Skip to main content

En sak i taget …

Nu vet vi – det blir nyval 22 mars 2015. Lite mindre lediga stunder kring jul och nyår för oss aktiva, lite mindre tid även för kommunpolitiken ett tag framöver, men visst känns det bra att tackla nya utmaningar. Medlemsantalet har stigit överallt, i riket, i Västra Götaland, här i Vänersborg. På ett halvt år, innan och efter valrörelsen, växte vi med tjugo nya medlemmar. En del med ungdomlig nyfikenhet och mycket entusiasm, men även flera äldre med mycket erfarenhet. Sådant får man, när man har varit medlem hos Socialdemokraterna i en himla massa år och äntligen tagit steget.

Nu behövs alla för att få fram budskapet. Vänsterpartiet kommer nog inte heller efter valet i mars att bli del av en ny regering, men den korta perioden mellan 14 september och 3 december har visat att vår politik har betydelse. Vänsterpartiet hade ett huvudbudskap under hela 2014 och idag finns inte den minsta tanke på att tumma på kravet att skattepengar för välfärden ska hamna i verksamheten och inte fylla på privata vinstkonten hos riskkapitalister. Men utfallet blev ju bättre än vi vågade hoppas på. Vänsterpartiet pekade ut ett antal områden som hamnade högt i regeringens budgetproposition. S, MP och V var eniga kring: Äldreomsorgen, förlossningsvården, underhållsstödet, bidragsnormen och gratis läkemedel för barn, höjd sjuk- och aktivitetsersättning och höjd grundnivå i föräldraförsäkringen, höjt golv i a-kassan, stöd till kvinnojourer, lägre taxa i kulturskolan och höjt bostadstillägg till pensionärer.

Mycket tyder på att alla tre budgetförslag som lämnades från finansutskottet till kammaren denna 3 december är underlag för partiernas valprogram. Då finns det lite bättre tid för att på djupet granska och jämföra än som nu var fallet. Dessa miljoner och miljarder som slängdes på varandra blev till okontrollbara uppgifter, många som ville veta vad som var sanna och vad som var felaktiga påståenden hann inte med i debatterna, det blev en förvirrande rundgång.

För Vänsterpartiets del skulle det kännas rätt att punkt för punkt ta upp olika anslagsposter och visa vad S+MP-budgetpropositionen innebar, ställa denna mot allianspartiernas förslag och ta med Sverigedemokraternas siffror på samma område. Om Vänsterpartiet egentligen ville satsa mer eller mindre på enskilda anslag än det som framgår i regeringens budgetproposition, så bör också detta bli klarlagt. Visserligen är det varken lätt eller ens alltid möjligt att ”separera” enskilda punkter i komplexa välfärdssystem, men ett försök till en ärlig redovisning röner säkerligen uppskattning i väljarkåren. Det är viktigt att visa så konkret som möjligt vad som är syftet och vad som kan bli resultatet av olika budgetförslag. Det är ju absolut inte på det enkla sättet att alla bara har intresse för den egna plånboken. Fortfarande finns höga förväntningar på samhällets välfärdssystem: Våra bidrag till samhället och samhällets fördelning av tillgångar till grupper och enskilda skall vila på rättvis och solidarisk grund.

Låt oss göra en bra insats i den kommande valrörelsen, från idag och fram till valsöndagen 22 mars. Vi har inget att dölja, vi är ett öppet parti utan någon dold agenda. Det gäller här hemma i vår kommun, det gäller för Vänsterpartiet inför ett extraval till riksdagen.

Reservationer är viktiga

Det är något speciellt med reservationer. Oftast lyder reservationen ”till förmån för eget yrkande”, punkt, slut. En annan gång har det skett en votering och så anmäls ”reservation”. Fast det redan framgår av protokollet att …

Det är inte riktigt vårt sätt att se på en reservation. Kan hända är det vår position som oppositionsparti, det tredje partiet i storleksordning i kommunen och med i debatten i högsta grad. Men det är ju besluten som bestämmer skeendet från ”nu till nästa gång” – och det är sällan som våra förslag blir till beslut.

Vi ser våra reservationer mer som en dokumentation, den röda tråden i vårt arbete. Det finns nämligen en sak värd att nämna: Det som fanns i yrkandet förlorar visserligen, men reservationen beskriver konsekvensen av beslutet. Och det gör avtryck, det är svårt att komma förbi en bra argumentation. Så visst händer det att en reservation leder fram till ett vinnande beslut nästa gång. Då gör det inte så mycket om ”nästa gångens”vinnande förslag formuleras av någon annan som tänkte till och drog rätt slutsats. Huvudsaken att det blir rätt någon gång, eller hur?

Droppen som urholkar stenen …..

Läs vår reservation i anslutning till onsdagens budgetbeslut i kommunfullmäktige.

Är man på gång?

Kommunalvalet avgjordes 14 september. Nu snart sex hela veckor senare borde det mesta vara på plats. Men så är det inte. En pressträff resulterade i några notiser i tidning och lokalradio. En upplysning kom dagen efter: Hur kunde just Miljöpartiet som så ofta och så häftigt visade sin kritiska inställning till ”paret S och C” i Vänersborg, hur kunde man ändra sin uppfattning? Inslaget på Radio Väst berättar. På Socialdemokraternas hemsida publicerades också en färdplan:

”Vi kommer att jobba i tre steg. 1 En överenskommelse om att styra tillsammans 2 Politisk överenskommelse 3 Fördelning av politiska poster.”

