Skip to main content

År: 2018

Jonas Sjöstedt – efter riksdagens omröstning

Torsdag den 7 juni var dagen när de kommersiella omsorgs- och skolkoncernerna trodde att de nu kan andas ut.

Kanske köpte Jan Emanuel Johansson ännu en ny lyxbil, Bert Karlsson flinande nog ikapp med Ebba Busch Thor, Peje Emilsson på Kunskapsskolan gjorde high five med Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson fick en klapp på huvudet av paret Bergström på Engelska skolan, som får fortsätta tjäna skattemiljoner och sätta glädjebetyg.

Torsdag den 7 juni var dagen när riksdagen röstade om vinstuttagen. Högern och SD röstade då tillsammans för obegränsade vinster i skolan, barnomsorgen, LSS och äldreomsorgen. Högerpartierna och SD har nu övertydligt visat vilkas ärenden de går. Vinstfesten kan fortsätta ett tag till, allt betalt med våra gemensamma skattepengar.

Vi har dock en varning till alla er som tror att ni kan andas ut. Det kan ni inte. Inte alls. Det finns ett parti som hela tiden stått upp mot vinstjakten och tänker fortsätta göra det. Vänsterpartiet. Och vi har majoriteten av folket med oss. De flesta svenskar anser inte alls att deras skattepengar ska hamna i fickorna på riskkapitalister eller i något skatteparadis, utan att de ska gå oavkortat till det de är avsedda för.

Personalen i hemtjänstbolaget som tjänar 1 800 kronor mindre i genomsnitt per månad, eftersom aktieägarnas utdelning går före rimliga löner, småbarnsföräldrarna som har sitt barn i för stora barngrupper i förskolan, eleverna i friskolan som läggs ner för att den inte är lönsam nog – alla vill de ha bort vinstjakten.

Borgerliga partier och SD vet om att deras egna väljare inte gillar hur de röstat i vinstfrågan i dag, därför vill de inte gärna prata om den konflikten, men väljarna ser ju vad som händer.

Denna torsdag, den 7 juni, är därför en dag för större insikt. Det är en dag när ännu fler inser vad som händer när välfärden förvandlas till en marknad, där olika aktörer konkurrerar om kunderna. Barns rätt till kunskap, sjukas rätt till vård och äldres rätt till omsorg förvandlas till varor, vilka som helst, att producera så billigt som möjligt för att ge största möjliga vinst åt några få stora bolag, deras ägare och riskkapitalister.

Från 1990-talet har Sverige genomgått ett av de mest långtgående privatiseringsexperimenten i världen. Stora delar av den skattefinansierade välfärden – skolor, omsorg, vård – har öppnats upp för vinstdrivande bolag. Inte i något land tillåts vinstintresset på sådant sätt inom till exempel skolan.

Länge var Vänsterpartiet ensamma om att motsätta sig denna utveckling. Men steg för steg har vi börjat vända både debatten och politiken. På 1990- och 2000-talet drev vi igenom stopplagar och lokala privatiseringsstopp och satsade på den kommunala välfärden.

2012 lade vi förslag på hur man kunde få bort vinstjakten helt från välfärden – utan att röra medborgarnas möjligheter att välja välfärd. Strax följde LO efter och motsträvigt även S och MP. 2014 fick vi regeringen med på att utreda frågan. Som en följd av det röstades det i dag om lagförslaget att skattepengar ska gå till välfärd och inte riskkapitalbolag.

Vänsterpartiet släpper aldrig frågan om att skattepengar ska gå till välfärd, inte privat profit. Nu är det valrörelse och nu tar vi den till svenska folket. Efter att högern och SD fällt förslaget i riksdagen ska vi påminna väljarna om att partier som sätter riskkapitalbolagen före deras rätt till skola och omsorg, kommer att göra det på andra områden också.

Vi tänker låta de borgliga och Sverigedemokraterna betala ett högt politiskt pris för att de låter välfärdsbolagen tömma vår gemensamma skattkista – på elevernas och de omsorgsbehövandes bekostnad.

Så håll andan välfärdskapitalister. Håll andan högerpartier och Sverigedemokrater. Nu gör vi genomförandet av den nya lagstiftningen till en valfråga. På valdagen den 9 september kan vi tillsammans se till att vinstjägarna försvinner från välfärden.

