Trollhättan och Vänersborg bildade 2013 Kunskapsförbundet Väst med avsikt att tillsammans kunna erbjuda utbildning med hög kvalitet för såväl ungdomar som vuxna. Sjunkande elevkullar, fortsatt stort intresse att söka sig till privata gymnasieskolor och ett arv som präglades av underskott och kostsamma överytor i skollokalerna, allt detta tillsammans var man nu, tre år senare, på väg att hitta lösningar för.

Kullarna framöver blir nu inte längre mindre utan växer sakteligen. Tillkommer en stor skara ungdomar som saknar den sammanhållna nioåriga svenska grundskolan. Man kan också se en lätt trend att ungdomarnas intresse att söka till frigymnasier minskar och att det kommunala alternativet attraherar. Flera förändringar har gett mindre hyreskostnader, överytorna har förbundet börjat göra sig av med. Förbundet har också ”rensat” i sitt utbildningsutbud och skapat stabila underlag för program där ett mindre antal elever tidigare delades upp på två skolor. Det tycktes finnas förutsättningar att komma närmare ”en budget i balans”, att åren med ständiga underskott skulle ta slut.

Än var förbundet dock inte framme, inför 2016 saknades fortfarande så mycket som 30 miljoner kronor. Då kom beskedet från kommunledningen i Trollhättan och Vänersborg: ”Ber oss inte om ett öre i tillägg, det är slut nu.”

Enda möjligheten att då påbörja nästa års verksamhet med utgifter som inte överstiger summan av kommunernas beviljade tillskott var att säga upp personal, i första hand lärare men även andra som spelar en viktig roll i våra skolor. Självfallet växte oron när konsekvensbeskrivningarna blev kända. Idag vet vi att kvaliteten i utbildningen riskeras, att personalen kommer att reagera när kraven blir oöverstigliga, eleverna kommer att känna av begränsningar, säkerligen påverkas val av utbildning flera år framöver, Kunskapsförbundets attraktivitet blir ifrågasatt.

Direktionen i förbundet, alltså utsedda politiker från Trollhättan och Vänersborg, arbetade tillsammans med förbundets ledning fram en plan hur ytterligare förändringar i programutbudet och en fortsatt strävan att komma ”ner” till endast tre skolbyggnader istället för fem inom en snar framtid skulle ge ”pengar” för att återanställa lärare och annan personal.

Det blev ett blankt nej från Paul Åkerlund och Marie Dahlin, de två socialdemokratiska ordföranden i Trollhättans och Vänersborgs kommunstyrelser. Besvikelsen och upprördheten gick inte att ta miste på, ett flertal nyhetsartiklar och flera debattinlägg vittnar om detta och mer är att vänta.

Nu är det sommarpaus i politiken men inte hos alla som förbereder ett upprop i augusti. Nu vet vi vad som gäller, nu är det bara att finna sig.

Men varför är det så här? Vänsterpartiet i Vänersborg krävde i september förra året i en motion en preliminär utvärdering av verksamheten med det gemensamma Kunskapsförbundet Väst. Utgångspunkten då var bekymmer med drastiska nedskärningar i utbudet för vuxenutbildningen. Motionen ställde frågan om vem som egentligen ”beslutar” och vem som borde besluta. Den motionen ligger i någons skrivbordslåda.

Nu ställs frågan på sin spets. I grunden gäller det i första hand fortfarande frågan hur vi bäst kan erbjuda utbildning av högsta kvalitet. Ekonomin kommer i andra hand – vad behövs för att finansiera verksamheten och hur gör vi för att använda pengarna optimalt. Men nu är den tredje frågan den brännande: Hur står det till med demokratin, vem bestämmer och vem borde bestämma?

På pappret är det direktionen, 14 politiker som ledamöter och 14 ersättare, hälften från vardera Trollhättan och Vänersborg. Alla med uppdraget att sätta sig in i frågeställningar som gäller ungdomsgymnasiet och vuxenutbildningen. Alla med avsatt tid för detta uppdrag. Tillsammans finns det mycket kunskap i gruppen. Och hittills har alla förklarat sig villiga att medverka till att Kunskapsförbundet skall lyckas. Direktionen står bakom förbundets vision ”En drömfabrik där alla växer och känner framtidslust.”

För direktionen känns det som en örfil att få veta att allt arbete tycks förgäves. Beslutsförslag som balanserar på gränsen till det möjliga men som ändå sätts på pränt med tanke på att ytterligare förändringar behövs innan arbetsro och stabilitet kan nås, sådana beslut förkastas på ett ögonblick av andra som anser sig äga rätten att kunna bestämma.

Vänsterpartiet vill veta vad som egentligen gäller. För oss är det orimligt att kommunstyrelsens ordförande utan någon som helst förankring i varken kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen på hemmaplan gör anspråk på att kunna sätta sig över direktionen.

Det finns ett flertal frågor som behöver få ett svar. Här är en som ger en bild av hur galet det kan bli när man uppenbarligen väljer att tolka innehållet och formuleringar i texter på ett sätt som passar bäst för stunden.

Här gäller det Förbundsordningens § 12 som lyder i sin helhet:

• 12 Förbundsmedlemmarnas insyn och kontroll samt ägarsamråd  

Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser utövar förbundsmedlemmarnas uppsiktsansvar. Kommunstyrelsernas presidier utgör forum för ägarsamråd.

Förbundsmedlemmarnas kommunstyrelser har rätt att begära in uppgifter, upplysningar och yttranden från förbundet.

Direktionen är skyldig att iaktta sådana direktiv och riktlinjer som förbundsmedlemmarna gemensamt beslutar att anta för förbundets verksamhet.

Av § 6 följer att direktionen under vissa förutsättningar är skyldig att hänskjuta ett ärende till ägarsamråd. Direktionen får endast om synnerlig brådska föreligger verkställa beslut som är föremål för behandling i ägarsamrådet.

Förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd avgör om visst ärende ska föras upp till behandling i förbundsmedlemmarnas kommunstyrelse eller kommunfullmäktige.                     Ägarsamråd ska genomföras minst två gånger per år.

Observera skillnaden mellan skrivningen ”förbundsmedlemmarna” och ”förbundsmedlemmarnas representanter i forumet för ägarsamråd”. Idag är det Paul Åkerlund och Marie Dahlin som agerar som ”förbundsmedlem”, frågorna tas överhuvudtaget inte upp i kommunstyrelsen. Vår uppfattning är att det är fel. Kommunfullmäktige i såväl Trollhättan som Vänersborg beslutade om Förbundsordningen, Konsortialavtalet och Reglementet för Kunskapsförbundet i maj 2012. När man skriver avtal så är varje ord viktigt. Här ovan görs det en klar skillnad mellan det ena och det andra. Skulle det ha varit avsikt att mena ”samma sak” så skulle man i avtalstexten ha använd ”samma formulering”.

Vi kommer att skriva en eller flera nya motioner för att få ordning på det som idag inte hanteras korrekt. Allt med syfte att ge Kunskapsförbundet en verklig chans till. I grunden var det en mycket bra tanke att våra två kommuner samarbetar kring utbildningsfrågor.

P.S. En utförlig betraktelse kring samma tema erbjuder en av Vänsterpartiets ledamöter på sin egen blogg.

Uppdaterades: 12 jul 2015