Politikens roll borde vara större – även i mindre ärenden
Fullmäktige skall nu avgöra en fråga som har varit aktuell sedan åtminstone 2008: Försäljning av en bit kommunägd mark till en byggentreprenör som vill bygga fyra parhus. Med tanke på bostadsbristen i Vänersborg är det en droppe i havet. Och med tanke på ett större antal färdiga detaljplaner på andra håll i centralorten och utanför med många möjliga tomter, men där ingen byggherre vill nappa, kan man få sig en tankeställare.
Detaljplanen för Fiolen 3 och Blåsut 2:2 är från 1933, ingen politiker som då tillstyrkte förslaget är kvar i livet. Det har hänt en del sedan dess. När kommunen insåg detta, föreslogs 2008 en ny detaljplan. Allehanda invändningar kom och förslaget drogs tillbaka. Planen är ”robust”, blev omdömet. 2011 var det aktuellt med en försäljning, synpunkter, namninsamlingar, nya fakta, en motion av fyra partier och ett medborgarförslag utgjorde hinder i processen, varpå den tilltänkte byggherren drog sig tillbaka till Småland. I ett kort mail 2012 kom beskedet att man gav upp. De kringboende, som hade samlat namnunderskrifter från flera dussintals familjer, kände en viss lättnad. Om en försäljning åter kom på tal, skulle man få veta detta i god tid.
Det blev inte så, nya slarv med nämndens diarieföring för den nu aktuella affären gjorde att man uppmärksammades först genom en notis i lokaltidningen.
Det blir nog en hel del inlägg i fullmäktige på onsdag, det finns ju så många olika infallsvinklar och anledningar att vara kritisk.
Ett tänkbart inlägg kan vara att någon idkar högläsning av följande text från ett kommunalt dokument:
”Bygga samhälle tillsammans
Vårt samhälle vilar delvis på grundtanken att en grupp professionella planerare kan rita upp den perfekta planen bara de har rätt kunskaper. Samhällsbyggandet kan då nästan liknas vid en produktutvecklingsprocess. I själva verket är samhällsbyggandet på många sätt mer som en levande organism. Oavsett om vi vill eller inte är vi alla med och bygger samhället genom det vi gör.
Förändringskrafterna finns hos människor, föreningar och företag. Kommunens planerare och beslutsfattare måste söka sätt att få dessa krafter att samverka för att kunna inrikta utvecklingen mot välstånd och hållbarhet.
Tillit och aktivt medborgarskap
Ett starkt samhälle är ett samhälle där människor tar ansvar för det gemensamma. Det bygger på tillit – tillit till andra och tillit till systemet. Den som känner att andra lyssnar blir mer lyhörd själv. Den som blir bemött med respekt visar respekt tillbaks. Därför är en viktig del av samverkansperspektivet att alla också ska ges en möjlighet att vara delaktiga i diskussioner om utvecklingen. Detta gäller både föreningar, företag och enskilda kommuninvånare. Ju fler som känner delaktighet i samhällsbyggandet, desto fler kommer att ta ansvar och bidra. Delaktighet är en känsla som bygger på möjligheten att delta men också att faktiskt kunna ha inflytande.”
Politikerna borde sätta sig in i ärendet, samtala med berörda, avlyssna ”pro och kontra” och därefter komma till ett beslut. Från våra ”professionella planerare” har det kommit ett underlag som endast och ensidigt betonar ”pro”. Ledamöterna borde känna till att inläsningsarvodet i fullmäktige inte skall tolkas snävt, det är inte förbjudet att inhämta mer kunskap än bara den som erbjuds i det utskickade underlaget.
En skiss belyser rätt så tydligt vad frågan egentligen gäller – det markerade grönområdet skall säljas och fyra parhus skall klämmas in, försäljningen ger 1,6 Mkr, kommunen investerar 2,7 för VA och en ny gata genom lillskogen, och byggherren erbjuder åtta bostadsrätter med en prisidé på 2,4 Mkr per styck.