Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Kommunfullmäktige ställs in – men inte vårt gruppmöte

Nu kom beskedet – februarimöte för kommunfullmäktige är inställt, nästa sammanträde enligt plan först 28 mars. Vänsterpartiets gruppmöte dock enligt vår planering – måndag 12 februari med start 18:30. Två punkter behöver diskuteras:

  • Vilka synpunkter har Vänsterpartiet för ramsättningen för det fortsatta arbetet med MRP (mål- och resursplan) 2019? Nämndernas överläggningar under mars och april sker med utgångspunkt från kommunstyrelsens beslut 28 februari. Då bestäms vilka ramar, vilket utrymme, som nämnderna får för sin planering. Vårt parti som alla åtta andra partier har tid fram till onsdag i den kommande vecka att lämna besked.
  • För närvarande sker ett arbete i PFU (personal- och förhandlingsutskott) som gäller den politiska organisationen under nästa mandatperiod. Skall det ske förändringar för våra nämnder, styrelser och utskott? Nu finns flera tankar som alla partier bör ta ställning till.

Välkommen till gruppmötet! 

Längre fram i veckan har Vänsterpartiet ett medlemsmöte, torsdag 15 februari, med start 18:30. På medlemsmötet fastställer vi vår lista för kommunalvalet 9 september 2018.

Visst finns det skillnad

Dagens Nyheter har frågat riksdagspartierna hur de vill handskas med de som fått ett utvisningsbeslut. Samtliga är överens om att fler måste utvisas …

Här är sammanställningen av svaren.

Vänsterpartiet (V) –  anser att regeringen genomför ”ogenomtänkt signalpolitik”

Partiet tycker liksom de andra partierna att ett beslut om utvisning ska följas.

De kritiserar regeringens arbete och menar att man genom att ”göra livet mer outhärdligt” för tillståndslösa i Sverige i dag, genomför en ogenomtänkt signalpolitik som leder till ett ökat skuggsamhälle.

V anser att regeringen bör se över återvändararbetet utifrån Röda Korsets arbete. Man tycker även att de i fall där det saknas asylskäl, kan finnas andra förhållanden i hemlandet som gör att folk flyr.

De tycker också att alla som lever i Sverige ska ha grundläggande sociala rättigheter och att barn ska ha rätt att gå i skola.

Partiet anser att folk ska ha rätt till ett nytt asylprövningsbeslut efter 4 år och att det ska gälla även för personer som levt gömda.

Kommunstyrelsen idag, kort rapport

En kort sammanfattning. Två ärenden och en reflektion.

Endast två ärenden gick till omröstning, allt annat slutade med bifall till liggande förslag.

Det första ärendet: Motion om att vidga uppdraget för kvarteret Läroverket. En motion från två ledamöter från Moderaterna började samla damm, eller hur man ska formulera sig, när kommunledningen låter motionen ligga från oktober 2016 till nu. Motionens yrkande var ”att vidga planeringen för kvarteret Läroverket med en ny samlingslokal som anpassas i byggnadsstil så den smälter in i kulturaxelns arkitektur.”

För att tala klartext: Det handlar om sessionssalen vid kommunhuset. Salen stängdes för ett år sedan. Den ska rivas. Såväl kommunfullmäktige som framförallt regionfullmäktige är angelägna om att det finns en ny lokal med modern teknik och plats för ”alla”. Ska det ”bara” bli en ny sessionssal? Eller ska det bli en samlingslokal som lämpar sig för annat än bara möten i stor skala? Ska en sådan byggas på samma ställe där den gamla salen rivs? Eller i kvarteret Läroverket, alltså på platsen mellan Huvudnässkolans aula och museet? Med andra ord, fyra alternativ.

Idag sades följande i klartext: Det finns ett beslut om rivning. Rivningen måste vänta, sista ordet i ett överklagande har inte kommit. DET FINNS INGET BESLUT OM EN NY LOKAL. Det finns en arbetsgrupp i kommunen, det finns goda kontakter med regionen. Av fyra alternativ kommer sannolikt ett att beslutas, kanske även genomföras. När det beslutas, när det kan bli klart, var det ingen som yttrade sig om.

