Den 15 januari bjuder SKR in till en sändning om lagrådsremissen om aktivitetskravet. Ett bra tillfälle att informera sig om ett förslag som kan komma att föra med sig försämrade levnadsvillkor för redan utsatta grupper och enorma krav på kommunens socialtjänst. En lagrådsremiss är regeringens begäran att lagrådet gör en sista översyn innan en proposition skall läggas på riksdagens bord. Dessförinnan har det funnits en utredning som många instanser haft tillfälle att yttra sig om. Regeringen presenterade i december sin lagrådsremiss om obligatoriska aktivitetskrav för personer som får försörjningsstöd. Ambitionen att fler ska komma i arbete är självklar och delas av alla seriösa aktörer. Men förslaget som nu ligger på bordet riskerar att slå fel – både för kommunerna och för de människor som redan befinner sig i en utsatt situation. Det är inte oppositionen som säger det. Kritiken kommer från Svenska kyrkan, Socialstyrelsen, Institutet för mänskliga rättigheter, Föreningen Sveriges socialchefer (FSS) och Försäkringskassan. När så många tunga aktörer varnar för samma sak måste regeringen lyssna.
De mest utsatta riskerar att drabbas hårdast. Svenska kyrkan och Socialstyrelsen lyfter att aktivitetskraven riskerar att slå mot personer med psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller social problematik. Det handlar om människor som inte står till arbetsmarknadens förfogande – inte för att de inte vill, utan för att de inte kan. Att då införa generella krav med sanktioner är inte en väg till egenförsörjning. Det är en väg till ökad otrygghet.
Människorättsliga risker som regeringen inte adresserar. Institutet för mänskliga rättigheter pekar på risken för diskriminering och bristande proportionalitet. Personer med funktionsnedsättning har rätt till rimliga anpassningar. Det är svårt att se hur ett generellt aktivitetskrav med hot om indraget stöd kan förenas med den skyldigheten.
Kommunerna får ett uppdrag utan verktyg. FSS och flera kommuner varnar för att reformen innebär ett massivt nytt åtagande: att skapa och driva heltidsaktiviteter för alla som omfattas. Det kräver lokaler, handledare, administration, uppföljning och samordning. Regeringen har inte visat hur detta ska finansieras. Det är kommunerna som får göra jobbet – men staten som tar äran.
Försäkringskassan: Otydligt och ofärdigt. Försäkringskassan lyfter att promemorian inte tydligt redovisar hur aktivitetskraven ska samspela med socialförsäkringen. Det är en allvarlig brist. Om staten själv inte kan förklara hur systemen ska fungera ihop, hur ska då kommunerna kunna göra rättssäkra bedömningar?
Vi vill ha egenförsörjning – men med fungerande verktyg. Alla vill att fler ska komma i arbete. Men det kräver riktiga insatser: utbildning, praktik, rehabilitering, matchning och individuellt stöd. Det kräver att socialtjänsten har tid att arbeta med människor, inte med administration. Aktivitetskrav utan innehåll riskerar att bli just det som många varnar för: symbolpolitik.
Regeringen måste göra om och göra rätt. Innan reformen införs måste tre saker vara på plats:
- En tydlig analys av vilka grupper som kan omfattas – och vilka som inte kan det.
- En finansiering som motsvarar kommunernas faktiska uppdrag.
- Ett system som garanterar rättssäkerhet och individuella bedömningar.
Det är inte rimligt att kommunerna ska bära konsekvenserna av en statlig reform som inte är genomarbetad. Och det är inte värdigt att utsatta människor riskerar att förlora sin försörjning på grund av otydliga regler och bristande resurser. Vi behöver en politik som leder till verklig egenförsörjning – inte en reform som låter bra i pressmeddelanden men faller i verkligheten.
P.S.: Dagen efter vi postade inlägget kom pressmeddelandet från regeringen: ”Regeringen tar nästa steg mot aktivitetskrav för försörjningsstöd”.
