Skip to main content

Vi presenterar båda sidor

Tempot i valrörelsen tilltar. Det hänger säkerligen ihop med valet till EU-parlamentet 25 maj. Fler och fler blir varse om att kärnfrågorna i EU-valet är samma som frågorna längre fram i september som gäller platserna i riksdagen.

”Vad vill ni?” Här finns oftast överensstämmande svar mellan valet till EU-parlamentet och till riksdagen. Men på ett område är det skillnad. Inför valet i september tillkommer en viktig fråga som tveksamma väljare ställer: ”Jaha, nu vet jag vad ni vill – men hur vill ni finansiera detta?”

Det är av stor vikt att visa sina kort öppet. Vänsterpartiet ska inte behöva gå miste om röster för att väljarna känner sig osäkra och misstänker Vänsterpartiet för bluff och löftespolitik. Reformer och förändringar kostar pengar. Och pengarna tillkommer av Vänsterpartiets ”inkomstsida” bl a genom förändringar på skattepolitikens inriktning och utformning. Svårare än så är det inte.

I Vänsterpartiets motion ”Välfärd att lita på” har hela kapitlet 11 rubriken ”Skatter”. Här återger vi de två inledande avsnitten om ”Målen för Vänsterpartiets skattepolitik” och ”Inkomstskatter”. Vill man läsa hela kapitlet 11 eller hela motionen så finns den här.

11 Skatter

11.1 Målen för Vänsterpartiets skattepolitik

Målsättningen med Vänsterpartiets skattepolitik är att skapa en välfärd att lita på, få fler människor i arbete, minska inkomstskillnaderna och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov.

Skattesystemet måste vara utformat så att det är enkelt att förstå och tillämpa för den enskilda skattebetalaren. Vänsterpartiet vill därför betona vikten av att eftersträva ett system som är enhetligt och likformigt och som har så få undantag som möjligt. På så sätt minimeras också möjligheterna till skatteplanering. Skattefusk ska bekämpas kraftfullt.

Skatter betalar för åtaganden som medborgarna anser vara samhälleliga angelägenheter. Med hjälp av skatteuttaget finansieras offentliga investeringar i utbildning, forskning och infrastruktur som är avgörande för att bygga Sveriges ekonomiska styrka och framgång på sikt.

Skatterna betalar också för välfärdstjänster som sjukvård, skola och barn- och äldreomsorg. Att betala välfärden solidariskt via skatterna är effektivt. Dessutom är en skattefinansierad, generell välfärd ett kraftfullt verktyg för att utjämna skillnader mellan människor och därmed öka jämlikheten och jämställdheten. Men om vi ska klara detta måste vi våga vara ärliga med att skatteuttaget måste öka. Vi vet att viljan att betala skatt är god om det finns en koppling till satsningar på sjukvård, äldreomsorg och en bra skola. Alternativet är att var och en av oss måste betala för den välfärd vi behöver, t.ex. via privata försäkringar. Då är det inte längre människors behov utan plånbokens tjocklek som avgör vilken välfärd man har rätt till. Vänsterpartiets syn är att ett land som byggs med en gemensam välfärd och solidaritet i grunden är starkare än ett land där marknadens girighet får råda.

Även regeringen verkar ha insett att det finns en folklig vilja att värna den generella välfärden och meddelar i samband med vårpropositionen att man avser att göra inkomstförstärkningar på drygt sju miljarder kronor kommande år för att bl.a. satsa på skolan. Regeringens politik har hittills inneburit skattesänkningar på ca 140 miljarder kronor. Detta har bidragit till att den offentliga sektorns reala skatteinkomster har minskat med ca 7 procent mellan 2006 och 2013. Detta motsvarar en minskning med 77 miljarder kronor.

Vänsterpartiet menar att den förda politiken har inneburit ett systemskifte på skatteområdet bort från principen om likformig beskattning. Samtidigt har den bidragit till att urholka skattebaserna. Den privata konsumtionen har tillåtits att öka på bekostnad av den offentliga.

