En andningspaus
Några lugna dagar, inga sammanträden, solen lyser mycket söder om Vänern, tid för promenader och eftertanke. Många nya kontakter tas i Vänersborg, det tycks som om fler och fler vill göra en insats för alla boenden på Restad Gård, för lite mer än 600 asylsökande och för mer än 200 som redan har beviljats uppehållstillstånd men inte kommer bort från anläggningen, det saknas bostäder här och i nästan hela regionen. Vänersborg är en kommun där segregationen syns. Det galna är bara att det pratas om behovet av integration i ett bostadsområde där många nyanlända bor granne med många familjer från släkten Andersson, Pettersson och Svensson. Mera korrekt vore att tala om segregation med tanke på andra stadsdelar där knappt mer än någon enstaka familj har ett namn som antyder ”nyanländ”.
Sådana frågor sysselsätter framförallt politikerna i barn- och utbildningsnämnden. Här vet man om vikten att lära känna varandra och att finnas i samma förskola och i samma klassrum i våra grundskolor. Men nämnden arbetar i motvind. Antalet tillkomna barn och ungdomar utöver det som som framgår av gamla och inaktuella prognoser tycks inte spela någon roll för högsta kommunledningen. Istället utfärdar man krav på nya förslag på ytterligare besparingar.
Senast den 20 april skall samtliga nämnder överlämna sina yttranden till ekonomistaben kring kommunstyrelsens ramsättningsförslag. Därefter tar budgetberedningen fram ett förslag till Mål- och resursplan 2016 som skall behandlas av kommunfullmäktige i juni. En blick på uppgifterna i bokslutshandlingen för 2014 gör tydligt att gapet mellan resurser och behov är större än någonsin.
Inte att förundra när vi nu bevittnar att kommunledningen vill blunda och vill dröja med att konfronteras med den bistra sanningen. Tre punkter skall belysa detta, fler exempel är lätt att hitta.
I kommunstyrelsen fanns i veckan ett ärende som hänger ihop med att det skedde en förändring i våra nämnder. Barn- och ungdomsnämnden lämnade över ”fritiden” till kulturnämnden, nu finns en barn- och utbildningsnämnd med barnomsorgen och grundskolan som arbetsfält och den nya kultur- och fritidsnämnden. Den ”nya” nämnden beviljades anstånd med att skriva en verksamhetsplan för 2015. När den nu behandlades så utstrålar planen obegränsade förhoppningar om att kunna lyckas med alla ”förväntade resultat”. Att alla vet att nämnden sjösattes med ett stort ingående underskott framgår inte med ett ord av dokumentet. Våra representanter i kommunstyrelsen påpekade detta när beslutet togs. En reservation i kommunfullmäktige är på sin plats.
I slutet på mars kom en annan reservation i kommunfullmäktige. Med tre månader in i löpande budgetåret 2015 skulle en reviderad investerings- och exploateringsbudget beslutas. Det blev inte så, kommunledningens tre minoritetspartier S, C och MP grävde sina huvuden långt ner i sanden och voterade för en bordläggning. Samtliga förvaltningar får nu avvakta tills det kommer ett besked i slutet på april.
Ett tredje exempel: Dagen efter påskuppehåll hanterar kommunstyrelsens arbetsutskott ett flertal viktiga ärenden. En bra bit ner på listan finns punkt 17: ”Strategisk kommunikation”. Inget tvivel, kommunen bör se över hur det är idag och hur kommunikationen kan förbättras. Syftet tycks dock vara: Det gäller att ”uppfattas” på ett visst sätt, på ett positivt sätt. Det framgår också att ”alla” bör enas kring strategin. Vårt besked förblir dock: Nej tack, räkna inte in oss. Är något bra så står vi bakom det, kan något göras bättre så vill att det ska göras bättre. Är något oförsvarbart dåligt, så ska det sägas, högt och tydligt. Det är skillnad mellan att det är bra ”på riktigt” eller om det bara ”uppfattas” som att det är bra.
Det har funnits så många löften i förra årets valrörelse i Vänersborg. Så många ballonger som tycktes kunna lyfta hela vår kommun. Väljarna ”uppfattade” löften, på ett positivt sätt. I sak har nästan inget hänt sedan september 2014. Storstilade projekt vilar. I kommunstyrelsen protesterade ingen när ordföranden sade: ”Vi vet ju inte ens om hamnen flyttas.” Men under två-tre månader innan sommarpausen behöver alla partier bekänna färg: Basala behov inom utbildning, vård och omsorg kräver finansiering, vem vågar blunda?