Jonas Sjöstedt, partiledare (V)

Landsbygdspolitik är i ropet

Det är dags att skapa en landsbygdspolitik för hela Sverige för att hela Sverige.

Det var slutraden i ett kort och tydligt uttalande som Landsbygdsriksdagen i Örnsköldsvik antog. Hela konferensen dokumenterades, även partiledarpanelen är inspelad. 

På konferenser talar man med varandra, i riksdagen beslutar man. Det kan vara skillnad, mellan att allmänt välvilligt formulera goda avsikter och att svart på vitt ”bekänna färg”.

Två veckor efter mötet i Örnsköldsvik debatterade man i riksdagen, idag ska beslutet komma. Riksdagens arbete följer för det mesta samma trappsteg: Till grund ligger en proposition från regeringen (Prop. 2017/18:179 ”En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder – för ett Sverige som håller ihop”). Sedan tillkom cirka 70 yrkanden i följdmotioner och cirka 70 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2016/17 och 2017/18. Det är riksdagens Näringsutskott som hanterar underlaget och skriver ett betänkande (2017/18:NU19 ”En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder”)

I betänkandet framkommer vilka partier som står bakom vilka delar av beslutet, vilka partier som har annan uppfattning och därför skriver reservationer eller tillfogar särskilda yttranden.

Med betänkandet på bordet följer riksdagsdebatten och något senare beslutet. Vid debatten finns för det mesta endast enskilda ledamöter närvarande, till omröstningen kallas hela riksdagen in till kammaren.

Det blev en bra debatt i tisdags. För Vänsterpartiet argumenterade Håkan Svenneling från Värmlandsbänken. Här hela hans anförande och även ett replikskifte med företrädaren för Centerpartiet.

Senare idag med start klockan 16:00 röstar riksdagen, landsbygdsfrågorna är punkt 8 av en lista med 15 betänkanden från 8 olika utskott.

En sak vet vi här i Vänersborg – landsbygdsfrågor har en central betydelse för sammanhållningen i vår kommun. Det vet vi och det påminns vi också ständigt om. Brålanda företagarförening och Brålanda Galleria har inbjudit till en temadag ”Inför Valet” nu på lördag 9 juni.

En delseger, ja, men nu återstår mycket lokalt

I måndags gällde riksdagens debatter inte endast frågan om ”vinstuttag i välfärden”, det fanns flera andra betänkanden från olika utskott som togs upp.

Från finansutskottet fanns betänkande 2017/18:FiU49 med titeln ”Extra ändringsbudget för 2018 – Ny möjlighet till uppehållstillstånd”. Utskottet tog här ställning till dels propositionen 2017/18:252 med samma rubrik, dels ett antal motioner som hade väckts med anledning av propositionen.

Debatten klargjorde att riksdagens majoritet vid omröstningen på torsdag kommer att ställa sig bakom regeringens och utskottets förslag. Det är inte bara Vänsterpartiet utan även Centerpartiet som vill rösta för förslaget.

Debatten blev mycket längre än det förutsågs när den planerades. Flera talare använde fler minuter än de som anmäldes i förväg. Dessutom förekom ett antal läsvärda replikskiften. För Vänsterpartiet var det Nooshi Dadgostar, för Centerpartiet Johanna Jönsson som berättade om partiernas dilemma: Å ena sidan ville man hellre ha ett förslag som rensade bort alla oklarheter och osäkerheter, å andra sidan gällde det tiden. Hellre ett beslut överhuvudtaget, även om det inte var riktigt bra, än inget beslut alls.

Den som vill kan läsa debatten i sin helhet, texten är tagen från riksdagens snabbprotokoll.

Vänsterpartiet centralt har på sin hemsida lagt ut information med rubriken ”En delseger – men vi är inte nöjda”.

I Vänersborg betyder regeringens och riksdagens agerande oerhört mycket. Vi ser ju att samtidigt som Migrationsverket stänger boenden för asylsökande på många orter, så fylls anläggningen på Restad med enskilda och familjer som flyttas hit.

