Trollhättan Pride lördag 30 juni
Igår var det 18 av våra medlemmar och sympatisörer från Vänersborg som hade anmält sig att följa med i paraden. Det kan bli fler till lördag.
Här är programmet och fler länkar med information.
Nu på lördag! Välkommen! Vilket tillfälle!
Den 20 januari kommer Ida Legnemark till Trollhättan för att hålla debatträning för kvinnor. Under passet lär Ida ut hur du som kvinna kan bli en vass debattör och våga ta debatter. Perfekt inför kongress, DÅK och kommande val!
Efter debatträningen har vi ett samtal kring #imaktenskorridorer och#metoo, om våra erfarenheter och hur vi går vidare. Föredragande på denna punkt är Rossana Dinamarca.
Välkomna är alla medlemmar i distriktet som identifierar sig som kvinnor, samt icke-binära. Ingen anmälan krävs, men vill du ha barnpassning anmäls detta till [email protected] senast en vecka innan.
När? 20 januari 11-16
Var? Sessionssalen, Trollhättan stadshus
Mat? Vi bjuder på lunch!
Frågor? Maila [email protected]
Ställ frågor och attenda på facebook-evenemanget: https://www.facebook.com/events/300521340459796/
När det händer …
Vänersborg är inte Trollhättan, men vi samarbetar. Inte på sådant intimt sätt att vi här i Vänersborg och de där i Trollhättan pratar om ”vi” är eller ”vi” gör. Men så händer det i Trollhättan det som kunde ha hänt här, som kunde ha hänt var som helst i Sverige. Det hände i Trollhättan och på ett slag kändes det som det har hänt ”oss”. Vi delar sorgen – och vi har samma beslutsamhet att visa vägen framåt. Omtanke om varandra, hänsyn till varandra, respekt för varandra – tillsammans ska vi uppmärksamma det som bör göras för att motverka hat och ondska i vårt samhälle.
Att lyssna på varandra, att låta de bästa idéerna komma fram och rösta för de bästa förslagen som finns i våra ärenden är också något som borde stå högst på listan för kommunens förtroendevalda politiker. Vi är inte där än, men visst känns det som att det ibland lönar sig att aldrig ge upp, att ha kvar hoppet. Prestige borde kunna underordnas när bättre förslag läggs fram, oberoende av vem som presenterar nya tankar först. Visst kan man kompromissa när andra har bättre lösningar. Men visst är det också en sporre att vi som parti för våra samtal och vår dialog så att det är vi som kommer med de bästa lösningarna. Som övertygar andra.
Även om det var tuffa dagar efter illdådet på Kronan i Trollhättan, så ställdes inte våra sammanträden in. På Kunskapsförbundets möte handlade diskussionen på nästan samtliga punkter om hur vi ska agera vid nästa sammanträde i november – ska vi trotsa skollagen och rösta för en budget 2016 som tvingar oss att bedriva undervisningen på en nivå som ligger under gränsen för en godtagbar verksamhet? Eller ska vi trotsa våra medlemskommuner Trollhättan och Vänersborg och bestämma oss för en underfinansierad budget som inom ett år leder fram till att samtliga ledamöter vägras ansvarfrihet? Vänsterpartiets ledamot fick med en anteckning till protokollet som ingen annan invände mot: ”Direktionen ställer sig enigt bakom presidiets förslag att informera ägarsamrådet om att ett kommande MRP- och budgetbeslut innefattar att våra ägarkommuner höjer ramen med 11,2 Mkr och beviljar en tillfällig höjning med 5 Mkr för 2016.”
I rena farten lyckades Vänsterpartiet också att få gehör för ett ändringsförslag i det planerade programutbudet för nästa läsår. Även 2016 ska eleverna kunna söka det Humanistiska programmet, ett alternativ som försvinner från många gymnasieskolor men som fortfarande känns rätt för ett litet antal av våra ungdomar i årskurs 9.
