Istället har ännu mer privatiserats ut till marknaden att lösa bäst de vill. Det har blivit mycket ord i politiken och lite handling. Politiskt har vi tappat kontrollen över samhällsutvecklingen. Idag möts vi istället av en försäkringskassa som nekar oss sjukersättning, en skola som blivit ett tillhåll för vinstdrivande aktiebolag, höga hyror och Nordens sämsta pensioner. Vi har skenande el- och drivmedelspriser samtidigt som regeringen sitter med armarna i kors. Var det så här det skulle bli?

De uttalade skälen för att inget går att förbättra har med tiden varierat. Det har varit för att ekonomin är dålig. Det har varit för att ekonomin är bra, men att det nu är tid att spara i ladorna. Det har varit för att det politiska projektet handlat om att skapa en mittenregering bortom blockpolitiken. Det har varit för att ”Om inte vi genomför Moderaternas politik så kommer Moderaterna till makten och genomför den själva istället”. Så har det låtit på socialdemokratiska statsministrar i åratal.

Men inte ens borgerliga partier har vågat gå så långt i nedmonteringen av folkhemmet som Socialdemokraterna. Inte på 50 år har borgerliga regeringar lyckats rucka på vårt förhandlingssystem, där hyresgäster och fastighetsägare förhandlar om hyran. De har skrivit om marknadshyror i sina motioner men aldrig vågat genomdriva det. Borgerliga regeringar förstår att man inte kan ge för stor ammunition till motståndaren. Man kan inte genomföra för impopulära saker – det är så du förlorar makten.

Inte på 50 år har borgerliga regeringar lyckats rucka nämnvärt i reglerna kring lagen om anställningsskydd. Den första som har försökt göra det är en socialdemokratisk regering. LO har kallat det för: ”Den mest genomgripande försämringen av anställningsskyddet som lagts fram sedan LAS antogs”, och Arbetsdomstolen har pekat på att försämringen bryter mot internationell rätt.

Det är obegripligt att Socialdemokraterna vill göra det här.

Annie Lööf var förvånad över hur mycket Socialdemokraterna gav bort i förhandlingarna med henne. Det är inte konstigt. Inte ens Reinfeldt hade gått med på det. När Socialdemokraterna själva är beredda att genomföra brutala försämringar för hyresgäster och löntagare kan borgerliga partier nöjt stå och titta på utan att ta eget ansvar. Det är förstås en utmärkt deal för Annie Lööf.

Men alternativet är inte en högerregering, utan en vänsterregering med kraftfull politik som utjämnar livschanser och återtar kontrollen. Vi ska ha en likvärdig skola i Sverige. Vi ska ha starka och trygga löntagare. Vi ska utrota arbetslösheten. Vi ska bygga Sverige starkt igen.

Att samarbeta är att ge och ta. Att visa respekt för varandras olika ståndpunkter och komma överens om något som alla kan leva med.

Jag vill ha en stabil och ansvarstagande regering. Ska det bli möjligt i dagsläget krävs fyra partiers stöd. Lika tydlig som jag är med att en halv miljon V-väljares mandat inte ges bort utan motprestation – lika tydlig är jag med att vi är beredda att samarbeta. Vår utsträckta hand har funnits där hela tiden. Ska det bli stabilitet måste vi lyssna på varandra. Att ta ansvar i detta läge är att acceptera hur väljarna har röstat.

Att som Stefan Löfven sa i en intervju häromdagen: ”Vi gör allt för att tillfredsställa Centern” för att sedan stänga dörren i ansiktet på oss – det är inte att ta ansvar för Sverige.

 

[Texten från Nooshi Dadgostars Facebook-sida 2021-11-03]