Skip to main content

År: 2018

Vänsterpartiets valplattform 2018

Sverige ska vara en röst för fred och rättvisa – inte en röst för ökad militarisering

Vänsterpartiet vill att Sverige åter tar på sig rollen som en röst för fred och internationell rättvisa. Sveriges möjlighet att verka för fred och nedrustning hänger samman med att vår militära allians- frihet måste vara reell och tillförlitlig. Vänsterpartiet är det enda parti i Sverige som agerar för att bryta beroendet av Nato. Vi ska säga upp värdlandsavtalet med Nato och återfå en trovärdig militär alliansfrihet. Vi vill att Sverige slutar exportera vapen. Vi ska satsa våra resurser på ett modernt värnpliktsbaserat försvar som ger vår militära alliansfrihet trovärdighet och ställer upp en rimlig tröskel mot angrepp. Det ökar Sveriges säkerhet. För att motverka krig och upprustning är det viktigt att stärka FN och dess möjligheter till fredsbevarande insatser.

Upprustning och aggressivt militärt övande från Ryssland och Nato ökar spänningarna i vår del av världen. Tillsammans med klimatkrisen utgör risken om kärnvapenkrig hot mot hela vår existens. Redan på 1950-talet uppmärksammades att kärnvapenrustningen inte bara skulle kunna utplåna hela mänskligheten, utan att det i varje system med så kraftfulla vapen finns en inbyggd risk i att krig startas av misstag. Insikten ledde till samtal och avtal för att kontrollera och rusta ned.

Vänsterpartiet vill bryta den övnings -och rustningsspiral som ökar spänningen i vårt närområde. Vi måste återvända till den politik för fred, nedrustning och avspänning där diplomati, förhandlingar och överenskommelser ersätter vapenskramlet. Idag är kemiska och biologiska massförstörelsevapen förbjudna, men till den listan måste nu kärnvapnen läggas. Det ska Sverige arbeta hårt för. Vi ska i lag förbjuda att kärnvapen placeras på svensk mark. Vänsterpartiet arbetar för att göra Norden till en kärnvapenfri zon, samt för en kärnvapenfri värld. Vi vill därför att Sverige skriver under FN-konventionen mot kärnvapen.

Vänsterpartiet arbetar internationellt med andra progressiva krafter för ekonomisk rättvisa, fackliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Internationell solidaritet är grundläggande för att världen ska utvecklas. Vi vill också utveckla och öka Sveriges bistånd.

Vänsterpartiets valplattform 2018

Någonstans att bo – inte en skuldfälla

Alla människor behöver någonstans att bo. Tak över huvudet, värme och skydd när det är kallt eller regnar, utrymme att ha sina saker. Men också plats att förverkliga sina drömmar, en lugn plats att göra läxor eller bara ta det lugnt efter jobbet.

Idag är det många som inte kan flytta hemifrån eller skaffa större bostad när de bildar familj. Eller så tvingas de starta sina unga liv med att belåna sig långt över vad de klarar av. Bostadsmarknaden präglas av brist, enorma kostnader och stora risker. Bakgrunden är många år av slapphänt politik och misslyckat marknadstänkande. Nu behöver vi ta makten över Sveriges byggande.

Det viktigaste är att vi bygger hyresrätter som folk har råd att bo i. Det är helt orealistiskt att tro att treor som kostar 15 000 kronor i månaden är lösningen på den bostadsbrist vi ser idag. Alla partier säger att det behövs fler bostäder, men de vägrar att sätta den press på byggföretag och fastighetsägare som krävs för att få ned hyrorna. Vänsterpartiet vill både se till att alla kommuner där det råder bostadsbrist bygger och att det finns ett statligt byggbolag som kan pressa priserna. Vi kopplar investeringsstöd till hyresnivån.

