Skolindustrin – hur mångfald blev enfald
”Friskolor” var ordet 1991, långt senare bestämde sig Vänsterpartiet att fokusera på problemet ”marknadsskolan”. Igår presenterade LO sin senaste rapport: ”Skolindustrin – hur mångfald blev enfald”.
På trettio sidor leder rapportförfattaren Kent Werne läsaren genom friskolornas snabba utveckling från 1991 till idag. Egentligen är det en uppdatering av en tidigare genomgång – en nödvändig uppdatering när avvecklingen av den svenska skolan nu sker med rasande fart.
LO valde att ordna ett webbsänt seminarium med anledning av rapportens publicering.
LO:s Eric Sundström som moderator samlade kunniga deltagare:
- Laura Hartman, LOs chefsekonom
- Lina Axelsson Kihlblom, Skolminister (S)
- Lars Hjälmered, Riksdagsledamot (M)
- Svante Tideman, Lärarnas Riksförbund, vice ordförande
- Kent Werne, Journalist och rapportförfattare
I grunden skulle två enkla frågor besvaras:
Hur vill Sveriges skolminister och Moderaternas utbildningspolitiske talesperson förbättra den svenska skolan?
Vad säger lärarfacket och varför är skolans framtid en viktig fråga för LO?
Vad skulle skolministern säga? Skulle det komma ett besked hur regeringen tänker agera och när detta skulle ske?
I sitt första inlägg i debatten pekade Lina Axelsson Kihlblom ut följande:
- Skolvalet har förändrats, idag väljer skolan ut elever. Var inte tanken att det skulle vara tvärtom?
- Det kommunala ansvaret för skolorna borde ge högre kompensation, friskolorna har inte samma kostnad
- Friskolekoncernen har skaffat sig fri etableringsrätt
- Två olika prioriteringar kan inte förenas – ungdomarnas utbildning och aktieägarnas vinstintresse står i konflikt med varandra
- Kontrollen idag kräver orimligt mycket administration – den demokratiska kontrollen måste åter komma på plats
- Skolan bedrivs som en del av näringslivet – men näringslivets intresse är att skolan skall leverera nya medarbetare med kompetens.
Rapporten är en värdefull genomgång av det vi alla borde se och förstå. Ett seminarium på rappa 60 minuter ger en bra förståelse för hur olika aktörer bedömer dagens situation och vilken väg härifrån som anses vara möjlig eller nödvändig.