Skip to main content

Skatter

Vänsterpartiet vill bygga en stark välfärd som förmår att ge alla människor en bra sjukvård, skola och en trygg ålderdom. Vi bidrar alla till att göra det möjligt genom att betala skatt, och den allra största delen av statens och kommunernas inkomster kommer från skatter som betalas av människor med vanliga löner.

Men vi vill också använda skatterna till att omfördela mellan rika och fattiga. Därför vill vi öka skatterna för de allra rikaste.

Idag är skattesystemet riggat för de rika. Faktum är att Sverige är det land inom EU:s kärnländer som har det minst omfördelande skattesystemet. Sverige hör till de få länder inom OECD som varken har förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till fastighetens värde. Idag är det ofta så att små lokala företag betalar mer i skatt än stora vinstrika multinationella företag. Det är inte rimligt. Företagsbeskattningen behöver ändras och regelverket mot skatteflykt skärpas.

Vi vill ha högre skatteintäkter än idag, så att vi kan satsa på att skapa fler jobb, på kvalitetshöjningar i välfärden och på investeringar i bostäder och infrastruktur som gynnar både människor och klimat. Framför allt är det skatt på stora förmögenheter och kapitalinkomster som behöver höjas.

Vänsterpartiet vill höja skatten för de allra rikaste. Det gör vi genom att bland annat införa en höjd skatt på aktieutdelning- och kapitalvinst på värdepappersförsäljning, en ny förmögenhetsskatt och en bankskatt. Vi vill ha ett skattesystem för vanligt folk. Vi föreslår till exempel en röd skatteväxling som innebär sänkt inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare. Det innebär att vi använder våra förslag om avtrappade ränteavdrag och tak, samt höjd skatt på kapitalinkomster, till att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare.

Läs även

Jag hade fel! Jag vet inte!

Valarbetarens dilemma! Alltid dessa frågor där det gäller att snabbt komma på det rätta svaret.

Sven Melander och Magnus Åberg visade ju hur svårt det kan vara: ”Svenskakurs för Politiker

Nu kom frågan: ”När Jonas Sjöstedt pratar om att åter vilja ha fastighetsskatten, så säger han aldrig något om hur han tänker kring den kommunala fastighetsavgiften. Vad gör han med den?

Chansa och svara fel? Inte bra!

Erkänna: Jag vet inte – med tillägget: det ska jag ta reda på.

Här är svaret:

Fastighetsskatt på villor taxerade över 4 miljoner införs

Vänsterpartiets förslag:
En fastighetsskatt på 1,5 procent införs på den del av taxeringsvärdet som överstiger 4 miljoner kronor, där den kommunala fastighetsavgiften finns kvar i botten, och där den s.k. begränsningsregeln utökas till att gälla alla. Begränsningsregeln innebär att om den betalningsskyldige är pensionär och avgiften avser dennes permanentbostad i småhus ska individen inte betala mer än 4 procent av sin inkomst i fastighetsavgift. I Vänsterpartiets förslag med en statlig fastighetsskatt utökas alltså denna till att omfatta alla, dvs. inte bara pensionärer. Vänsterpartiets förslag innebär att avgiftslättnaderna slopas för nybyggda
hus med ett värdeår (nybyggnadsår) från 2019.
Offentligfinansiell effekt:
4,2 mdkr 2019, 4,4 mdkr 2020, 4,5 mdkr 2021

(Avsnittet är saxat från Faktaunderlag till
Vänsterpartiets förslag för en jämlik skattepolitik)

Vänsterpartiets skatteförslag

För en vecka sedan informerade vi om Vänsterpartiets förslag. Vi länkade då till Ulla Anderssons debattartikel i Dagens Nyheter och till faktaunderlaget från skatteseminariet på Almedalens första dag. Här nu länken till bilderna som presenterades vid seminariet.

