Debatten ordnas kommande tisdag, beslutet fattas först på onsdag. Men när ett betänkande har fått trycklov, då vet man hur riksdagens beslut kommer att se ut.

Utbildningsutskottets betänkande 2021/22:UbU32 ”Ökad likvärdighet för skolhuvudmän” handlar i grunden om ”friskolorna”. Det går ju inte en dag utan att ännu en debattartikel belyser hur svårt det har blivit att argumentera ”det är bra som det är, inget behöver ändras”. 

Men flera partier vill inte erkänna detta, vill helst inte ha frågan aktuell under valrörelsen. Därför sker nu följande: Utskottets majoritet avslår regeringens proposition, den tilltänkta förändringen av skollagen blir inte av. Men väljarna ska inte missuppfatta, det är ett Nej för det går inte att säga annat nu. Först måste …

• I reservation 3 begär C och KD av regeringen att resursfördelningssystemet ska ses över 
• I reservation 4 anser M och KD att en översyn av skolans finansiering, inklusive skolpengen, behövs
• I reservation 5 efterlyser SD och KD en statlig styrning av beräkning av skolpeng
• I reservation 6 enas SD, KD och L om kravet att ta fram en nationell skolpenningsnorm
• vilket är nästan samma sak som tanken om en nationell skolpeng som SD och L framför i reservation 7

Summan av kardemumman är alltså att M, SD, L, KD och C avslår regeringens lagförslag med allehanda påpekanden. I valrörelsen sedan låter det så här: ”Vi har inte sagt nej, vi har bara  sagt att först måste det där klargöras ….”

MP har en finfin text i reservation 8 till stöd för idéburna skolor och skolor på mindre orter.

I övrigt är det S, V och MP som står tillsammans bakom reservation 1 till förmån för lagförslaget och reservation 2, där det påpekas för de andra fem partierna att allt det där man nu begär redan har kartlagts i två stora utredningar som är bakgrunden till propositionen. 

Reservationen från S, V och MP talar för sig själv – här hela reservation 1:

”Skolpengen spelar en central roll för hur skolans resurser fördelas och används och i slutändan för vilken utbildning våra barn och unga får i skolan. En likvärdig skola förutsätter en skolpeng som styr mot likvärdighet, men så är tyvärr inte fallet i dag. I stället har svensk skola en skolpeng som straffar kommuner ekonomiskt och överkompenserar friskolekoncerner för ansvar de inte ens har. Effekterna är förödande både för likvärdigheten i skolan och för kommunernas ekonomi. Behovet av att göra om skolpengen så att resursfördelningen bidrar till ökad kunskap och likvärdighet är skriande.

Regeringens proposition Ökad likvärdighet för skolhuvudmän innehåller förslag som syftar både till mer tydliga, transparenta och rättssäkra beslut i
tilldelningen av skolpengen och till att öka likvärdigheten mellan kommunala och enskilda huvudmän så att principen om lika villkor upprätthålls. I dag är fördelningen av skolpengen knappast likvärdig eller rättvis. Samtidigt som
kommuner straffas ekonomiskt överkompenseras friskolekoncerner för kostnader som de inte har.

Dagens skolpengssystem innebär att kommunala skolor och friskolor ska få samma grundbelopp, trots att kommunerna har ett större och mer kostsamt ansvar. Bara kommunen har en lagstadgad skyldighet att se till att alla barn i kommunen erbjuds skolplats, och det är ett ansvar som kostar pengar. Medan fristående skolor har möjlighet att ta emot så många elever som gör att skolan kan drivas resurseffektivt måste kommunen ha ständig beredskap för variationer i elevkullar men också vara beredda att ta emot elever från friskolor
som väljer att lägga ned. Skolpengens nuvarande utformning är en av många avarter på det som utvecklats till en skolmarknad präglad av vinstjakt och segregation. I kombination med att kommuner saknar inflytande över friskolors etableringar och att friskolor kan sortera ut elever med kösystem bidrar skolpengen i dag till segregation och bristande likvärdighet och till att många kommuners
ekonomi dräneras. Ökade kostnader i kommunala skolor leder till ökade utbetalningar till fristående skolor, trots att dessa inte fått ökade omkostnader. Det är ett system som gynnar friskolekoncerner men som knappast gynnar
likvärdigheten i skolan och de elever som behöver samhällets stöd som mest. Kostnaden bärs av skattebetalarna. Det är ett system som måste ändras.

Förslagen i propositionen är väl utredda och bygger i stor utsträckning på SOU 2020:28 En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning. Förslagen fick också starkt stöd från remissinstanserna, inte minst bland lärarnas egna fackliga organisationer. Trots detta väljer en majoritet i utskottet, med Moderaterna och Sverigedemokraterna i spetsen, att rösta emot propositionen. Det är djupt beklagligt och innebär att
skolpengen kommer att fortsätta bidra till ojämlikhet mellan kommunala och fristående huvudmän och än värre – mellan barn och unga i skolan.
Om vi ska kunna bryta skolsegregationen och öka jämlikheten i skolan måste samhället ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan från marknaden. Ett avgörande steg för att nå dit är att skolpengen görs om så att resursfördelningen bidrar till ökad kunskap och likvärdighet, i stället för att överkompensera friskolekoncerner.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att riksdagen ska bifalla regeringens förslag om ändrade regler för resurser till skolan. ”