I slutet på veckan midsommarfirandet – innan dess några dagar där samtal och debatt kring ekonomin står högst upp på dagordningen.

Här i kommunen är det kommunfullmäktige som samlar sig till ett beslut kring ”Mål- och resursplanen 2024-2026”. Vänsterpartiets gruppledare och företrädare i kommunens budgetberedning har på sin egen blogg beskrivit kommunledningens huvudförslag. Ytterligare fyra inlägg belyser tankarna kring budgeten från M+L, från SD , från MBP och från Vänsterpartiet. Sammanträdet i möteslokalen Bojorten på onsdag börjar redan klockan 13:00 och kan följas på plats eller via kommunens webb-TV.

Dagen innan, tisdag, debatteras och beslutas i riksdagen dels ”Vårändringsbudget för 2023”, dels ”Riktlinjer för den ekonomiska politiken”. Regeringen har inte reagerat på kommunernas och regionernas rop om insatser här och nu för att kunna behålla viktiga verksamheter i välfärdssektorn. Det kom ingenting. Nu finns en enhälligt vädjan kvar att regeringen i grova drag skall berätta vilka resurser statens budget innehåller för den kommunala välfärden 2024.   Ett acceptabelt planeringsschema förutsätter preliminära besked innan sommarpausen.

Både finansminister Elisabeth Svantesson och statsminister Ulf Kristersson har hittills sagt att regeringen inte kan säga något än, budgetprocessen måste få lov att ta den tid den behöver. Endast Oscar Sjöstedt, SD, har varit villig att göra antydningar om att ”mer ska komma”. Visst, det ligger i sakens natur att budgetanslagen växer, inte minst inflationen kräver att beloppen blir högre. Men därmed är inget sagt om ett sådant ”plus” verkligen är ett tillskott eller om det bara kompenserar för att pengarna har tappat i värde. 

Riksdagens debatt betyder en del för ledamöter i Vänersborgs fullmäktigeförsamling dagen därpå. Tänk om det vore så bra att några av alla osäkerhetsfaktorer är borta. Så som det ser ut just nu är alla prognoser en lek med siffror.

Här ett avsnitt ur en längre reservation som Vänsterpartiet har lämnat i betänkandet med ”Riktlinjerna”: ”Sedan 1990-talets början har välfärden tvingats till återkommande
besparingar, vilket inneburit att ojämlikheten i hälsa och utbildning ökat i Sverige. För att förverkliga ambitionerna för det offentliga åtagandet behöver den ekonomiska politiken inriktas mot kraftigt ökade resurser till välfärden.
Kommunernas och regionernas ekonomi präglas av hög inflation och stigande räntor, och kommer att påverkas av att ekonomin nu går in i en lågkonjunktur. Att inte satsa tillräckligt på välfärden innebär i praktiken nedskärningar. Den viktigaste strukturreformen i dagsläget är att värdesäkra statsbidragen och ge kommunsektorn de långsiktiga förutsättningar den behöver för att bedriva det
välfärdsarbete som är helt centralt. Det behövs också ett statligt räddningspaket till sjukvården. Mycket talar för att personalförsörjningen kommer att bli en stor utmaning för kommunerna och regionerna under den kommande tioårsperioden. Den svenska sjukvården och äldreomsorgen
behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov.”

Uppdaterades: 18 jun 2023