Tummen upp för ett medborgarförslag
Sedan tio år tillbaka är det möjligt för alla invånare som är folkbokförda i Vänersborgs kommun att lämna in ett medborgarförslag.
Villkoren beskrivs på kommunens hemsida, där finns också en sammanställning över alla förslag som har kommit in.
Med tanke på att inte mindre än nio partier har förtroendevalda i kommunfullmäktige, så finns en annan väg att framföra och förankra en god idé om något som skall förändras, utvecklas, inrättas eller avvecklas. Inte alla känner sig dock bekväma med att överlämna en angelägen fråga till någon politiker för att förslaget skall behandlas som en motion.
Har medborgarförslaget samma vikt som en motion? I grunden ja, båda anmäls i fullmäktige. Båda hänvisas till kommunstyrelsen eller någon nämnd som är ansvarig för det område som är kärnan i förslaget. Men sedan blir det skillnad direkt. En motion lämnas för ”beredning”, alltså en prövning om vad som talar för och vad som talar mot. Motionen kommer alltid tillbaka till fullmäktige, en motion beslutas av fullmäktige. Ett medborgarförslag däremot kommer sällan tillbaka till fullmäktige, efter beredningen i någon förvaltning är det nämndens beslut som är slutpunkten.
I regel är det slutna sammanträden i nämnderna, fullmäktige är alltid offentligt. Där får ett förslag större uppmärksamhet, ett beslut i nämnden försvinner lite obemärkt i något protokoll.
De flesta medborgarförslag leder inte till önskade resultat. Förslagens förtjänster beskrivs med korta texter, alla tänkbara hinder och invändningar tar stor plats i förvaltningars tjänsteskrivelser. Och i nämnderna är det mer regel än undantag att politikerna följer förvaltningen.
Bättre går det för motionerna. Det är ett större antal som faktiskt får gehör i Vänersborg. Skicklig argumentation är en del av förklaringen. Att kommunledningen är i en minoritetsställning har stor betydelse. De tre styrande partierna samlar endast 20 mandat, sex oppositionspartier förfogar över 31 mandat.
Det har visat sig gång efter annan att kommunledningen har svårt att lära sig av sina tabbar. Istället för att lyssna in ordentligt varför en motion överhuvudtaget skrevs, istället för att söka samförstånd innan det är dags att besluta, så cementeras inställningen: Nej, ingen bra idé, fel i grunden, går inte genomföra, för dyrt, för tidskrävande …
Här ett exempel hur det kan bli, ett medborgarförslag från oktober 2019 som sannolikt i slutändan under våren 2022 kommer att få bifall: Trafiksäkerhetsåtgärder vid övergångsställe vid Rånnum skola i Vargön
Medborgarförslaget landade i kommunfullmäktige, beslutsförslaget från kommunstyrelsen var avslag. I kommunstyrelsen hade ledamoten Stefan Kärvling (V) yrkat på bifall till medborgarförslaget, men omröstningen gick emot honom.
Det skrevs mycket om ärendet på sociala medier och blogginlägg och förtroendevalda från i stort samtliga partier tänkte till och kommunfullmäktige skickade medborgarförslaget tillbaka för förnyad beredning.
Nu på torsdag kommer med största sannolikhet samhällsbyggnadsnämnden att lämna förslag om bifall och det lär bli samma sak senare i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.
Den som vill lära sig något från hur detta medborgarförslag vandrade kan begrunda underlaget: