Kommer aldrig att glömma
Äldre partikamrater minns dåvarande VPK-ledaren C H Hermanssons uttalande 1969: ”Partikamrater, någon jävla ordning få det vara i ett parti …”
Idag borde äldre och yngre förtroendevalda i Vänersborgs kommun vara överens om att det borde vara bättre ordning i kommunhuset.
Följ tråden och håll med om att så här borde det inte vara.
Den 22 januari berättade vi om inbjudan från justitiedepartementet till Vänersborgs kommun – att yttra sig om betänkandet ”Vägar till ett tryggare samhälle, kraftsamling för barn och unga” (SOU 2022:67).
Då avslutade vårt inlägg på hemsidan: ”Att svara på regeringens remiss är ju inte bara att yttra sig pliktskyldigast. Alla dessa frågor i detta betänkande är ju något som i alla högsta grad kan bli brinnande aktuellt. Vänersborg har inte hamnat på löpsedeln på samma sätt som andra kommuner. Men betänkandet handlar mest om förebyggande arbete – ett sådant arbete måste förankras brett. Då kan det inte skada om remissarbetet inte bara görs vid ett skrivbord i kommunhuset.”
Och vad hände sedan? Hade vi för höga förväntningar?
Ja, det hade vi, för höga – det är ju Vänersborg!
17 januari kom inbjudan till att svara på remissen – med anteckningen: svara senast 28 april. Handlingen som omfattar lite över 260 sidor registrerades som ”inkommen”.
25 januari frågade Stefan Kärvling på kommunstyrelsens sammanträde hur och av vem remissen skulle tas fram, om ”politiken” skulle finnas med när Vänersborgs kommun skulle yttra sig. Varken kommunstyrelsens ordförande, Benny Augustsson, S, eller kommundirektören Lena Tegenfeldt kände till inbjudan till remiss som Stefan frågade om.
26 januari frågade Ida Hildingsson på socialnämndens sammanträde hur och av vem remissen skulle tas fram, om ”politiken” skulle finnas med när Vänersborgs kommun skulle yttra sig. Varken socialnämndens ordförande Dan Nyberg, S, eller socialchefen Karin Hallberg kände till inbjudan till remiss som Ida frågade om.
På kommunstyrelsen 22 februari frågade Stefan på nytt. Svaret blev svävande.
Tidigt på tisdagsmorgonen den 28 februari fick socialförvaltningen och barn- och utbildningsförvaltningen var sin inbjudan att komma med synpunkter till remissen:
”Här kommer en SOU-remiss som säkerhetssamordnare Per Edensvärd vill att ni kikar på – om det finns något som ni önskar yttra er på och svar önskas senast torsdag 2 mars. Bifogar även påbörjat yttrande. ”
Strax innan lunchtid samma dag svarade barn- och utbildningsförvaltningens administrativa chef:
”Utifrån den korta svarstiden med önskan om ett yttrande senast 2 mars kommer vi inte att kunna ha några synpunkter eller något att yttra i ärendet då det är en omfattande remiss.”
Strax efter lunchtid samma dag svarade socialförvaltningen:
”Tack för ert mail. Socialchefen Karin Hallberg och verksamhetschefen för Kvalité och utveckling Kristina Wallstedt har tittat på materialet som ni har skickat till socialförvaltningen. Då det är en omfattande skrift och att det är svarstid redan på torsdag så gör de bedömningen att det blir svårt att hinna titta på detta och svara inom önskad tid.”
Nu är det den 6 mars, senast 28 april vill justitiedepartementet ha ett yttrande från Vänersborgs kommun och 82 andra myndigheter, däribland ett tjugofemtal andra kommuner, för att gå vidare med detta betänkande ”Vägar till ett tryggare samhälle, kraftsamling för barn och unga”.
Ingen politiker avger svar från Vänersborgs kommun, inte heller någon från de två förvaltningar som i sitt dagliga arbete hanterar precis de frågor som behandlas i betänkandet och där det nu fanns tillfälle att lämna värdefulla synpunkter. Bortsett från att det hade varit värdefullt för både förvaltningen och framförallt lokala förtroendevalda att fördjupa sig i betänkandets frågeställningar.
Nu återstår 7-8 veckor för det ”påbörjade yttrandet” att stilla mogna till innan det är dags att lämna ”skrivbordet” i kommunhuset och hamna hos justitiedepartementet.
I vårt inlägg den 22 januari står att läsa att vi hade föredragit en annan och mer ändamålsenlig behandling av denna anmodan om synpunkter från Vänersborgs kommun. Men så gäller ännu en gång Vänersborgsmodellen.