För att vi ska ha möjlighet att planera goda, moderna bostäder och stadsdelar behöver vi tillsammans äga en stor allmännytta. Städer med stor allmännytta har störst möjlighet att bygga efter behov, att bygga jämlika integrerade bostadsområden och till prisnivåer de flesta kan klara av. Därför vill vi se ett stopp för utförsäljningar av allmännyttan. Istället vill vi använda vår gemensamma bostadsresurs mer aktivt. Det behöver särskilt byggas hyresrätter med rimliga hyror i rika överklassområden, så att hela staden öppnas upp för alla oss med låga och normala inkomster. Vi vill därför införa förmånliga statliga lån för byggande av fler hyresrätter till rimliga hyror. Hyresgästers ställning måste stärkas. Bland annat behöver vi få större makt över hyresnivåerna vid renoveringar. Ingen ska behöva flytta eller bli bostadslös för att hyran blir för dyr.

Vi måste förhindra bostadsbubblor som medför tragedier för en- skilda och hotar hela Sveriges ekonomi. De ekonomiska krascher vi sett har bakgrund i extrem belåning – antingen är det staten som lånat för mycket, eller så är det privatpersoner. I Sverige är statens ekonomi i ordning. Men vi är ett av de länder där människor har belånat sig mest – och uppmuntrats till det genom en kombination av brist på bostäder, ombildningar till bostadsrätter och frikostiga ränteavdrag. Får Sverige en bostadskris kommer hela ekonomin i fara. Det behövs ett robust program för att minska riskerna innan det är för sent. Ränteavdragen måste trappas ned och ett tak införas för hur stora ränteavdrag som får göras. De med högst inkomster ska inte gynnas. Människor ska inte behöva försätta sig i stor ekonomisk risk för att få någonstans att bo. Människor behöver tak, inte lån över huvudet.

Hur blev svaren?

Kommunstyrelsens minoritet, sju ledamöter från S, C och MP samlades den 28 februari till ett avgörande beslut. Det blev bifall till förslaget från Marie Dahlin, S, kommunstyrelsens ordförande, att föra pengar från nämnderna över till en ”social inkluderingspott”. Lite mer än 19 miljoner förs över till kommunstyrelsen. Vilka projekt som skall dra nytta av satsningen läggs i händerna på t.f. kommundirektören.

Senast den 23 april måste alla förvaltningar och nämnder reagera, då skall det finnas konsekvensbeskrivningar för nämndernas nödvändiga nedskärningar.

I måndags träffades kultur- och fritidsnämnden.  Där arbetar förvaltningen med att se över vad neddragningen med 1,2 miljoner betyder. Från ordföranden, Marika Isetorp, MP, fick man höra att det kan ju inte uteslutas att hennes nämnd ”vinner” när pengarna ur potten delas ut. Mer blev inte sagt.

Samma dag träffades också barn- och utbildningsnämnden. Förvaltningen berättade hur stor personalinskränkningen skulle behöva bli för att matcha en budgetneddragning med 6,5 miljoner 2019 jämfört med 2018.  Här försäkrade dock ordförande Mats Andersson, C, att han inte skulle acceptera nedskärningar i personalstyrkan. Det eviga problemet med bristande överensstämmelse mellan budgetförslag per kalenderår och skolans sätt att arbete med hösttermin och vårtermin som ett läsår berördes också. Ingen lösning tycktes finnas i sikte.

Socialförvaltningen och socialnämnden förväntas lämna ifrån sig 9,1 miljoner 2019  till kommunstyrelsens sociala inkluderingspott. Ordförande Ann-Britth Fröjd, C, kommenterade vid dagens sammanträde inte sparbetinget. Hon hade liksom de flesta i nämnden svårt att ta in budskapet som lämnades strax innan dess. Just nu säger nämligen prognosen för 2018 att socialnämnden slutar på ett underskott kring 35,5 miljoner. Hennes partikamrat Doris Rudén, C, räknade snabbt ut att det bara motsvarade 3,5% av socialnämndens årsbudget och att det kunde vara ett rimligt effektiviseringsbeting.  Hon blev dock avbruten i sitt anförande, när hon ville förtydliga att även dagens pensionärer kunde förväntas lämna större bidrag.

