artikel
Den som tiger har ingenting sagt
Marie Dahlins reaktion 28 april på föräldrarnas engagemang samt TTELAs bevakning av debatten om Huvudnässkolan utgör en intressant läsning. Det är nog bra för samhället att vi har en fri press samt fortfarande rättigheter att kritisera och demonstrera när vi inte håller med makthavarna.
Jag vill ge Marie rätt när hon skriver att tidningen inte återgiviit någon argumentation för en rivning och flytt av skolan. Men jag är föga överraskad över detta då argumentationen första gången presenterades offentligt vid kommunfullmäktige.
Jag valde vid sammanträdet att replikera på argumenten, jag skulle också kunna göra detsamma via debattsidan i TTELA:
Om Marie Dahlin är övertygad om att hennes egna argument håller, varför anförde hon inte dessa punkter via sina tryckta ord där inga störande burop och skrik förekommer? Det är tydligen viktigare att verbalt ge sig på dem som har ifrågasatt planerna för storskolan.
Varifrån tror hon att föräldrarna möjligen kan ha lärt sig konsten att inte lyssna på vad som fanns att säga?
Kanske från politiker som hellre försöker att få till ett nytt fullmäktigebeslut än att verkställa ett tidigare 48-0 beslut? Kanske från politiker som väljer att nonchalera en saklig genomskådning av beslutsunderlag?
"Att acceptera förändringar är svårt" skriver Marie. Visst är det så, åtminstone ibland!
Jag har oerhört svårt att acceptera när ett 48-0 demokratiskt fattat beslut skall rivas upp utan hållbar argumentation. Om 29 ledamöter med Maries egna ord, visade en vilja att lösa frågan vid senaste fullmäktige, vad visade då 48 ledamöter vid fullmäktige 21 juni 2005 och varför har inte det beslutet börjat verkställas?
Till slut det märkliga ordsspråket "Den som tiger still samtycker" vilket jag vänder mig emot.
Vem som helst kan göra ett försök att tillgodoräkna sig de tigandes röster. Den som tiger har kanske inte uppfattat frågan, kanske har de inte ens fått frågan.
Sanningen är att den som tiger har ingenting sagt.
Jag valde vid sammanträdet att replikera på argumenten, jag skulle också kunna göra detsamma via debattsidan i TTELA:
Om Marie Dahlin är övertygad om att hennes egna argument håller, varför anförde hon inte dessa punkter via sina tryckta ord där inga störande burop och skrik förekommer? Det är tydligen viktigare att verbalt ge sig på dem som har ifrågasatt planerna för storskolan.
Varifrån tror hon att föräldrarna möjligen kan ha lärt sig konsten att inte lyssna på vad som fanns att säga?
Kanske från politiker som hellre försöker att få till ett nytt fullmäktigebeslut än att verkställa ett tidigare 48-0 beslut? Kanske från politiker som väljer att nonchalera en saklig genomskådning av beslutsunderlag?
"Att acceptera förändringar är svårt" skriver Marie. Visst är det så, åtminstone ibland!
Jag har oerhört svårt att acceptera när ett 48-0 demokratiskt fattat beslut skall rivas upp utan hållbar argumentation. Om 29 ledamöter med Maries egna ord, visade en vilja att lösa frågan vid senaste fullmäktige, vad visade då 48 ledamöter vid fullmäktige 21 juni 2005 och varför har inte det beslutet börjat verkställas?
Till slut det märkliga ordsspråket "Den som tiger still samtycker" vilket jag vänder mig emot.
Vem som helst kan göra ett försök att tillgodoräkna sig de tigandes röster. Den som tiger har kanske inte uppfattat frågan, kanske har de inte ens fått frågan.
Sanningen är att den som tiger har ingenting sagt.
James Bucci
Vänsterpartist och ledamot
i kommunstyrelsen i Vänersborg.