Lägg bort manuskriptet! Vad är din poäng?
Riksdagens talman har nu hemförlovat ledamöterna. Den sista dagen var dock fylld med debatter och ett antal beslut. Som alltid kan man i efterhand genom Webb-tv och snabbprotokollet ta del av allt som sades. För våra lokala förtroendevalda var det som anfördes på punkten ”Utgiftsområde 24: Allmänna bidrag till kommuner” av särskilt intresse. Talare efter talare läste upp sina anföranden, fyllda med siffror och påståenden avsedda att …, tja, vem vände man sig egentligen till? I den stora plenisalen fanns ett fåtal ledamöter, partiernas representanter från finansutskottet vars betänkandet 2024/25:FiU3 debatterades. På riksdagens hemsida finns sammanfattningen under rubriken ”Beslut”.
Vänsterpartiets gruppledare, Samuel Gonzales Westling, talade fritt från början till slutet av sitt anförande. ”Herr talman! När jag skulle sätta mig i en stol här i kammaren alldeles nyss tog jag emot mig med händerna, varpå bröts armstödet av. Det var ju inte bra, men jag tänker att det faktiskt symboliserar vad som sker i Sverige just nu. Det är nämligen någonting som håller på att gå sönder.” Anförandet avslutades: ”Vi i Vänsterpartiet vill börja återställa välfärden. Vi börjar med att ge ytterligare 20 miljarder till kommuner och regioner för nästa år. Detta är dock inte tillräckligt för att reparera den skada som redan har åsamkats det svenska välfärdssamhället. Utöver detta avvisar vi de försämringar som regeringen vill genomföra i tandvården för unga. Det finns ett parti i riksdagen som inte sitter med i regeringen men som stöttar den. Det partiet gick till val på att man skulle göra tandvården avgiftsfri, men det som sker nu är att avgiftsfri tandvård för unga tas bort. Det tycker inte vi i Vänsterpartiet är bra. Vi tycker att ungdomar ska få tandvård – det är rimligt. Jag skulle önska att vi i denna kammare, av respekt för svenska folket, faktiskt förde en seriös debatt om vilken typ av välfärdssamhälle vi vill se. Vi har hört här i dag att man gärna sneglar över till andra sidan Atlanten. Om man är ute efter en amerikansk typ av sjukvård, där var och en ska betala för sig själv genom försäkringslösningar, tycker jag att man ska vara ärlig och säga det. Då blir det också möjligt för svenskarna att säga vad de vill ha och vad de inte vill ha.
Jag tycker inte att det är särskilt respektfullt mot svenska folket att smyga igenom en privatisering av välfärden och att smyga igenom att välfärden ska försämras till den grad att folk väljer att skaffa sig försäkringar på grund av att välfärden inte fungerar och på grund av att den styrande majoriteten inte har förmåga att tala ur skägget och säga vad det faktiskt är man vill göra. Jag tycker inte att det är särskilt respektfullt mot svenska folket. Jag önskar att vi framöver kan ha seriösa debatter om vad vi vill med välfärden och hur den ska finansieras. Då kan svenska folket på allvar ta ställning till vilken typ av samhälle man vill ha.”
Och inte att glömma – nästan sist på dagen hade Samuel Gonzales Westling en interpellationsdebatt med statsrådet Erik Slottner, KD, som också är något som våra lokala förtroendevalda bör ta del av: ”Formalia som politiskt verktyg”. Erik Slottner sade avslutningsvis: ”Jag får tacka ledamoten för den här interpellationsdebatten och det här samtalet. Jag tror att vi delar mycket och har samma grundinställning, framför allt när det gäller att man runt om i landet – oavsett om det är i kommunen, regionen eller den här kammaren – ska diskutera ideologi. Jag tror att det är väldigt uppfriskande om det även kan diskuteras på kommunsidan.”