För kommunens ekonomi en central fråga
I slutet på förra veckan berättade vi om riksdagens debatt och beslut i frågor som rör kommunens ekonomi nu och framöver. Efter ett antal år där överskotten i bokslutet vida översteg alla förväntningar på ett bra resultat, så har vår kommun i likhet med de flesta kommuner och i stort samtliga regioner fått ett brutalt uppvaknande. Inför 2024 saknas resurser för att fortsätta utveckla verksamheten. Pengarna räcker inte ens till för att behålla dagens nivå, kvalitén och omfattningen måste sänkas.
I juni fattas det alltid budgetbeslut för nästa kalenderår. 18 månader senare kommer kvittot på om prognosen höll, om anslagen räckte och om allt löpte som det var tänkt och beslutat. Och nu fanns alltså tre år där kassakistan var välfylld och därutöver i slutet på året – men inte någon gång fick kommunfullmäktige använda överskottet från det ena året till ett kommande år. Föreskriften om balanskravet gällde: Kommunens budget får inte planera för kommande utgifter och kostnader som överstiger det som kan förväntas på intäktssidan. Glöm gamla överskott, balanskravet tillåter inte att resultat jämnas ut mellan åren.
I nämnda inlägg förra veckan citerade vi Vänsterpartiets gruppledare som talade för den reservationen som vi hade tillsammans med Miljöpartiet.
Hör och häpna, nu uttalar sig Annika Wallenskog, chefsekonom för Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, om balanskravet. Hon beklagar mer eller mindre att regeringen och därefter sex av riksdagens partier har förkastat tanken på att i grunden ändra bestämmelser kring balanskravet. Hon skriver om balanskravets kortsiktighet följande: ”Från SKR:s håll har vi flera gånger under senare år tryckt på hur balanskravets kortsiktighet ställer till problem för sektorn. Det är viktigt att kunna se ekonomin, kassaflödet och resultatnivåerna i ett mer långsiktigt perspektiv och få friheten att säkra en långsiktig hållbar ekonomi utan dagens stelbenta regelverk. I utredningen från 2021 föreslogs att kommuner och regioner skulle upprätta ett långsiktigt program för god hushållning. Det är en god intention som kan och bör tillämpas inom ramen för det regelverk vi nu har.
En dröm hade varit att lagstiftaren hade tillåtit oss att hantera balanskravet inom ramen för ett sådant långsiktigt program. Men det förtroendet verkar riksdag och regering inte ha för sina partikamrater i kommunal sektor, vilket kan tyckas märkligt.”
Texten finns i Annika Wallenskogs senaste ekonomiblogg som har rubriken ”Ny lagstiftning om god ekonomisk hushållning – eller när RUR blir RER”.