Samhällsbyggnadsnämnden träffades samtidigt i annan lokal. Här var det en annan fråga som stod i förgrunden. Och den avgjordes genom votering: 2 av 11 ledamöter ville att familjen Solvarms VA-lösning skulle prövas ”i sak” för att kunna ta ställning till ansökan att inte behöva ansluta sig till kommunalt vatten och avlopp. Eller också att nämnden direkt skulle fatta ett sådant beslut att göra undantag. Vänsterpartiets två ledamöter fick ingen respons, nio ledamöter från de andra partierna avslog yrkandet.

Förslaget för att stoppa vinstjakten i välfärden överlämnat till riksdagen

Nu lägger Vänsterpartiet och regeringen fram förslaget om vinster i välfärden på riksdagens bord. Igår har propositionen överlämnats till riksdagen.

Förslaget om vinstbegränsningar inom välfärden ska säkerställa att skattemedel  avsatta för välfärden används till att förbättra skolresultaten och ge våra äldre en trygg omsorg – inte till stora vinstuttag.

– Lärare, undersköterskor, brukare, elever, alla människor som tar del av vår gemensamma välfärd, blir vinnare på det här förslaget, säger Ulla Andersson, Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson.

Samtidigt som vinstjakten ska stoppas ska vi värna valfriheten och mångfalden i välfärden. Seriösa välfärdsverksamheter som återinvesterar i verksamheten kommer att kunna vara kvar.

– Vinst som incitament hör inte hemma inom välfärden, säger Ulla Andersson.

[Se även regeringens pressmeddelande – där kan hela propositionen laddas ner.]

Tänk hur mycket som aldrig kommer fram

Vänersborgs kommun har ett antal inriktningsmål, ett av dessa lyder: ”Fler invånare anser att kommunen har en öppen dialog med invånare, företag och föreningar.

Det är väl ingen som har något emot att ha ett sådant mål, men som förtroendevald kan man tycka att det saknas något. Den öppna dialogen med kommunens förtroendevalda borde också få bättre förutsättningar. Sedan lite mer än 12 månader har öppenheten begränsats, kommunens politiker får inte längre tillgång till nämndernas arkiv. Att kunna informera sig om inkommande och utgående handlingar var tidigare en självklarhet. Inte längre, tillgången till diarierna förblir stängda.

Visserligen kan man prenumerera på kommunens postlista. Dock, sedan får man för varje dokument som man önskar veta mer om ringa eller maila och be om att få filen digitalt. Det lär inte vara särskilt många som tar sig fram via dessa omvägar. Och då blir mycket oläst, tyvärr. Här ett exempel:

På dagens postlista stod: ”NY rapport! Mellan flykt och framtid – ensamkommande asylsökande barn och ungdomar och deras första tid i Sverige” (Emerga, Lejla Mundzic)

Vi beställde underlaget från socialförvaltningens ansvarige och fick snabbt handlingen:

”Hej, vi på Emerga har tillsammans med Rädda Barnen precis lanserat en rapport som handlar om ensamkommande asylsökande barn och ungdomar och deras första tid i Sverige. Rapporten bygger på vårt samarbete med en grupp ungdomar som vi fick förmånen att följa under ett år. Det är deras berättelser och också deras val av teman som har utformat rapportens innehåll. På så sätt har vi försökt använda Barnkonventionen i praktiken  och ge de medverkande ungdomarna en plats att uttrycka sin mening och höras i frågor som rör dem. (art 12 & 13)