Då borde det vara möjligt att hinna med att utreda frågan som ställs i motionen. Vänsterpartiet biföll motionen. Men det blev avslag, med 8 röster mot 7. Motionens yrkande kommer inte att beaktas, säger kommunstyrelsen. Peter Göthblad, L, röstade mot Gunnar Lidells yrkande och avgjorde omröstningen i styrelsen. I slutet på februari avgör kommunfullmäktige, det lär bli en större debatt.

Det andra ärendet: Yttrande över detaljplan Holmängen 1:1, väster om Östra vägen. Det handlar om den nya skolan som är tänkt att byggas i anslutning till Regionarkivet, mellan Östra vägen och järnvägen.

Gunnar Lidell, M, hade ett yrkande som var något längre, men som sade ett tydligt Nej till planen. Inte här, fel plats, är budskapet. Genom frånvaron av KD och en av SD:s två ledamöter var det plötsligt fyra Moderater som röstade. En femte röst kom från den närvarande ledamoten från SD som gjorde sällskap med M. Tio ledamöter i kommunstyrelsen gav beskedet att det var i sin ordning att fortsätta med detaljplanen.

Reflektionen: Det blev ju många samtal i lördags vid ”kommunens födelsedag”. Vi tillfrågades bl a om den politiska debatten i kommunen. Det väckte viss uppmärksamhet när vi sade att den knappt förekommer i kommunstyrelsen. Så var det också idag. Start 08:30, föredragningar, fika 09:30, föredragningar, klart 10:15, gruppvisa överläggningar, vilket betyder att S, C och MP sitter kvar, M, KD och L flyttar till en annan lokal, V till sin och SD till den fjärde. Återsamling strax innan elva. Beslutsomgång med någon enstaka omröstning, resten ”på räls”. Det är många frågor som hänger i luften, oklarheter, anmärkningar här och där, men om det inte finns något riktigt ”tungt” i ärendet då är det knappt någon som begär ordet. Tio minuter senare avslutas mötet.

Politiska diskussioner? Ja, i fullmäktige. Även i nämnderna lär ledamöterna visa mer av sitt engagemang, men inte i kommunstyrelsen. Det fortsätter nog, men kanske valresultatet kommer att göra skillnad.

Hur ska det bli den fjärde gången?

En mandatperiod är på fyra år. Alla fyra år är sig dock inte lika. Det märks rätt så bra när man tittar på utfallet av budgetomröstningarna. Det första året präglas av allvarliga försök att stå för sina löften från valrörelsen. År 2 och år 3 levereras många förklaringar till varför det gäller att vara återhållsam, generositet är inte främsta ledstjärnan. Mandatperiodens fjärde och sista år visar partierna upp sig från en annan sida. Många väljargrupper formulerar sina önskemål, inte många avvisas lättfärdigt. På kvällen den 9 september räknas rösterna, då syns vem som har lyckats presentera sig bäst, vem som ansågs vara mest trovärdig i väljarnas ögon.

Det är skillnad mellan kommunerna. Det finns kommuner med tydliga, stabila majoriteter, val efter val. Men inte i Vänersborg. Nästan utan undantag avlöser här partierna, partigrupperna, varandra i rollen som kommunledning. 2010-2014 samlade kommunledningen 20 av 51 röster i fullmäktige, innevarande period är det 22 av 51. Fortfarande finns många kommuner som hittar sina ledningar i endera av blocken. Inte så i Vänersborg. 2002 lämnade Centerpartiet i Vänersborgs kommun samarbetet med de andra allianspartierna. Sedan dess går C hand i hand med S. Socialdemokraterna är fortfarande största parti, med idag 14 mandat. S är dock långt under det man hade 2002 eller 2006, 23 resp 21 mandat. Centerpartiet var efter kommunsammanslagningen länge kommunens andra parti med 13, 12 och 11 mandat. Under alla år tillsammans med S pendlar C mellan 3 och 5 mandat, denna mandatperiod är det 4.