Sedan dess har allt gått tillbaka igen till nytt vänteläge. Någon ordförande för fullmäktige finns inte på plats, först måste två avsägelser (beviljades av kommunfullmäktige 22 oktober) landa i länsstyrelsens nya sammanräkning så att rätt socialdemokrat finns på ordinarie ledamotsplats för att kunna utses till ordförande vid nästa kommunfullmäktige 19 november. Valberedningen är tillsatt och kommer att sammanträda en första gång 24 november. Så några ytterligare val kan inte ske innan 10 december. Punkt 3 får anstå.

Punkt 2 då? Vänersborg beslutar om Mål- och resursplanen innan sommarpausen. Kommunallagen ger nyvalda fullmäktige möjlighet att bekräfta eller förändra budgetbeslutet för 2015.  Därför var det med viss spänning som vi väntade på att valrörelsens alla utfästelser skulle resultera i ändringsförslag. Gårdagens möte i kommunstyrelsen hade i uppgift att bereda frågan för ett avgörande i fullmäktige. Det blev en antiklimax. M, FP och KD, som förlorade fem av sina tjugo mandat från mandatperioden 2010-2014 står fast vid förslaget från juni 2014. S och C hade ökat sitt underlag från 12+3 till 14+4 och har således arton mandat som enligt överenskommelsen med MP och VFP har blivit tjugofyra. Men det blev ingen skillnad, nästan ingen skillnad alls. Bara på en punkt: I kommunstyrelsen blev det stopp för senaste svängningen kring skogen Mariedal Östra. Omröstningen avgjordes med ordförandens röst (fortfarande M i kommunstyrelsen) och nu står det i förslaget till kommunfullmäktige att spaden ska sättas i jorden. Blir spännande att se vad som händer i frågan när kommunfullmäktige tar hand om exploateringsbudgeten.

Vänsterpartiets ledamöter blev i kommunstyrelsen tagna på sängen. Vi förberedde oss på att ”förhålla oss till” nya förslag från den ”gamla” kommunledningen och till förslagen från den tillträdande kommunledningen. När det inte kom något från någon sida, begärde vi ajournering till efter lunchen. I hast markerade vi vår uppfattning på två av frågorna som seglar upp i kommunen och där det behövs ett ställningstagande: Vuxenutbildningen och socialnämndens ökande osäkerhet att kunna hantera verksamheten inom tilldelade ramar.

Yrkandet fick inget gehör alls. Vi får återkomma i kommunfullmäktige och ge uttryck för det som enligt vår uppfattning skulle leda fram till ”förebyggande” budgetbeslut. Vi tycker att metoden med låtsas-uppdrag först, upprepade uppmaningar till nämnderna under året ”gör allt att hålla budgeten” och efterföljande regleringar i bokslutsarbete borde skrotas. Våra revisorer har påpekat för länge sedan att den demokratiska processen inte mår bra av medveten underbudgetering.

Vänsterpartiets reservation ”budget 2015”

Reservation vid kommunfullmäktiges sammanträde 2014-06-18 Ärende 3

Beslut om Mål- och resursplan 2015-2017                     Dnr 2014/11

Politik går i vågor, pendeln slår lite olika. Det borde inte vara så, det borde vara rakare linjer och ett gediget mått av långsiktighet. Särskilt i vissa ärenden, som t ex ”budgetärendet” som redan i rubriken talar om att det handlar om en ”planeringsperiod” som spänner över tre år, 2015-2017 avseende driftssidan och hela fem år, 2015-2019, avseende investerings- och exploateringsbudgeten.

Tar man en titt på en rad kommuner i vår omgivning så förstår man att vi tycks avvika nästan extremt.  Tittar vi på posten som varit föremål för de största svängningarna genom den gångna mandatperioden, anslagen till förskolan och grundskolan, så tillstyrkte en majoritet 2012 en ramhöjande förstärkning som av en annan majoritet året efter inte följdes upp. Beslutet då motsvarade i själva verket i realiteten en nedskärning. Nu vid mandatperiodens sista budgettillfälle samlas en överväldigande majoritet bakom en tilldelning av nya resurser i en utsträckning som överraskar. Därutöver förekom ytterligare förslag om påökning som inte ens förankrades i ansvarig nämnd. Förklaringen är enkelt – om tre månader stundar kommunalvalet.

Brist på långsiktighet är det ena som gör det svårt att orientera sig. Men så tillkom kommunstyrelsens unika beslut att undanta investerings- och exploateringsbudget från fullmäktige.  Sambandet mellan den ena och den andra delen i Mål- och resursplanens struktur är så starkt, att nästan samtliga talare i ärendet fumlade med sina manuskript när det gällde att hålla sig utanför investeringstankarna. Det blev inte bra, det blev konstigheter. Sannolikt skulle det ha varit bättre att skjuta hela budgetärendet till en senare tidpunkt.

I vårt fullmäktige finns en styrande minoritet som är en aning större än största gruppen i oppositionen. Här finns anledningen till ytterligare ett avvikande inslag i årets budgetdebatt. Istället för två tydliga skilda viljeyttringar om vad som anses vara bäst för våra nämnders verksamhet, kommer två förslag som i det närmaste är identiska. Det blev dessutom lite parodi: Ett av förslagen fick utformningen ”ja till summan, men två tredjedelar först via kommunstyrelsen som ska ge grönt ljus”. Hur många frågor som än ställdes, det gavs aldrig något begripligt svar varför detta förbehåll ansågs nödvändigt – kanske det var helt enkelt för att på ytan hitta på ett ”alternativ”.

