Skip to main content

Författare: Vänsterpartiet VBG

Idag är det Vänsterpartiets dag i Almedalen

Välkommen till Vänsterpartiets dag måndagen 2 juli 2018

Seminarier i tältet i Almedalsparken:

12:30 – 13:15 Dagens klassamhälle – hur ser det ut och varför pratar vi så lite om det?

14:00 – 14:45 Så bygger vi ett Sverige för alla

15:45 – 16:30 Välfärden som jämlikhetsmotor

Tider för kvällen, stora scenen i Almedalsparken

18:00 – 19:30

18;13 Nooshi Dadgostar håller tal

18:25 Maxida Märak uppträder

19:00 Jonas Sjöstedt håller tal

Sändningar på FORUM SVT Nyheter och i efterhand på Svtplay

Gratis idrottsskola för bättre hälsa och fler svenska idrottsframgångar

 

 

Lika skatt för lika inkomst

Lika skatt för lika inkomst – en av sju principer för en jämlik skattereform

Sveriges framgång är till stor del grundad i den samhällsmodell som vi har byggt upp genom viktiga politiska vägval. Vi finansierar och löser gemensamma behov tillsammans. I Sverige är det inte plånboken som ska avgöra om du får vård i tid, om dina barn får den utbildning de behöver eller om mormor kan få hjälp att bo kvar hemma. Modellen har också inneburit att vi kommit långt i våra strävanden efter jämställdhet mellan kvinnor och män, det skriver Ulla Andersson i dag på DN Debatt.

Samtidigt som vi har de behov i välfärden ser vi hur skattesystemet som ska finansiera verksamheterna allt mer har riggats för de rikaste. Sverige har numera det minst omfördelande skattesystemet från hög- till låginkomsttagare bland EU:s 15 kärnländer. Vi är dessutom det land bland OECD-länderna som tar ut näst minst skatt på arv, gåvor, förmögenhet och dyra fastigheter. Medan andra länder höjer sina fastighetsskatter har vi en regressiv fastighetsskatt, det betyder att ju dyrare villa du har desto mindre skatt behöver du betala i förhållande till fastighetens värde. Samtidigt ser vi hur stora arv förs vidare till generation efter generation utan arvsbeskattning. Hos de 0,1 procent av svenskarna som tjänar mest bestäms söners inkomster till 90 procent av deras fäders. Det betyder alltså att de som är i toppen förblir i toppen tack vare det de föds med, inte det de gör.

Så här kan det inte få fortsätta. Vänsterpartiet menar allvar med att vi är vänster, för oss betyder det jämlikhet. Vi vet att ekonomisk jämlikhet är avgörande för ett lands utveckling och påverkar tillväxten. Det finns beräkningar från OECD som visar att Sveriges tillväxt påverkats negativt av den ökande ojämlikheten. Både stad och land måste ha goda ekonomiska förutsättningar att klara sin service.

Vi måste lägga om politiken och för det behövs en jämlik skattereform. Därför presenterar Vänsterpartiet i dag principerna vi menar behövs för ett hållbart framtida skattesystem.

