Statsministerns nysvenska

Efter valet tillträdde i hela landet ”nya” fullmäktige i såväl alla kommuner som i alla regioner. Fullmäktige är ”folkvalt”, ledamöternas namn har funnits på valsedlar.

Först efter årsskiftet tillträder nyvalda ledamöter i nämnder och styrelser. Till dessa uppdrag har fullmäktigeförsamlingarna utsett förtroendevalda.

Direktvald eller utsedd i senare val, nya ledamöter efterlyser utbildning. Och sådan ordnas, på flera olika plan. En del ordnas av de politiska partierna, men mycket sker genom att kommunerna och regionerna känner det angeläget att alla ledamöter och ersättare är väl insatta i det som gäller för uppdraget. 

Lagar, föreskrifter, en mängd nya ord och begrepp behöver läras ut. Erfarenhet visar att en god inskolning betalar sig, missförstånd och dubbelarbete undviks, det mesta faller på plats och tiden kan användas för att i debatter och beslut kommer framåt till de bästa besluten. 

Nåja, vad som är bäst förblir väl inte sällan en stridsfråga, somliga gillar och lovordar besluten, andra sörjer och förbereder andra vägar och annan argumentation för att nästa gång få majoriteten på sin sida.

Utbildningar ordnas för alla, de är inte förbehållna politiker som för första gången tacklar en uppgift. Ofta deltar även politiker som  har varit med förr, är inne på ännu en mandatperiod i samma eller i annan nämnd. En välgörande blandning på skolbänken, för här kan man hela tiden använda sig av konkreta exempel från tidigare. Vad var det som gjorde det politiska arbetet riktigt lyckat de sista åren – eller varför fanns alla dessa missuppfattningar, det eviga käbblet som gjorde att allt stod stilla och man inte kom någonstans? 

Under utbildningen brukar man ta fram exempel som kan tjäna som utgångspunkt för gruppdiskussioner. 

I dagens DN finns ett sådant exempel. Statsminister Ulf Kristersson uttalar i en intervju med DN-journalisten Hans Olsson: ”Vad vi har lyckats med är att för första gången på tolv år få en majoritetsregering på plats.”

Dela den här sidan:

Kopiera länk