Vänsterpartiets ledamöter bestämde sig i ett tidigt skede att avstå från att ta fram ytterligare ett förslag, helt i motsats till hur vi brukar agera. Vi anade hur det skulle utvecklas och debatten bekräftade att vi misstänkte rätt. Med få undantag signalerade alla ledamöter som deltog i debatten att man såg fram emot tidpunkten för det ”riktiga” budgetbeslutet för 2015-2017.

Det var i övrigt anmärkningsvärt hur ett flertal frågor aldrig togs upp: Socialnämnden var tydlig med att dels avstå från att anmäla finanseringsbehov, dels rikta uppmärksamhet på åren 2016 och 2017 där ett flertal objekt måste finnas med på såväl investeringssidan som på listan över tillkommande driftskostnader för dessa verksamhetsförändringar. Fullmäktige ville dock inte prata om detta. Ingen ville heller tala om Kunskapsförbundet Väst. Där är det om möjligt ännu tydligare att man i förbundet vill planera sin verksamhet inte för ett år åt gången utan för en period som nästan avser hela nästa mandatperiod.

Valdagen är 14 september. Dagen därefter har barn- och ungdomsnämnden sammanträde, 18 september har samhällsbyggnadsnämnden möte. Dessa två nämnder skall enligt Gunnar Lidells förslag och kommunstyrelsens beslut inkomma ”senast 19 september” med reviderade förslag avseende investeringar och exploateringsbudgeten. Kommunstyrelsen får dessa underlag till sitt möte 8 oktober. Beredningen i ”gamla” kommunstyrelsen gäller således till ”nya” kommunfullmäktige som sammanträder första gången 22 oktober. Då förväntas dock inget beslut. Det kommer först senare, i november.

Med andra ord, vår reservation i ärendet kan avslutas med en förhoppning: Vänersborg mår bäst av en period med en stabil majoritet, en mandatperiod som präglas av årliga budgetbeslut som bygger på varandra, budgetbeslut som tar tillvara statliga bidrag på bästa sätt, som förenar en omtänksam och inte så ryckig investeringspolitik med en stabil verksamhet i enlighet med kommunens inriktningsmål, och att allt sker efter samtal eller samråd med våra grannkommuner.

Årets budgetprocess skall aldrig behöva upprepas.

Lutz Rininsland               Stefan Kärvling                James Bucci                     Marianne Ramm

Ann-Christine Wollny    Magnus Kesselmark       Eva Lindgren                    Emir Terzic

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet spelar roll

Framåt slutet på året skall vi utvärdera mandatperioden. Samtidigt behöver vi nominera Vänsterpartiets ledamöter till nämnder och styrelser. Där gäller att vi kan ”bestämma” och skapa än bättre förutsättningar för kommunikation och fördelning av uppgifter och ansvar oss emellan. För det nya kommunfullmäktige vet vi ganska omgående efter valnatten hur vi ligger till fyra år framöver, om vi ökar eller faller tillbaka jämfört med ”dagens” åtta mandat och fyra platser för våra ersättare. Då är det dags att ta fram checklistan: Vad gjorde vi bra och vad kan vi förbättra? Vad var mindre bra och behöver göras på annat sätt?

För hela mandatperioden gäller att vi gjorde nog rätt med våra motioner. Vi lämnade in motionerna när vi kände att tankarna hade mognat. Vi avstod från att kasta in ”sista minuten motioner” i valrörelsetider. Vi bevakade våra motioner i nämnderna och senare i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Vi höll fast eller kompromissade. Vi drog även tillbaka två motioner när vi såg att ”kommunen” i stort hade genomfört det som uttrycktes i våra ”att-satser” utan att motionerna hade återförts till fullmäktige.

En annan sak som vi också ska vara stolta över är våra förberedande gruppmöten: I stort sett gick vi genom hela ”ärendepaketet” en vecka i förväg, undanröjde eventuella missförstånd om vad ärendet ”egentligen” gällde och diskuterade om beslutsförslagen innehöll något lurigt. Vid våra möten fördelade vi också arbetsuppgifterna, föreslog vem som skulle ha partiets huvudanförande och vilka som skulle stå beredda för stöd och uppbackning från talarstolen. Där behöver vi bli bättre nästa mandatperiod. Det är inget fel att några från gruppen oftare än andra står vid mikrofonen, men det vore en fördel om samtliga kunde övervinna panikkänslan och äntra talarstolen… Uppmuntran, utbildning, träning – vi får hitta på något. Här har vi annars ”bortkastat kapital”, vi som vet hur mycket vettigt våra kamrater har att säga, bara de kan ta sig upp för trappstegen till talarstolen.

Hur gick det på fullmäktigesammanträdet igår? I huvudsak som vanligt, fast det tog längre tid, från start 13.00 till mål 22.35 – en rejäl ”arbetsdag”. Vi var pålästa, vi var uppe och debatterade i elva ärenden på en lista av arton. På fem punkter var det inte någon från något parti som ville tala i ärendet.

Riktiga beslutsärenden fanns nog bara tre i antal – i två av dessa återfanns vi på ”förlorarsidan” i omröstningen. Men i själva verket har den andra sidan inte någon glädje av att har vunnit dessa beslut.