De teman som ungdomarna ständigt återkommer till i sina berättelser är erfarenheterna från asylprocessenstödpersonernas roll, det egna hälsotillståndet, livet i skolan och tillgången till lättförståelig och tillförlitlig information. Centralt i samtligas berättelser är även 18-årsdagen (eller den dag de skrivs upp till 18) och hur denna dag påverkade dem.
Rapporten är skriven utifrån ett rättighetsperspektiv och beskriver hur Barnkonventionens artiklar fungerat i praktiken för dessa ungdomar. Kopplat till varje tema finns även konkreta rekommendationer kring vad som krävs för att säkerställa ungdomarnas mänskliga rättigheter.
Vi vill gärna att denna rapport ska spridas så att fler får höra ungdomarnas berättelser och deras syn på de frågor som rör dem. Därför bifogar vi den till dig här som en pdf. Sprid den gärna vidare i ditt nätverk! Du är välkommen att höra av dig om du har frågor eller är intresserad av att vi kommer och presenterar rapporten i din verksamhet.  Du kan också ladda ner rapporten på vår hemsida   https://www.emerga.se/ny-rapport-mellan-flykt-och-framtid/
Vilken rapport! Visst skulle man önska sig att många tar del av rapporten. Men det är inte ens säkert att alla ledamöter i socialnämnden hittar den. Det är bara, i bästa fall, de två raderna från ovan nämnd postlista som finns med i en förteckning ”meddelandelistan” som är ett bihang till ärendelistan i slutet på april. Synd, verkligen synd. För visst förmedlar rapporten kunskap som man vill att socialnämndens ledamöter, egentligen många fler, hade som underlag när viktiga ärenden skall avgöras.

Det borde också uppmärksammas att – äntligen – kom besked från regeringskansliet om en  ”proposition för att göra FN:s konvention om barnets rättigheter till svensk lag” – det lagförslaget lade regeringen i slutet av förra veckan på riksdagens bord.

För att få ett svar är det bäst att ställa en fråga ….

Någon gång kan det behövas många frågor. Eller också måste samma fråga upprepas. I kommunstyrelsen har vi ställt frågan, det är ett sammanträde där offentligheten inte har tillträde. Protokoll från kommunstyrelsen berättar om beslutsförslag och vilka beslut som fattats. Diskussionen, det politiska samtalet, återges inte i protokollet.

Det handlar om ett förslag från kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S, det handlar om projektet ”Social inkluderingspott”. I kommunstyrelsen samlade hennes förslag sju röster, åtta ledamöter röstade inte för hennes förslag. Vi har tidigare utförligt berättat hur det hela gick till och vi har skrivit om att förslaget kommer att finnas med i förvaltningarnas och nämndernas arbete under två-tre hektiska månader.

Här våra tidigare inlägg:

Social inkludering, att arbeta mot fortsatt segregation, att lyckas med integration – överallt tycks man vara överens om att den stora utmaningen ligger här, att uppgiften måste tas på största allvar och att skyndsamma lösningar krävs. Men det finns också en insikt om att en god planering är en förutsättning. Det civila samhället med alla dessa frivilliga och ideella krafter vet att det gäller att göra rätt från början, krafterna är inte outtömliga. Staten har helt andra muskler och gott om resurser. Här tycks besluten tar tid, alldeles för ofta för mycket tid. Men ursäkten är godtagbar: Staten vill försäkra sig om långsiktighet för sina program. Här ett exempel – och lägg märke till att som alltid i liknande sammanhang – konstateras det att bakgrunden finns i ”en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet”;

Mer information om regeringens program finns här.

Här i Vänersborg samlas nämnderna till sina mars-möten. På kallelserna står inget om den stora frågan som sysselsätter samtliga förvaltningschefer och deras staber: Hur klarar vi kommunstyrelsens anvisningar för det fortsatta arbetet med mål- och resursplanen för 2019? Hur bemöter vi nedskärningar? Hur skall vi se på löften om att kunna dra nytta av den sociala inkluderingspotten?

Även om det inte står på dagordningen nu, så kommer våra ledamöter att ställa frågan: Hur går tankarna? Hur hanterar ni anvisningen?

Och även här är det mer eller mindre slutna sammanträden, även här redovisar protokollen varken frågorna eller svaren.

Därför går vi ett steg längre och ställa interpellationsfrågor i kommunfullmäktige. Fördelen är frågorna är offentliga i förväg, skriftliga svar måste läggas på ledamöternas bord. Och allmänheten har tillträde till fullmäktige i Festsalen i Folkets Hus eller tillgång till den i närradio direktsända debatten.

