När ”medborgarförslag” skrevs in i kommunallagen

Den 1 juli 2002 ändrades Kommunallagen (KL) på en rad punkter. Det var vid det tillfället som ”medborgarförslag” fördes in i lagtexten.

Svenska Kommunförbundet [numera Sveriges Kommuner och Landsting, SKL] informerade i cirkulär 2002:128 ”Ändringar i kommunallagen 1 juli 2002”. Här hela avsnittet om medborgarförslaget:

Medborgarförslag

I  5 kap. 23 § 5 p KL har införts en ny bestämmelse om medborgarförslag. Den som är folkbokförd i en kommun eller i en kommun inom landstinget får väcka ärende i fullmäktige om fullmäktige har beslutat det. Fullmäktiges arbetsordning ska i sådant fall kompletteras med bestämmelser om hur medborgarförslagen ska handläggas.

Termen medborgarförslag används för att särskilja initiativen från enskilda ledamöters motioner. Den medborgerliga förslagsrätten tillkommer endast folkbokförda medlemmar och således inte föreningar, råd eller dylikt. Däremot omfattas således såväl barn och ungdomar som personer med utländsk bakgrund som inte har kommunal rösträtt. Medborgarförslaget ska enligt propositionen (sid. 142) kunna undertecknas av en eller flera personer.

Den som väckt medborgarförslag har inte automatiskt någon yttranderätt i fullmäktige. Fullmäktige har dock möjlighet att i arbetsordningen föreskriva att den som väckt ett medborgarförslag skall ha rätt att yttra sig i ärendet.

Ett medgivande av fullmäktige ska enligt propositionen (sid. 142) gälla generellt. En individuell prövning av om ärendet får väckas eller inte får inte förekomma.

Ett medborgarförslag måste beredas innan beslut fattas. Det ankommer på fullmäktige att i sin arbetsordning ange närmare regler om beredning av medborgarförslag, se 5 kap. 64 § 2 st KL.

Liksom för motioner har fullmäktige en skyldighet att besluta i väckta ärenden. Detta gäller även om medborgarförslaget avser myndighetsutövning mot enskild eller frågan inte ryms inom den kommunala kompetensen. I sistnämnda fall kan det bli fråga om avslagsbeslut efter beredning. Fullmäktige kan dock under vissa förutsättningar i enlighet med 5 kap. 33 § KL på samma grunder som gäller för motioner, avskriva medborgarförslaget från vidare handläggning. Liksom för motioner skall medborgarförslag beredas så att fullmäktige kan fatta beslut inom ett år från det att medborgarförslaget väcktes.

Det är något oklart vad som i propositionen menas med att fullmäktiges medgivande är generellt. Av propositionen framgår att ett beslut om att införa medborgarförslag kan avgränsas till en viss försöksperiod. Det torde dock inte enligt vår mening vara möjligt att begränsa medgivandet till vissa grupper av kommunmedlemmar.

Den som önskar fördjupa sig mera kan läsa propositionen 2001/02:80 ”Demokrati för det nya seklet”, sidorna 51-55. Här länken till konstitutionsutskottets betänkande 2001/02:Ku14.

Fem år senare modifierades regelverket. Då hade man i en rad kommuner samlat erfarenheter vilka blev bakgrunden till förbättringar i kommunallagens föreskrifter. Det återkommer vi till.

Dela den här sidan:

Kopiera länk