På kommunstyrelsens möte dagen efter lyckades Vänsterpartiets Marianne Ramm att välta omkull ett vansinnigt beslut från arbetsutskottet. Projektet ”Cityvärdar” avslutas, punkt. Hela ärendebeskrivningen i övrigt talade endast om en sak – alla, verkligen alla, intygade att det var ett projekt som var mycket lyckat, som hade lyckats över förväntan. Men beslutsförslaget var – ingen fortsättning, inga pengar finns. Marianne pläderade i sådär tio minuter. Det gav resultat, även om det i slutändan behövdes en reservation. Ledamöter från S, från M, från MP och från KD erkände en och en att bifall till förslaget att avsluta ett vinnande koncept kändes för tufft. Det trollades fram en kompromiss – förvaltningen skall till december ta fram ett förslag hur en ”omstart” för det avslutade projekt kan ske. Prestige stavades för ett litet ögonblick med litet ”p”.
Men PRESTIGE samlade sex (fem?) av nio partier i ett annat ärende. Vänersborg har i likhet med många andra kommuner ett skriande behov av bostäder. Här gällde det fyra parhus i en skogsdunge på bakgården av ett tjugofemtal villor byggda på 30-talet under förra seklet. Frågan har varit aktuell sedan 2008 och Vänsterpartiet har varit och är mycket engagerat i ärendet. Vi har ägnat ett flertal inlägg på vår hemsida åt frågan om Kindblomsvägen, flera partiaktiva har också bloggat. Centerpartiet har nu ändrat sig helt, MP kraftsamlade till anteckningen i protokollet ”deltar ej”. Nu har Vänsterpartiet endast sällskap av SD:s ledamöter. Det förvånar inte ett dugg, varje gång det finns en möjlighet att markera mot betongpartierna i kommunen så kommer man att passa på. Fortsättningen följer ….
Från dagens sammanträde i socialnämnden kan rapporteras att samtliga ledamöter tycks tillhöra ”socialnämndspartiet”. Så är ofta fallet. Man behöver inte blir oense om man i grunden har samma uppfattning. Inte ens ledamöter från SD stör – när alla deras frågor besvaras kommer SD i regel av sig. Vi andra lyssnar, vi svarar – och sedan kommer inget mer.
Men under sammanträdet rapporterades också från det arbete som sker i samband med återtagandet av en verksamhet från Vardaga som från och med 2017 skall tillhöra den kommunala äldreomsorgen. Omröstningen för något halvår sedan var en seger för Vänsterpartiet, det blev en 7:6 votering till fördel för det bästa förslaget (tycker vi). I övrigt samtalade socialnämnden mycket om det som just nu överskuggar allt annat. Vänersborg har skaffat sig ett gott rykte i arbetet med att skapa ett föredömligt mottagande. Migrationsverket är inte sent att tacka för det. Låt oss hoppas att det inte brister, så många som vill så mycket, nämnden fick en tydlig beskrivning.
Det behövs omgående skärpning
Trollhättan och Vänersborg bildade 2013 Kunskapsförbundet Väst med avsikt att tillsammans kunna erbjuda utbildning med hög kvalitet för såväl ungdomar som vuxna. Sjunkande elevkullar, fortsatt stort intresse att söka sig till privata gymnasieskolor och ett arv som präglades av underskott och kostsamma överytor i skollokalerna, allt detta tillsammans var man nu, tre år senare, på väg att hitta lösningar för.
Kullarna framöver blir nu inte längre mindre utan växer sakteligen. Tillkommer en stor skara ungdomar som saknar den sammanhållna nioåriga svenska grundskolan. Man kan också se en lätt trend att ungdomarnas intresse att söka till frigymnasier minskar och att det kommunala alternativet attraherar. Flera förändringar har gett mindre hyreskostnader, överytorna har förbundet börjat göra sig av med. Förbundet har också ”rensat” i sitt utbildningsutbud och skapat stabila underlag för program där ett mindre antal elever tidigare delades upp på två skolor. Det tycktes finnas förutsättningar att komma närmare ”en budget i balans”, att åren med ständiga underskott skulle ta slut.
