Förväntningar är nere på nollpunkten
Först var det pressträffen i fredags. Liberalernas partiordförande Johan Persson var mångordig kring det tunga budskapet. Även i konservativa medier noterades att notan L fick betala var högt, medan det var ont om sådant som möjligtvis kan kallas för liberala markeringar.
Innan valdagen fanns denna inledande mening på Liberalernas hemsida: ”Det går undan i svensk politik. Gamla sanningar kullkastas och tidigare ställningstaganden byts mot nya.”
Igår blev rubriken: ”Liberalerna är stolta över överenskommelsen” Och så inleds analysen: ”När Liberalerna nu summerar resultaten kan vi konstatera att det är en överenskommelse med ett omfattande liberalt innehåll och att Liberalerna fått igenom stora vinster. Låt oss lista några:”
Det börjar med: ”Reformer för en liberal kunskapsskola. Det kommer en ny friskolelag som kommer att få bort klipparna från skolan genom ett vinstförbud i samband med nyetablering och nyförvärv av friskolor, en ny statlig styrning av skolpengen och ett gemensamt skolval för alla skolor. Längsta möjliga kötid för friskolor kortas betydligt. Och vi säkrar bättre villkor för lärare, fler speciallärare och mindre undervisningsgrupper. Därtill minskas lärarnas administrativa börda. Vidare görs satsningar för att läsning och läsförståelse ska få en större plats i skolan.”
Nu är det inte många som bryr sig om denna sammanfattning. Istället granskas texten i Tidöavtalet med början på sida 48: ”Direktiv samarbetsprojekt Skolan”. Bland andra finns en läsvärd genomgång, punkt för punkt, av Per Kornhall i tidningen Skolvärlden: ”Men djävulen finns i detaljerna”.
Vinststopp och marknadsskola – vad finns att säga om dessa frågor i Tidöavtalets text? ”Plakatpolitik och meningslös reform” är rubriken till ett inlägg på Svt med Anne-Marie Pålsson. Svt säger också: ”Så kan skolägare fortsätta tjäna pengar trots vinststopp”.