Inte bara att säga ja eller nej
Att vara i opposition innebär extra mycket ansträngning. Att säga nej för nej-sägandes skull är nonsens. Då blir det en anteckning i protokollet, inte mer. Men visst känns det frestande att stanna vid ett enkelt nej. Det har ju hänt hur ofta som helst att allt arbete förblev utan synlig resultat. Antingen nämndes det inte i lokala medier att någon från oppositionen motiverade sitt nej, eller också står det bara att det inte var ”enhälligt”, att två ledamöter sade nej, men det kommer inte fram vilket deras förslag var.
Här ett exempel hur en förtroendevald kan gå till väga. Vilket resultat det blir avgörs i slutet av februari eller egentligen längre fram. Frågan gäller en motion som Vänsterpartiet lämnade in i juli 2015: ”Kommunstyrelsens uppsiktsansvar över Kunskapsförbundet Väst”. I motionen beskrivs tydligt att något behöver förändras för att samspelet mellan Kunskapsförbundet och medlemskommunen Vänersborg skall fungera tillfredsställande.
Senare kom en granskningsrapport där revisorerna för förbundet, för Vänersborg och för Trollhättan samverkade. Vad motionen berörde bekräftades utan omsvep, slutsatsen och yrkandet i Vänsterpartiets motion fick stöd i revisorernas beskrivning av läget.
Hur var yrkandet? ”Kommunfullmäktige beslutar att uttala en rekommendation till kommunstyrelsen i syfte att styrelsen försäkrar sig om att information om Kunskapsförbundets verksamhet och viktiga beslut regelbundet förekommer på ärendelistan.”
Någon kanske invänder: det ankommer ju på direktionen att leda verksamheten, kommunstyrelserna i medlemskommunerna har ju inte denna befogenhet. Rätt, men då gäller det också att veta vilka förutsättningar som gäller för förbundet.
Låt oss titta på vuxenutbildningen. Visserligen en mindre volym än utbildningen på ungdomsgymnasiet, men därutöver en verksamhet som i helt annan omfattning är beroende av ekonomiska beslut i medlemskommunernas politiska församlingar. Ungdomarnas gymnasiala utbildning finansieras nästan uteslutande genom överföring av statliga medel via kommunernas statsbidragspåsar. Allt löper per automatik. Vuxenutbildningen bedriver förbundet mot bakgrund av en uppdragsersättning som Trollhättans stad och Vänersborgs kommun förbinder sig till, var och en för sig.
Det går inte att komma förbi en enkel sanning: Vuxenutbildning står och faller med kommunens syn på finansiering – ska den i första hand ses som en kostnad eller ska den betraktas som en investering? Vänsterpartiet säger investering, både för alla individer som är beroende av en väl utbyggd vuxenutbildning och för samhället som kommer ifrån bidragsutbetalningar och som kan se fram emot större skatteintäkter.
Att det rör sig och att det krävs aktiva politiska beslut i de kommunala församlingarna framgår av regeringens meddelanden om förändringar. Utbildningsdepartementet berättar i sammanställningen över nya lagar och förordningar över flera förändringar som träder i kraft nu vid årsskiftet:
- Rätt till behörighetsgivande utbildning inom komvux
- En stärkt yrkeshögskola – ett lyft för kunskap
- Kommuner ska samarbete om regionalt yrkesvux
- Utbildningssatsning för anställda inom äldreomsorgen eller hälso- och sjukvården
- Ändrade regler om slutbetyg och undervisningstid inom vuxenutbildningen
Vänsterpartiets motion talade lite försiktigt om ”information … förekommer på ärendelistan.”