Än var förbundet dock inte framme, inför 2016 saknades fortfarande så mycket som 30 miljoner kronor. Då kom beskedet från kommunledningen i Trollhättan och Vänersborg: ”Ber oss inte om ett öre i tillägg, det är slut nu.”
Enda möjligheten att då påbörja nästa års verksamhet med utgifter som inte överstiger summan av kommunernas beviljade tillskott var att säga upp personal, i första hand lärare men även andra som spelar en viktig roll i våra skolor. Självfallet växte oron när konsekvensbeskrivningarna blev kända. Idag vet vi att kvaliteten i utbildningen riskeras, att personalen kommer att reagera när kraven blir oöverstigliga, eleverna kommer att känna av begränsningar, säkerligen påverkas val av utbildning flera år framöver, Kunskapsförbundets attraktivitet blir ifrågasatt.
Direktionen i förbundet, alltså utsedda politiker från Trollhättan och Vänersborg, arbetade tillsammans med förbundets ledning fram en plan hur ytterligare förändringar i programutbudet och en fortsatt strävan att komma ”ner” till endast tre skolbyggnader istället för fem inom en snar framtid skulle ge ”pengar” för att återanställa lärare och annan personal.
Det blev ett blankt nej från Paul Åkerlund och Marie Dahlin, de två socialdemokratiska ordföranden i Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Besvikelsen och upprördheten gick inte att ta miste på, ett flertal nyhetsartiklar och flera debattinlägg vittnar om detta och mer är att vänta.
Nu är det sommarpaus i politiken men inte hos alla som förbereder ett upprop i augusti. Nu vet vi vad som gäller, nu är det bara att finna sig.
Men varför är det så här? Vänsterpartiet i Vänersborg krävde i september förra året i en motion en preliminär utvärdering av verksamheten med det gemensamma Kunskapsförbundet Väst. Utgångspunkten då var bekymmer med drastiska nedskärningar i utbudet för vuxenutbildningen. Motionen ställde frågan om vem som egentligen ”beslutar” och vem som borde besluta. Den motionen ligger i någons skrivbordslåda.
Nu ställs frågan på sin spets. I grunden gäller det i första hand fortfarande frågan hur vi bäst kan erbjuda utbildning av högsta kvalitet. Ekonomin kommer i andra hand – vad behövs för att finansiera verksamheten och hur gör vi för att använda pengarna optimalt. Men nu är den tredje frågan den brännande: Hur står det till med demokratin, vem bestämmer och vem borde bestämma?
På pappret är det direktionen, 14 politiker som ledamöter och 14 ersättare, hälften från vardera Trollhättan och Vänersborg. Alla med uppdraget att sätta sig in i frågeställningar som gäller ungdomsgymnasiet och vuxenutbildningen. Alla med avsatt tid för detta uppdrag. Tillsammans finns det mycket kunskap i gruppen. Och hittills har alla förklarat sig villiga att medverka till att Kunskapsförbundet skall lyckas. Direktionen står bakom förbundets vision ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.”
För direktionen känns det som en örfil att få veta att allt arbete tycks förgäves. Beslutsförslag som balanserar på gränsen till det möjliga men som ändå sätts på pränt med tanke på att ytterligare förändringar behövs innan arbetsro och stabilitet kan nås, sådana beslut förkastas på ett ögonblick av andra som anser sig äga rätten att kunna bestämma.
Vänsterpartiet vill veta vad som egentligen gäller. För oss är det orimligt att kommunstyrelsens ordförande utan någon som helst förankring i varken kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen på hemmaplan gör anspråk på att kunna sätta sig över direktionen.
Det finns ett flertal frågor som behöver få ett svar. Här är en som ger en bild av hur galet det kan bli när man uppenbarligen väljer att tolka innehållet och formuleringar i texter på ett sätt som passar bäst för stunden.