Självfallet räknar vi med att Vänersborg vet hur arbetet ska organiseras för att alla nyanlända ska känna sig välkomna. Men för att vara på den säkra sidan, ber vi kommunstyrelsens ordförande att på nästa fullmäktige informera om kommunledningens vidtagna åtgärder. Här Vänsterpartiets interpellation.

”Vinster i välfärden” – från debatten i riksdagen

Debatt igår måndag – beslut på torsdag.

Riksdagens snabbprotokoll kommer alltid tidigt på morgonen ”dagen efter”. Tydliga uttalanden, skillnader i uppfattningen blev klarlagda. Välskrivna manuskript utmärkte de flesta anföranden, replikskiften höll en godtagbar nivå.

Vill man så kan man i efterhand under ett antal timmar se och höra debatten. [Det pågår ett tekniskt arbete på riksdagens webbsida just nu, vissa störningar, det saknas länken till en del av gårdagens debatt. Här länken till den första delen.]

Här klipp från snabbprotokollet – det gäller anföranden från Vänsterpartiets talare vid gårdagens debatt:

Håkan Svenneling

Ulla Andersson

Alis Esbati

Karin Rågsjö

Daniel Riazat

Nästan ingenting att rapportera

Kommunstyrelsen i förmiddags. Nästan ingenting att rapportera. Om det inte vore för beskedet som alla väntade på. Nu blev det officiellt och offentligt vem som har fått anställning som kommundirektör. Pascal Tshibanda behöver inte längre göra förtydligandet: bara ”tillförordnad”, nej nu är han kommundirektör på riktigt. Vi vill också säga grattis till utnämningen, vi vill också ge uttryck för våra höga förväntningar. Det är oerhört mycket i Vänersborg som är påbörjat, det är mycket litet som har landat. Börjar politiken samtala mera med varandra, då mognar också politiken. En mognare, viljestarkare och mer handlingskraftig politik behöver en förvaltning med struktur och med sting. Det kan bli riktigt bra, om var och en sköter sin sida för det gemensamma bästa.

I övrigt var det tre voteringar, samtliga gällde avvikande yrkanden från de tre borgerliga partierna M , L och KD. Inga principiella frågor, inte ens en fråga av någon större vikt. Markeringar bara. Samtliga omröstningar slutade 11 mot 4.

Vänsterpartiet brukar väga alla alternativa förslag, oberoende varifrån förslagen kommer. Men denna gång var det inget vi fastnade för. Det kan ju inte heller uteslutas att våra tankar var något splittrade, för samtidigt med kommunstyrelsens möte rullade debatten i Sveriges riksdag igång. Där gäller det idag frågan om ”vinster i välfärden”. Ingenstans är skillnaden mellan Vänsterpartiet och de fyra borgerliga partierna M, C, L och KD tydligare än i denna fråga.

I morgon kommer protokollet från dagens debatt, Vänsterpartiets talare Ulla Andersson, Håkan Svenneling, Ali Esbati, Karin Rågsjö och Daniel Riazat var väl förberedda. I morgon skall vi lägga ut länkar till deras anföranden.

Visst vet vi att göra skillnad mellan ”där och här”, visst har vi kunnat vara överens i sak och i omröstningar med Moderaterna här i Vänersborg. Men nu är valrörelsen är igång och det börjar synas lokala företrädares namn under insändare och debattartiklar vars budskap vi absolut inte kan dela. Även om det märks att texterna är centralt författade, även om vi förstår att lokala politiker verkar känna sig tvungna att underteckna, så gör det såklart att avståndet här hemma blir onödigt stort.

Låt oss se fram emot en mandatperiod där alla kan komma till ett samtal. Där ingen utesluts från början. Bristande vilja att komma vidare, oförmåga att lära sig och förstå, sådant kan vara anledning att några partier droppar av. Finns murar oss emellan, så får vi hantera dessa. Men låt oss inte bygga murar alldeles i onödan. Det finns så mycket annat som behöver göras.

Aqua Blå dagar – lata dagar?

