Pinsam politisk tävling
Häromdagen undertecknade tolv nuvarande och tidigare aktörer inom politik och samhälle en debattartikel i Dagens Nyheter med rubriken ”Pinsam politisk tävling i hårda tag mot flyktingar”. Det kändes frestande att vilja infoga ”bland Tidöpartierna” i rubriken. Men det gäller att läsa debattartikeln i sin helhet – och då förstår man genast att det hade varit fel.
Bildspråket i inledningen är talande: ”Betrakta en elefant. Den har en snabel, en stor kropp och en liten svans. För att få fram sanningen om elefanten måste man avbilda hela kroppen. Och för att få fram sanningen om invandringen måste också alla delar med. Men dagens debatt om invandringen har ett oerhört inskränkt perspektiv. Det är bara svansen man ser och talar om. Och den står för problem, som gängkriminalitet. Sverige har en lång historisk tradition av invandring som helt klart har gagnat vårt samhällsbygge. Det gäller också i dag. Vi måste se helheten.”
Längre fram i artikeln: ”I den politiska debatten kan det ibland låta som om var och varannan invandrad person är en brottsling. Det stämmer inte. Det är visserligen sant att det finns en förhöjd risk för att personer med utländsk bakgrund har varit misstänkta för brott jämfört med personer med svensk bakgrund. Men viktigare är att den stora majoriteten, långt mer än nio av tio, inte har varit misstänkta för något brott . Hur upplever personer med utländsk bakgrund att varje dag matas med påståenden om att invandringen är ett stort hot och att invandrade bara utgör problem?”
Debattörerna konstaterar: ”Nya lagar är nu på väg i repressivt syfte, där en del äventyrar mänskliga rättigheter och demokratiska värden. Hit hör bland annat ”visitationszoner”, angiverilag, begränsad yttrandefrihet för icke-medborgare, utvisning på vaga grunder, stopp för offentligt finansierad tolkning och en hårdare press på att fler ska lämna Sverige.”
Visserligen nämns ett av åtta riksdagspartier, men bara ett – och det sker mycket medvetet när man skriver: ”Vi är oroliga för att dagens dominerande agenda leder samhället i en inhuman riktning i tron att ”ändamålet helgar medlen”. Tävlingen om vilket parti och vilken regering som har varit mest restriktiv i flyktingmottagandet är pinsam och ökar risken för en ängslig anpassning till Sverigedemokraterna, där varje steg obönhörligt leder till att partiet lägger än mer extrema förslag.
Visst kan Sverige bli bättre på integration, men tusentals människor har fått en ny livschans här och bidrar till vårt samhälle. De partier som har medverkat till detta ska inte be om ursäkt eller skuldbelägga varandra. Tvärtom kan de känna stolthet över det.”