Trafikpolitik – vem beslutar vad?

Synpunkter om kollektivtrafik finns det många. Det som hörs är oftast kritik. Försenade ankomster vållar problem för arbetspendlarna. Det kan man förstå och det borde inte behöva förekomma. Sällan framförs beröm och det är synd, det mesta fungerar enligt tidplan, nya tåg och bättre bussar gör resandet bekvämt.

Västtrafik förändrar sitt utbud kontinuerligt och då och då går det lite väl snabbt. För den som reser lagom ofta har kontantkortet kommit att bli en välsignelse: när resandet gjorde att saldot på kortet hamnade på minus, då drogs det via autoladdning nya fräscha pengar. Mycket smidigt! Men snart tas detta bort. En ”app” ersätter. Och reser man inte med en smarttelefon i handen eller på fickan, då är det bara att göra som man gjorde förut – fylla på kortet på Pressbyrån eller i något annat försäljningsställe. Då gäller det åter att hålla ordning själv när den automatiska påfyllningen tas bort. Och inte tillåter Västtrafik heller att man själv digitalt kan föra pengar över till kortet. Usch!

Som politiker på lokalplanet undrar man förstås vem som beslutar vad, är det kommunen eller är det regionen eller vem är det egentligen som bestämmer?

Tidigare ägde regionen (då landstinget) och kommunerna tillsammans Västtrafik, nu ligger bolaget Västtrafik helt hos Västra Götalands region. ”Västtrafik drivs i aktiebolagsform och är idag helägt av Västra Götalandsregionen. Det är politikerna i regionfullmäktige hur kollektivtrafik skall bedrivas, på en övergripande nivå. Västtrafik beslutar i frågor som till exempel hur linjer ska dra, var hållplatser ska ligga, hur ofta en buss ska gå eller om en linje ska läggas ner.

Vill man veta lite mer så kan man läsa hela dokumentet ”Regionalt trafikförsörjningsprogram Västra Götaland”.

Det är alltså här frågor om tågstopp Brålanda avgörs, eller hur?

Inte bara, det finns också en högre nivå, där alla regioner för fram sina prioriteringar. Det finns alltid fler önskemål än det är möjligt att finansiera. Och utvecklingen av tåglinjer ligger nog på den högre nivån.

Har kommunen ingenting att säga till om? I de flesta frågor finns vid en viss tidpunkt ett tillfälle för varje kommun att yttra sig. Vad som sedan händer på vägen till att någon i slutändan fattar ett beslut är i viss utsträckning avhängigt hur väl man lyckas framföra sina egna önskemål och hur framgångsrik en kommun är att samla stöd hos andra. Förankring på det lokala planet är viktig, att skapa opinion, att argumentera tydligt och i rätt ögonblick är en fördel.

Titta till exempel på den här kedjan:

Tidsplan/datum:
Juni – 7 sep Remissrunda i kommunerna
25 aug Möte infrastrukturnätverket (tjänstemän) om regional plan
7 sep Kommunernas synpunkter till kommunalförbundet
21 sep Direktionen Fyrbodal (förslag till remissyttrande klart)
22 sep BHU:s presidium vill ha förhandsinfo om vårt remissyttrande
28 sep Samhällsutvecklingsberedningen Fyrbodal
5 okt AU Fyrbodal beslut om vårt remissyttrande
6 okt Vårt remissyttrande till VGR
Efter Fyrbodals remissyttrande ser tidsplanen ut så här:
10 okt BHU – information från remissrundan
14 nov BHU – ställningstagande om ny regional plan 2018-2029
12 dec RS – beslut om ny regional plan 2018-2029
30 jan 2018 RF – slutligt beslut om ny regional plan 2018-2029
31 jan 2018 Leverans av regional plan till regeringen
I februari 2018 hamnar något hos regeringen som vår kommun haft tillfälle att yttra sig om senast 7 september 2017.
Då borde man kunna räkna med att frågan finns på kallelsen till kommunstyrelsen 6 september. Underlag till sammanträdet skickas ut 1 september.
Tänk om någon ledamot vill förankra sitt ställningstagande hos det egna partiet, hos partiets förtroendevalda, hos partiets medlemmar. Tänk om kommunledningen skulle ha kommit på tanken att skicka ut dokumentet kring midsommar när det hade inkommit på kommunkansliet i Vänersborg. Med den lilla anmärkningen ”Beslut fattas senast 6 september”. Inte!
Den 1 september kommer till kommunstyrelsens ledamöter ”Förslag till regional plan för transportinfrastukturen i Västra Götaland 2018-2029”. Varsågod och läs, det är endast 112 sidor, dessutom behöver ingen läsa alla sidor. Och lugn, det finns redan ett förslag till yttrande. Och regeln är ju att politiken inte skall ändra texten i en tjänsteskrivelse. Bara säga ja och ”antar Kommunstyrelseförvaltningens tjänsteskrivelse som kommunens yttrande …
Om nu någon inte visste hur det går till! En gång till: Förankring på det lokala planet är viktig, att skapa opinion, att argumentera tydligt och i rätt ögonblick är en fördel.

Dela den här sidan:

Kopiera länk