Vänersborg kan se fram emot några fina dagar, ännu en gång tycks Aqua Blå-besökarna välkomnas av sol och värme. Det kommer att bli folkvimmel på Sanden, på Hamngatan och på Fisketorget. Där träffas också politiker från samtliga nio partier som har anmält kandidater till nästa mandatperiods fullmäktige. För några kan det vara en konflikt: Visserligen skönt att mingla och roa sig, men här försvinner tiden som borde ägnas åt annat.

Kommunstyrelsens sista sammanträde innan sommaren har nämligen flyttats från 6 juni till måndag 4 juni. Handlingarna skickades ut sent i tisdags. Och det är nog den tjockaste bunten underlag på hela året (646 sidor).

Här några nedslag:

Ärende 2 – Delårsrapporten per 30 april – hur är läget efter de första fyra månaderna?

Sammanfattningen pekar på att politiken har många uppgifter att lösa:

Sammanfattande slutsatser
Enligt prognosen kommer kommunen klara ett av fyra finansiella mål. Det mål som uppnås avser kassalikviditeten och nås via ökad upplåning. För att uppnå resultatmålet krävs ett resultat på 24 mkr d.v.s. en budget i balans. För att nå målet om förbättrad soliditet måste resultatet uppgå till c:a 75 mkr, förutsatt prognostiserad investeringsnivå.
Under de senaste åren har kommunen haft en god tillväxt av intäkter från skatter och generella statsbidrag, vilket tillsammans med vissa poster av engångskaraktär har gjort det möjligt att upprätthålla en god ekonomisk resultatnivå. Detta trots en hög kostnadsutveckling. Enligt prognosen för 2018 ökar verksamhetens nettokostnader med hela 6,1 %, medan skatter och generella statsbidrag, till följd av en inbromsad konjunktur, endast ökar med 3,5 %.
Det låga prognostiserade resultatet i kombination med en fortsatt hög investeringsnivå, gör att kommunen i bokslut 2018 inte bedöms uppnå en god ekonomisk hushållning ur ett finansiellt perspektiv.

Ärende 3 – Fyrbodals kommunalförbund – Årsredovisning 2017

Det är förbluffande lite information som våra representanter i förbundet lämnar till politiken här på hemmaplan. När året har gått och det ska fattas ett beslut att inte ha invändningar mot att godkänna årsredovisningen, först då blir det tydligt vad som sker i Fyrbodal, där Vänersborg ingår som en av fjorton kommuner, en av de tre stora tillsammans med Trollhättan och Uddevalla. Se t ex vilken uppsjö av projekt som bedrivs. Vänersborg är delaktig i de flesta, dock inte i alla.

Lustbetonad läsning blir möjlig framåt slutet på ärendelistan:

Ärende 22: Miljö- och klimatstrategi för kollektivtrafik i Västra Götaland

Ärende 24: Strategi för kollektivtrafik på jämlika villkor

Men så kom den där åskknallen emellan:

Ärende 23: Yttrande med anledning av revisionen av plan- och exploateringsverksamheten

I detta ärende talar revisorerna klartext och samhällsbyggnadsnämndens ledning och förvaltningen får utfärda ett löfte att ”det ska bli bättre”.

Fem av tjugosex ärenden – förvånas inte om några ledamöter från kommunstyrelsen inte tillbringar hela dagen på Aqua Blå-området.

Det måste gå att förändra

För någon dag sedan berättade vi om en central punkt på fullmäktiges program i juni. Vi inledde med påannonseringen från ordföranden Lars-Göran Ljunggren. Någon tyckte att det inte hade varit nödvändigt att återge hans något slarviga sätt att uttrycka sig. Men det fanns en avsikt: Vi bekymrar oss för att både han och ett större antal ledamöter inte förstår att denna debatt ska leda fram till en grundläggande förändring. Den ska inte handla om kosmetiska uppfräschningar av texterna kring vision, målstyrning och inriktningsmål.

Vi får se vilka andra partier som vill vara med på tanken att tiden är inne för att kasta överbord det som har blivit mer av en belastning än ett stöd för politikerna.  Förtroendevalda har fått ett uppdrag: Vi väljare vill att ni spelar en roll i utvecklingen av samhället, ni ska se till att rätt saker blir bra utförda, ni ska göra det möjligt att samhället fungerar som vi vill ha det.