I och med det minskar resurserna till välfärden och möjligheterna till nödvändiga reformer och en rättvis fördelning av ekonomiska resurser. Skattesänkarpolitiken har främst gynnat höginkomsttagare, varav en stor majoritet är män, genom bl.a. slopad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt för exklusiva villor och inte minst genom rejäla inkomstskattesänkningar.

Samtidigt betalar pensionärer, sjuka och arbetslösa i dag mer i skatt än löntagare vid lika inkomst. Detta menar vi är orättvist och ineffektivt. Dessutom skadas skattesystemets legitimitet. Regeringens skattesänkningar har även på ett påtagligt sätt ökat mäns nettoinkomster jämfört med kvinnors, eftersom män gynnas på bekostnad av kvinnor när skatter sänks. Män har högre inkomster och betalar därmed mer i skatt än kvinnor och därför ökar mäns inkomster mer.

Kvinnor missgynnas eftersom de, under rådande maktstrukturer, är mer beroende av de försäkringssystem och transfereringar som regeringen försämrat för att finansiera en del av skattesänkningarna. Kvinnorna missgynnas dessutom ytterligare eftersom deras livsvillkor i stor utsträckning avgörs av hur väl välfärden fungerar och den blir satt på undantag när skattesänkningar ständigt prioriteras. De nu aviserade skattehöjningarna förändrar inte bilden av en regering vars främsta politiska vilja och vapen är just skattesänkningar.

Vänsterpartiet anser att en översyn av skattesystemet behövs i form av en parlamentarisk utredning. Som beskrivits ovan har den borgerliga regeringen genom en rad beslut allvarligt urholkat skattesystemets grunder och principen om skatt efter bärkraft. Det finns också ett behov av att se över skattesystemet utifrån klimatfrågans avgörande utmaning.

11.2 Inkomstskatter

Den enskilt största posten i regeringens ensidiga skattesänkarpolitik är det s.k. jobbskatteavdraget, vars främsta syfte är att hålla lönerna nere. Genom lägre inkomstskatt, som ger mer pengar i plånboken, är tanken att kraven på löneökningar ska minska och arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft öka. Vänsterpartiet arbetar därför för att jobbskatteavdraget stegvis fasas ut till förmån för en rättvis och likformig beskattning.

Vänsterpartiet är kritiska till jobbskatteavdraget av flera skäl. Jobbskatteavdraget ger t.ex. större skattesänkningar vid höga inkomster och gynnar därmed män framför kvinnor. Beläggen för att jobbskatteavdraget skulle skapa några jobb är också mycket svaga. För ett par år sedan presenterade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utredning (IFAU) en rapport som visar att det i princip är omöjligt att utvärdera jobbskatteavdragets effekt på sysselsättningen. Trots detta hävdar regeringen envist att jobbskatteavdraget totalt kommer att ge 120 000 fler jobb ”på sikt”.

Även om regeringens egna beräkningar av jobbeffekterna skulle stämma så innebär detta en kostnad om mer än 800 000 kronor per jobb. Slutligen innebär jobbskatteavdraget att man betalar olika mycket i skatt på sin inkomst beroende på om inkomsten utgörs av t.ex. pension, föräldrapenning eller lön.

Vänsterpartiet menar att skatteuttaget måste bli mer rättvist. Vår politik innebär att låg- och medelinkomsttagare får oförändrad inkomstskatt jämfört med i dag. Om man tjänar mer än 30 000 kr i månaden föreslår vi att inkomstskatten höjs något genom att jobbskatteavdraget trappas av. Vid en månadslön på 32 000 kronor blir skattehöjningen t.ex. 170 kronor per månad.

Om man tjänar mer än 55 000 kronor i månaden får man med Vänsterpartiets politik avstå de skattesänkningar man fått genom jobbskatteavdragen.

Samtidigt vill vi sänka inkomstskatten för de grupper som hittills inte fått ta del av regeringens skattesänkningar. Sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer m.fl. berörs av förslaget. Vi uppskattar att vårt förslag ger en inkomstförstärkning på drygt 500 kronor i månaden för en person som är t.ex. långtidssjukskriven. På så sätt tar vi steg mot att lika inkomst ska beskattas lika. Även den orättvisa beskattningsklyftan mellan pensionärer och löntagare måste slutas.