Här gäller det Förbundsordningens § 12 som lyder i sin helhet:
- 12 Förbundsmedlemmarnas insyn och kontroll samt ägarsamråd
Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser utövar förbundsmedlemmarnas uppsiktsansvar. Kommunstyrelsernas presidier utgör forum för ägarsamråd.
Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser har rätt att begära in uppgifter, upplysningar och yttranden från förbundet.
Direktionen är skyldig att iaktta sådana direktiv och riktlinjer som förbundsmedlemmarna gemensamt beslutar att anta för förbundets verksamhet.
Av § 6 följer att direktionen under vissa förutsättningar är skyldig att hänskjuta ett ärende till ägarsamråd. Direktionen får endast om synnerlig brådska föreligger verkställa beslut som är föremål för behandling i ägarsamrådet.
Förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd avgör om visst ärende ska föras upp till behandling i förbundsmedlemmarnas kommunstyrelse eller kommunfullmäktige. Ägarsamråd ska genomföras minst två gånger per år.
Observera skillnaden mellan skrivningen ”förbundsmedlemmarna” och ”förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd”. Idag är det Paul Åkerlund och Marie Dahlin som agerar som ”förbundsmedlem”, frågorna tas överhuvudtaget inte upp i kommunstyrelsen. Vår uppfattning är att det är fel. Kommunfullmäktige i såväl Trollhättan som Vänersborg beslutade om Förbundsordningen, Konsortialavtalet och Reglementet för Kunskapsförbundet i maj 2012. När man skriver avtal så är varje ord viktigt. Här ovan görs det en klar skillnad mellan det ena och det andra. Skulle det ha varit avsikt att mena ”samma sak” så skulle man i avtalstexten ha använd ”samma formulering”.
Vi kommer att skriva en eller flera nya motioner för att få ordning på det som idag inte hanteras korrekt. Allt med syfte att ge Kunskapsförbundet en verklig chans till. I grunden var det en mycket bra tanke att våra två kommuner samarbetar kring utbildningsfrågor.
P.S. En utförlig betraktelse kring samma tema erbjuder en av Vänsterpartiets ledamöter på sin egen blogg.
Gör slag i saken! Översätt vallöften till handling och beslut!
Sist undrade vi varför ett kommunalråd med åtta års erfarenhet väljer att skylta med sin okunskap. Kunskapsförbundets sammanträde igår gav tillfälle att efterlysa om Gunnar Lidell, M, möjligen kan ha gått miste om korrekt information.
Nu vet vi – inte en chans. Samtliga tillfrågade bekräftade att kommunledningarna i Trollhättan och Vänersborg informerades i april om oron inför hösten 2014 och om hotet för en mängd inställda kurser på vuxenutbildningen våren 2015. Även Henrik Josten, M, vice ordförande i förbundet, begärde ordet och förklarade uttryckligen att han hade informerat partikollegan och kommunalrådet i hemstaden Vänersborg.
I vilket läge har vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg nu hamnat? Verksamhetschefen Lennart Hanssons presentation av utvecklingen inleddes på följande sätt: ”Enligt de båda diagrammen nedan ser man tydligt att reduceringen av kurser är omfattande och att sannolikt kommer man inför våren 2015 endast kunna erbjuda en fjärdedel så många kurser som man gjort under höstterminen 2013.” Powerpoint-bilderna var skrämmande.
Hur kunde det gå så illa? Det finns inte en enskild förklaring utan åtminstone tre.
1) Från valrörelsen minns alla fortfarande debatten om ”satsning på” eller ”nedskärning av” vuxenutbildning och yrkesvux. För Kunskapsförbundets del är nedskärningen ett faktum, satsningen efter SAAB-konkursen klingade ut och det statliga extra-tillskottet finns inte längre. Utbildningsledningen konstaterar att efterfrågan av utbildning och behov av kurser visserligen minskade men att nedskärningen kom alldeles för snabbt och för tidigt. [Förmiddagens nyhet om varsel i Trollhättan ”Upp till 200 får gå från NEVS” påminner om läget i Tvåstadsområdet.]