Här våra interpellationer:

Kom in från kylan ….

Visst, det var rätt tänkt – att planera för årets första Röda Lördag i mitten av mars. Det brukar vara lagom dags att komma igång igen. Men nu var det kallt, rejält kallt. Solen var dock framme, så det gick att hålla ut två fulla timmar. Det värmde också att fler partikamrater valde att ansluta, ett gott tecken med mindre än sex månader kvar till valdagen. Och så många som stannade till och lyssnade. Det vår Liza Sörqvists förtjänst i första hand. I våra tal följde vi upp en utförlig redovisning i den lokala tidningen om fattigpensionärers stora antal och deras situation i vår region. Vi redovisade också varför Vänsterpartiet ändrade sitt ställningstagande och motsätter sig avvecklingen av kommunens serviceboenden.

Tillbaka i värmen igen. På olika håll förbereder sig våra förtroendevalda på nämndsmöten under den kommande veckan. Visserligen är det först i april som förvaltningarna skall lägga fram underlag för nämnderna i den dystra frågan om kommunstyrelsens anvisningar från slutet av februari. Men Vänsterpartiet kommer att ställa frågan nu: Hur hanterar ni kommunledningens besked att alla skall klara sig med mindre resurser 2019 än de belopp som tilldelades för löpande verksamhetsår 2018? Frågan finns inte på någon kallelse – men det ska inte hindra  oss från att vilja veta.

I övrigt finns för var och en gedigna buntar med handlingar att läsa in sig på. Men det har inte hänt hittills och det ska inte heller hända framöver – Vänsterpartiets förtroendevalda är pålästa när sammanträdet sätter i gång.

Barn- och utbildningsnämnden måndag

Kultur- och fritidsnämnden måndag

Samhällsbyggnadsnämnden torsdag

Socialnämnden torsdag

 

Vänsterpartiets valplattform 2018

Ett Sverige för alla – inte bara för de rikaste

Vänsterpartiet vill inget mindre än allas frihet. Frihet från våld och fattigdom. Frihet från diskriminering och rasism. Frihet till våra kroppar och till vår kärlek. Frihet för barn att växa upp i trygghet och få den kunskap och det stöd som behövs för att utveckla just deras förmågor. Frihet till ett gott och meningsfullt arbetsliv med bra lön. Frihet till en värdig och innehållsrik ålderdom med rättvis pension. Frihet att leva och utvecklas i en hållbar värld.

Frihet och jämlikhet är förutsättningar för varandra. Varje enskild människas frihet hänger samman med alla människors frihet. Med ett samhälle som tillåter och gör den möjlig för alla.

För några decennier sedan var Sverige världens mest jämlika land. Så är det inte längre. Vi vet att jämlika samhällen ger större frihet och mer möjligheter till alla människor. Länder som är jämlika är också bättre på att lösa större samhällsutmaningar som klimatförändringar, rasism eller en otillräcklig välfärd. Därför arbetar Vänsterpartiet för att skapa ett samhälle för alla – inte bara några få.

Den samlade rikedomen i Sverige är större än någonsin. Möjligheterna att skapa ett gott liv för alla oss som lever här borde vara stora. Trots detta är det många som inte får ta del av den ekonomiska framgången. Sedan 1990-talet är Sverige ett av de länder i västvärlden där klassklyftorna ökat snabbast. En liten ekonomisk elit har dragit ifrån oss andra.

Dessa mångmiljonärer har tillsammans med sina lobbyister, banker och storföretag fått en allt större makt över politiken och samhällsutvecklingen. Skattesystemet har riggats för att gynna de rika. Reformer för att underlätta livet för vanligt folk har blivit mindre viktigt.