Storleken spelar roll! Vill man få sina budgetförslag accepterade i fullmäktiges slutomröstning, då gäller det att samla flest röster. Det lyckades den av Gunnar Lidell, M, ledda koalitionen med, först 2015, och sedan en andra gång i juni 2016. Den som följde utvecklingen vet hur det kunde bli så. Vänsterpartiet hade med sina sex mandat tagit fram egna förslag. Det var en satsning på verksamhet, främst socialen och utbildningen, som stod överst. Koalitionen ledd av Socialdemokraterna och Marie Dahlin, prioriterade återhållsamhet, att spara, för att minska kostnaden för nya lån som skulle betala investeringar. Vänsterpartiet kunde rösta på sina egna förslag, som nästan undantagslöst hade övertagits av Gunnar Lidells grupp. Det var så det blev majoritet.

2017 fanns tre förslag, alla låg mycket nära varandra. 2017 behövde Vänsterpartiet inte avstå från någon enda punkt i sitt budgetförslag, Marie Dahlins grupp lade fram förslaget vid slutomröstningen och samlade en majoritet.

Allt detta är viktigt att påminna sig om, när nu arbetet med budgeten för 2019 och framåt har kommit i gång. Beslutet växer fram i tre etapper. Först ramsättningen, sedan omröstningen om budgeten i juni och – eftersom det är ett valår – möjligheten till omprövning i november.

Ramsättningen beslutas av kommunstyrelsen 28 februari. Då får alla nämnder veta vilket utrymme som ställs till deras förfogande. Under mars och april sitter sedan förvaltningarna och filar på sina utkast. Senast den 23 april har varje nämnd röstat fram vad som ska skickas ”uppåt”. Då vet vi vilka verksamheter som måste skära ner på volym eller ambitionsnivå, vilka konsekvenser som en klen finansiering för med sig, om utveckling, stagnation eller avveckling kan väntas. Kommunstyrelsen skickar 4 juni ett huvudförslag vidare till kommunfullmäktige, som får sista ordet 20 juni. Nåja, sista ordet? Är det åter ett ledningsbyte i anslutning till valet i september, då kan det mesta ändras i november.

Var står partierna? Vem vill vad? Den som visste! Alla nio partier har haft tillfälle att ta del av underlaget: hur slutade 2017? hur ser det ut just nu i början av 2018? vad bör vi tänka på inför 2019 och framöver? Vilka slutsatser drar vi?

Ekonomistaben vill senast den 16 februari sammanställa svaren som partierna uppmanades att lämna.

Vänsterpartiet har kallat till ett gruppmöte måndag 12 februari. Då vill vi veta av våra förrtroendevalda vilka prioriteringar vi vill göra, då ska våra medlemmar kunna utöva sitt inflytande gentemot våra ledamöter.

Politiken – veckan har minst sex dagar

På lördag öppnas foajén i Arenan för alla som vill fira att det är 374 år sedan Vänersborg fick stadsrättigheter. Politiker från alla nio partier har blivit tilldelade var sina pass om tjugo minuter – välkommen till politikersoffan. Vill du träffa Marianne Ramm och Stefan Kärvling ”på soffan” gäller det att hänga på låset. Vänsterpartiet först! Alltså, 10.00 – 10.20.

Marianne och Stefan, säkerligen ytterligare en handfull förtroendevalda från Vänsterpartiet, dröjer sig säkert också kvar efter den tilldelade korta stunden. Någonstans i vimlet ….

Marianne Ramm förde partiets talan i onsdags, när vi försökte få till stånd en återremiss i ärendet om nedläggningen av återstående servicehus. När våra medlemmar uppmanade oss att stanna till, att tydligare betänka konsekvenserna och att efterlysa bättre alternativ axlade vi uppdraget i fullmäktige. Vi lyckades dock inte, en majoritet biföll den nya planen och nu kommer avvecklingen att påbörjas omgående.

