Ingen kommunal fråga – men den angår oss alla
I riksdagens planeringskalender noteras att 3 maj skall beslut fattas kring förslagen i regeringens proposition 2022/23:73 ”En särskild straffbestämmelse för deltagande i en terroristorganisation”.
Fram till beslutet i kammaren är det justitieutskottet som bereder ärendet. Utöver regeringens proposition finns hittills tre motioner:
Från Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
MP och V yrkar avslag på propositionen, S stannar vid ett yrkande som lyder: ”Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kontinuerligt följa och utvärdera effekterna av den nya brottsrubriceringen och tillkännager detta för regeringen.”
Regeringens proposition har kommit till under stor tidspress och vållat mycket debatt. Tidspress eftersom lagförslagen uppenbarligen skall vara ett sätt att bemöta Turkiets invändningar mot att Sverige ska få bli medlem i NATO. Debatt eftersom det är mycket anmärkningsvärt att regeringen lägger fram propositionen fast lagrådet uttryckligen har underkänt utkastet till propositionen.
I Vänsterpartiets motion sägs det redan i inledningen: ”Vi ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som i dag lett till att vi börjar närma oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av drygt två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bereda väg för ännu fler och mer ingripande skärpningar. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har
något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och
demokratin på lång sikt är därför mycket oroande och svåra att överblicka.”
Om förslaget och varför det yrkas avslag sägs i motionen: ”Vänsterpartiet anser att terroristbrottslighet är av mycket allvarlig och systemhotande natur och ett av de största hoten mot demokratin, det fria utövandet av mänskliga
rättigheter och den ekonomiska och sociala utvecklingen. Det är därför, och ska vara, straffbart att planera och utföra terrordåd. Vi är dock, tillsammans med Lagrådet och flera remissinstanser, starkt kritiska till regeringens förslag om att kriminalisera deltagande i terroristorganisationer:”
Och vidare: ”Både Sveriges Advokatsamfund och Civil Rights Defenders (CRD) avstyrker förslaget i sina remissvar. Enligt Advokatsamfundet saknas underlag för slutsatsen att det finns ett behov av den föreslagna kriminaliseringen. Advokatsamfundet skriver bl.a. att det straffbara området när det gäller gärningar med koppling till terrorism redan är
vidsträckt. Advokatsamfundet ifrågasätter även det stora antalet ändringar av terroristlagstiftningen som skett under de senaste åren och anser att effekterna av samröresbrottet bör utredas innan eventuell ny lagstiftning införs. Advokatsamfundet framför vidare att det inte är motiverat med en inskränkning av föreningsfriheten och pekar på att det finns andra åtgärder som kan tillgodose behovet av att bekämpa terroristverksamhet. CRD har svårt att se att en ytterligare utvidgning av det straffbara området är nödvändig eftersom många av de handlingar som skulle omfattas av deltagarbrottet redan i dag är straffbelagda.”
Den 28 april blir utskottets betänkande offentligt, då vet vi vilka förslag, och med vilken lydelse, riksdagens ledamöter har att ta ställning till.