Badplatsen Väne-Ryr

Att göra bort sig …

Visst förekommer det någon gång att ett mindre politiskt beslut kan te sig löjeväckande. För det mesta finns ingen anledning att tjata om det – men här ett undantag.

Det var en gång för länge sedan att man också i Vänersborg lyssnade på varandra, förstod varandra, tog varandra i handen och gjorde som det var sagt. Att sköta fritidsfastigheter tedde sig ganska enkelt – föreningslivet och kommunen hade inte så svårt att komma överens. Det gick länge ganska bra – men sedan gick det fullständigt överstyr. Önskemålet om en finfin bandyhall blev uppfyllt, men kommunen tog sig vatten över huvudet och byggde för över 300 miljoner, 160 utöver det som togs beslut om.

Därefter rensade man, tiden för fritidens glada amatörer i barn- och ungdomsnämnden tog slut, proffsen i samhällsbyggnadsförvaltningen fick uppdraget att ta över och arbeta i enlighet med tydliga regler.

Badplatsen i Väne-Ryr, i utkanten av kommunen mot Uddevalla, föll också offer. En privat markägare hade under alla år låtit allmänheten bada i Ryrsjön, till belåtenhet för alla närboende. Kommunen såg till att badplatsen hölls i ordning. Nu var det slut med det – i regelboken fanns ju en paragraf som sade ”inget ansvar för kommunen att hålla ordning på stränder som ligger på privatägd mark”.

Det hjälpte inte att markägaren och samfällighetsföreningen försökte övertyga kommunen om att även ”folk på landet” borde få en liten bonus, det gällde ju inte mer än att då och då under badsäsongen transportera bort uppsamlade sopor och innehållet i bajamajan. Det skrevs en motion så att samverkan mellan kommunen och kommunens invånare (i utkanten, i Väne-Ryr) kunde fortsätta som förut, det hade ju aldrig varit gnissel. Motionen påtalade visionen: ”Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar, i alla delar hela livet.”

Nej, motionen var på väg att avslås i fullmäktige, men då blev det för pinsamt och löjeväckande. Återremissen motiverades med: ” … för utredning med hänvisning till att beredningsunderlag ej varit fullödigt.”

Nu återkommer Samhällsbyggnadsnämnden och slår ifrån sig:

”Följderna kan bli omfattande om samhällsbyggnadsförvaltningen trots allt får i uppdrag att sköta badplatsen. I fortsättningen kommer det bli svårt att neka kommunal skötsel vid liknande badplatser eller övriga områden på privat mark i vår kommun.”

Och som om det inte vore nog att övertyga bångstyriga ledamöter i fullmäktige så tar man sats: ”Ytterligare en aspekt är att vad händer om markägaren säljer och den nya ägaren inte vill använda marken till allmän badplats? Hur ska kommunen agera i ett sådant läge?”

Tja, inte vet vi – men är det någon som läser detta inlägg och kan tipsa oss, skick ett mail till ”[email protected]” och berätta.

Dela den här sidan:

Kopiera länk