För att skydda sina intressen söker högern och den ekonomiska eliten allt oftare stöd av rasister som använder flyktingar och muslimer som syndabockar för alla problem. Men att samhället rustats ned och klyftorna ökat är inte en konsekvens av flyktingströmmar. Denna girighetens allians har inga lösningar på samhällets problem, istället leder den till att samhället och sammanhållningen försämras för oss alla. Till våld och rasism mot afrosvenskar, romer, muslimer, judar och många andra. Till otrygghet och ojämlikhet för alla. Till ekonomiska kriser, en bostadsbubbla som riskerar hela Sveriges ekonomi, och till randen av en klimatkatastrof.

Vi kan inte bygga jämlikhet genom att skylla på flyktingar, eller genom att sänka lönerna och höja hyrorna. Vi kan inte ställa om samhället och rädda klimatet utan att utmana de ekonomiska intressen som bygger på olje- och kolberoende. Därför går det aldrig att bygga jämlikhet tillsammans med högern.

Det är bara Vänsterpartiet som på allvar utmanar denna ekonomiska elit. Vi vet vilka som får betala priset för deras lyxliv. För det handlar om oss. Vi är pensionärerna som får vända på slantarna trots ett långt arbetsliv. Vi är kvinnorna i välfärden som sliter med en stressig arbetsmiljö och oskäligt låg lön. Vi är alla de som inte alls får något jobb eller är hänvisade till otrygga deltidsjobb och knappt kan få inkomsten att räcka till. Vi är personerna som mister våra LSS-insatser, vilket får katastrofala följder för oss och våra anhöriga. Konsekvenserna av denna ojämlikhet syns tydligt runt om i Sverige; i städerna, i förorterna och på landsbygden. Så här kan vi inte ha det. Vi har fått nog – det är vår tur nu.

Sverige behöver ett starkare Vänsterparti. För oss är inte politik ett maktspel, en cynisk tävling om vem som kan blockera och sabotera mest, om vem som ska regera med vem. Vi har inte engagerat oss i politiken för att gynna oss själva och göra karriär. För oss handlar hela vår politiska gärning om att skapa ett samhälle som gör livet bättre för alla. För oss hänger ideologi och praktik ihop. Vi är bättre på att bygga ett jämlikt samhälle för att vi är socialister. Vi är bättre på att skapa rättvisa mellan kvinnor och män för att vi är feminister. Vi är antirasisterna som alltid finns på plats för att säga emot, protestera och visa på andra förklaringar när rasistiska åsikter ventileras. Vi var det första partiet i riksdagen som lyfte homosexuellas rättigheter med att bland annat kräva könsneutral äktenskapslagstiftning. I nära nog varje rättvisereform som Sverige har genomfört är det Vänsterpartiet som krävt förändringen först – och det är ofta våra röster i riksdagen som blivit avgörande.

Runt om i världen ser vi starka och framgångsrika rörelser med en jämlikhetspolitik som utjämnar klassklyftorna. I Sverige finns det ett starkt engagemang för solidaritet och rättvisa. Detta skapar goda förutsättningar för Vänsterpartiet att gå framåt i valet 2018.

Vänsterpartiet är det enda partiet som tydligt säger att vi vill ha en regering utan borgerliga partier och högerextremister. Om det finns förutsättningar att bedriva vänsterpolitik är vi beredda att ingå i en sådan regering. Vänsterpartiet är alltid redo att förhandla och göra uppgörelser i enskilda sakfrågor, även över blockgränsen, men bara om det gör Sverige till ett mer rättvist och jämlikt land.

Många politiker pratar idag om jämlikhet. Men det hjälper inte att bara prata. När det väl gäller måste vi mena allvar och våga åstad- komma förändring. För att skapa jämlikhet måste vi ha en politik och konkreta förslag som faktiskt når målet. Den här valplattformen presenterar en plan för hur Sverige återigen kan bli världens mest jämlika samhälle. Detta kan bli verklighet. Samhällen ändras hela tiden. Men inte av sig självt, utan av människor. Din röst och din insats är det som avgör om Sverige ska vara ett land där vi möts som medmänniskor och jämlikar.

Ett samhälle för alla – inte bara några få.