Eftersom upprepning inte lär skada, en gång till Vänsterpartiets sju utgångspunkter:

Utgångspunkter för ett hållbart framtida skattesystem

1. Säkra välfärdens finansiering genom att öka skatteintäkterna. Nivåerna ska finansiera en rimligt stigande ambitionsnivå i välfärdsåtagandet.
2. Ökad ekonomisk jämlikhet. Omfördelningen mellan hög- och låginkomsttagare måste bli mer jämlik. Beskattningen av förmögenheter och kapital måste öka samtidigt som låg- och medelinkomsttagare i huvudsak ska betala samma
inkomstskatt som i dag eller i vissa fall något lägre. Passivt ägande av kapital ska inte premieras före arbete.
3. Lika skatt vid lika inkomst. Det är inte rimligt att sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer ska betala mer i skatt vid lika inkomst än den som arbetar och är frisk. Principen lika skatt vid lika inkomst behöver återupprättas.
4. Höjda grundavdrag kombinerat med få undantag. Skattesystemet bör vara enkelt,och det bör vara generöst vid låga inkomster. Stabila inkomster bör samtidigt  beskattas stabilt.
5. ”Förorenaren betalar” är en princip som de flesta säger sig förorda. Idag gäller den inte i den utsträckning som behövs. Miljöskadliga subventioner behöver fasas
ut och de styrande miljöskatterna utökas samtidigt som politiken måste tillse att miljö- och klimatvänliga alternativ finns.
6. Hela landet ska leva. Skatteutjämningssystemet måste därför ses över och den ekonomiska utjämningen mellan geografiska områden med skilda förutsättningar
måste utökas.
7. Skattepolitiken ska understödja full sysselsättning. Det som behövs är ett mer progressivt skattesystem där de ökade skatteintäkterna bland annat investeras i fler anställda inom den ständigt underfinansierade välfärden och i forskning och utveckling som understödjer en modern industripolitik.

Äntligen vet vi: ”De fattiga har blivit rikare”

Det var under sin skoltid i Vänersborg som Jonas Sjöstedt började lära sig att lyssna och debattera. Då mest med andra elever och oftast i kretsen där man i grunden delade synen på samhället. Annat är det idag. Den ena dagen är det Carl Bildt och Jonas Sjöstedt som ser EU-aktuella frågor på vitt skilda sätt. Nästa dag ber SvT Jonas att på nytt komma till studion. Denna gång är det debatten om skattepolitikens betydelse för välfärden i vårt samhälle och nu är det Jan Björklund på andra sidan bordet. Att medierna i högaktuella frågor med förtur vänder sig till Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt måste väl ha sin förklaring i det som utmärker Jonas debattstil: Tydlighet, saklighet och skärpa i argumentationen. Är det sådant som gör att debattmotståndarna drivs till att uttala rent nonsens?

Vi presenterar båda sidor

Tempot i valrörelsen tilltar. Det hänger säkerligen ihop med valet till EU-parlamentet 25 maj. Fler och fler blir varse om att kärnfrågorna i EU-valet är samma som frågorna längre fram i september som gäller platserna i riksdagen.

”Vad vill ni?” Här finns oftast överensstämmande svar mellan valet till EU-parlamentet och till riksdagen. Men på ett område är det skillnad. Inför valet i september tillkommer en viktig fråga som tveksamma väljare ställer: ”Jaha, nu vet jag vad ni vill – men hur vill ni finansiera detta?”

Det är av stor vikt att visa sina kort öppet. Vänsterpartiet ska inte behöva gå miste om röster för att väljarna känner sig osäkra och misstänker Vänsterpartiet för bluff och löftespolitik. Reformer och förändringar kostar pengar. Och pengarna tillkommer av Vänsterpartiets ”inkomstsida” bl a genom förändringar på skattepolitikens inriktning och utformning. Svårare än så är det inte.

I Vänsterpartiets motion ”Välfärd att lita på” har hela kapitlet 11 rubriken ”Skatter”. Här återger vi de två inledande avsnitten om ”Målen för Vänsterpartiets skattepolitik” och ”Inkomstskatter”. Vill man läsa hela kapitlet 11 eller hela motionen så finns den här.

