Kommunala förtroendevalda har stora krav på sig. Inför alla möten presenteras diverse beslutsunderlag,  tyvärr sällan på sådant sätt att det viktigaste framkommer direkt. Istället erbjuds huller om buller mängder av texter, ofta med flera upprepningar och inte sällan på sådant sätt att den röda tråden knappt syns. 

Nu blir det inga möten på ett tag, inga buntar med kommunala handlingar. Sommarpausen gör gott. Men någon paus blir det inte. För nu finns äntligen tid att ta itu med den egna ”to-do-listan”. Och visst tillkommer nytt, varje vecka.

Ta t ex marknadsskolan, valfrihet, skolministern, betygsinflation – är detta frågor för en vanlig förtroendevald på kommunal nivå i en medelstor svensk kommun? Något som kan bidra till att lösa problem i någon nämnd, i kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige?

Absolut ja, så är det.  Fast det är inte tydligt så direkt. Alla dessa frågor påverkar kommunens förutsättningar att bekosta en likvärdig utbildning för alla ungdomar i vår kommun.

Skolminister Lotta Edholm tassar som katten runt het gröt. Något är inte bra, det har Lotta Edholm upprepat åtskilliga gånger. För att ta reda på vad som är fel tillsätts en utredning, flera utredningar, många utredningar….

Nu senast gäller det bekymret med betygsinflationen. Antalet rapporter om vad som var på gång krävde handling. I torsdags tillsatte regeringen en utredning, direktivet sammanfattar uppdraget: ”En särskild utredare ska analysera och lämna förslag på förändringar i betygssystemet och systemet för meritvärdering. Förslagen ska syfta till att betyg och meritvärden från grundskolan och gymnasial nivå mer rättvisande speglar elevers ämneskunskaper samt till att motverka betygsinflation.”

I texten för direktivet finns inte ordet marknadsskola, termen ”friskolor” förekommer två gånger. Först i en hänvisning till en SNS-rapport från 2022: ”Resultat och betygsättning i gymnasiefriskolor”. Och så anvisas utredaren att inhämta synpunkter från bland många andra ”Friskolornas riksförbund”. 

SNS-rapporten använder inte heller termen ”marknadsskola”. Men redan i ingressen talas klarspråk: 

”I den här rapporten undersöks hur elevers skolresultat och övergång till eftergymnasial utbildning påverkas av att gå i en fristående i stället för en kommunal gymnasieskola.  Resultaten tyder på att friskoleeleverna i genomsnitt får högre betyg, bättre provresultat i svenska och engelska, oftare går klart gymnasiet och i högre utsträckning studerar vidare. Men författarna finner också tecken på en mer generös betygsättning i friskolorna. Exempelvis sätter friskolor högre kursbetyg jämfört med resultaten på nationella prov. Även om författarna inte kan säga om en mer generös betygsättning förklarar hela resultatskillnaden mellan fristående och kommunala skolor, indikerar det här mönstret att det behövs åtgärder för att förbättra likvärdigheten i betygsättningen mellan skolor.”

Synpunkter skall också inhämtas hos förbundet Sveriges Lärare. Där publicerades bara för någon dag sedan rapporten: ”Skolan – kunskap eller kundservice?” Ordet marknadsskola används genomgående, någon gång byter man till att påtala ”kundorienteringen i skolorna”. 

Rapporten avslutar med Sveriges Lärares ”Krav på stat och huvudman”:

• Vinst- och marknadsskola ska fasas ut
• Skollag och läroplaner måste skrivas om så att det blir tydligt att det är professionen som avgör hur samarbetet med vårdnadshavarna  ska se ut
• Huvudmän måste ta sitt ansvar när det kommer till att minska kundorienteringen i skolorna
• Elever som är i behov av stöd måste få det

Åter till frågan – är allt detta något den lokala förtroendevalda politikern behöver känna till?

Självfallet! Problemet i Vänersborg (och Trollhättan) är att endast 2 av 3 elever söker utbildning i den kommunala gymnasieskolan. Där måste varje krona vändas två eller fler gånger. Kommunerna måste snåla med resurserna, många gånger kan stödet inte finansieras som det borde. 

Enligt aktuella uppgifter är det 1161 elever från Vänersborg och Trollhättan som går på frigymnasier, 220 elever finns i kommunala skolor i andra kommuner.  2428 studerar på Kunskapsförbundets tre gymnasieskolor. 

Utan att raljera: Det som sägs om de stora friskolekoncernerna är att man också där vänder på kronorna innan en del försvinner i vinstutdelningen. 

Sammanfattningsvis: Stora problem kan inte lösas på den kommunala nivån, lagar och förordningar beslutas i Stockholm. Men det vad regering och riksdag gör, eller som här, INTE GÖR, påverkar våra skolor, våra ungdomar – och är därmed något vi måste känna till för att kunna agera. 

Även i hängmattan kan man läsa rapporter och utredningar. Förresten, skolminister Lotta Edholm skyndar långsamt, nämnd utredningsuppdrag skall redovisas 21 februari 2025.