknadspolitiska frågor över till två planhalvor. I och för sig anses arbetsmarknadsfrågor vara en statlig angelägenhet, men verkligheten är att den statliga myndigheten ”Arbetsförmedlingen” idag endast sköter det statliga uppdraget för den ena halvan av befolkningen. Alldeles för många människor avvisas och får söka hjälp och stöd hos kommunerna. Där arbetar man febrilt med att utveckla metoder för att förhindra ”arbetslöshet” och beroende av försörjningsstöd.
Det andra är det kommunalpolitiska virrvarret av motsägelsefulla beslut, ansvarstagande i ord och vilsenhet i handling. Det spelar i Vänersborg tyvärr också i detta ärende en stor roll.
Om det första finns nog inte så mycket att tillägga. Ordklyverierna om ”arbetskraft” och ”bidragsberoende”, om vem och vad som kan skaffa ”arbete” är tillräckligt kända från den pågående valrörelsen. Det som gäller är att alldeles för många människor har oerhört svårt att vinna tillträde till arbetsmarknaden, att hävda sig där, att komma tillbaka dit när man väl har glidit ur av en eller annan anledning.
Vad går snett i kommunalpolitiken? Varför vill man missförstå socialnämndens ansökan?
Beslutsförslaget talar om ”projektet”. Socialnämnden presenterar i sin ansökan hur ett projekt har bedrivits med stor framgång och att ansökan avser att infoga arbetssättet som utvecklades under projekttiden i den ordinarie verksamheten hos Arbetsmarknadsavdelningen (AMA). Det är en avgörande skillnad!
Vem har ansvar för arbetsmarknadspolitiska frågor i Vänersborg? Här finns också en förklaring till att det blir galet. Att AMA blev AMA hos socialnämnden var kommunalfullmäktiges beslut i december 2012. Arbetsmarknadsenheten (AME) hade funnits under Gymnasienämnden, men den nämnden övergick då vid årsskiftet till Kunskapsförbundet Väst, där Vänersborg och Trollhättan idag har gemensam utbildningsverksamhet för gymnasieskolor och vuxenutbildning. När fullmäktige fattade beslutet ändrades en punkt i sista stund: Kommunstyrelsen skulle även fortsättningsvis vara ”arbetslöshetsnämnd” och kommunstyrelsens presidium skulle ha regelbundna överläggningar med socialnämndens ledning.
Den som vill veta om hur det gick till när beslutet ändrades under pågående möte bör läsa protokollet. Den som vill veta vad minoriteten (åtta ledamöter från Vänsterpartiet och två från Miljöpartiet) anade skulle ske framöver kan läsa reservationen.
Vid senaste möte i socialnämnden berättade ordföranden och socialchefen att ”överläggningar” med kommunstyrelsens presidium inte blir av och att felet inte ligger på ”vår” sida. Så kommunstyrelsen har ansvaret, socialnämnden ska sköta verksamheten. Kommunstyrelsen har pengarna, socialnämnden skall ansöka om medel för sin verksamhet.
Nu finns socialnämndens ansökan, där den tidigare projektverksamheten dokumenteras. Med stöd av statliga pengar och genom projektpengar från EU lyckades ”Yrkesklivet” att återföra en grupp invånare till arbetslivet. För de berörda en mycket stor vinst, mänskligt och ekonomiskt. För kommunen en lönsam affär och grund nog att tro på att Yrkesklivet även i fortsättningen borde finnas som ett av flera arbetsmarknadspolitiska instrument.
Projektpengarna från EU finns inte längre, det var den delen som ansökan avser. Det finns mycket goda förutsättningar för att en insats även i framtiden kan ge flerdubbel utdelning. Men det behövs denna insats, det kallas ofta för ”att växla upp” tillsatta pengar. Från insatsen ”noll” kommer ingen utdelning!
Vad säger beslutsförslaget? Omfördela från IFO till AMA ”i steg ett”. Men underlaget visar att insatta pengar ”idag” hos AMA ger mycket goda förutsättningar för kostnadsminskningar hos IFO ”i morgon”. Borde man inte kunna förvänta sig bättre förståelse hos kommunstyrelsen för denna logik? Att det ena ger det andra, men det andra förutsätter det ena. ”Först” och ”sedan” istället för ”gå och kvitta”.
Vad säger beslutsförslaget mer? O.k. då, låt gå för detta halvår 2014, vi ska väl kunna se vad ”ni i socialnämnden” vill säga om nästa år. Det vad en enhällig socialnämnd konstaterar är att nämnden vet att det även 2015 finns alldeles för många invånare i Vänersborg som längtar efter acceptabla lösningar att komma ifrån arbetslösheten, att övervinna sina personliga och ekonomiska bekymmer. Och en enig socialnämnd vill inte tigga halvårsvis hos kommunstyrelsen att få resurser till sitt förfogande för att sköta sin verksamhet enligt uppdrag.