Vi tar dem i tur och ordning. Först ut var förslaget till Mål- och resursplan 2015. Vad ska man säga? Kommunstyrelsen hade undanröjt, ”återremitterat” investerings- och exploateringsbudgeten.  Talare efter talare fick hoppa i sina manuskript när den nitiske ordföranden knackade med pennan varje gång någon gled över på fel planhalva i sitt anförande. Vänsterpartiets gruppledare instämde i det Moderaternas gruppledare sa, att det här höll på att spåra ur. Hur som helst, det viktigaste: På en budget som omfattar cirka 2 miljarder skilde det 530.000 kronor mellan kommunledningens, M-FP-KD, och S-C:s förslag. Än viktigare: Båda förslagen ställde sig bakom en rejäl förstärkning av anslagen till förskolan och grundskolan. Äntligen, sade Vänsterpartiet. År 2012 hade vi fått med oss S, C och MP och segrat mot den borgerliga gruppens nedskärningsförslag. 2013 schabblade S, varpå MP bytte sida och det blev ett bakslag. Nu är det valår, nu var alla på tårna. MP gick längst men kom ingen vart. Vänsterpartiet yrkade inte ens, inte nu. Varför störa de andras insikt och ansträngningar när de äntligen gör rätt? Vid omröstningen röstade 23 för förslaget från S-C, S (12), C (3) och V (8), medan 20 röstade för mini-alliansens förslag, M (13), FP (5) och KD (2). ”Avstår” ropade MP (4), Välfärdspartiet (2) och SD (1) – man höll fast vid sina egna tankar.  Och nu det viktigaste: ALLA MED LITE ERFARENHET VET ATT DETTA JUNI-BESLUT I SIN HELHET KOMMER ATT PRÖVAS, VÄRDERAS OCH OMFORMULERAS NÄR RÖKEN EFTER VALNATTEN HAR SKINGRATS OCH EN FÖRHOPPNINGSVIS ”RIKTIG” MAJORITET TAR PLATS I VÄNERSBORG. Fyra år med en handfallen minoritetsregering som bara har kunnat lita på 20 av 51 ledamöter har inte varit någon bra tid, inte för någon. Det är svårt att vara opposition, man slår inte gärna på någon som redan ligger. Alltså: Vem vann? Ingen.

Det andra beslutet gällde ett medborgarförslag. Ett femtiotal hushåll, samtliga villa- och småhusägare, bad om att ett område lite större än en halv fotbollsplan, skulle få en detaljplaneändring ”till parkmark”. För att göra en lång historia mycket kort: M, FP, KD och S var måna om sitt rykte som betongpartier. Det gällde att försvara en gällande detaljplan från 1933 som gör det möjligt att klämma in två grupphus i en liten skogsdunge. Det kan slå slint när prestige och partipiska regerar, fem år av våra berörda invånares kamp och vädjan kan inte ha varit förgäves. Troligen inte! Att säga nej till detta medborgarförslag var tillräckligt oanständigt, att följa upp detta med att förföra någon entreprenör att våga sig på ett äventyr kommer nog att te sig omöjligt. Så vem vann? Inte klart än. Vem som förlorade ytterligare förtroende hos invånarna i Vänersborg däremot råder det inget tvivel om.

Det sista – det största ärendet. Eller inte? Det gällde ett inriktningsbeslut att flytta hamnen från ”mitt-i-Vänersborg” till Vargön. Hamnen ligger idag vid farleden som övergår till kanalen ”Karls grav” och som så småningom leder till Trollhätte kanal och efter ytterligare tre (av totalt fem) slussar via Göta älv till Göteborg. Vi har skrivit om detta utförligt tidigare och fortsätter att göra så i bloggform. Våra frågor och betänksamheter fanns i ett tjugominuters anförande på tio punkter. Vi fick veta ganska omgående och upprepade gånger att vi var ute i ogjort väder. Det skulle inte beslutas något om någonting – allt det gällde var att uttrycka att ”Vänersborg vill ha en hamn och hamnen vill vi gärna ha i Vargön”. Det blev så! Så nu kan kommunstyrelsens ordförande möta investerare i en serie samtal. Men tänk om någon vill syna hans kort? Och det är där vi kände oss motiverade att ”jobba” så grundligt som vi gjorde och insistera på våra frågor och invändningar. VI HAR I VÄNERSBORG TILLRÄCKLIGT MED MINNEN AV HARMLÖSA INRIKTNINGSBESLUT SOM SENARE ANSÅGS VARA BINDANDE. Och för att vara tydligt en gång till: Vi vill se att transporter flyttas bort från vägarna, till järnvägen och med fördel till sjöfarten ”på inre vattenvägar”. Det förutsätter nya slussar, det förutsätter riksdagens och regeringens agerande. Det förutsätter också företag som behöver transporter och vill använda sjöfarten. Det förutsätter en serie beslut och en serie avsiktsförklaringar som övergår till skrivna avtal. Sedan bör vi nog kunna bli eniga i fullmäktige. Vänersborg har lagt och lägger miljoner ”på is”, år efter år. Det finns inget i kassan som kan slängas i sjön.

Gläntan flera gånger om – ett fall framåt?

Det blir Kommunfullmäktige först om tre veckor, 18 juni, med start redan klockan tre på eftermiddagen – budgetmöten förväntas ta lite mera tid.