2) Kunskapsförbundet ansvarar för den gymnasiala utbildningen och vuxenutbildningen i Trollhättan och Vänersborg. Den gymnasiala utbildningens volym är lätt att beräkna, antalet i årskullarna kan enkelt tas fram och utgör underlaget för planeringen. Fast den snabba ökningen av tillkommande ungdomar med det speciella behovet att först få genomgå en god grundläggande utbildning i svenska har i år vållat stora bekymmer – utgifter och ”inkomster” går inte i takt med varandra. För vuxenutbildningen gäller dock andra förutsättningar. Det är förbundets medlemskommuner som ”beställer” hur mycket utbildning som skall ”levereras”, alltid under förutsättning att beställd utbildning skall erbjudas med god kvalitet. Trollhättan och Vänersborg ”beställer”, Kunskapsförbundet ”producerar”.
3) Hur mycket vuxenutbildning behövs? Kunskapsförbundets ledning, antagningsenheten, lärarna, studievägledarna vet ganska väl vad som behövs, hur mycket som efterfrågas, hur kurserna hänger ihop, hur behörighetsregler fungerar, hur basutbildning och spetsutbildning samspelar. Och så finns de som söker kurserna. Och här finns en svårighet att formulera konkret ”vad som behövs” och vad som efterfrågas. Om kurskatalogen inte erbjuder en viss kurs till hösten, är det inte meningsfull att söka kursen. Är beskedet att kursen inte heller kommer att erbjudas till våren, händer det att sökande överger tanken på en sammanhängande utbildning med en viss inriktning.
Kommunledningarna i Trollhättan och Vänersborg informerades i april om läget inför hösten 2014 och de dystra utsikterna våren 2015. Med facit i hand vet vi att medlemskommunerna än så länge blundar.
Vad händer nu? Trollhättan är i slutskedet av ett arbete som leder fram till ett budgetbeslut för all kommunal verksamhet 2015, beslutet fattas troligen i november. Vuxenutbildning är INTE kommunal verksamhet, det är Kunskapsförbundet som bedriver verksamhet. Men betalar inte Trollhättan, beställer inte Trollhättan, blir den aviserade nedskärningen ett faktum.
Vänersborg har redan fattat sitt budgetbeslut för 2015. Men när budgeten fastställdes i juni var nog nästan samtliga partier överens om en sak – det kommer ett nytt beslut efter valet. Hur stora förändringar som görs är dock oklart, fortfarande är det ingen som vet vem som ska leda kommunen den kommande mandatperioden.
Vilka summor pratar vi om? Punkt 3) ovan beskriver varför det är inte möjligt att säga vad som behövs. Det beror ju på vad som läggs in i ordet ”behövs”. En gissning som ingen invände mot vid gårdagens sammanträde talar om 20 miljoner, det betyder omkring 12 miljoner från Trollhättan och omkring 8 miljoner från Vänersborg.
Gunnar Lidell var inne på de rätta frågorna i nämnd tidningsnotis. ”Vi ska ta ett nytt budgetbeslut i november och då kommer vi med säkerhet att diskutera det här, men just nu känns läget väldigt oklart i och med att vi inte vet vad som händer i regeringsfrågan, säger Gunnar Lidell.”
Avslutningsvis därför bara några få länkar – utfästelser från S och MP känns väl igen? Socialdemokraternas Magdalena Andersson och Miljöpartiets Per Bolund har säkerligen detta i sina läsplattor. Vänsterpartiet kommer inte att lägga hinder i vägen för att en ny regering, en ny riksdag fastnar för ett budgetbeslut för 2015 som låter oss tro på ett litet under i elfte timmen. Det borde komma pengar till våra kommuner som borde underlätta att rätt beslut fattas i våra städers kommunfullmäktige i november.