Lokaltidningen TTELA berättade idag om ärendet under rubriken ”Nu börjar stängningen av serviceboenden” – en liknande längre version fanns redan i torsdags i tidningens nätupplaga med rubriken ”Oenighet om serviceboenden”.

Tänkt om – Marianne Ramm (V) började med att peka på att hon och partiets andra representant i socialnämnden och kommunstyrelsen, Lutz Rininsland, varit delaktiga i besluten om avveckling.

– Efter det har vi haft möjlighet att diskutera och samtala med våra medlemmar. Och vi har tänkt om.

Det var hon som yrkade på återremissen för att göra en konsekvensbeskrivning av vad avvecklingen skulle innebära. En utvärdering av den tidigare nedläggningen av Kastanjen och Runnarebo skulle också ingå.” 

”Lutz Rininsland konstaterade att socialnämnden är pressad ekonomiskt och att resurserna behöver fördelas. Samtidigt pekade han på att hemtjänstens kostnader kommer att öka om serviceboenden läggs ner. Dessutom finns det förlag från statligt håll som ytterligare kan öka kostnaderna för hemtjänsten, menar han.

– Vi saknar en konsekvensutredning. Är det inte så att vi inte helt har tänkt igenom konsekvenserna för de människor det berör, sa han.” 

”Men det räckte inte för en återremiss eftersom S, C, MP, M, KD och L tillsammans har 37 röster. Slutresultatet av fullmäktiges beslut blev alltså att avvecklingen av Pionen och Ringhem startar i början av det här året.”

I TTELA kunde man i torsdags läsa en debattartikel från Stefan Kärvling (V): ”Skolpersonalen måste få riktiga förutsättningar”.

Debattartikeln hade samband med ett ärende som fullmäktige behandlade dagen före. TTELA berättar idag under rubriken ”Skolpersonalens villkor kartläggs” att samtliga ledamöter biföll Vänsterpartiets motion. Nu ska vi också se till att goda tankar omsätts i handling, Vänersborg måste ta sig i kragen för att ge skolan förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag.

Samma tankar framfördes också i torsdags när kommunens budgetberedning sammanträffade med presidierna från barn- och utbildningsnämnden, samhällsbyggnadsnämnden och socialnämnden. Hur budgetåret 2017 slutade, hur det ser ut nu i början av år 2018 och vilka tankar och utmaningar som finns för de kommande åren var punkterna på detta heldagsmöte. Hur det såg ut 2017 framgår också av ett ärende som finns nästa vecka i kommunstyrelsen: ”Information om preliminär bokslutsrapport 2017”. Ett citat från underlaget: ”​Årets resultat uppgår till 76 mkr vilket är 53 mkr bättre än budget. Resultatet är 14 mkr bättre än prognosen i augusti och 17 mkr bättre än bokslut 2016.”

Ingen bör dock komma på tanken att nu är det fritt fram. Budgetarbetet kommer att visa att verksamhetens behov (utmaningar är det ordet som nuförtiden används!) måste balanseras mot att det i själva verket finns minskat utrymme.

Vi får se var det landar! Närmast lägger partierna sina kort på bordet, när kommunstyrelsen den 28 februari beslutar vilka ramar nämnderna har att planera utifrån under våren för 2019 och framåt.

Sista ordet: Det händer inte ofta att kommunens födelsedagstårta tar slut. Men då var festen alltid i kommunhuset mitt i stan. Den som i isande kyla och genom snön har tagit sig till Arenan kanske vill ta sig en extra bit? Tja, det finns ju andra som aldrig äter tårta på en förmiddag och somliga som aldrig äter tårta! Man kan ha trevligt i vimlet ändå! Välkomna!

37? Nix, 374 ska det vara! 

 

 

Kunskapsförbundet! Kunskapsförbundet?

