Nästa vecka måndag, 4 juni, debatterar riksdagen frågan om vinstuttag från verksamhet i välfärdssektorn. Tre dagar senare, torsdag 7 juni, röstar riksdagen.

En kort repetition:

Vänsterpartiet kom överens med regeringen att man skulle göra upp om gemensamma budgetförslag under mandatperioden. Regeringen gav också ett löfte till Vänsterpartiet att under mandatperioden lägga fram ett förslag för begränsning av ”vinster i välfärden”.

Ilmar Reepalu lade 2017 fram den färdiga utredningen SOU 2016:78 ”Ordning och reda i välfärden.

Civilministern Ardelan Shekarabi och Jonas Sjöstedt presenterade 18 januari 2018 ett lagförslag om ”Vinststopp i välfärden”.

Beredningen skedde i riksdagens finansutskott.

Idag onsdag 30 maj blev underlaget från finansutskottet offentligt. Det handlar om två betänkanden:

• Finansutskottets betänkande 2017/18:FiU43 ”Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden”
• Finansutskottets betänkande 2017/18:FiU44 ”Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet” 

Ett betänkande är i regel uppbyggt på liknande sätt.

Efter en sammanfattande inledning beskrivs regeringens lagförslag och alla motioner som har inkommit med anledning av propositionen eller alla andra motioner som har beröring med ärendet. Därefter följer utskottets ställningstagande: Denna text innehåller utskottets förslag till samtliga ledamöter inför omröstningen. Avslutningsvis återges samtliga reservationer och även särskilda yttranden. Här finns texter från partierna som kommer att förlora vid omröstningen.

Regeringen har ingen majoritet i varken utskott eller i kammaren. Inte ens när Vänsterpartiet röstar med Socialdemokraterna och Miljöpartiet räcker det till.

När mandatperioden började och hela processen kom igång såg det så ut att det skulle vara möjligt att få till stånd en begränsning av vinstuttaget. Sverigedemokraterna hade ju i valrörelsen 2014 talat för ett vinstförbud.

Nu är det som det är. De fyra borgerliga partierna M, C, L och KD kommer med gemensamma förslag och SD finns på deras sida. Den 7 juni kommer alltså lagförslaget falla. Nyfikenhet gällde i första hand hur utskottets majoritet skulle motivera sitt NEJ.

Men här två reservationer från den förlorande sidan, ledamöterna från S, MP och V undertecknade följande texter:

”Som en följd av att allt fler privata aktörer med syfte att generera vinst utför tjänster inom välfärden har det införts incitament i välfärden som kommer i konflikt med den lagstiftning och de mål som satts upp för skola, vård och omsorg. Vi anser att obegränsade vinstuttag i välfärden medför att pengar som avsatts för skola, vård och omsorg i stället används till annat, och detta ökar risken för att oseriösa aktörer genom bedrägerier eller andra former av kriminalitet försöker tillskansa sig medel som är avsedda för välfärden.
Dessutom undermineras välfärdens legitimitet. Genom att införa en reglering av vinsterna anser vi att förtroendet för de privata aktörer som är där för verksamhetens skull och tilltron till välfärdssystemet i stort kan stärkas.

Välfärden bygger på en solidarisk finansiering som tilldelas utifrån behov, vilket innebär att välfärdsområdet inte utgör en vanlig marknad. De starka finansiella drivkrafter som är förknippade med vinstsyftande aktörer riskerar att prioritera lönsamma grupper med mindre behov, på bekostnad av dem som har större behov, vilket strider mot intentionerna i lagstiftningen. Skälen för att reglera hur mycket pengar som ska lämna välfärdsverksamheten bedöms därför som starka, eftersom det kan minska incitamenten för kvalitetssänkningar och brukarselektering, t.ex. val av plats för etablering i syfte att maximera vinsten. Välfärdsbolagen drivs ofta i aktiebolagsform. En bolagsform som har som enda syfte enligt Aktiebolagslagen (ABL) att bereda ägaren vinst. Vinstmålet påverkar på ett fundamentalt sätt bolagets verksamhet då enbart aktiviteter som är förenliga med vinstintresset följs. Detta riskerar då att innebära att lagstiftarnas intentioner undergrävs och målet för verksamheten blir i stället vinsten.

En reglering av vinsterna innebär också förutsättningar för en mer tillitsbaserad styrning, eftersom det redan skulle finnas ett system för att säkerställa att pengarna används i verksamheten. En reglering som motverkar incitamenten till vinstuttag kan leda till ett minskat behov av detaljreglering av välfärdssektorn, vilket ger förutsättningar för en bättre, mer tillitsbaserad och ändamålsenlig styrning av välfärden.
En fortsatt utveckling mot allt större vinstsyftande aktörer riskerar att leda till en allt större likriktning, vilket riskerar att minska mångfalden för brukarna. Genom att reglera hur de offentliga medlen får användas ges i stället bättre förutsättningar för framväxten av en verklig mångfald av alternativ,
snarare än utbyggnaden av stora välfärdskoncerner. Sammanfattningsvis anser vi att en reglering som innebär att olika typer av aktörer endast får ta emot offentlig finansiering om de följer vissa villkor är den mest ändamålsenliga lösningen på de problem som beskrivs.” 

P.S. Någon timme efter detta ovanstående inlägg kom ett spännande inlägg på Vänsterpartiets centrala hemsida – den historiska beskrivningen är utförligt och inlägget slutar med ett utrop att vända på det lilla nederlaget i riksdagen till något stort. Läs Historien om (V)instfrågan.

Uppdaterades: 30 maj 2018