31 mars debatterade riksdagen kring hushållens ekonomi. Finansminister Elisabeth Svantesson deltog, Oscar Sjöstedt från SD hade tagit plats på regeringsbänken. Från oppositionen deltog Mikael Damberg, Ali Esbati, Martin Ådahl och Märta Stenevi. Debatten kan i efterhand ses på riksdagens hemsida, där finns även länken till snabbprotokollet. Enligt debattreglerna hade varje deltagare möjlighet till två anföranden och åtskilliga replikskiften. 

Ali Esbati talade för Vänsterpartiet:

”Herr talman! Den här debatten blir ytterligare en 
påminnelse om att Sverigedemokraterna och deras
stödpartier på regeringskontoren är oförmögna och
ointresserade av att agera kraftfullt för att stödja vanliga svenska hushåll. Det är den ledsamma sanningen
om regeringsmakten i dag. 

Den ekonomiska kris som nu sveper genom Sverige har sin grund i händelser med global räckvidd. Det handlar om Rysslands angreppskrig mot Ukraina och kvardröjande effekter av covidpandemin. Men hur krisen yttrar sig, vilka effekter den får i och för Sverige och inte minst hur olika den slår mot olika grupper i vårt land kan och borde vara något som en seriös regering tar ansvar för. Men det vi får nu är chockerande passivitet.
Det är som om stora grupper i vårt land är osynliga
för SD-M-regeringen. Det verkar vara svårt för dem att
föreställa sig svårigheterna som möter den som redan
före de kraftiga prisökningarna hade svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. 13 procent är under den relativa fattigdomsgränsen. I arbetaryrken saknar var
fjärde kontantmarginaler.
Nu ser vi vad det leder till. Från skolmatsalar kommer uppgifter om att barn inte riktigt kan äta sig mätta
hemma och måste äta mer i skolan. Stadsmissionen
larmade bara häromdagen om att allt fler, nu också arbetande med lön, söker sig dit för att få nödhjälp. Och
Finansinspektionen varnar för harmageddon.

Detta är inte individuella misslyckanden. Det är
våra gemensamma samhällsproblem, vårt politiska ansvar. Men högerpartierna klarar inte av att ta in den
verkligheten. Då kommer det tips om att bita ihop och
att kolla priser – hej och hå. Elisabeth Svantesson,
Oscar Sjöstedt och Ulf Kristersson blir livsstilscoacher
och förkunnare av bekymrade plattityder.

Herr talman! Det som framför allt har drivit på inflationen är prisökningar på grundläggande varor och
tjänster där marknaden fungerar långt ifrån som i de
vackra teorierna. Det gäller el. Där sätts priserna utifrån efterfrågan på kontinenten snarare än vad vi producerar och behöver i Sverige. Det gäller mat. Där dominerar ett litet fåtal jättar prissättningen, och så vidare.
En regering som är mer trogen marknadsideologin
än Bibeln och som framför allt är mer lyhörd för starka
penningintressen än för nödropen från vanliga hushåll
från norr till söder visar sig då bli en mycket handfallen
regering.
Jag återkommer i mitt andra anförande till vad vi i
Vänsterpartiet föreslår och har lyft upp för hushållens
ekonomi här och nu. Men vi kan konstatera att från
dem som sitter med ansvaret, med regeringsmakten,
kommer det inte mycket, inget för hushållen att hurra
för.”

”Herr talman! Det går att göra något för att pressa
ned inflationen och effekterna av den för hushåll som
sliter. Medan regeringen och Sverigedemokraterna
lade fram en statsbudget som var en stor axelryckning
åt situationen för vanliga hushåll tog Vänsterpartiets
budgetförslag höjd för den realekonomiska situationen. Med Vänsterpartiets budget skulle biljettpriserna i kollektivtrafiken kunna halveras i hela landet.
Barnomsorgsavgifterna skulle också sänkas kraftigt,
sjukförsäkringen och a-kassan stärkas, pensionerna få ett ordentligt lyft, försörjningsstödet stärkas och karensavdraget slopas. Dessutom skulle det bli ett tillfälligt ensamståendetillägg i barnbidraget.

Sådant gör skillnad på riktigt. För en tvåbarnsfamilj med två kommunalarbetarlöner skulle det redan nu, från början av det här året, ha inneburit ungefär 2 500 kronor mer i månaden. Det är både krispolitik och en politik för en bättre och mer framtidsinriktad samhällsutveckling.

Vi kunde lägga fram ett sådant förslag därför att vi
gjorde andra prioriteringar – det var samma pengar,
omskyfflade på ett annat sätt. Regeringen sänkte skatter för höginkomsttagare och lämnade det kapital som staplats på hög i ett fåtal händer orört. Våra förslag är i stället anpassade till den verklighet där många hushåll har väldigt små marginaler medan några få knappt märker av någon kris. Det är att ta ansvar.

Det vi sa om att sätta press på matjättarna – det som alla nu verkar tycka är ett bra förslag som de själva har kommit på – avfärdades med brösttoner av finansministern ena dagen och var bokstavligt talat toppen dagen därpå. Det har redan fått effekt på denna oligopolmarknad, men nu krävs det handling från regeringen.
Finansministern kan och bör agera för att få till en skarp överenskommelse med matjättarna, så att det inte bara blir reklamsnack från deras sida. Förslagen finns där. Nu måste regeringen stappla ut på banan.”

Uppdaterades: 01 apr 2023