  1. Vi behöver säkra välfärdens finansiering. Det innebär att skatteintäkterna behöver öka. Nivåerna ska finansiera en rimligt stigande ambitionsnivå i välfärdsåtagandet.
  2. Ökad ekonomisk jämlikhet. Omfördelningen mellan hög- och låginkomsttagare måste bli mer jämlik. Beskattningen av förmögenheter och kapital måste öka samtidigt som låg- och medelinkomsttagare i huvudsak ska betala samma inkomstskatt som i dag eller i vissa fall något lägre. Passivt ägande av kapital ska inte premieras före arbete.
  3. Höjda grundavdrag kombinerat med få undantag. Skattesystemet bör vara enkelt, och det bör vara generöst vid låga inkomster. Stabila inkomster bör samtidigt beskattas stabilt.
  4. Förorenaren betalar’ är en princip som de flesta säger sig förorda. I dag gäller den inte i den utsträckning som behövs. Miljöskadliga subventioner behöver fasas ut och de styrande miljöskatterna utökas samtidigt som politiken måste tillse att miljö- och klimatvänliga alternativ finns.
  5. Hela landet ska leva. Skatteutjämningssystemet måste därför ses över och den ekonomiska utjämningen mellan geografiska områden med skilda förutsättningar måste utökas.
  6. Skattepolitiken ska understödja full sysselsättning. Det som behövs är ett mer progressivt skattesystem där de ökade skatteintäkterna investeras i fler anställda i välfärden, offentliga investeringar i infrastruktur, bostäder, miljö och klimatinvesteringar och i forskning och utveckling som understödjer en modern industripolitik.
  7. Principen lika skatt vid lika inkomst behöver återupprättas. Det är inte rimligt att sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer ska betala mer i skatt vid lika inkomst än den som arbetar och är frisk. I dag betalar en som är sjuk, och som har en inkomst 20 000 kronor per månad, drygt 1400 kronor mer i skatt än den som har turen att vara frisk och har ett jobb. I budgetpropositionen för 2018 är medel avsatta för att stänga skatteklyftan mellan pension och förvärvsinkomst. Nu när skatteklyftan snart kan slutas är det dags för nästa steg. Därför föreslår vi följande åtgärder:

2019: Sjuk- och aktivitetsersättning
2020: Sjuk- och aktivitetsersättning och a-kassa och aktivitetsstöd
2021: Sjuk- och aktivitetsersättning och a-kassa och aktivitetsstöd, föräldrapenning, sjuk- och rehabiliteringspenning (dvs. alla inkomster likställs)

Vi är beredda att redan nästa år inleda en skatteutjämning för lika skatt vid lika inkomst. Vi vet att en skattereform tar tid därför tycker vi det kan komma före.

Sverige är i dag ett ojämlikt land. Samhällsmodellen som de flesta av oss har växt upp i har börjat vittra sönder.

Nu behöver vi laga den. Jämlika länder utvecklas bättre. Därför borde fler partier inse vinsten av ett nytt skattesystem byggt på dessa principer.

Det är dags att bli världens mest jämlika land igen.

Ta del av faktaunderlaget som Vänsterpartiet presenterade i Almedalen.

Läs hela artikeln i Dagens Nyheter

 

I Vänersborg minskar antalet platser ….

Men visst har det blivit en mängd synpunkter, några protesterade livligt. Lyssnar man till enskilda berättelser så kan man inte ha annat än full förståelse. Det blev förändringar för ett antal äldre människor som har upplevt det som mycket obehagligt.

I bakgrunden finns socialnämndens och socialförvaltningens dystra ekonomi. Budgeten för hela verksamheten visar på tillkommande och växande kostnader, statliga tillskott är inte tillräckliga och kommunledningen säger sig inte kunna dela ut mer.

Men kommer nedskärningen av antalet boendeplatser att vara försvarbara under åren som kommer?

Äldreminister Lena Hallengren hade idag inbjudit till en pressträff: ”Framtidens äldreomsorg – en nationell kvalitetsplan”.

Regeringen kommer nu med en skrivelse med samma rubrik. Skrivelsen hamnar på nyvalda riksdagens bord. Vad som gäller efter 9 september är det ingen som vet.

Riksdagens partier hade redan i mars skrivit in sina tankar i betänkandet om ”Äldrefrågor” (2017/18:SoU14). Nu under valrörelsen kan man bevittna att ingen försöker göra bort sig. De äldres röster är många, de äldres röster är viktiga.

Det gäller naturligtvis också Lena Hallengrens framträdande. Men bortsett från alla uttalanden om vad som kommer att göras, så förtjänar ju underlaget respekt. Några av bilderna visar hur snabbt, hur dramatiskt antalet äldre blir större, framförallt hur trenden är för den gruppen ”över 80 år” som är av stort intresse för planeringen av hemtjänst och särskilda boenden.