Kommunstyrelsen ”bereder” beslutsförslagen för fullmäktige – det sker redan nu på måndag 2 juni. Därför samlades Vänsterpartiets hela partigrupp för att titta genom listan med 42 ärenden.

Det nedlagda äldreboendet Gläntan förekommer flera gånger om på dagordningen:

Punkt 3. Delårsrapport april 2014: Här nämns ett underskott på 2.5 Mkr från demensboendet Gläntan. Det beror på att verksamheten har bedrivits utan budget, eftersom avvecklingen, enkelt uttryckt, drog ut på tiden.

Punkt 4. Beslut om Mål- och resursplan 2015-2017: ”Kommunfullmäktige ställer sig positiv till ombyggnad av äldreboendet Gläntan, men konstaterar samtidigt att några löften om tillskott i budget 2016 inte kan lämnas.

Punkt 15. Antagande av reviderad plan för särskilda boenden 2011-2016 med utblick mot 2020 (boendeplan): I underlaget är det dels 2.3.1 ”Förslag till åtgärder för att tillgodose framtida boendebehov” och 2.3.2 ”Konsekvenser av uteblivna åtgärder” samt 3.4 ”Bakgrund till boendebehov för Vård och Omsorg (VoO)” där Gläntans ”vara eller icke-vara” är den centrala punkten.

Dessa tre ärenden ”transporteras vidare” till kommunfullmäktige för det slutliga avgörandet. Men så finns ytterligare ett Gläntan-ärende som ”stannar” för beslut i kommunstyrelsen:

Punkt 21. Uppdrag att förvärva Gläntan och Solbacken från AB Vänersborgsbostäder.

I kommunfullmäktige finns nio partier, i kommunstyrelsen finns ledamöter från sju av dessa partier. Det är aldrig lätt att gissa sig fram till hur besluten kommer att se ut, det är ett problem när majoriteten är skiftande. Sanningen är också att det bästa förslaget inte ”vinner” per automatik – det förslag som backas upp av flest antal ledamöter vinner. Med facit i handen visar det sig alltför ofta att detta förslag inte var så bra.

Hur det slutar vet vi kanske efter fullmäktige 18 juni – det finns ju också möjligheten att några beslut skjuts på framtiden.

Igår kväll kom Vänsterpartiets partigrupp fram till följande:

Äldreboendet Gläntan är för närvarande nedlagt. En om- och tillbyggnad av Gläntan behövs snarast möjligt. I tid betyder det med anbuds- och upphandlingsförfarandet och själva byggtiden tidigast framåt hösten 2016. ”Nya” Gläntan förväntas erbjuda 29 plus 14 boendeplatser, 29 ”som tidigare” och 14 tillkommande. Intill ligger äldreboendet Solbacken med 29 platser. När Gläntan är klart för inflyttning ordnas ”omflyttning” för Solbackens personal och alla som bor där. Därutöver tillkommer möjlighet att erbjuda 14 nya platser.

Det betyder i klartext följande:

För det första måste beslutet under ärende 4 ändras så att kommunfullmäktige ”anbefaller” om– och tillbyggnad av Gläntan med målsättningen ”snarast möjligt” vilket i praktiken är samma sak som tidigast hösten 2016.

För det andra måste socialnämnden försäkras om att det i budgeten för 2016 (andra halvåret) och därefter finns tillskott som gör det möjligt att betala högre hyreskostnader.

För det tredje måste socialnämnden få besked om att det reserveras pengar för personal och för ”driften” motsvarande 14 tillkommande platser.

Så långt våra tankar, men Vänsterpartiet är alltid öppet för att lyssna på andra. Är vårt förslag inte det bästa, då får vi ge oss. Men vi är inte villiga att dra tillbaka vårt förslag om andra partier vill kompromissa bort kärnfrågan: Lever Vänersborgs kommun upp till behovet av platser för särskilda boenden för våra äldre invånare och andra som inte kan bo kvar ”hemma”? Ja eller nej?

P.S. I ärende 3 återfinns på sida 9 följande konstaterande: ”Enligt prognosen kommer 2014 års resultat att uppgå till 33 Mkr, vilket är 33 Mkr bättre än budget. Resultatet är 4 Mkr bättre än 2013 års bokslutsresultat.

Tillbaka i vardagen – något går galet

1 maj-firandet i all ära – men kommunalpolitiska spörsmål har en sällsynt förmåga att påminna om den bistra verkligheten.

Här ett exempel på hur galet det kan gå. Om det är oförstånd, om det är sandlåda, om det är okunskap – det får vi veta när frågan avgörs i kommunstyrelsen kommande vecka.

På onsdag finns på ledamöternas bord 32 ärenden och material som omfattar 1050 sidor. Då finns risk att ett och annat slinker med av rena farten. Här ett sådant ärende: ”Socialnämnden med begäran om tilläggsanslag för Yrkesklivet”.

Arbetsutskottets beslutsförslag kommer från ekonomistabens tjänsteskrivelse: ”Kommunstyrelsen beslutar att inte bevilja Socialnämnden 1,1 Mkr i tilläggsanslag under 2014 till Yrkesklivet. Socialnämnden medges att omdisponera 0,6 Mkr från Individ- och familjeomsorg till Arbetsmarknadsavdelningen, för finansiering av projektet Yrkesklivet om nämnden ändå vill driva projektet under 2014. Eventuell ramökning i budget 2015 får initieras av Socialnämnden i samband med nämndens förslag till budget 2015.