11 Skatter

11.1 Målen för Vänsterpartiets skattepolitik

Målsättningen med Vänsterpartiets skattepolitik är att skapa en välfärd att lita på, få fler människor i arbete, minska inkomstskillnaderna och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov.

Skattesystemet måste vara utformat så att det är enkelt att förstå och tillämpa för den enskilda skattebetalaren. Vänsterpartiet vill därför betona vikten av att eftersträva ett system som är enhetligt och likformigt och som har så få undantag som möjligt. På så sätt minimeras också möjligheterna till skatteplanering. Skattefusk ska bekämpas kraftfullt.

Skatter betalar för åtaganden som medborgarna anser vara samhälleliga angelägenheter. Med hjälp av skatteuttaget finansieras offentliga investeringar i utbildning, forskning och infrastruktur som är avgörande för att bygga Sveriges ekonomiska styrka och framgång på sikt.

Skatterna betalar också för välfärdstjänster som sjukvård, skola och barn- och äldreomsorg. Att betala välfärden solidariskt via skatterna är effektivt. Dessutom är en skattefinansierad, generell välfärd ett kraftfullt verktyg för att utjämna skillnader mellan människor och därmed öka jämlikheten och jämställdheten. Men om vi ska klara detta måste vi våga vara ärliga med att skatteuttaget måste öka. Vi vet att viljan att betala skatt är god om det finns en koppling till satsningar på sjukvård, äldreomsorg och en bra skola. Alternativet är att var och en av oss måste betala för den välfärd vi behöver, t.ex. via privata försäkringar. Då är det inte längre människors behov utan plånbokens tjocklek som avgör vilken välfärd man har rätt till. Vänsterpartiets syn är att ett land som byggs med en gemensam välfärd och solidaritet i grunden är starkare än ett land där marknadens girighet får råda.

Även regeringen verkar ha insett att det finns en folklig vilja att värna den generella välfärden och meddelar i samband med vårpropositionen att man avser att göra inkomstförstärkningar på drygt sju miljarder kronor kommande år för att bl.a. satsa på skolan. Regeringens politik har hittills inneburit skattesänkningar på ca 140 miljarder kronor. Detta har bidragit till att den offentliga sektorns reala skatteinkomster har minskat med ca 7 procent mellan 2006 och 2013. Detta motsvarar en minskning med 77 miljarder kronor.

Vänsterpartiet menar att den förda politiken har inneburit ett systemskifte på skatteområdet bort från principen om likformig beskattning. Samtidigt har den bidragit till att urholka skattebaserna. Den privata konsumtionen har tillåtits att öka på bekostnad av den offentliga.

I och med det minskar resurserna till välfärden och möjligheterna till nödvändiga reformer och en rättvis fördelning av ekonomiska resurser. Skattesänkarpolitiken har främst gynnat höginkomsttagare, varav en stor majoritet är män, genom bl.a. slopad förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt för exklusiva villor och inte minst genom rejäla inkomstskattesänkningar.

Samtidigt betalar pensionärer, sjuka och arbetslösa i dag mer i skatt än löntagare vid lika inkomst. Detta menar vi är orättvist och ineffektivt. Dessutom skadas skattesystemets legitimitet. Regeringens skattesänkningar har även på ett påtagligt sätt ökat mäns nettoinkomster jämfört med kvinnors, eftersom män gynnas på bekostnad av kvinnor när skatter sänks. Män har högre inkomster och betalar därmed mer i skatt än kvinnor och därför ökar mäns inkomster mer.

Kvinnor missgynnas eftersom de, under rådande maktstrukturer, är mer beroende av de försäkringssystem och transfereringar som regeringen försämrat för att finansiera en del av skattesänkningarna. Kvinnorna missgynnas dessutom ytterligare eftersom deras livsvillkor i stor utsträckning avgörs av hur väl välfärden fungerar och den blir satt på undantag när skattesänkningar ständigt prioriteras. De nu aviserade skattehöjningarna förändrar inte bilden av en regering vars främsta politiska vilja och vapen är just skattesänkningar.