Den som är insatt i hur arbetet sker i våra nämnder och styrelser vet att det är oändligt mycket tid som går åt för annat. Det är redovisningar, avrapporteringar, statistik, måluppfyllelse, power-point-bilder i ändlösa serier, kvantitativa utvärderingar, procentförbättringar eller i delar av procent, trender, prognoser gröna, gula och röda prickar. Politikernas frågor och debattinlägg handlar allt som oftast om detaljfrågor, utbrutna ur helheten, lekmännens funderingar och välmenande tips till professionen. Så är det för det mesta! Och det här måste gå att ändra!

Vi ska återkomma med att referera samhällsdebattörer som är inte på samma linje.

Men här något annat, något som har samband.

Kunskapsförbundets direktion fick i fredags en presentation från förbundets enhet för Stöd och service, den som tidigare kallades Administrativa enheten. Här för den intresserade pdf-versionen av Kvalitetsrapporten 2017.

Rapporten berättar om mål och måluppfyllelse, om problem och förslag till lösningar, om kompetens, om utbildning, om förändringar som har gjorts och som kommer att behöva göras. Egentligen inget annat än vi känner igen från alla våra kommunala förvaltningar.

Men det finns en stor skillnad. Politikerna i Kunskapsförbundet har aldrig satt några mål, aldrig pekat specifikt på det ena eller det andra, inte lagt sig i professionens arbete. I bakhuvudet fanns kanske tanken: Snälla, gör ett gott arbete! Och över allt svävade förbundets stora vision: ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.”

Den som läser rapporten förstår att personalen bidrar med sin del. Det var egna tankar och eget arbete: Hur gör vi bäst för att vårt dagliga arbete ska underlätta och möjliggöra för elever och för all pedagogisk personal att nå sina mål.

”Den administrativa enheten ansvarar för lokaler, IT, vaktmästeri, skoladministration, lokalvård, skolmåltid och café samt det interkommunala området på gymnasiet. Syftet är att driva alla enheter på ett professionellt sätt så att högsta kvalité på utförda tjänster uppnås kostnadseffektivt samtidigt som lagar och förordningar följs.”

”I Kunskapsförbundet arbetar vi utifrån begreppen kvalité, attraktivitet och effektivitet. I begreppen avses en professionell verksamhet där personalen har en adekvat utbildning för sitt uppdrag och ett systematiskt kvalitetsarbete med ständiga förbättringar finns.”

Tänk, allt det där och mycket därtill framöver utan att politiken hade satt mål eller behövde sätta nya mål. Direktionen ”noterade informationen”.

Två avslutande anmärkningar: Vid nästa sammanträde finns det under punkten ”Backspegeln” en möjlighet att återkomma med eventuella frågor kring presentationen. Det brukar inte bli så många frågor…

Det andra: Självfallet, om en ledamot i direktionen får kännedom om att någon verksamhet spårat ut på annat sätt, så finns inga hinder att efterlysa besked vid ett kommande möte.

Nu finns det svart på vitt – det blir ett NEJ

Nästa vecka måndag, 4 juni, debatterar riksdagen frågan om vinstuttag från verksamhet i välfärdssektorn. Tre dagar senare, torsdag 7 juni, röstar riksdagen.

En kort repetition:

Vänsterpartiet kom överens med regeringen att man skulle göra upp om gemensamma budgetförslag under mandatperioden. Regeringen gav också ett löfte till Vänsterpartiet att under mandatperioden lägga fram ett förslag för begränsning av ”vinster i välfärden”.

Ilmar Reepalu lade 2017 fram den färdiga utredningen SOU 2016:78 ”Ordning och reda i välfärden.

Civilministern Ardelan Shekarabi och Jonas Sjöstedt presenterade 18 januari 2018 ett lagförslag om ”Vinststopp i välfärden”.

Beredningen skedde i riksdagens finansutskott.

Idag onsdag 30 maj blev underlaget från finansutskottet offentligt. Det handlar om två betänkanden:

Ett betänkande är i regel uppbyggt på liknande sätt.

