Gruppledaren för SD i Vänersborg, Kurt Karlsson, ställde en interpellationsfråga till kommunstyrelsens ordförande, Marie Dahlin, S.

Här är frågan och här det skriftliga svaret.

När Kurt Karlsson hade läst upp hela texten från början till slutet, läste Marie Dahlin upp delar av sin text och sammanfattade svaret.

Ordföranden fördelade därefter ordet till ledamöter som hade begärt ordet. Kurt Karlsson protesterade och ansåg att han skulle få lov att som frågeställare fortsätta med att debattera med kommunstyrelsens ordförande.

Tre ledamöter från Vänsterpartiet och tre ledamöter från Socialdemokraterna tog upp tråden. De flesta inlägg sökte en diskussion kring sakfrågan – vad kan göras för att integrationen ska komma igång, vem kan bidra med vad för att väntetiden på asylboendet inte ska leda till frustration och desperation. Det gavs åtskilliga exempel på vad som redan görs, av socialtjänsten, i våra skolor, av våra frivilligorganisationer, av föreningar. Från Vänsterpartiet efterlyste vi också att kommunen skulle inse behovet av samordning av alla insatser.

Sedan var det Kurt Karlssons tur igen. ”Jag kommer inte att svara på de inläggen som har varit.” Och så vände han sig till kommunstyrelsens ordförande och fortsatte: ”Sverigedemokraterna är enda partiet som kan definiera och förklara problemet med invandring och asylsökande. Vi har därför en exklusiv förutsättning att formulera och komma med förslag och åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Ser man inga problem kan man inte heller komma med några förslag på förändring. Det är ganska enkel logik. Min interpellation har som huvudsaklig andemening att komma med åtgärd för att förekomma kommande större problem i vår tids ödesfråga. Det måste man inse. Man måste vara döv och blind när man inte ser de problem som finns och som är på väg.”

Sedan gjorde en fjärde ledamot från Vänsterpartiet ett inlägg (finns på ledamotens egen blogg). Kurt Karlsson anmälde replik och sade följande: ”Jag är glad över den här engagerade och bra debatten som finns här nu. Det bådar gott inför framtiden. Jag tycker det har varit allt för mycket tystnad om den här frågan. Ju mer man diskuterar desto bättre insikt får man om vad som egentligen försiggår och hur det ser ut i vårt samhälle. Jag tycker det finns en naivitet som är förskräcklig alltså. Jag skriver ju i min interpellation att de här grupperna blir en riskgrupp beroende på den fruktansvärda situationen de lever i i dagens samhälle. Min interpellation går ut på att jag vill förbättra situationen för de som finns här nu. Det är min andemening med den här interpellationen. Jag hoppas att det blir en fortsatt bra debatt.”

Kurt Karlsson fick omgående frågan från Vänsterpartiet: ”Om du verkligen menar som du säger, nämligen att din andemening är att göra något åt situationen så att mäniskor inte förfaller åt kriminalitet – vi har pekat på de risker, är det det du verkligen menar? Är det det du verkligen har för avsikt att medverka till? Kan du komma till talarstolen och säga, att du, Kurt Karlsson, och ditt parti, Sverigedemokraterna vill hjälpa till att nyanlända i Vänersborg, får din hjälp att integreras på ett positivt sätt i samhället. Är det det du vill ha sagt?”

När turen var kommen till Kurt Karlsson igen, sade han ”Nu kommer jag inte ihåg frågan.”

Kurt Karlsson fick frågan från Vänsterpartiets ledamot på nytt: ”Jag har uppfattat debatten på följande sätt: Du har ställt en fråga till kommunledningen, Marie Dahlin – vad är det som kommunen avser att göra? Från talarstolen har det kommit ett antal inlägg som måste ha visat dig och andra att vi faktiskt är bekymrade, vi vill vara med om att hitta lösningar. Vi har förstått att kommunen har en roll för samordning men i övrigt har det sagts att det är ”vi”. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och då har min fråga varit till dig, Kurt Karlsson, när du varit uppe och sagt att ni är intresserade att det inte ska bli som du beskriver i din interpellation, då är min fråga till dig: Kan du komma till talarstolen och säga att du som vi andra vill göra din insats, att ditt parti vill göra en insats för att integration ska ske, att inkludering ska komma igång?”

Kurt Karlsson svarade direkt: ”Då vill jag säga så här att först man ju inse att det är ett problem. Sedan får man formulera problemet. Först då kan man göra någonting. Om man inte tycker det är ett problem då är det omöjligt att lösa det. Jag pekar på ett problem och ingen [??, vår anmärkning] säger: Det här är inte något farligt. Det kommer inte hända någonting.  Är det bra? Här är det rena paradiset på alla sätt! Så kan man inte resonera alltså. Man måste inse vi har ett problem i framtiden, garanterat. Tyvärr är det så. Tack.”

Längre kom vi inte. Ingen annan ledamot från SD försökte hjälpa partiets gruppledare.

Ovanstående är självfallet endast delar av debatten, ord för ord nedskrivna från radioinspelningen. Det var en lång interpellationsdebatt, där även en ledamot vardera från MP, L och M deltog. Ledamoten från Välfärdspartiet passade på att prata om den lokala polisstationens begränsade öppningstider.

Uppdaterades: 06 feb 2016