Så när ärendet 20 av 32 ska ”klubbas” på onsdag så borde det finnas ett annat beslutsförslag och en majoritet av ledamöterna som ställer upp för en bättre lösning. Eller är det så enkelt att valrörelsernas löften inte hör hemma när ordföranden sätter punkt med ett klubbslag?
Vi presenterar båda sidor
Tempot i valrörelsen tilltar. Det hänger säkerligen ihop med valet till EU-parlamentet 25 maj. Fler och fler blir varse om att kärnfrågorna i EU-valet är samma som frågorna längre fram i september som gäller platserna i riksdagen.
”Vad vill ni?” Här finns oftast överensstämmande svar mellan valet till EU-parlamentet och till riksdagen. Men på ett område är det skillnad. Inför valet i september tillkommer en viktig fråga som tveksamma väljare ställer: ”Jaha, nu vet jag vad ni vill – men hur vill ni finansiera detta?”
Det är av stor vikt att visa sina kort öppet. Vänsterpartiet ska inte behöva gå miste om röster för att väljarna känner sig osäkra och misstänker Vänsterpartiet för bluff och löftespolitik. Reformer och förändringar kostar pengar. Och pengarna tillkommer av Vänsterpartiets ”inkomstsida” bl a genom förändringar på skattepolitikens inriktning och utformning. Svårare än så är det inte.
I Vänsterpartiets motion ”Välfärd att lita på” har hela kapitlet 11 rubriken ”Skatter”. Här återger vi de två inledande avsnitten om ”Målen för Vänsterpartiets skattepolitik” och ”Inkomstskatter”. Vill man läsa hela kapitlet 11 eller hela motionen så finns den här.
11 Skatter
11.1 Målen för Vänsterpartiets skattepolitik
Målsättningen med Vänsterpartiets skattepolitik är att skapa en välfärd att lita på, få fler människor i arbete, minska inkomstskillnaderna och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov.
Skattesystemet måste vara utformat så att det är enkelt att förstå och tillämpa för den enskilda skattebetalaren. Vänsterpartiet vill därför betona vikten av att eftersträva ett system som är enhetligt och likformigt och som har så få undantag som möjligt. På så sätt minimeras också möjligheterna till skatteplanering. Skattefusk ska bekämpas kraftfullt.
Skatter betalar för åtaganden som medborgarna anser vara samhälleliga angelägenheter. Med hjälp av skatteuttaget finansieras offentliga investeringar i utbildning, forskning och infrastruktur som är avgörande för att bygga Sveriges ekonomiska styrka och framgång på sikt.
Skatterna betalar också för välfärdstjänster som sjukvård, skola och barn- och äldreomsorg. Att betala välfärden solidariskt via skatterna är effektivt. Dessutom är en skattefinansierad, generell välfärd ett kraftfullt verktyg för att utjämna skillnader mellan människor och därmed öka jämlikheten och jämställdheten. Men om vi ska klara detta måste vi våga vara ärliga med att skatteuttaget måste öka. Vi vet att viljan att betala skatt är god om det finns en koppling till satsningar på sjukvård, äldreomsorg och en bra skola. Alternativet är att var och en av oss måste betala för den välfärd vi behöver, t.ex. via privata försäkringar. Då är det inte längre människors behov utan plånbokens tjocklek som avgör vilken välfärd man har rätt till. Vänsterpartiets syn är att ett land som byggs med en gemensam välfärd och solidaritet i grunden är starkare än ett land där marknadens girighet får råda.
Även regeringen verkar ha insett att det finns en folklig vilja att värna den generella välfärden och meddelar i samband med vårpropositionen att man avser att göra inkomstförstärkningar på drygt sju miljarder kronor kommande år för att bl.a. satsa på skolan. Regeringens politik har hittills inneburit skattesänkningar på ca 140 miljarder kronor. Detta har bidragit till att den offentliga sektorns reala skatteinkomster har minskat med ca 7 procent mellan 2006 och 2013. Detta motsvarar en minskning med 77 miljarder kronor.
Vänsterpartiet menar att den förda politiken har inneburit ett systemskifte på skatteområdet bort från principen om likformig beskattning. Samtidigt har den bidragit till att urholka skattebaserna. Den privata konsumtionen har tillåtits att öka på bekostnad av den offentliga.
I och med det minskar resurserna till välfärden och möjligheterna till nödvändiga reformer och en rättvis fördelning av ekonomiska resurser. Skattesänkarpolitiken har främst gynnat höginkomsttagare, varav en stor majoritet är män, genom bl.a. slopad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt för exklusiva villor och inte minst genom rejäla inkomstskattesänkningar.