Vi vill riva upp RUT-bidraget som drar undan alltmer skatteintäkter för varje år som går. Det används i första hand av höginkomsttagare och kostar mycket för ett fåtal, lågproduktiva arbetstillfällen med problematiska arbetsvillkor. Att vi med gemensamma skattemedel numera också subventionerar läxhjälp till barn vars föräldrar har råd att köpa den, stärker vår övertygelse ytterligare. Vi vill i stället använda pengarna till satsningar på förskolan, bl.a. till minskade barngrupper och till barnomsorg som är tillgänglig på kvällar, nätter och helger då allt fler småbarnsföräldrar faktiskt jobbar.

Som en del i finansieringen av våra satsningar på välfärden accepterar vi regeringens aviserade förslag att slopa avdragsrätten för privat pensionssparande.

11.3 Skatter som styrmedel i miljöpolitiken

11.4 Företags-, kapital- och egendomsskatter

11.5 Röd skatteväxling

Länk till hela motionstexten

Så tydligt det blev…

Det normala är att en budgetproposition skrivs och presenteras med avsikt att visa hur resurserna ska användas under perioden framöver. Visserligen är vårpropositionen bara ”lillasyster” till den riktiga budgetproppen som kommer till hösten men ändå. Denna gång är det inte så. ”Vårproposition 2014 – Kunskap för stärkt arbetskraft” är ett dokument som avser valrörelsen 2014 och inget annat. Vad som finns kvar av förslagen efter valdagen i september återstår att se.

Det var därför extra intressant att följa debatten i riksdagens kammare. Allting kan man se och höra i efterhand eller också läsa i snabbprotokollet. Igår tycktes dock inte innehållet i debatten vara det viktigaste. Istället riktades uppmärksamheten på annat:

Vem ställde frågor till vem? Vem begärde replik på vem? Vem begärde INTE replik på vem?

Vem svarade överhuvudtaget på någon fråga som ställdes?

Vilka frågor ställdes av den som valde att inte svara på frågan utan att rikta en helt annan fråga tillbaka till den som frågade först?

Och vilka var frågorna där någon faktiskt svarade på?

Utöver finansministern deltog sju riksdagsledamöter i debatten.

På vår lokala hemsida passar vi på att länka till Vänsterpartiets egen Ulla Andersson, till hennes anförande och till hennes replikskiften. 

Replikskifte UA efter Anders Borgs (M) anförande

Replikskifte UA efter Fredrik Olovssons (S ) anförande

Replikskifte UA efter Per Bolunds (MP) anförande

Replikskifte UA efter Carl B Hamiltons (FP) anförande

Replikskifte UA efter Per Åslings (C) anförande

Replikskifte UA efter Sven-Olof Sällströms (SD) anförande

Anförande Ulla Andersson

Replikskifte Anders Borg efter Ulla Anderssons anförande

Replikskifte Carl B Hamilton efter Ulla Anderssons anförande

Replikskifte Anders Sellström (KD) efter Ulla Anderssons anförande

Replikskifte UA efter Anders Sellströms anförande

Det hänger ihop …

I söndags hade vi ett möte i Folkets Hus med Malin Björk, tämligen välbesökt.

Idag var det JÄMSTÄLLDHETSDAGEN i kommunhuset, Vänsterpartiet fanns på plats, föredrag från EXPO och sist bland föreläsarna Rosanna Dinamarca.

A1

 

 

 

A2

 

 

 

 

 

 

 

På tisdag är det medlemsmöte som ägnas åt frågor som vi tar med från mandatperioden som avslutas i höst till den nya mandatperioden som räcker fram till 2018. Det gäller våra lokala och regionala frågor. Men mycket hänger ihop med vilka förutsättningar som ges till vår kommun från riksdag och regering. Och visst vore det en stor fördel om Vänsterpartiet i riksdagsvalet kommer upp till ett röstetal som vi hade i Vänersborg i kommunalvalet 2010 – 14,99% är skapligt.

Hur som helst, det är en bra bit kvar till 14 september. Vi ägnar kvällen åt det lokala arbetet men vi har redan laddat ner Vänsterpartiets valplattform och där finns mycket inspiration att hämta.

