”Rekommenderas” eller är det bättre med ”anbefalles”?
Sveriges kommuner och regioner, SKR, är medlems- och arbetsgivarorganisationen för landets alla kommuner och regioner. I år är Vänersborgs medlemsavgift 1 142 000 kr. Ingen röst hörs som ifrågasätter denna avgift, det tycks råda enighet att SKR:s insatser uppskattas och att organisationen tillhandahåller god service till medlemmarna. Bland mycket annat återkommer SKR regelbundet med rapporter som belyser kommunernas verksamheter. Här finns rekommendationer att pröva nya vägar, att lära sig från andra som bevisligen har lyckats bättre. Andra rapporter ger underlag till dialog och eftertanke, skrifterna kan vara utgångspunkt till samtal mellan politiker som annars mest sitter i var sin ringhörna. Här en sådan text som SKR nyss publicerade: ”Yttrandefriheten och demokratin”. Författaren och mediestrategen Brit Stakston inleder rapportens andra bidrag ”Från yttrandefrihet till digital manipulation – demokratins nya frontlinjer” på följande vis:
”I en tid när yttrandefriheten blivit lika självklar som sårbar är frågan inte längre bara vem som får säga vad, utan också vem som avgör vad som hörs mest. Yttrandefriheten uppfattas idag ofta som en självklar del av vårt samhällskontrakt – något vi vant oss vid att ta för givet. Men den är samtidigt alltmer utsatt för subtila hot när algoritmisk manipulation, inautentiska konton och anonyma attacker skapar illusioner av folkligt stöd och gräsrotsopinioner som inte finns i verkligheten. I spänningsfältet mellan nätplattformarnas moderering och staters censur uppstår ofta en farlig sammanblandning där all reglering beskrivs som censur – trots att moderering lika väl kan vara en förutsättning för yttrandefriheten. I vissa fall handlar det till och med om liv och död. Utmaningen är att inse att när desinformation och fabricerade opinioner får fritt spelrum är det snarare demokratin och dess samtalsrum som censureras. När våra nya offentliga rum lämnas helt omodererade och samtalen systematiskt manipuleras, skapas en växande känsla av otrygghet, där rädsla, självcensur och tystnad till slut blir normen. På så sätt kapas också själva livsnerven i demokratin – det fria, öppna och ständigt pågående samtalet, där demokratin föds, utvecklas och formas. Tillsammans.”
