En rättvis väg genom krisen
Nog är det kris och en viss form av panik som gör sig gällande när kommunpolitiker i hela landet lägger sista hand på förslagen till budget för 2023, eller mera korrekt Mål- och resursplan 2023-2025.
Boksluten för 2020 och 2021 visade rekordstora överskott i kommunerna. Statens generösa kompensation för förväntade förluster bidrog mycket, samtidigt som förväntade minskningar av skatteintäkterna uteblev.
2022 då? Sannolikt slutar även innevarande år positivt, kanske inte helt i klass med två tidigare bokslut.
Men under 2022 hände det mesta, allt på en gång. När budgetberedningen i februari kunde skissa på ett godkänt resultat för 2023, så tyder det mesta nu på att inte ens nedtonade tilldelningar kan hindra att det blir ett nollresultat, kanske till och med ett underskott 2023.
Statens stöd för regioner och kommuner under tre år kan tyckas ha varit i överkant. Men nu, när det verkligen behövs insikt och tilldelning av resurser, då är allt annorlunda. En ny regering, en annan regering har helt andra tankar hur relationen mellan stat och kommun bör gestaltas på den ekonomiska planhalvan.
Vänsterpartiet är ett oppositionsparti, ett parti som i opposition kritiskt analyserar beslutsförslag som kommer från ”de som bestämmer”. Ett oppositionsparti som dock inte stannar där, utan Vänsterpartiet lägger också fram tankar om vad som borde ske istället, sådant som inte bara fyller en lucka för stunden utan man vill lägga fram förslag som i längden förändrar det som är fel i grunden.
Ett exempel bland många förslag: Kunskapsförbundet Väst med ansvar för gymnasieskolan och vuxenutbildning mår inte bra med tanke på medlemskommunernas snåla tillskott. Trollhättan och Vänersborg vill inte riktigt förstå. Bland annat förstår man inte hur illa det är med fördelningen av resurserna. Ett stort antal friskolor, ägda av stora aktiebolag, tar emot lite mer än en tredjedel av alla ungdomar från Vänersborg och Trollhättan. Undervisningen man bedriver är inte lika kostnadskrävande som utbildningen i förbundets skolor är. Mest beroende på vilka program man erbjuder och mycket beroende på vilka elevgrupper man attraherar med sitt utbud av program. Kort sagt, elever som behöver mest får mindre – andra får i överkant.
Ordet är kompensation. Även om det inte löser problemet här och nu, så är vi på lokal plan tacksamma för att partiet centralt uppmärksammar problemet. I Vänsterpartiets budgetmotion ”Ett rättvis väg genom krisen” läser vi avsnitt 9.4 ”Stärk de kompensatoriska insatserna i gymnasieskolan”.
Skam den som ger sig. Våra ungdomar är värda alla försök att nå fram till en förändring som bidrar till större rättvisa.