MEDLEMSMÖTE TISDAG 8 APRIL, 18:00

VÄNSTERPARTIETS LOKAL Kronogatan 31

Se framåt – visst ska det hända

Vi ställde fram klockorna en timme, dagarna blir allt längre. Det är bra att få ”extra” tid, det återstår mycket som skall göras. Första etappmålet väntar oss den 25 maj, då siktar vi i Vänstern på framgång över hela Europa. Och vår förhoppning är att prognoserna ska visa sig vara felaktiga – och att extremhögern inte alls får det stora antalet mandat som det nu talas om.

När det sedan blir dags att vrida klockorna bakåt igen, då hoppas vi också kunna se tillbaka på framgångarna på den andra stora dagen, valdagen 14 september. Efter åtta år med alliansen i Sverige är det hög tid att komma till en förändring. Det gäller både riksdag och regering, det gäller här hemma att sätta streck över dessa fyra år av kräftgång. Tiden av obeslutsamhet skall övergå till en tid där ord skall avlösas av handling. Förskolan och skolan i Vänersborg behöver uppleva att kommunen vill göra allt för att skapa förutsättningar för lärandet, våra barn och ungdomar behöver en politisk majoritet som verkligen anvisar medel för att inleda förändringen. Den sociala omsorgen och äldreomsorgen måste få respekt när man vill utveckla sin verksamhet för att leva upp till kommuninvånarnas behov. Kulturen behöver nödvändigt stöd för att erbjuda en plattform för alla kreativa människor och föreningar i vår kommun.

Det är mycket som ska bli bättre, så visst är det gott med långa dagar som gör det möjligt att hinna med allt som ska göras. Då behövs också många som vill vara med. Även om Vänsterpartiet lokalt sedan årsskiftet åter har vuxit med tio nya medlemmar, så har vi plats och arbetsuppgifter för fler. På onsdag 2 april har vi ÖPPET MÖTE i Folkets Hus med start klockan 18:00. Vi vänder oss till dem som nyss har kommit till oss, vi inbjuder dig som funderar över att vilja bli aktiv – pröva om vi kan vara rätt parti för dig. Välkommen!

Hur ska det låta? Vem följer vem?

LO är LO, SAP är SAP. Eller? Det finns alltid spännande frågor när man söker gå i samma takt, så här i början av ett valår.

Till saken hör att LO och LO-ledningen inte alltid är i takt med varandra heller. Först är det LO-kongressen där ombuden fattar ett antal beslut i strid mot ledningens mer återhållsamma linje. Sedan går det en tid och ledningen börjar hitta på vägar att ändra kongressbesluten lite här och där. Nu senast blev detta övertydligt när LO-ledningen föreslog att ”vinstuttag i välfärden” kan diskuteras mellan parterna på avtalsområden.

Det har inte så mycket att göra med SAP:s linje, om man nu överhuvudtaget kan tala om att partiet har en linje. LO-ledningen anstränger sig nu i alla fall på samma sätt som SAP att komma bort från ett klart ställningstagande. Båda försöker att ge frågan om vinster i välfärden en lägre prioritering. Blir intressant att se hur LO-medlemmarna reagerar på LO-ledningens kupp.

Idag presenterar LO sin valstrategi. Nu får vi veta hur kontakterna mellan LO och SAP är tänkta att utvecklas under valrörelsen och på vilka punkter partiets ord också blir fackets budskap.

Tidningen Kommunalarbetaren passar på att dagen innan skriva en betraktelse med rubriken ”V (mer än S) vill driva LO:s politik”.  Tidningen skriver: ”Redan idag kan KA visa hur de olika riksdagspartierna ställer sig till 13 krav som ledamöterna på LO:s senaste kongress gemensamt fattat beslut om att driva.

Sammanställningen talar sitt tydliga språk. Kan man tycka. Återstår att se vad ombuden kommer fram till idag i Stockholm.

 

Utgångsläget … Vi går vidare

 

En blick tillbaka på resultaten från 2006 och 2010

Innevarande mandatperiod är det inte mycket samarbete

Hur blir det när rösterna räknats 2014?

