I onsdags debatterade kommunfullmäktige äldreboendet Sörbygården i Brålanda. Bakgrunden till Vänsterpartiets interpellation och alla inlägg från talare från åtta av fullmäktiges nio partier var socialnämndens pressade ekonomiska situation. Bokslutet 2025 kommer att sluta med ett minus och när budgeten för 2026 klubbades i juni, talade man om nästan 50 miljoner som saknades – och måste sparas in på någon eller några verksamheter. Nu letar alla efter lösningar, blickarna riktas till socialnämndens och kommunstyrelsens kommande sammanträden. På torsdagens dagordning för socialnämnden finns punkten ”Begäran om tilläggsanslag för innevarande årsbudget”. Förslaget är: ”Socialnämnden begär tilläggsanslag hos kommunfullmäktige om 24,5 mnkr för innevarande årsbudget 2025.” [Kallelsen och underlaget för nämnden kan laddas ner från kommunens digitala anslagstavla.]
Fullmäktiges debatt visade tydligt att kunskap om de ekonomiska förutsättningarna för en god kommunal välfärd kunde vara bättre. Det går inte att komma ifrån att välfärd kostar, må det vara priset för godtagbara lokaler, nödvändig personal och utrustning, eller löpande kostnader. Tidningen Dagens Samhälle skriver just idag om kommunal ekonomi med rubriken: ”Landets effektivaste äldreomsorg: Man vill jobba här”. Men då gäller det inte vår kommun. I en tabell står Vänersborg på plats 147 av 290 kommuner. Här sägs att nettokostnadsavvikelsen för Vänersborg är 5,3% vilket motsvarar 33 miljoner – alltså så mycket kostar äldreomsorgen mer än vad man borde kunna förvänta sig när en rad faktorer beaktas som alla kan påverka omsorgens kostnad.
Ett stort flertal av landets kommuner och regioner är eniga kring en begäran om större generella statsbidrag. När budgetpropositionen läggs på måndag på riksdagens bord, kommer det att visa sig om regeringen har lyssnat och reagerat – eller bara lyssnat. Därefter blir det dags för oppositionens partier att skriva sina budgetmotioner. Håller man fast vid sina uppfattningar eller visar man utrymme för kompromisser? När det gäller ekonomiska frågor är ju skillnaden mellan V och C mycket stor. Men i riksdagen sker också annat. På kansliet inkommer en strid ström av motioner – under några veckor ”Allmän motionstid” kan ledamöter skriver om ”allt” som på något sätt kan tänkas vara en fråga för riksdagen att besluta om. Hittills har 162 motioner inkommit, varav det absoluta flertal från SD-ledamöter, 146 i antal, varav exakt hälften, 73, från SD-ledamoten Josef Fransson. Bättre genomarbetade texter och färre antal motioner kan ju vara ett alternativ.
Vänsterpartiet har hittills kommit med tre motioner, varav en bör nämnas med tanke på dagens fokus på äldreomsorgen. Nadja Awad är första namnet på motionen ”Politik för äldres rättigheter och välmående.” Här inledningen till motionen som omfattar 27 sidor: ”Vänsterpartiet vill se ett samhälle där äldre kan leva självständiga liv med en hög livskvalitet och god hälsa, ha tillgång till ett bra boende till en rimlig kostnad, vård och omsorg samt aktiviteter som möjliggör ett meningsfullt och gott liv. Att åldras ska inte innebära att livet blir sämre – tvärtom så vill Vänsterpartiet att samhället ska ge trygghet, stöd och förutsättningar för ett aktivt liv genom hela ålderdomen. Så ser det inte ut idag. Samhället är inte i tillräcklig grad anpassat för äldre. Äldre möter bristande tillgänglighet, diskriminering och en alltför låg pension när yrkeslivet tar slut. Äldre drabbas också av bedrägerier och brott som samhället borde kunna skydda dem ifrån. Dessutom karaktäriseras äldreomsorgen av omfattande brister och otillräckliga resurser vilket leder till otrygghet för både äldre och deras anhöriga. Den här motionen handlar om dessa problem och om några av de lösningar som Vänsterpartiet vill se. Inom ramen för en riksdagsmotion är det inte möjligt att redogöra för all politik som förbättrar livet för äldre, men här lyfter vi några av de viktigaste insatserna vi ser behövs.”