Efter halv elva var allt i bästa ordning, igår, i aulan på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan. En inledning, fem pass och avslutningen – Kunskapsförbundets Kvalitetsstämma bjöd på ytterst värdefull information. Tre gymnasieskolor, introduktionsprogrammet och vuxenutbildningen – verksamhetschefer, rektorer och lärare, även en enstaka modig, kunnig och verbal elev berättade om utbildningarnas ”inre arbete”. Mycket har gjorts, mycket har åstadkommits, Skolinspektionen har nyss öst beröm över förbundets olika verksamheter. Igår handlade det om det som behöver förbättras. Det lämnades tydliga beskrivningar om pågående projekt i ämneslag, arbetslag och arbetsgrupper.

Fjärde året i följd, stämman är av stort värde för alla som vill fortsätta med att utveckla ett bra skolarbete till att bli än bättre.

För den som missade, och det var många ledamöter från den politiskt valda direktionen som saknades, det kommer att finnas möjlighet att inhämta kunskapen senare. Allt filmades och kommer att läggas ut på förbundets YouTube-kanal.

Men innan halv elva? Direktionen hade ett kort sammanträde. Egentligen bara ett ärende, de flesta andra punkter var formsaker. Ett ärende, som överraskande, placerades på kallelsen.

Bakgrunden är ett beslut som fattades i december, ett inriktningsbeslut med uppdrag till kansliet att presentera en genomarbetad konsekvensbeskrivning till sammanträdet i februari.

Nu sattes punkten på kallelsen för januari med rubriken ”Lokaleffektivisering: inriktningsbeslut”. Vad det handlade om framgick av texten i det utskickade underlaget. Fast den texten skulle makuleras, det kom en ny text. Vid sammanträdet gällde ingen av texterna. Ordföranden höll en monolog, hela 19 minuter. Sedan blev det bråttom, överläggningar på olika håll med fika i handen. Efter en halvtimme samlades direktionen, normalt är det 14 tjänstgörande ledamöter, igår tog två ersättare plats, ändå blev det bara 11 med rösträtt. Ordföranden presenterade ett nytt förslag, fick vid sittande bord invändningar från den egna gruppen och andra ledamöter, ändrade sig, formulerade om förslaget, kunde inte avgöra om hon ville ställa andra tankar som annat yrkande eller tilläggsyrkande under proposition, protesterade mot en ledamot från den egna gruppen som tyckte att det nya beslutet måste föregås av ett beslut att ta tillbaka det i december enhälligt fattade beslutet. Först anmälde vänsterpartisten från Vänersborg att han inte ville deltaga i beslutet och sade något om ”är inte bra som medverkande på cirkus”. Flera anslöt sig, i alla fall när det gällde att inte deltaga.

Det blev sju tappra socialdemokrater, fem från Trollhättan och två från Vänersborg, som ställde sig bakom beslutet, ett beslut som i hela sin lydnad kommer att bli klart när protokollet är skrivet.

Till innehåll är det dock klart: Det som gällde i december gäller inte längre. Då viftades invändningen undan, att elever skulle bli garanterade att få slutföra påbörjade utbildningar i samma skolhus på samma ort. Presidiets förslag till inriktningsbeslut i december lades också mot bättre vetande på fel tidpunkt. På fredag, 2 februari avslutas valperioden för årskurs 9-elever – sedan december fram till igår hölls presumtiva elever i ovisshet, min utbildning, kommer den att finnas i Trollhättan eller kommer den att finnas i Vänersborg?

Men nu har ordföranden förlöst alla, det är ju valår och då välkomnas liknande budskap: Se där, det blev inte så farligt som du trodde det kunde bli – och det är vi som har fixat det. Ja, jösses!

Alla som efter halv elva visade upp förbundets bästa sida: ”Vi vill någonting, våra elever ska få det än bättre, nå resultat, få sin examen, kan lämna skolan med rak rygg och se framtiden i vuxenlivet an med tillförsikt!” – ja, alla ni ska ha stort tack. Fortsätt, det kanske kommer en dag när direktionen lyfter sig i håret och hänger med på tåget.

Igår stod direktionen kvar på perrongen, några skämdes.

