Vi får väl se hur det blir med sjukvården
Statsminister Ulf Kristersson sade en sak 10 februari i TV4:s direktsändning. Sedan dess har han dussintals gånger upprepat sitt mantra ”jag har många gånger sagt ….”.
Men nej, det han sade, klart och tydligt, det har han inte upprepat, det står han inte för.
Men vad är det som nu gäller? Det finns ett förhandsbesked om det som kommer att stå i ändringsbudgeten 15 april: ”Samarbetspartierna ger ytterligare ekonomiskt stöd till sjukvården för att generella uppsägningar av sjukvårdspersonal ska kunna undvikas och för att motverka att patienter drabbas av regionernas tillfälligt försvagade ekonomi. Samtidigt vidtas ytterligare åtgärder för att stödja en effektivisering av vården och för att säkerställa att patientnära verksamhet prioriteras.”
Vänsterpartiet kommenterar kortfattat:
SKR är avvaktande i sin kommentar – det som förvånar är att kritiken inte blir tydligare på en avgörande punkt: Dessa pengar, som skall utbetalas till regionerna i juni, är ett tillfälligt anslag för 2024. Regionerna har efterlyst regeringens insikt att utfästelsen måste utformas på sätt som gör det möjligt att planera över längre tid.
Ordföranden för SKR uttrycker sig försiktigt: ”I samband med pressträffen aviserades även ett antal förslag om en statlig effektivitetsdelegation och ökad kontroll av regionernas ekonomi och effektivitet. – Det här är helt nytt, och vi får titta närmre på förslagen och om detta kan vara till stöd för regionerna. Det viktigaste är att det i så fall görs på ett sätt som inte ökar byråkratin och administrativt krångel för regionerna, säger Anders Henriksson.”
SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog skrev: ”De senaste dagarna har flera regeringsföreträdare uttryckt att regionerna behöver göra sina hemläxor. Jag tycker det är märkligt uttryckt och signalerar tyvärr brist på tillit. Det finns ingen region som inte gör vad den kan för att möta det exceptionella ekonomiska läget. Att säkra välfärden och sjukvården i synnerhet är inte en fråga som borde reduceras till en polariserande debatt om vems fel detta är. Det borde handla mer om hur vi tillsammans ser till att säkra en sjukvård som är patientsäker och hållbar för personalen genom krisen. De regioner som nu tvingas varsla, gör det med just den ingången – att det ska ha så lite påverkan som möjligt på patienter och personal.”