Vad gäller frågan? I grunden handlar det om två frågor – båda innehåller en mängd olika aspekter.

Det ena är att ”riksdag och regering” för länge sedan har skjutit arbetsmarknadspolitiska frågor över till två planhalvor. I och för sig anses arbetsmarknadsfrågor vara en statlig angelägenhet, men verkligheten är att den statliga myndigheten ”Arbetsförmedlingen” idag endast sköter det statliga uppdraget för den ena halvan av befolkningen. Alldeles för många människor avvisas och får söka hjälp och stöd hos kommunerna. Där arbetar man febrilt med att utveckla metoder för att förhindra ”arbetslöshet” och beroende av försörjningsstöd.

Det andra är det kommunalpolitiska virrvarret av motsägelsefulla beslut, ansvarstagande i ord och vilsenhet i handling. Det spelar i Vänersborg tyvärr också i detta ärende en stor roll.

Om det första finns nog inte så mycket att tillägga. Ordklyverierna om ”arbetskraft” och ”bidragsberoende”, om vem och vad som kan skaffa ”arbete” är tillräckligt kända från den pågående valrörelsen. Det som gäller är att alldeles för många människor har oerhört svårt att vinna tillträde till arbetsmarknaden, att hävda sig där, att komma tillbaka dit när man väl har glidit ur av en eller annan anledning.

Vad går snett i kommunalpolitiken? Varför vill man missförstå socialnämndens ansökan?

Beslutsförslaget talar om ”projektet”. Socialnämnden presenterar i sin ansökan hur ett projekt har bedrivits med stor framgång och att ansökan avser att infoga arbetssättet som utvecklades under projekttiden i den ordinarie verksamheten hos Arbetsmarknadsavdelningen (AMA). Det är en avgörande skillnad!

Vem har ansvar för arbetsmarknadspolitiska frågor i Vänersborg? Här finns också en förklaring till att det blir galet. Att AMA blev AMA hos socialnämnden var kommunalfullmäktiges beslut i december 2012. Arbetsmarknadsenheten (AME) hade funnits under Gymnasienämnden, men den nämnden övergick då vid årsskiftet till Kunskapsförbundet Väst, där Vänersborg och Trollhättan idag har gemensam utbildningsverksamhet för gymnasieskolor och vuxenutbildning. När fullmäktige fattade beslutet ändrades en punkt i sista stund: Kommunstyrelsen skulle även fortsättningsvis vara ”arbetslöshetsnämnd” och kommunstyrelsens presidium skulle ha regelbundna överläggningar med socialnämndens ledning.

Den som vill veta om hur det gick till när beslutet ändrades under pågående möte bör läsa protokollet. Den som vill veta vad minoriteten (åtta ledamöter från Vänsterpartiet och två från Miljöpartiet) anade skulle ske framöver kan läsa reservationen.

Vid senaste möte i socialnämnden berättade ordföranden och socialchefen att ”överläggningar” med kommunstyrelsens presidium inte blir av och att felet inte ligger på ”vår” sida. Så kommunstyrelsen har ansvaret, socialnämnden ska sköta verksamheten. Kommunstyrelsen har pengarna, socialnämnden skall ansöka om medel för sin verksamhet.

Nu finns socialnämndens ansökan, där den tidigare projektverksamheten dokumenteras. Med stöd av statliga pengar och genom projektpengar från EU lyckades ”Yrkesklivet” att återföra en grupp invånare till arbetslivet. För de berörda en mycket stor vinst, mänskligt och ekonomiskt. För kommunen en lönsam affär och grund nog att tro på att Yrkesklivet även i fortsättningen borde finnas som ett av flera arbetsmarknadspolitiska instrument.

Projektpengarna från EU finns inte längre, det var den delen som ansökan avser. Det finns mycket goda förutsättningar för att en insats även i framtiden kan ge flerdubbel utdelning. Men det behövs denna insats, det kallas ofta för ”att växla upp” tillsatta pengar. Från insatsen ”noll” kommer ingen utdelning!

Vad säger beslutsförslaget? Omfördela från IFO till AMA ”i steg ett”. Men underlaget visar att insatta pengar ”idag” hos AMA ger mycket goda förutsättningar för kostnadsminskningar hos IFO ”i morgon”. Borde man inte kunna förvänta sig bättre förståelse hos kommunstyrelsen för denna logik? Att det ena ger det andra, men det andra förutsätter det ena. ”Först” och ”sedan” istället för ”gå och kvitta”.

Vad säger beslutsförslaget mer? O.k. då, låt gå för detta halvår 2014, vi ska väl kunna se vad ”ni i socialnämnden” vill säga om nästa år. Det vad en enhällig socialnämnd konstaterar är att nämnden vet att det även 2015 finns alldeles för många invånare i Vänersborg som längtar efter acceptabla lösningar att komma ifrån arbetslösheten, att övervinna sina personliga och ekonomiska bekymmer. Och en enig socialnämnd vill inte tigga halvårsvis hos kommunstyrelsen att få resurser till sitt förfogande för att sköta sin verksamhet enligt uppdrag.

Så när ärendet 20 av 32 ska ”klubbas” på onsdag så borde det finnas ett annat beslutsförslag och en majoritet av ledamöterna som ställer upp för en bättre lösning. Eller är det så enkelt att valrörelsernas löften inte hör hemma när ordföranden sätter punkt med ett klubbslag?