Vänersborg är väl inget undantag, eller?

Inte tid? Nej, inte tid att läsa! Lyssna kanske?

En valplattform för alla, inte bara några få

Vänsterpartiet går till val på ett Sverige för alla, inte bara några få. Därför är det förstås viktigt för oss att vår valplattform finns tillgänglig för alla. Den finns nu därför även som lättläst och som inläst. Plattformen har lästs in av skådespelerskan Ann Petrén.

– Det kan vara känsligt att som skådespelare låna ut sin röst i ett politiskt sammanhang, men jag tvekade aldrig att göra det här. Jag står bakom allt jag läser, det finns också något uppfordrande i Vänsterpartiets politik som talar till mig, till oss, att vi som värnar om jämlikhet och rättvisa måste bli bättre på att dela med oss och att hålla ihop.

– Det här valet känns helt avgörande, det är obehagligt när SD ökar och främlingsfientligheten och otryggheten växer. Därför är jag gärna med och berättar öppet om att vänstern har andra och mycket bättre svar på hur vi skapar ett bra samhälle, säger Ann Petrén.

Lyssna på Vänsterpartiets valplattform här.  

Favorit i repris

Övertygad demokratisk socialist

Vänsterledaren pratar allra helst om klassamhället. Men den egna bakgrunden är inte i arbetarklassen, utan i en akademisk övre medelklassfamilj i Vänersborg. Pappan var civilingenjör inom vattenkraft och mamman läkare inom psykiatrin. Ingen av föräldrarna var partipolitiskt intresserade, men engagerade i miljö- och sociala frågor. Trots det blev Jonas Sjöstedt tidigt en övertygad demokratisk socialist, som han beskriver det, och förklarar att han alltid haft ”en jävla respekt” för svensk arbetarklass.
– Det fanns en väldig insikt i att människor har väldigt olika förutsättningar i livet, säger han om uppväxten.

Läs hela inlägget av ledarskribenten Jonna Sima (Aftonbladet) från slutet av april.

Samtalen i politiken är viktiga

Vid gårdagens fullmäktige fick samtliga nio partier tio minuter var för att presentera tankar om styrning och ledning av den kommunala verksamheten. Politiken styr, de anställda utför. För båda gäller att det är medborgarna, Vänersborgs invånare, som ger uppdraget.

Mål- och resursplanen tas fram en gång om året. Där sätts det mål för nästkommande år, där tilldelas resurser för alla enheter som skall, stå för att rätt saker görs.

Gårdagens övning gällde frågan: Fortsätter vi som hittills? Vill vi ändra något? Om vi vill ändra, vad är det som ska ändras och hur vill vi ha det under den kommande mandatperioden?

Partiernas bidrag varierade, de flesta ansträngde sig och delgav fullmäktige värdefull insikt om vad som kan bli innehållet i de politiska samtalen som måste ske efter valdagen 9 september. För samtal och dialog måste till. Resultatet av kommunalvalet blir med största sannolikhet för tredje gången i rad ett omöjligt utgångsläge för att enkelt få till stånd en tydlig majoritet. ”Vem med vem” vet vi först när samtalen har förts, när kompromisser har kommit på plats, när överenskommelser står på säker grund.

Kan alla vara med? Bör alla vara med när samtalen förs. Visst borde det vara så! Samtliga nio partier!

Men det finns partier som tycks vilja diskvalificera sig själva. Låt oss titta på Sverigedemokraterna. Det är Kurt Karlsson, som för SD:s talan i Vänersborg sedan 2010 och som står på framskjuten plats på valsedeln även 2018. Kurt Karlsson använde två korta minuter av den tilldelade tiden. I grunden var det egentligen bara detta: Vårt förslag till vision är att ”Vi ska bli bättre”. Och därefter: ”Det politiska samtalet, som tidigare har föreslagits, tycker vi ska bli bättre. Och att efterfråga en politisk dialog i kommunstyrelsen, tycker vi, är en fantastisk bra idé. Vi saknar just den här dialogen mellan olika politiska partier. Och får vi vara med i en politisk dialog där tycker vi det är väldigt positivt.

