Här hemma och där uppe
Någon gång händer det att den brännande politiska frågan för stunden är så lokal, att ingen utanför kommunens gränser egentligen bryr sig. Och tvärtom, striderna däruppe i Stockholm utkämpas utan att någon här hemma tycks bekymra sig. Men det förekommer också att samma fråga ställs både här och där.
En fråga är uppe i nästan varje nämnd vid nästan varje sammanträde: Hur utvecklas sjukskrivningstalen? På väg ner, stillastående, åter på väg upp? Alla redovisningar kan översättas till siffror i den kommunala budgeten, sjukfrånvaron av medarbetarna kostar och river stora hål i enhetens budget. Men i grunden ser nog de flesta politiker ett steg längre – att vara borta från jobbet, att riskera lägre ersättning än lönen, under kortare eller längre tid, är ett problem för den enskilde. Det har många egen erfarenhet av. Än värre, när rehabiliteringen hotas av stressande besked, av hotet att läkarens sjukskrivning kan ifrågasättas av en myndighet, att det gäller att skynda på att komma tillbaka. Var anledningen till sjukfrånvaron en situation på jobbet, för hög belastning, vantrivsel, arbetsmiljön, kontroverser, annat som hade pågått för länge och gränsen varit överskriden, då är återhämtningen kanske inte värd någonting om allt annat på arbetsplatsen är sig lik.
Där uppe i Stockholm känner man väl till ”ekonomin” med sjukskrivningar. I början av de åtta borgerliga åren sade man sig vilja rätta till allt som Göran Perssons regering hade ställt till. Bättre blev det verkligen inte. Regeringen Löfven hade samma mål – att rätta till allt som Reinfeldt och socialförsäkringsministern Ulf Kristersson hade misslyckats med. Men även 2015 och 2016 steg sjukskrivningstalet. 2017 blev detta en mycket tung post i statskassan. Och regeringen handlade.
Målsättningen att komma ner skrevs svart på vitt in i regleringsbrevet för Försäkringskassan. Nog vet vi om att inte så få anställda på Försäkringskassan blev sjuka när de tvingades att omsätta kravet ”att komma ner till lägre tal ” i sitt dagliga arbete. Helt sjukt!
Den 18 december 2017 kom det nya regleringsbrevet som gäller 2018. Raka budskap igen. Bara elva dagar senare såg regeringen anledning att komma med ett pressmeddelande: ”Regeringen tydliggör Försäkringskassans uppdrag.”
Igår presenterade socialminister Annika Strandhäll regeringens nya åtgärdsprogram ”för en trygg och välfungerande sjukförsäkring” på debattsidan i Dagens Nyheter. Då fanns också en längre text på regeringens hemsida.
Idag följer DN upp med att berätta bl a vad Jonas Sjöstedt anser om förslaget. Något om huvudinvändningen finns även på Vänsterpartiets hemsida. Vi får se om dialogen med regeringens företrädare i riksdagen nästa vecka för oss vidare.
För en sak är säker – i det här fallet är verkligen allt som beslutas av mycket stor betydelse i våra kommunala nämnder. Och så att det är sagt: Av ännu större betydelse för alla som råkar ut för sjukdom och sjukskrivningar, även alla dem som berörs om en anhörig, vän eller arbetskamrat drabbas.
Det minsta vi kan göra just nu är att se till att Vänsterpartiets förtroendevalda läser på och vet vilka regler som gäller. Det skulle förvåna om inte även denna fråga ligger högt på agendan när man skall bestämma sig 9 september, med den gula, med den blåa och med den vita valsedeln i handen.