Var det bättre förr?

Inte bra, inte bra alls!

Kommunen pekar stolt på den nya, den digitala anslagstavlan.

Det första som händer är att information försvinner.

Vi frågar varför. En fråga till ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden.

Svar får vi på onsdag i slutet av kommunfullmäktiges möte.

Då kan vi meddela bakgrunden till ”varför blir bättre, när vi kan tvärtom …”

Här hemma och där uppe

Någon gång händer det att den brännande politiska frågan för stunden är så lokal, att ingen utanför kommunens gränser egentligen bryr sig. Och tvärtom, striderna däruppe i Stockholm utkämpas utan att någon här hemma tycks bekymra sig. Men det förekommer också att samma fråga ställs både här och där.

En fråga är uppe i nästan varje nämnd vid nästan varje sammanträde: Hur utvecklas sjukskrivningstalen? På väg ner, stillastående, åter på väg upp? Alla redovisningar kan översättas till siffror i den kommunala budgeten, sjukfrånvaron av medarbetarna kostar och river stora hål i enhetens budget.  Men i grunden ser nog de flesta politiker ett steg längre – att vara borta från jobbet, att riskera lägre ersättning än lönen, under kortare eller längre tid, är ett problem för den enskilde. Det har många egen erfarenhet av. Än värre, när rehabiliteringen hotas av stressande besked, av hotet att läkarens sjukskrivning kan ifrågasättas av en myndighet, att det gäller att skynda på att komma tillbaka. Var anledningen till sjukfrånvaron en situation på jobbet, för hög belastning, vantrivsel, arbetsmiljön, kontroverser, annat som hade pågått för länge och gränsen varit överskriden, då är återhämtningen kanske inte värd någonting om allt annat på arbetsplatsen är sig lik.

Där uppe i Stockholm känner man väl till ”ekonomin” med sjukskrivningar. I början av de åtta borgerliga åren sade man sig vilja rätta till allt som Göran Perssons regering hade ställt till. Bättre blev det verkligen inte. Regeringen Löfven hade samma mål – att rätta till allt som Reinfeldt och socialförsäkringsministern Ulf Kristersson hade misslyckats med. Men även 2015 och 2016 steg sjukskrivningstalet. 2017 blev detta en mycket tung post i statskassan. Och regeringen handlade.

Målsättningen att komma ner skrevs svart på vitt in i regleringsbrevet för Försäkringskassan. Nog vet vi om att inte så få anställda på Försäkringskassan blev sjuka när de tvingades att omsätta kravet ”att komma ner till lägre tal ” i sitt dagliga arbete. Helt sjukt!

Den 18 december 2017 kom det nya regleringsbrevet som gäller 2018. Raka budskap igen. Bara elva dagar senare såg regeringen anledning att komma med ett pressmeddelande: ”Regeringen tydliggör Försäkringskassans uppdrag.”

Igår presenterade socialminister Annika Strandhäll regeringens nya åtgärdsprogram ”för en trygg och välfungerande sjukförsäkring” på debattsidan i Dagens Nyheter. Då fanns också en längre text på regeringens hemsida.

Idag följer DN upp med att berätta bl a vad Jonas Sjöstedt anser om förslaget. Något om huvudinvändningen finns även på Vänsterpartiets hemsida. Vi får se om dialogen med regeringens företrädare i riksdagen nästa vecka för oss vidare.

För en sak är säker – i det här fallet är verkligen allt som beslutas av mycket stor betydelse i våra kommunala nämnder. Och så att det är sagt: Av ännu större betydelse för alla som råkar ut för sjukdom och sjukskrivningar, även alla dem som berörs om en anhörig, vän eller arbetskamrat drabbas.

Det minsta vi kan göra just nu är att se till att Vänsterpartiets förtroendevalda läser på och vet vilka regler som gäller. Det skulle förvåna om inte även denna fråga ligger högt på agendan när man skall bestämma sig 9 september, med den gula, med den blåa och med den vita valsedeln i handen.