Vänsterpartiet anser att en översyn av skattesystemet behövs i form av en parlamentarisk utredning. Som beskrivits ovan har den borgerliga regeringen genom en rad beslut allvarligt urholkat skattesystemets grunder och principen om skatt efter bärkraft. Det finns också ett behov av att se över skattesystemet utifrån klimatfrågans avgörande utmaning.

11.2 Inkomstskatter

Den enskilt största posten i regeringens ensidiga skattesänkarpolitik är det s.k. jobbskatteavdraget, vars främsta syfte är att hålla lönerna nere. Genom lägre inkomstskatt, som ger mer pengar i plånboken, är tanken att kraven på löneökningar ska minska och arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft öka. Vänsterpartiet arbetar därför för att jobbskatteavdraget stegvis fasas ut till förmån för en rättvis och likformig beskattning.

Vänsterpartiet är kritiska till jobbskatteavdraget av flera skäl. Jobbskatteavdraget ger t.ex. större skattesänkningar vid höga inkomster och gynnar därmed män framför kvinnor. Beläggen för att jobbskatteavdraget skulle skapa några jobb är också mycket svaga. För ett par år sedan presenterade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utredning (IFAU) en rapport som visar att det i princip är omöjligt att utvärdera jobbskatteavdragets effekt på sysselsättningen. Trots detta hävdar regeringen envist att jobbskatteavdraget totalt kommer att ge 120 000 fler jobb ”på sikt”.

Även om regeringens egna beräkningar av jobbeffekterna skulle stämma så innebär detta en kostnad om mer än 800 000 kronor per jobb. Slutligen innebär jobbskatteavdraget att man betalar olika mycket i skatt på sin inkomst beroende på om inkomsten utgörs av t.ex. pension, föräldrapenning eller lön.

Vänsterpartiet menar att skatteuttaget måste bli mer rättvist. Vår politik innebär att låg- och medelinkomsttagare får oförändrad inkomstskatt jämfört med i dag. Om man tjänar mer än 30 000 kr i månaden föreslår vi att inkomstskatten höjs något genom att jobbskatteavdraget trappas av. Vid en månadslön på 32 000 kronor blir skattehöjningen t.ex. 170 kronor per månad.

Om man tjänar mer än 55 000 kronor i månaden får man med Vänsterpartiets politik avstå de skattesänkningar man fått genom jobbskatteavdragen.

Samtidigt vill vi sänka inkomstskatten för de grupper som hittills inte fått ta del av regeringens skattesänkningar. Sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer m.fl. berörs av förslaget. Vi uppskattar att vårt förslag ger en inkomstförstärkning på drygt 500 kronor i månaden för en person som är t.ex. långtidssjukskriven. På så sätt tar vi steg mot att lika inkomst ska beskattas lika. Även den orättvisa beskattningsklyftan mellan pensionärer och löntagare måste slutas.

Vi vill riva upp RUT-bidraget som drar undan alltmer skatteintäkter för varje år som går. Det används i första hand av höginkomsttagare och kostar mycket för ett fåtal, lågproduktiva arbetstillfällen med problematiska arbetsvillkor. Att vi med gemensamma skattemedel numera också subventionerar läxhjälp till barn vars föräldrar har råd att köpa den, stärker vår övertygelse ytterligare. Vi vill i stället använda pengarna till satsningar på förskolan, bl.a. till minskade barngrupper och till barnomsorg som är tillgänglig på kvällar, nätter och helger då allt fler småbarnsföräldrar faktiskt jobbar.

Som en del i finansieringen av våra satsningar på välfärden accepterar vi regeringens aviserade förslag att slopa avdragsrätten för privat pensionssparande.

11.3 Skatter som styrmedel i miljöpolitiken

11.4 Företags-, kapital- och egendomsskatter

11.5 Röd skatteväxling

Länk till hela motionstexten