Någon måste visa vägen

I slutet av nästa vecka, 25 april, träffas budgetberedningen igen. Då har samtliga nämnder lämnat in sina budgetförslag och underlaget har bearbetats av ekonomistaben. Måndag och tisdag, 28 och 29 april, sker ”enskilda presidieöverläggningar” där budgetberedningen träffar i tur och ordning: socialnämnden, byggnadsnämnden, barn- och ungdomsnämnden, samhällsbyggnadsnämnden, miljönämnden och kulturnämnden.

Hur har nämnderna reagerat på ramsättningen som kommunstyrelsen slog fast den 12 mars? En helhetsbild saknas än så länge, några nämnder har sina möten först efter påsk.  Men det kom en tydlig signal från barn- och ungdomsnämnden, som i måndags satt en bit in på natten för att komma fram till sitt beslut.

2012 fanns i barn- och ungdomsnämnden tre förslag som ville annorlunda än förvaltningen och nämndens moderata ordförande. Alla tre förslag föll, nämnden fogade sig och framförde inga krav på extra tilldelning. Men samma år samlades ”oppositionspartierna” och i ett beslut två månader senare fick nämnden av kommunfullmäktige det begärde tillskottet.

2013 samlades redan i nämnden en majoritet bakom ett förslag som präglades av inställningen ”vi måste säga ifrån, nämnden behöver mer pengar”. Men då sprack majoriteten när frågan gick till ett avgörande i kommunfullmäktige i september 2013. Två partier övergav tanken och barn- och ungdomsnämnden förblev utan de resurser som kunde ha gjort skillnad.

2014 duggade rapporter om ”problem med skolan” allt tätare. Vänersborg nämndes några gånger i kategorin ”lyckades sämst”. Och medan de politiska partierna överträffar varandra i valrörelsens tider med förslag på hur man ska räta upp det lutande tornet i Pisa, var det dags att se vad kommunen Vänersborg kan göra på hemmaplan.

Vänsterpartiet publicerade sitt yrkande redan innan nämnden träffades i måndags: ”Barn- och ungdomsnämnden anhåller om att bli tilldelat ytterligare 15 miljoner kronor i utökad rambudget för år 2015 till grundskolan och ungdomsverksamheten i förhållande till kommunstyrelsens budgetförslag.”

I förvaltningens förslag fanns inget om att begära ”ytterligare”, presidiet hade inte heller någon avvikande uppfattning, varken ordförande eller någon annan ledamot utöver Vänsterpartiets representant yrkade något.

Men nu kan man läsa i nämndens beslutsprotokoll:

(Barn- och ungdomsnämnd beslutar ….)

”ställa sig bakom förvaltningens budgetförslag 2015… men begär en utökad ram om 15 Mkr till:

–         kompensation för utökat barnantal inom förskola och fritidshem

–         möjlighet till ökad personaltäthet inom förskolan och fritidshem

–         kompensation för utökade driftskostnader på grund av investeringar

–         ökad måluppfyllelse inom grundskolan”.

13 ledamöter från samtliga 8 partier enades i ett beslut som råkar sammanfalla med det enda yrkande som fanns på bordet. Härligt, då gör det kanske mindre att protokollet inte upplyser om att det var Vänsterpartiets yrkande.

Tisdag 29 april klockan 08:30 träffar budgetberedningen presidiet från barn- och ungdomsnämnden. Vad som diskuteras där får vi återkomma till senare. Om samtliga partier i kommunfullmäktige håller fast vid ett yrkande från partiernas ledamöter i barn- och ungdomsnämnden är en öppen fråga. Men visst ser det bra ut så här långt, det lönar sig att någon vågar visa vägen.

Kort rapport från dagens kommunstyrelse

Föredragningslistan var ovanligt kort, bara 14 punkter varav endast tre ”går vidare” till kommunfullmäktige. Här den viktigaste frågan ”Godkännande av program för Ursands camping m m”.  Campingområdet arrenderas sedan två år tillbaka av Bert Karlsson med flera i regi av något av alla hans olika bolag.

”Programmet” inleds med en beskrivning av vad Bert Karlsson egentligen avser med hela projektet – att tjäna riktiga pengar genom att uppföra riktiga boenden. Campingavgifter och inkomster från en campinganläggning är knappast avgörande incitament för någon som brukar röra sig på helt andra nivåer. Programmet skjuter tyvärr över ett flertal viktiga spörsmål till avgöranden som skall ske i samband med detaljplanernas framtagande.

Det verkar dock fortfarande finnas enighet hos alla partier att något tillstånd till permanentboende på campingens område blir det inte, inte nu och inte heller framöver. MEN vid sittande bord kom eftergiften. Det moderata kommunalrådet Gunnar Lidell kom med ett tilläggsförslag: ”Byggnadsnämnden ges i uppdrag att utreda möjligheterna till åretruntboende i anslutning till planområdet. Utredningsuppdraget skall redovisas till kommunstyrelsen senast februari 2015.” Inte alla tyckte om detta oförargliga utredningsuppdrag, men med röstsiffrorna 8:6 uttalade kommunstyrelsen sitt bifall. (En av Vänsterpartiets ledamöter anmälde en skriftlig reservation.)