Vänsterpartiets Valsedel 2014

(1)    Marianne Ramm

(2)    Stefan Kärvling

(3)    Åsa Olin

(4)    Lutz Rininsland

(5)    James Bucci

(6)    Kristina Kay

(7)    Adam Frändelid

(8)    Magnus Kesselmark

(9)    Ann-Christine Wollny

(10)  Emir Terzic

(11)  Eva Lindgren

(12)  Pontus Gläntegård

(13)  Eldbjörg Bryntesson

(14)  Joachim Johansson

(15)  Gittan Kollberg

(16)  Kenth Karlsson

(17)  Eva-Lisa Andersson

(18)  Ulf Andersson

(19)  Kenneth Allblom

(20)  Anna Robertsson

(21)  Göran Stenman

(22)  Yvonne Lindström

(23)  Martin Josefsson

(24)  Andrea Björklund

(25)  Peter Wiklund

(26)  Ebon Rhedin 

(27)  Martin Foldemark

Bra motioner borde få gehör

I veckan var det årets första fullmäktigemöte, ett mycket kort sådant. Sannolikt årets kortaste. Under ett valår brukar det komma igång en vandring upp till talarstolen. Nu märktes det inte så mycket. En annan indikator, nämligen antalet nya motioner, börjar ge utslag – inte mindre än sex nya motioner lämnades in.

Miljöpartiets motion överlämnades till samhällsbyggnadsnämnden. MP önskar att kommunen tar fram en färdplan mot målet om 100 % förnybar energi 2029 inom kommunens verksamheter.

Moderaternas Niklas Claesson vill att kommunen inrättar ett årligt byggnadsvårdspris. När Niklas presenterade sin motion, hänvisade han bl a till att det finns en hotbild att Öxnereds järnvägsstation kan komma att rivas.

Vänsterpartiets Magnus Kesselmark talade om betydelsen av en god och gemensam utbildning för alla förtroendevalda i anslutning till valet i september 2014. Bakgrunden är att Vänersborg avstod från att ordna sådan utbildning 2010 utan hänvisade till att alla partier fick ordna det själva. För närvarande utarbetas en handbok på kommunkansliet, men Magnus Kesselmark vill att vi politiker argumenterar med och mot varandra under en den kommande mandatperioden efter en ”gemensam utbildning för alla”.

Marianne Ramm, ordförande i vår lokalförening och på plats 1 på valsedeln i kommunalvalet 2014, motionerade om kollektivtrafikfrågor och föreslog att följande skall utredas:

Kostnaderna för avgiftsfri kollektivtrafik för invånare från 65 år alternativt från 70 år

Kostnaderna för avgiftsfri kollektivtrafik för ungdomar upp till 18 år

Kostnaderna för avgiftsfri kollektivtrafik för alla invånare i Vänersborgs kommun.

Lutz Rininsland, Vänsterpartiet, motionerade om ”bättre information till allmänheten om kommunstyrelsens arbete”. Han berättade att tre andra motioner som också handlar om kommunikation, arbetsformer och förändringar i samspel mellan kommun och invånarna ligger och samlar damm sedan november 2010, januari och mars 2011. Det finns dock en förhoppning om att det även på punkten långbänk kan bli en ändring efter det kommande valet.

Den sjätte motionen kommer från Socialdemokraten Reidar Eriksson. Motionen angående ”hjälpbehövande mitt ibland oss” överlämnas till socialnämnden och kommunstyrelsen. Reidar vet själv att socialnämnden redan tidigare har diskuterat frågan och att nämnden vill medverka till insatser. Men frågan är central för hela kommunen, denna kommun och många andra kommuner, och kan endast komma närmare en lösning om regeringen och riksdagen besluter sig för att axla sitt ansvar. Utan tvekan är Reidars motion den viktigaste av dessa sex som lämnades vid årets första möte.

