Jag frågade journalisten om han visste om att afghaner, syrier, eritreaner och irakier och alla andra asylsökande levt med samma dagersättning sedan snart 30 år tillbaka och om varför intresset inte funnits tidigare? Att pengarna för den asylsökande tar slut efter att man köpt bussbiljett till ett möte när Migrationsverket kallar, och sen finns inga pengar till varken mat eller blöjor till ens barn.

Om att så många förlorat den lilla dagersättningen och sitt hem, jobb, studier och trygghet vid utvisningsbeslut som inte går att verkställa, att dom pressas ut i det som kallas skuggsamhället och reduceras till papperslösa.

Jag tänker på hur hårda och inhumana Sveriges migrationslagar är. Och om inte massflyktsdirektivet hade aktiverats för ukrainarna hade dom troligtvis hänvisats till ”lugnare delar av landet”, många gånger utan nån rättssäker prövning.

Jag tänker på när utvisningarna inte går att verkställa och hur dom då hade hamnat i limbo, utan några rättigheter och utanför allt. Vänsterpartiet har föreslagit en rad förbättringar i mottagandet, senast idag för ukrainarna. Det gör vi för att vi tror att skyddsbehövande måste ges möjligheterna att kunna avsluta sin flykt och starta sitt liv på nytt, i trygghet. Det gäller samtliga människor som flyr.

Jag tänker också på journalisten som för ett år sedan kritiskt frågade mig om varför massflyktsdirektivet inte aktiverades för dom som flydde kriget i Syrien? Samma vilja har helt enkelt inte visats inför andra som på samma sätt flyr och söker skydd. Blev glad över frågorna och reportaget, tror det va i DN, men det krävdes uppenbarligen att journalisten själv kom till Sverige 2015.

Jag tänker på den första frågan jag ställde i riksdagen till dåvarande regering, direkt när ukrainare evakuerades från hus och hem. Varför svarta inte fick komma ut ur Ukraina med bussar eller tåg, varför inte regeringen gjorde nåt åt rasismen vid gränsen till Polen på europeiska nivå för att även dom skulle få evakueras på samma sätt.

Ett år efter att ukrainare flyr undan en brutal invasion tänker jag på hur effektivt och snabbt vi kunde upprätta lagliga och säkra vägar in i EU, vi har alltid haft systemen och regelverken på plats. Vi har alltid kunnat undvika övergreppen mot människor på flykt, att militär fängslar eller skjuter ner människor vid gränsen eller trycker tillbaka dom på Medelhavet så att båtarna kapsejsar.

Jag tänker på dom tunisiska fiskarna som vittnar om att dom får upp barn i sina fiskenät.

Jag tänker på alla skolklasser som hör av sig och som jag träffat för att deras kamrater ska utvisas till ett land den aldrig varit i. Barn som tar orättvisa strider som vuxenvärlden skapat.

Jag tänker på alla dom som genom åren hjälpt ensamkommande och med hjärta och generositet skapat familj och trygghet, trots att dom varje dag i den offentliga debatten fått motta så mycket skit, endast för att dom visar solidaritet och mänsklighet.

Det säger så mycket om Sverige.

Jag tänker på all rasism och allt skit ensamkommande tillskrivs och som blivit svensk politik. På hur rasistiskt Sverige är och hur vi ska skydda våra barn mot det.

Jag tänker på hur reaktionerna är på människor på flykt beroende på vart människor kommer ifrån. Jag tänker på A som väntat på besked i 8 år och ringer och undrar varför det nu finns handläggare men inte för honom. Jag tänker på en regering som så rasistiskt sorterar i asylrätten.

På Sveriges regering och migrationsminister tänker jag allt mindre. Som gjort det till sitt uppdrag att samla alla europeiska länder för att diskutera hur fler människor på flykt olagligt ska tryckas tillbaka. För att dö på Medelhavet och längst vägen, och hur diktaturer fortsatt ska få finansiering för att skjuta ner människor på flykt vid gränserna. Man ska aldrig få avsluta sin flykt här. Just den selektiviteten är rasistisk och det är just den som undergräver asylrätten.