Samtidigt betalar pensionärer, sjuka och arbetslösa i dag mer i skatt än löntagare vid lika inkomst. Detta menar vi är orättvist och ineffektivt. Dessutom skadas skattesystemets legitimitet. Regeringens skattesänkningar har även på ett påtagligt sätt ökat mäns nettoinkomster jämfört med kvinnors, eftersom män gynnas på bekostnad av kvinnor när skatter sänks. Män har högre inkomster och betalar därmed mer i skatt än kvinnor och därför ökar mäns inkomster mer.
Kvinnor missgynnas eftersom de, under rådande maktstrukturer, är mer beroende av de försäkringssystem och transfereringar som regeringen försämrat för att finansiera en del av skattesänkningarna. Kvinnorna missgynnas dessutom ytterligare eftersom deras livsvillkor i stor utsträckning avgörs av hur väl välfärden fungerar och den blir satt på undantag när skattesänkningar ständigt prioriteras. De nu aviserade skattehöjningarna förändrar inte bilden av en regering vars främsta politiska vilja och vapen är just skattesänkningar.
Vänsterpartiet anser att en översyn av skattesystemet behövs i form av en parlamentarisk utredning. Som beskrivits ovan har den borgerliga regeringen genom en rad beslut allvarligt urholkat skattesystemets grunder och principen om skatt efter bärkraft. Det finns också ett behov av att se över skattesystemet utifrån klimatfrågans avgörande utmaning.
11.2 Inkomstskatter
Den enskilt största posten i regeringens ensidiga skattesänkarpolitik är det s.k. jobbskatteavdraget, vars främsta syfte är att hålla lönerna nere. Genom lägre inkomstskatt, som ger mer pengar i plånboken, är tanken att kraven på löneökningar ska minska och arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft öka. Vänsterpartiet arbetar därför för att jobbskatteavdraget stegvis fasas ut till förmån för en rättvis och likformig beskattning.
Vänsterpartiet är kritiska till jobbskatteavdraget av flera skäl. Jobbskatteavdraget ger t.ex. större skattesänkningar vid höga inkomster och gynnar därmed män framför kvinnor. Beläggen för att jobbskatteavdraget skulle skapa några jobb är också mycket svaga. För ett par år sedan presenterade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utredning (IFAU) en rapport som visar att det i princip är omöjligt att utvärdera jobbskatteavdragets effekt på sysselsättningen. Trots detta hävdar regeringen envist att jobbskatteavdraget totalt kommer att ge 120 000 fler jobb ”på sikt”.
Även om regeringens egna beräkningar av jobbeffekterna skulle stämma så innebär detta en kostnad om mer än 800 000 kronor per jobb. Slutligen innebär jobbskatteavdraget att man betalar olika mycket i skatt på sin inkomst beroende på om inkomsten utgörs av t.ex. pension, föräldrapenning eller lön.
Vänsterpartiet menar att skatteuttaget måste bli mer rättvist. Vår politik innebär att låg- och medelinkomsttagare får oförändrad inkomstskatt jämfört med i dag. Om man tjänar mer än 30 000 kr i månaden föreslår vi att inkomstskatten höjs något genom att jobbskatteavdraget trappas av. Vid en månadslön på 32 000 kronor blir skattehöjningen t.ex. 170 kronor per månad.
Om man tjänar mer än 55 000 kronor i månaden får man med Vänsterpartiets politik avstå de skattesänkningar man fått genom jobbskatteavdragen.
Samtidigt vill vi sänka inkomstskatten för de grupper som hittills inte fått ta del av regeringens skattesänkningar. Sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer m.fl. berörs av förslaget. Vi uppskattar att vårt förslag ger en inkomstförstärkning på drygt 500 kronor i månaden för en person som är t.ex. långtidssjukskriven. På så sätt tar vi steg mot att lika inkomst ska beskattas lika. Även den orättvisa beskattningsklyftan mellan pensionärer och löntagare måste slutas.
Vi vill riva upp RUT-bidraget som drar undan alltmer skatteintäkter för varje år som går. Det används i första hand av höginkomsttagare och kostar mycket för ett fåtal, lågproduktiva arbetstillfällen med problematiska arbetsvillkor. Att vi med gemensamma skattemedel numera också subventionerar läxhjälp till barn vars föräldrar har råd att köpa den, stärker vår övertygelse ytterligare. Vi vill i stället använda pengarna till satsningar på förskolan, bl.a. till minskade barngrupper och till barnomsorg som är tillgänglig på kvällar, nätter och helger då allt fler småbarnsföräldrar faktiskt jobbar.
Som en del i finansieringen av våra satsningar på välfärden accepterar vi regeringens aviserade förslag att slopa avdragsrätten för privat pensionssparande.
11.3 Skatter som styrmedel i miljöpolitiken
11.4 Företags-, kapital- och egendomsskatter
11.5 Röd skatteväxling
Länk till hela motionstexten