Efter en sammanfattande inledning beskrivs regeringens lagförslag och alla motioner som har inkommit med anledning av propositionen eller alla andra motioner som har beröring med ärendet. Därefter följer utskottets ställningstagande: Denna text innehåller utskottets förslag till samtliga ledamöter inför omröstningen. Avslutningsvis återges samtliga reservationer och även särskilda yttranden. Här finns texter från partierna som kommer att förlora vid omröstningen.

Regeringen har ingen majoritet i varken utskott eller i kammaren. Inte ens när Vänsterpartiet röstar med Socialdemokraterna och Miljöpartiet räcker det till.

När mandatperioden började och hela processen kom igång såg det så ut att det skulle vara möjligt att få till stånd en begränsning av vinstuttaget. Sverigedemokraterna hade ju i valrörelsen 2014 talat för ett vinstförbud.

Nu är det som det är. De fyra borgerliga partierna M, C, L och KD kommer med gemensamma förslag och SD finns på deras sida. Den 7 juni kommer alltså lagförslaget falla. Nyfikenhet gällde i första hand hur utskottets majoritet skulle motivera sitt NEJ.

Men här två reservationer från den förlorande sidan, ledamöterna från S, MP och V undertecknade följande texter:

”Som en följd av att allt fler privata aktörer med syfte att generera vinst utför tjänster inom välfärden har det införts incitament i välfärden som kommer i konflikt med den lagstiftning och de mål som satts upp för skola, vård och omsorg. Vi anser att obegränsade vinstuttag i välfärden medför att pengar som avsatts för skola, vård och omsorg i stället används till annat, och detta ökar risken för att oseriösa aktörer genom bedrägerier eller andra former av kriminalitet försöker tillskansa sig medel som är avsedda för välfärden.
Dessutom undermineras välfärdens legitimitet. Genom att införa en reglering av vinsterna anser vi att förtroendet för de privata aktörer som är där för verksamhetens skull och tilltron till välfärdssystemet i stort kan stärkas.

Välfärden bygger på en solidarisk finansiering som tilldelas utifrån behov, vilket innebär att välfärdsområdet inte utgör en vanlig marknad. De starka finansiella drivkrafter som är förknippade med vinstsyftande aktörer riskerar att prioritera lönsamma grupper med mindre behov, på bekostnad av dem som har större behov, vilket strider mot intentionerna i lagstiftningen. Skälen för att reglera hur mycket pengar som ska lämna välfärdsverksamheten bedöms därför som starka, eftersom det kan minska incitamenten för kvalitetssänkningar och brukarselektering, t.ex. val av plats för etablering i syfte att maximera vinsten. Välfärdsbolagen drivs ofta i aktiebolagsform. En bolagsform som har som enda syfte enligt Aktiebolagslagen (ABL) att bereda ägaren vinst. Vinstmålet påverkar på ett fundamentalt sätt bolagets verksamhet då enbart aktiviteter som är förenliga med vinstintresset följs. Detta riskerar då att innebära att lagstiftarnas intentioner undergrävs och målet för verksamheten blir i stället vinsten.

En reglering av vinsterna innebär också förutsättningar för en mer tillitsbaserad styrning, eftersom det redan skulle finnas ett system för att säkerställa att pengarna används i verksamheten. En reglering som motverkar incitamenten till vinstuttag kan leda till ett minskat behov av detaljreglering av välfärdssektorn, vilket ger förutsättningar för en bättre, mer tillitsbaserad och ändamålsenlig styrning av välfärden.
En fortsatt utveckling mot allt större vinstsyftande aktörer riskerar att leda till en allt större likriktning, vilket riskerar att minska mångfalden för brukarna. Genom att reglera hur de offentliga medlen får användas ges i stället bättre förutsättningar för framväxten av en verklig mångfald av alternativ,
snarare än utbyggnaden av stora välfärdskoncerner. Sammanfattningsvis anser vi att en reglering som innebär att olika typer av aktörer endast får ta emot offentlig finansiering om de följer vissa villkor är den mest ändamålsenliga lösningen på de problem som beskrivs.” 

P.S. Någon timme efter detta ovanstående inlägg kom ett spännande inlägg på Vänsterpartiets centrala hemsida – den historiska beskrivningen är utförligt och inlägget slutar med ett utrop att vända på det lilla nederlaget i riksdagen till något stort. Läs Historien om (V)instfrågan.