Kommunstyrelsen beslutade ”Anvisningar budget 2015 och ekonomisk plan 2016-2017”. Det handlar om ”ramarna” som nu överlämnas till förvaltningar och nämnder att begrunda. Hur ska verksamheten anpassas till givna förutsättningar, vilka förändringar behöver göras och vilka konsekvenser följer i spåren? Längre fram i juni kommer sedan det riktiga budgetbeslutet. (Fast under ett valår kan ”nya” fullmäktige i slutet på detta år fatta nya och andra beslut som då blir bindande för 2015 och framåt.)

Nu fanns ett ramförslag som förvaltningen hade tagit fram som resultat av budgetberedningens arbete under februari och mars. S, C och V lämnade ett eget avvikande förslag som innehöll några markeringar till förmån för socialnämnden och kulturnämnden och för arbetsmarknadsåtgärder framförallt för ungdomar.  Gunnar Lidell (M) gjorde exakt så som han brukar göra: Vid sittande bord lade han till någon enstaka miljon för att nästan vara ikapp oppositionens förslag. Men av någon anledning blev det inte som alla trodde det skulle bli. Miljöpartisten som förra året biföll kommunledningens budgetförslag röstade denna gång med Socialdemokraterna. Därmed vann oppositionens förslag med åtta röster mot sju röster från de borgerliga partierna M, FP, KD och det lokala borgerliga Välfärdspartiet. Det var en markering men ett avgörande kommer först i juni eller mera troligt i november.

En mycket viktig punkt var ärendet ”Yttrande över rapporten Delegation för Klimatanpassningsinsatser i Göta Älvdalen”. Frågans betydelse kommer att växa år efter år och därför kom ett viktigt tillägg till beslutet som påkallar större engagemang från staten. Kommunerna längs Göta Älv och Vänern kan inte ensam ansvara för lösningar som måste till och som är mycket kostsamma.

En minst lika stor fråga för Vänersborg (och för alla andra kommuner runt Vänern) var slutligen punkten ”Översvämningsprogram för Vänersborgs kommun”. Idag var det endast information. Om en månad får partiernas representanter i kommunstyrelsen avgöra hur man ser på en rad ”ställningstaganden” som avslutar en välskriven rapport som borde läsas av långt fler än bara ett dussin pliktmedvetna fritidspolitiker.

Kort rapport från onsdagens kommunstyrelse

Inte ofta att det händer. En sällsynt höjdpunkt inträffade något oväntat: ”Information om tappningsstrategi med naturhänsyn för Vänern”.  Sten Bergström från SMHI fängslade med sin framställning och lyckades under en knapp timme att på ett begripligt sätt skildra denna mångfald av faktorer som påverkar spelet kring Vänern. Den något svårlästa rapporten, en av ett dussintal rapporter som under ett fåtal år har skrivits om översvämningshoten, den blev plötsligt tydlig och förståelig. Ingen tvekan, Vänernvattnets vågor kommer att rulla vidare under många år rakt in i den regionala och kommunala politiken. Och ingen i kommunstyrelsen säger emot Marie Dahlin, som vill att Vänern uppfattas som en nationell angelägenhet även i Stockholm.

I övrigt? Endast tre ärenden går vidare till kommunfullmäktige, men det hade vi redan skrivit om i förväg. Anders Forsström, kommunfullmäktiges ordförande och ledamot i kommunstyrelsen, väntade dock till sista minuten på eftermiddagen med att förkunna sitt beslut: ”kommunfullmäktiges ställs in februari”. Bland dessa tre ärenden fanns frågan om nämndorganisationen den kommande mandatperioden. Här överraskade gruppledaren för Moderaterna, Lena Eckerbom Wendel, när hon ännu en gång yrkade på en sammanslagning av byggnadsnämnden och miljö- och hälsoskyddsnämnden till en bygg- och miljönämnd. Att hon inte skulle samla en majoritet bakom sitt förslag visste alla. När det också visade sig att såväl den ensamma folkpartisten och den ensamma representanten för kristdemokraterna yrkade bifall till förslaget att fortsätta med två separata nämnder, då var det överraskande att hon ändå lade fram det egna förslaget. Vi undrar fortfarande varför hon valde att så öppet redovisa att den borgerliga minoriteten så fullständigt tappar styrfarten i början av valåret.

I övrigt var det överlag enhälliga beslut med det lilla undantaget för ett remissyttrande till miljödepartementet. Där hade MP ett eget yrkande och Vänsterpartiets ledamot Lutz Rininsland anmälde en skriftlig reservation.

Under ytan sker ett annat avgörande arbete: Kommunstyrelsens arbetsutskott sammanträder var och varannan dag under februari, då under namnet ”budgetberedningen”. 12 mars skall kommunstyrelsen ta ställning till ”budgetramarna” som skall gälla för det fortsatta arbetet inför 2015. I budgetberedningen finns en representant vardera för M, FP, C, S och V.

Ingen tvekan att KD får löpande information från M och FP.

Hur länge C kan hålla kvar sina lokala band med S är en öppen fråga, Centerpartiet centralt gör ett stort nummer av att ”absolut inte med S”.  

S måste bestämma sig om man denna gång tidigt vill vara aktiv och om man denna gång vill samtala med MP och lämna relevant information. Gör man inte det, så är det andra som gör.

För Vänsterpartiets del gäller att vi med James Bucci har en kunnig ledamot i budgetberedningen. Hans insats är till stor fördel för hela partigruppen. Vänsterpartiet räknar också med att kunna få genom flera av våra stora frågor när kommunfullmäktige slutligen skall avgöra hur resurserna fördelas på alla kommunala verksamheter.