 

Inte vilken vår som helst

Sannerligen inte, ingen rast och ro, våren kommer att sjuda av aktiviteter på politikens alla scener. Inte bara i riksdagens korridorer och i regionhuset, överallt och med all säkerhet även i kommunhuset kommer tempot att skruvas upp. Inte konstigt, dels kommer valet till Europaparlamentet 25 maj. Där finns ett visst hopp om några förändringar bland truppen om tjugo ledamöter som skall skickas till Bryssel. Sedan blommar valrörelsen ut för fullt innan det ska avgöras 14 september vilka som utgör ”regeringen” i riket, i regionen och i kommunen. Då handlar det inte endast om hopp, nej, det gäller stora förväntningar på att ett skifte skall ske.

I riksdagshuset är tonläget redan mycket högt, en blick tillbaka på partiledardebatten i onsdags visar det mesta. I regeringskansliet har stora städningen satts i gång, från alla skrivbord och ur alla gömslen väller propositionerna fram som en avgående regering vill rea ut när möjligheten finns kvar.

Förteckningen över propositioner och skrivelser som ska vandra från departementen till riksdagskansliet är talande denna vår: 155 propositioner och 39 skrivelser räknas upp, varav 53 kommer från justitiedepartementet. Dessa 194 handlingar delas upp i sådant som förväntas leda till beslut i riksdagens kammare innan sommaruppehållet och annat som behandlas under hösten. Dessutom anges i förteckningen ”när senast” underlaget skall avlämnas av något departement. 18 mars är en speciell dag – inte mindre än 92 handlingar skall komma in till riksdagen.

Visserligen finns propositioner som knappast betyder något för kommunpolitiken, men många texter kommer att medföra att våra förvaltningar får nya riktlinjer för sitt arbete. Ett bra antal av propositionerna och skrivelserna är dock ”ren politik”, det blir spännande att se vilka beslut riksdagen fattar, ofta handlar det om värderingar där ”vänster och höger” spelar roll. Förhoppningsvis hittar alla sin egen kompass för att gå den rätta vägen. Om alla vill hålla sig till mitten blir det vanskligt trångt. Och det behövs tydliga alternativ för väljaren, dels i riksdagsvalet men absolut här på hemmaplan i Vänersborg.

Val till kommunfullmäktige – Vänersborg 2014

Så här kommer valsedeln för val till kommunfullmäktige att se ut:

(1)    Marianne Ramm

(2)    Stefan Kärvling

(3)    Åsa Olin

(4)    Lutz Rininsland

(5)    James Bucci

(6)    Kristina Kay

(7)    Adam Frändelid

(8)    Magnus Kesselmark

(9)    Ann-Christine Wollny

(10)  Emir Terzic

(11)  Eva Lindgren

(12)  Pontus Gläntegård

(13)  Eldbjörg Bryntesson

(14)  Joachim Johansson

(15)  Gittan Kollberg

(16)  Kenth Karlsson

(17)  Eva-Lisa Andersson

(18)  Ulf Andersson

(19)  Kenneth Allblom

(20)  Anna Robertsson

(21)  Göran Stenman

(22)  Yvonne Lindström

(23)  Martin Josefsson

(24)  Andrea Björklund

(25)  Peter Wiklund

(26)  Ebon Rhedin 

(27)  Martin Foldemark

Under mandatperioden 2010-2014 gäller följande fördelning. Vänsterpartiet har också fyra ersättare.

En röst för faktiskt konkret förändring

Vänsterpartiet har kongress 10-12 januari 2014 i Stockholm. Innan kongressen förs en livlig debatt om prioriteringar och formuleringar i viktiga dokument som kongressen skall fatta beslut om. På ”debattsidan” kom idag ett inlägg från Mia Sydow Mölleby, riksdagsledamoten, som i maj besökte vår studiecirkel i Vänersborg. Hennes uppmaning att ”vara konkret” och att ”vilja förändra” är en bra beskrivning av hur vi lokalt i Vänersborg försöker se på vårt arbete. Det är så vi vill att Vänsterpartiet skall vara och det är så vi vill att vi uppfattas av alla som går till vallokalerna om ett år. Vi vill inte bli bedömda efter nya löften, vi ser hellre att röster på vårt parti är ett erkännande av det vi försökt göra sedan valet i september 2010.

