När musiken spelas på hög volym så finns det alltid en risk att missa eller misstolka det som andra säger. När vi i Vänersborgs kommunstyrelse skulle ta ställning till att godkänna projektet ”Vänersborg ska bli Sveriges bästa musikkommun” så ville vänsterpartiet nöja sig med att notera informationen.

Varför det? Jo, för att såsom projektet var skrivet så skulle ett godkännande innebära att man bland annat band upp sig till att en musikakademi etablerades, Musikens hus fick nya lokaler och en ny konserthall skulle invigas.
Finemang alltihop, ljuv musik för dem som vill att kommunen blir bästa musikkommun, mig inräknad.

Inte konstigt att många blev lätt förförda. Men vänta ett tag – var fanns prislapparna? Hur såg finansieringen ut? Har vi råd?
Det blev visst några frågor men dessvärre inga svar då det visade sig att dokumentet nu bara var en inriktning som kunde komma att se annorlunda ut nästa år när projektet skulle plockas fram igen.

Alltså då skulle man kunna säga att det var en information och att jag kunde räkna med att majoriteten skulle ställa sig bakom mitt yrkande att notera informationen.

Men musiken stod nog på för hög volym för vi var bara två av femton som nöjde oss med informationen. Jag antar att resten har så gott ställt att de gör sina köp utan att kolla prislappar.
Kommunstyrelsens ordförandes mantra, ordning och reda, hördes i alla fall inte denna gången över musikens toner. I stället har jag kunnat läsa i tidningen att vi som hade farhågor "målade lite fan på väggen".

För all del. Nu är jag förstås ingen konstnär och jag får väl göra rent väggarna efter mig. Men vad ska man ta sig till när musiken spelas så högt att ingen längre hörsammar rösten som försöker tränga genom tonerna?