Men mycket mer tid tog Kurt Karlsson när vi kom till ett ärende som egentligen bara skulle behövt ett enkelt klubbslag: ”Ansökan om medel till avdelning Arbete, sysselsättning och integration för extratjänster”. Vänersborgs kommun hade fått del av ett riktat statsbidrag, 2,5 mkr. Pengarna tilldelades kommunen för ”arbetet med extratjänster”. Det är under socialnämnden detta ordnas, i den nämnda avdelningen. För att allt ska gå rätt till i bokföringen behöver kommunfullmäktige fatta ett formellt beslut att statsbidraget tilldelas socialnämnden.

Kurt Karlsson reagerade på ordet ”integration” i avdelningens namn. Det var som att trycka på en knapp! Karlsson berättade att anslaget kommer från staten, men egentligen från våra skatter. Pengarna kommer från en annan påse: ” …. kommer ur den miljardpåsen som vräks över den misslyckade invandringen i ett försök att dölja den katastrofala invandringspolitiken.” Sedan läste Karlsson ur handlingen, ansåg att det var diffusa beskrivningar hur ”våra pengar” ska användas, och ställde en mängd frågor. Han slutade med att yrka på återremiss.

Det var väl uppemot ett dussin ledamöter som kom upp i talarstolen för att hjälpa Kurt Karlsson att förstå vad ärendet handlade om, vilken verksamhet det gällde, vilka personer som fick värdefullt stöd, vilka insatser som görs. Förgäves, Kurt Karlsson höll fast.

För den som efterlyser bakgrunden och förklaringen svart på vitt, så först ett avsnitt från regeringens budgetproposition som bifölls av riksdagen:

”Stödet riktar sig till de kommuner och landsting som satsar på att anställa personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Alla kommuner och landsting ska kunna ta del av stödet beroende på hur många personer som de anställer med hjälp av extratjänster. Anslaget är kopplat till ett mål för antalet personer anställda med extratjänster den sista december 2017 hos respektive kommun och landsting. För 2018 avsätts 425 miljoner kronor till kommunerna och 75 miljoner till landstingen. Om kommunen eller landstinget inte når upp till målet reduceras bidraget, som sedan fördelas mellan de kommuner och landsting som överträffat sina mål. Målet i termer av antalet extratjänster är satt i relation till antalet invånare i respektive kommun eller landsting (se utg. omr. 14 avsnitt 3.5). Regeringen föreslår att 500 000 000 kronor anvisas under anslaget 1:5 Bidrag för arbete mot långtidsarbetslöshet. För 2019 och 2020 beräknas anslaget uppgå till 500 000 000 kronor.” [Prop. 2017/18:1, utgiftsområde 25]

Om man sedan inte riktigt känner till vad som avses med extratjänster, så finns en anvisning från den ansvariga myndigheten, arbetsförmedlingen.

Hur gick det i fullmäktige? Det blev omröstning om Kurt Karlssons förslag att inte fatta ett beslut nu, att återremittera frågan för att alla frågor skulle besvaras. Kurt Karlsson var ensam vid omröstningen, inte ens de andra närvarande ledamöterna från SD gav stöd.

I princip finns väl inga invändningar mot att samtala med vem som helst, men det finns en gräns där ett sådant samtal, en dialog, inte leder någon vart. Och har detta visat tillräckligt många gånger då blir det inget samtal.

Det finns nog ingen i de andra partierna som gör sig skyldig att neka blankt till samtal med SD. Men i praktiken har SD i Vänersborg själv satt sig i den situationen att ingen tycks anse det meningsfullt att föra en dialog.

Och hur förmedlar man detta?