En röst för faktiskt konkret förändring

Vänsterpartiet har en ganska stabil grupp kärnväljare, som röstar på oss i varje val och oavsett hur vår politik påverkar deras egen situation. De röstar på oss för att de är ideologiskt övertygade. Men om vi ska få fler att rösta på oss, så måste de också känna att det spelar roll och att vår politik gör skillnad i praktiken. Det är tyvärr alltför många som inte tror på att vi kan förändra, som inte tror att vi gör skillnad.

Det är också många av våra egna medlemmar som inte tror att vi kan förändra i praktiken. Då blir det väldigt svårt att med bra självförtroende argumentera i valstugan och på de lokala debatterna för att fler ska lägga sin röst på Vänsterpartiet.

Det här beror förstås på vad det är vi brukar berätta om partiet och vilken del av historien det är vi brukar lyfta fram. Vi är ett parti som vill ha förändringar och vi har alltid drivit på för förbättringar. När vi nått en framgång så har vi genast gett oss i kast med nästa problem. Det är bra eftersom det hela tiden driver oss framåt, men det blir ett problem när vi glömmer att berätta om det vi har uppnått.

Våra politiska motståndare förstärker också det här genom att alltid beskriva oss som små och obetydliga. Som ett parti som inte kan påverka och som inte kan ingå i någon regering och som det därför bara är slöseri att rösta på.

När Sverige utvecklats mot ett mer jämställt och jämlikt land har Vänsterpartiet varit aktivt. Vi har varit pådrivande och vi har ofta varit de som först kommit med förslag som sedan blivit självklarheter. Vi har deltagit i uppbyggandet av välfärden. Vi har visat att ett samhälle med gemensamma lösningar, med trygga jobb och större rättvisa fungerar. 2006 gick borgarna till val på ”arbetslinjen”. Sänkta skatter och sänkta ersättningar till sjuka och arbetslösa skulle skapa fler jobb. Sedan dess har arbetslösheten stigit till nya rekordhöjder. Det är snarare vårare politiska motståndare som har en politik som inte fungerar.

När Vänsterpartiet är med och styr så gör vi skillnad. I partistyrelsen lyfter vi fram ett lokalt exempel på varje möte. Det är ett sätt att öka vår egen kunskap om det vi faktiskt åstadkommer. För att kunna berätta för andra om det vi gjort och vilken roll vi spelar för ett bättre Sverige så måste vi förstås känna till det själva.

Det finns många politiska utmaningar. Vänsterpartiet har idéerna, visionerna och förmågan att förändra och utveckla hela Sverige. Det blir tydligt när vi ser på allt det som genomförs runt om i landet med hjälp av Vänsterpartiet. I kongressuttalandet skriver vi om en del av alla de verkliga förbättringar som genomförs tack vare att Vänsterpartiet är med och styr. I Gävle och Malung har vi infört rätt till heltid. I Malmö har vi höjt kvinnors löner. Vi har höjt kvaliteten och pressat tillbaks vinstintressena i välfärden i Umeå, Norrköping och Lidköping. I Göteborg har vi ordnat riktiga jobb med avtalsenlig lön istället för fas 3. Vi har infört avgiftsfri kollektivtrafik i Kiruna, Avesta och Hallstahammar. I Botkyrka har vi halverat avgifterna till kulturskolan och gett alla elever en egen dator. Vi genomför mycket, mycket mer i alla de kommuner och landsting där vi är med och styr. I Fagersta där Vänsterpartiet styrt i flera mandatperioder är privatiseringarna lägst i landet och ekonomin välskött. Vänsterpartiets politik fungerar och våra framgångar påverkar människors vardag!

Vi vill minska arbetslösheten, vi vill göra Sverige till ett föregångsland på klimatområdet, vi vill öka rättvisan mellan kvinnor och män, vi vill…Vänsterpartiet är ett parti med vilja, ambition och visioner, det har vi alltid varit. Vi är ett parti som förändrar i praktiken, det har vi också alltid varit men vi har ofta glömt att berätta det. Nu är det dags att vi talar om att en röst på Vänsterpartiet är en röst för faktiskt konkret förändring.

Mia Sydow Mölleby
Partistyrelsen